Demokrati mot byråkrati

När välfärden började byggas upp efter andra världskriget valde arbetarrörelsen att satsa på kommunerna. Det berodde delvis på att kommunernas verksamhet fanns nära de människor som det handlade om men också på att staten och statliga tjänster bedömdes som alldeles för byråkratiska.

Till stor del var uppbyggnaden av välfärden en framgångssaga, fler kunde börja leva värdiga liv, tryggheten ökade, orättvisorna utjämnades och demokratin stärktes. Men givetvis gjordes också misstag, en del mycket allvarliga som bland annat många fosterhemsplacerade barn har upplevt och berättat om.

Striden om ansvaret för verksamheterna och synen på hur styrningen ska ske har fortsatt och jag tror att den frågan flyttat fram i debatten sedan new public management trädde i på arenan. Den var ett instrument för högern att försöka börja återta tappade positioner.

New public management (NPM)är ett sätt att avdemokratisera offentligt finansierade verksamheter. Jag tycker att det är tillräcklig skada men en minst lika allvarlig skada är den byråkratisering som är en följd av NPM. Istället för öppenhet, debatt och demokratiska beslut ska styrningen ske med regler och mätningar.

Nu, sådär 25 år efter NPM:s introduktion, verkar alla vara överens om att regelstyrningen och mäthysterin fått orimliga proportioner framförallt för att det tar stora resurser men också för att det direkt kan påverka verksamheten negativt. Inte sällan är det ”rättssäkerhet” somär det första som nämns när en verksamhet beskrivs. Jag är inte emot rättssäkerhet men de flesta av våra verksamheter av de offentliga verksamheter är inte domstolar eller domstolsliknande utan verksamheter som ska ge stöd till utveckling, rehabilitering och liknande till enskilda och till grupper av människor. Då handlar det mer om att göra rätt och inte att ”inte göra fel.

Vi har en fortsatt debatt om privatisering där NPM har en viktig roll men vi har också en mycket aktuell debatt om hur mycket kommunerna respektive staten ska sköta. Skolan och sjukvården finns på listan med förslag på förstatliganden. Jag tycker inte att det är en bra idé, dels därför att det försvagar demokratin och dels därför att det är verksamheter som ska ingå i den lokala planeringen när ett bra samhälle ska byggas. Jag befarar också att mer statliga beslut, av enskilda tjänstemän eller av institutioner långt borta från de lokala förhållandena, kan underblåsa kraven på privatiseringar.

Visst finns befogad kritik mot kommunerna som måste tas på allvar, också i kommunerna är byråkratismen för stark, delvis som en följd av NPM men just inget pekar på att staten skulle vara bättre. En av de svagheter som en del debattörer pekar på när de kritiserar kommunerna är otydligheter om ansvar och på en revision som inte är tillräckligt oberoende. Jag håller inte med om detta men hur ser det ut i verkligheten. Vad som sker i privata företag vet knappast det är ju i statliga institutioner som missförhållandens uppdagats.

Självaste riksrevisionen rentav och nu senast fastighetsverket. Verksamheter som styrs av regler men knappast ” öppenhet, debatt och demokratiska beslut”. När en av kommunsektorns främsta kritiker, Inga-Britt Ahlenius, fick kommentera misstankarna mot korruption i fastighetsverket valde hon åter att framförallt peka på kommunerna. Dessvärre slapp hon frågor om varför det då mest var i staten som brister kommer fram.

Vi ska inte vara naiva, det måste finnas en effektiv granskning men framförallt måste verksamheten organiseras så att den fungerar effektivt enligt de syften som finns, för skolan, sjukvården, husen och allt vad det gäller. Det är nog en av våra viktigaste uppgifter när vi ska försöka värna en bra offentlig välfärd. Det var det jag avsåg när jag, för någon dag sedan skrev:

”Det krävs en insikt och inte minst ett ökat självförtroende hos arbetarrörelsen. Men det krävs också en vilja och förmåga att driva gemensamt ägda verksamheter effektivt, demokratiskt och på ett sätt som ä bra för jämlikhet och rättvisa. Tyvärr har många offentliga verksamheter kraftigt avdemokratiserats och byråkratiserats de senaste decennierna. Byråkratiseringen är värd ett eget inlägg så jag ska återkomma till det.”

Jag borde utveckla det mer men väljer istället att återkomma och för den som har tid är den här lilla filmen/föredraget ett intressant inlägg i debatten hur vi kan organisera olika verksamheter. I inledningen finns några uttalanden om ”tillväxt” som kan ifrågasättas men det är inte det som föredraget handlar om så ge inte upp….

Kolla alltså filmen på den här länken:

 

https://www.ted.com/talks/yves_morieux_how_too_many_rules_at_work_keep_you_from_getting_things_done?language=sv

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: