Stärk arbetsrätten och rätten till arbete!

”Det effektivaste sättet att kväsa fackföreningarna är att driva upp arbetslösheten” fick jag lära mig redan på 70-talet. Det var LO-ekonomen PO Edin som påstod detta och jag tror att det fortfarande är sant. Men arbetslösheten hölls på relativt låga nivåer i Sverige fram till 1990, trots ekonomiska svängningar och borgerlig regering under några år. Med ” relativt låga nivåer” så menar jag under 3 procent men oftast under 2 procent. Precis so idag går det att diskutera statistiken.

För bara några veckor sedan presenterade arbetsförmedlingen här på Gotland med orden  2016 har varit ett fantastiskt år för Gotland och Gotlands arbetsmarknad, så skulle jag vilja summera det. Det har gått riktigt, riktigt bra för Gotland……. I slutet av 2016 var 6,4 procent av gotlänningarna arbetslösa.” Och sant är att det varit värre tidigare men också på en helt annan nivå än vi accepterade fram till 1990. Bakom den höga arbetslösheten finns också många exempel på att anställningsförhållanden som inte skulle accepterats för något årtionde sedan. Det kan handla om bara några få timmar avtalad arbetstid i veckan och resten som extratid med kort varsel. Det kan vara stora variationer i arbetstid under olika delar av året. Och det handlar om många mycket tillfälliga anställningar, ibland genom bemanningsföretag.

Arbetslösheten har ökat som en följd av en helt annan ekonomisk politik som bedrivits sedan början av 90-talet. En ekonomisk politik som ska hålla nere inflationen även om det sker genom höjd arbetslöshet. Resultatet har blivit det som kunde förväntas! En ny ekonomisk politik borde därför genomföras, en ekonomisk politik som ska syfta till full sysselsättning och då behövs en mycket mer aktiv finanspolitik, dvs en regering som vågar och vill stimulera ekonomin när det behövs.

I takt med att arbetslösheten har ökat har också arbetsrätten försvagats. Det lagstadgade anställningsskyddet har försvagats och genom bemanningsföretag har det ytterligare urholkats. Summan har blivit sämre möjligheter både för den enskilde och för facken att stå upp för bra arbetsförhållanden. Den kraftiga höjningen av A-kassan som Reinfeldt och Borg genomförde innebar dessvärre också ett medlemstapp för flera fackliga organisationer och det var också det huvudsakliga syftet.

Jag tycker vi pratar alldeles för lite om den ökade arbetslösheten och den försämrade arbetsrätten. De är följden av en mycket medveten borgerlig politik och lika självklart borde det vara att vänstern tar strid för att återupprätta en politik för rätten till arbete och en stärkt arbetsrätt. Det är av stor betydelse för maktförhållandena i samhället och för de dagliga villkoren för många, särskilt för de med svagast ställning på arbetsmarknaden.

Till denna allvarliga utveckling kan dessvärre också läggas ett tilltagande missbruk av arbetsmarknadspolitiska insatser. Genom generösa villkor till företagen som den borgerliga regeringen införde så kan företag använda arbetskraft helt utan kostnader eller nästan helt utan kostnader. Hela denna djungel borde röjas upp. Troligen behövs helt former av arbetsmarknadspolitiska insatser där möjligheten till kompletterande utbildning borde kunna bli en viktig ingrediens.

Jag tror att det skulle vara helt fel att lägga ner arbetsförmedlingen men en rejäl förändring krävs och kanske är en del på gång på riktigt. Jag lånar några rader från Ali Esbatis artikel i Aftonbladet idag:

 

 

 

 

”Att Arbetsförmedlingen på goda grunder är en impopulär myndighet har nämligen tydliga rötter i den tidigare högerregeringens hårdhänta hantering. Under regeringen Reinfeldt blev Arbetsförmedlingen en myndighet för upphandling, kontroll och bestraffning, snarare än en som skulle hjälpa arbetslösa att komma tillbaka till arbetslivet. Sådant tar tid att förändra, men det pågår en sådan omsvängning.

Det finns stora utmaningar för svensk arbetsmarknad och för Arbetsförmedlingen idag och framöver. Det behövs snabbare vägar till rätt jobb för de många nyanlända. Det behövs utbildningar och åtgärder som stärker snarare än trycker ner de personer som har stått utanför arbetsmarknaden länge. Det behövs ordentliga satsningar för att fler unga ska slutföra sin gymnasieutbildning.”

Här hela artikeln: http://www.aftonbladet.se/debatt/article23627057.ab

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: