Vilse i pannkakan…

februari 20, 2017

är väl den vänligaste beskrivningen av hur Hyresgästföreningen och allmännyttan nu driver iväg sitt hyressättningsarbete åt ett håll som blir alltmer likt marknadshyror. I en artikel på DN-debatt idag utvecklar de sitt förslag men viktiga ambitioner saknas helt. Ingenting om att bekämpa segregation, ingenting om ”rimliga hyror”. Istället är fokus att inte hålla på och diskutera bostadspolitikens villkor utan fixa till en lösning som dämpar en del av dagens debatt och då har de valt att ge efter för ropen från de som kräver marknadshyror.

Med tanke på det ganska kaotiska läget på Stockholms bostadsmarknad så är deras utgångspunkt i artikeln rena sveket ”Krav på lagändringar och systemskifte framförs ofta. Åsikterna sträcker sig över hela skalan från mer subventioner och ökade regleringar till total avreglering och marknadshyra. Utan att ta ställning i den debatten vill vi skapa ordning och transparens i hyressättningen i Stockholm”

Så nu görs en radikal omläggning av hyressättningen men ingen ambition om vilken bostadspolitik som den ska ge stöd för. Högre vinster? Högre hyror? Mer bostadsbrist? Mer segregation? Eller vart är de på väg? Artikeln ger inget säkert svar men några ledtrådar är ändå ganska uppenbara.

  • En överordnad fråga är att dagens lagstiftning ska vara kvar. Den garanterar artikelförfattarna en fortsatt stark ställning!
  • En självklar effekt kommer att bli högre hyror, troligen mycket högre hyror, i de mest attraktiva delarna av Stockholm, t ex innerstaden. Att det är stora förändringar framgår val av deras skrivning ” Vi ar överens om att eventuella konsekvenser av ett införande måste omhändertas ansvarsfullt och varsamt.
  • Några lägre hyror kommer inte att vara genomförbara. För att klara det skulle nån typ av omfördelningsinstrument att behövas och något sådant anvisas inte. Inom de stora bolagen går det förstås men inget om detta sägs och jag utgår från att den nya hyressättningen ska gälla alla.
  • Det kommer att hamna stora pengar i fastighetsägarnas fickor.

Det är inte svårt att förstå debatten om hyresnivåerna i Stockholm och kanske måste några nya principer börja användas, nya i förhållande till det mer traditionella sättet att sätta bruksvärdeshyror. Men då krävs också en bredare uppsättning av insatser som bland annat handlar om vart de stora hyresökningarna ska ta vägen? Dessutom måste vi ha väldigt klart för oss att högre hyror i de relativt färdigbyggda delarna av Stockholm inte ger fler bostäder. Huvuddelen av de nya bostäderna måste byggas på andra platser och det byggandet blir varken mer eller mindre lönsamt av högre hyror på Östermalm.

För Stockholm borde en viktig uppgift vara att bygga bra, attraktiva och hållbara nya stadsdelar utanför tullarna. Jag har av personliga skäl bekantat mig med att av de (relativt) nya områdena och kan lätt(!) konstatera att Stockholms kommun och exploatören inte skött detta trots goda förutsättningar. Men stor brist på skolor och förskolor är helt enkelt inte acceptabelt!

Tyvärr är dagens artikel på DN-debatt bara ytterligare ett exempel på att det saknas en riktig bostadspolitisk debatt och att företagens vinstintresse håller på att ta över. Men visst finns det väl ett politiskt ansvar och en politisk styrning över Stockholms allmännyttiga bostadsföretag.

 

http://www.dn.se/debatt/lat-attraktiva-lagenheter-i-stockholm-fa-hogre-hyror/


Skolkonkurrensen – rena katastrofen

februari 15, 2017

Mycket har gått fel i den svenska skolan sedan det ”fria skolvalet” infördes i början av 90-talet. Segregationen har ökat. Skillnaderna i resultat mellan skolor har ökat. Utvecklingen av skolans resultat kritiseras starkt och jag tror att det ligger en hel del i detta.

Dessutom har många delar av Sverige drabbats av nedlagda skolor och försämrad lokal service som en direkt följd av ”det fria skolvalet”.

Huvuddelen av kritiken delas av de allra flesta men anhängarna klamrar sig fast vid tesen att konkurrens är bra för utvecklingen. I skolans fall handlar konkurrensen många gånger om att skolor helt slås ut. Men för många av oss har väl varit obegripligt att ”det fria skolvalet” skulle bidra till en bra utveckling.

Riskerna med en ”skolmarknad” borde väl vara ganska uppenbara.

  1. Valet av skola görs inte alls så rationellt som teorierna bygger på. Det är mer rykte och läge som avgör än skolornas verkliga kvalité. I många stora städer har praktiskt taget alla gymnasieskolor som inte ligger i innerstaden tvingats lägga ner.
  2. Goda metoder i skolan ska naturligtvis vara en allmän tillgång och inte en affärshemlighet.
  3. Nyckeln till lönsamhet, som är den övergripande idén, är att få rätt elever och det kommer att drabba de elever som har behov av mer insatser.
  4. Skolan har stort intresse att hemlighålla brister och en tystnadens kultur riskerar att breda ut sig.
  5. Mer affärer med skattepengar kräver också en mer omfattande kontrollapparat och mer byråkratisering av verksamheten för kontrollen ska vara möjlig.
  6. Risken för ”fusk” med resultat och betygssättning finns förstås men har länge viftats bort.

Men det är just det sista som föranleder det här blogginlägget just nu.

SVT avslöjar att ett grovt fusk har förekommit också på nationella prov och att alla inblandade tjänar (!) på detta. Det var nytt för mig att demoraliseringen har gått så långt och är ett tydligt exempel på hur starka ekonomiska drivkrafter kan pervertera verksamheter. Därför ska det inte vara vinstintressen i skolan eller i andra viktiga välfärdsverksamheter.

Men jag tycker också att det ”fria skolvalet” också måste ifrågasättas.

Här en länk till ett SVT-inslag om fusket.

 

http://www.svt.se/nyheter/inrikes/fusk-pa-nationella-prov-2

 

 


Löfven och Almedalen

februari 12, 2017

Stefan Löfven deltar inte i Almedalen 2017. Inte nån stor politisk fråga men som boende på Gotland så ska jag ändå kommentera detta och lite om reaktionerna på Löfvens besked.

Märkligast men samtidigt väntat är de som menar att det beror på att Löfven inte har nåt att säga och därför avstår. Det kanske är en del som tycker men Löfven kan väl knappast själv tycka det så det får väl tillskrivas den typ av kommentarer som politiska motståndare tar till när argumenten tryter.

Intressantast är att flera menar att det handlar om att svika en viktigt demokratisk diskussion som äger rum i Almedalen. Jag hoppas verkligen att det kan ske massor av viktiga demokratiska diskussioner varje dag utan att statsministern är på plats. Annars är vi illa ute. Men ännu värre är att inriktningen på Almedalsveckan är väldigt elitistisk.

När jag var alldeles nyinflyttad på Gotland (2011) gick jag och väntade på att det skulle komma information om Almedalsveckans aktiviteter, också till oss i Klintehamn. Men det kom nästan inget sådant alls. 2016 var det ännu sämre och i Klintehamn, 3 mil från Visby, märktes Almedalsveckan knappt – det tryckta programmet är närmast en raritet utanför Visby, jo till Stockholm spreds det också.

Aftonbladet valde, inte helt oväntat, att ifrågasätta Almedalsveckan och skrev på ledarsidan ”Fler borde bryta upp från det lätt roséberusade ryggdunkande som utvecklats under åren med politikerveckan i Visby.”

Almedalsveckan är viktig för Gotland och det är en fantastisk möjlighet för oss som har möjlighet att vara där. Därför krävs det lite mer eftertanke i diskussionen, särskilt i den lokala diskussionen. Om det är ett viktigt och starkt diskussionsforum så klarar det sig utan statsministern, även om han också gärna får delta. Mycket mer behöver göras för att bredda deltagandet, en enkel sak borde vara att försöka nå fler gotlänningar. Det är också viktigt att värna möjligheten för alla röster att höras, inte bara de ekonomiskt starka.

Tyvärr har Almedalsveckan blivit en viktig kassako för många och den girighet som vi ser exempel på rimmar dåligt med de stolta deklarationerna om att det är ett viktigt forum för demokratin.

 

 

 

 


e-makten tar för sig

februari 11, 2017

Just idag hände det igen att det kom ett litet enkelt meddelande från Microsoft ”Internet Explorer” blockerar en del inställningar. Visst går det att komma förbi deras försök men det visar två saker, anser jag

”De” har stor kontroll över min och troligen din dator, det kan ju vara nån annan än Microsoft förstås i just ditt fall.

Makten över hur jag beter mig på nätet är viktig.

Det var ”Bing” som skulle bli min ordinarie sökmotor enligt Microsoft – jag utgår från att det är deras sökmotor.

På senare tid har den makt Facebook utövar kommit upp lite mer till debatt annars är det en häpnadsväckande lite diskussion om vad e-makten (den kallas lite olika) innebär och kan leda till. Jag känner mig inte alls kunnig om detta men det är ju lätt att se att jag lämnar spår efter mig och att någon använder detta.

Mest är det reklam som dyker och det känns harmlöst även om det är lite störande. Men vart tar allt annat vägen som kartläggs. Det är inte staten, varken den svenska eller nån annan, som jag oroar mig för utan framförallt starka ekonomiska intressen som vill kan ha starka intressen att påverka samhällsutvecklingen på olika områden.

Makten över opinionen är viktig även för de som har stor ekonomisk makt och därför har den ekonomiska makten blivit alltmer aktiv inom det området, sedan ganska många. Se på Svenskt Näringsliv och Timbro för att nämna ett tydligt exempel. Det har också inneburit att ekonomiska resurser blivit allt viktigare för att nå fram – inte bara genom större annonser utan också genom att ladda utspel med olika former av utredningar.

Jag ser en alldeles uppenbar risk att den som kan styra sökvägar, aviseringar och olika kanaler som används kan sälja detta mycket dyrt och den ekonomiska maktens möjlighet att styra opinionen blir ännu större.

Genom kartläggning som gör att budskapet kan anpassas kan ju dessutom mycket av detta pågå utan att det blir helt öppet och offentligt. Vilken granskning och debatt kommer det att leda till? Vilka besked och löften gäller när skärmen släckts….

En ny upptäckt (!) för mig var när jag för några månader sedan började se att Sveriges Television hade mycket nyheter från Gotland, nåja relativt mycket. Bara på hemsidan förstås och efter ett tag insåg jag att det var anpassade nyheter för oss gotlänningar. Jag tycker det är tveksamt – jag vill se vad SVT förmedlar till alla inte bara till gotlänningar, eller oss i Klintehamn eller rentav bara till just mig. Att det dessutom finns lokala/regional SVT-sidor är en annan sak – där förväntar regionala och lokala vinklingar men inte på ”rikshemsidan”.

Genom internet har inneburit en enorm tillgång. En möjlighet att söka information, brett och snabbt. En möjlighet för många att nå ut med sina idéer och protester. Därför ska det inte handla om att www och internet utan om hur det kan vara i demokratins och det fria ordets tjänst. Precis vad det handlar om för förändringar har jag bara grumliga idéer om.

Just igår laddade jag hem ”Scribus” som är ett redigeringsprogram som är open source och kan laddas hem kostnadsfritt. Det går att ge ett bidrag och det är lämpligt. Jag ska börja pröva mer open source – jag tror att det kan vara ett sätt att begränsa att den ekonomiska makten tar över alltmer.


Aftonbladet borde tänka…

februari 9, 2017

på sin trovärdighet.

Frågan om massmedias trovärdighet är ju inte ny och givetvis måste också massmedia diskuteras och granskas. Den stora frågan som bör diskuteras, anser jag, är själva urvalet av nyheter och men också den vinkel eller perspektiv som massmedia ger en fråga. Är det t ex ”En blomstrande bostadsmarknad” när priserna stiger snabbt och stabilt, som jag såg en rubrik på för nåt år sedan. Trots att nationalister och främlingsfientliga kommer med orimliga påståenden om massmedia måste och vi andra få ha synpunkter.

Av nån anledning som jag börjar få allt svårare förstå så kikar jag nästan varje dag på Aftonbladet på nätet. Jo jag ögnar på ledarna och det är väl huvudanledningen men jag kollar också lite på nyheterna. Varje dag ser jag en rubrik som jag tvivlar på är korrekt och som ska locka till att titta på ett TV-inslag, först lite reklam förstås….

Då och då tittar jag och känner mig lurad nästan varje gång. Det som utlovas är oftast någon mycket spektakulär händelse, prestation eller liknande men inslagen lever aldrig upp till vad som utlovas i rubriken.

madeleineIdag tittade jag på en hela annan typ av inslag; om kungligheter, som jag förstås alltid (annars) ratar. Det handlade om Madeleine ”Omtalade relationskarusellen: ”Slog ner som en bomb””. Förstås obegripligt att jag tittade och såg då fyra programledare som satt och pratade om 7 – 8 personer som var helt okända men påstods vara Madeleines vänner. Det var några relationer som spruckit….

Dumt förstås! Vad kunde jag ha väntat mig? Kanske nån viktig och seriös nyhet från ett av Sveriges viktigaste nyhetsmedier. Näe, det kunde jag inte väntat mig och det är det som är problemet att bluffen var så självklar…

Jag tror absolut att sånt här bidrar till att många går och känner sig smålurade av massmedia.


Öka den lokala matproduktionen

februari 8, 2017

I mitten av januari presenterades en nationell livsmedelsstrategi som det är sju partier i riksdagen som står bakom, åtminstone det mesta. Nu när detaljerna börjar presenteras och granskas kommer också frågorna om hur strategin ska kunna genomföras. Handlingsutrymmet för regeringen och riksdagen är ju begränsat av EU:s regler som framförallt handlar om fri rörlighet för varor. Konflikten med önskemål om en ökad självförsörjning av mat är inte svår att se.

Det finns starka skäl att öka självförsörjningen och mer närproducerad mat är ett starkt önskemål hos många. Ett viktigt skäl till ökad självförsörjning är att vi bör försöka upprätthålla så mycket livsmedelsproduktion men tanke på ökande befolkning och risker för vattenbrist på stora delar av jorden. Ett annat skäl är att vi måste hitta alternativ till att transportera gigantiska mängder varor över hela världen.

Därför är en rimlig slutsats att vi bör bryta upp med EU:s jordbrukspolitik. Inte för att ge utrymme för mer marknad och sannolikt ännu större import, åtminstone på kort sikt. Utan tvärtom, för att möjliggöra en livsmedelspolitik där ökad självförsörjning och mer närproducerad mat ska vara viktiga mål.

En ökad självförsörjning är också ett sätt att förbättra förutsättningarna för en levande landsbygd.


Oförbätterliga miljöskurkar

februari 6, 2017

Jo, det måste man nog kalla FTI, Förpacknings- & Tidningsinsamlingen, som har tagit på sig, och tar bra betalt för, att administrera insamlingen och själva formulerar sin verksamhet så här:

FTI, som sedan mitten av 90-talet driver och utvecklar insamlingssystem och materialåtervinning på uppdrag åt ca 10 000 företag med producentansvar.

DN har just publicerat det senaste övertrampet, sorterad plast som i stor skala bränns på Gotland (!), och jag är säker på att mörkertalet är stort.

http://www.dn.se/nyheter/sverige/har-brinner-plasten-som-du-har-sorterat/

Jag har länge kritiserat systemet och FTI. Sedan systemet med producentansvar infördes i mitten av 90-talet har FTI hittat på konster och knep för att slippa undan förstås återanvändning och återvinning men också att slippa så mycket som möjligt av insamlingsansvaret. FTI har kommit alldeles för lindrigt undan och istället har trycket hamnat på kommuner och bostadsbolag som tvingats ta på sig arbete och kostnader som varit FTI:s ansvar.

Men framförallt har hela idén förfelats. Producentansvaret har inte på något sätt lett till resurshushållning varken genom minskade förpackningsmängder eller ökad återanvändning. Tvärtom har förpackningsmängderna ökat och retursystemen nästan helt försvunnit.

Det har förstås funnit mycket kritik och hösten 2012 kom ett förslag (igen) om att kommunalisera delar av verksamheten. Ett förslag som välkomnades av stora delar av kommunsverige men FTI gjorde förstås motstånd och gjorde det bland annat genom ett seminarium i Almedalen. Ett seminarium som var tänkt som ett PR-seminarium, inga kritiker var inbjudna.

Jag störde FTI:s planer grovt och gick dit och framförde min kritik och till min häpnad så höll den då relativt nytillträdde VD:n Kent Carlsson med om mycket av kritiken men lovade att NU skulle allt bli bättre. Han kunde ju ganska komma undan historien eftersom han var ganska ny.

Det är snart fyra år sedan och så detta, plast sorteras och bränns. Under en tid var det faktiskt en metod som Naturvårdsverket accepterade – så det är många som gjort märkliga insatser i denna fråga.

Hög tid alltså att befria FTI från sina uppgifter och införa helt nya regler. Men frågan handlar om mer än bara ett effektivt insamlingssystem.


Tveksam klimatlag

februari 4, 2017

Klimatfrågan är en av vår tids viktigaste frågor och jag tycker verkligen att den är värd stora insatser och det kommer att behövas. Men jag är ändå mycket tveksam till den särskilda lag en ”Klimatlag” som regeringen presenterade förslag till i torsdags (2 feb).

Det som behövs är en konkret politik för att minska utsläppen av växthusgaser och lagen innehåller inga sådana förslag utan handlar om hur arbetet ska bedrivas. Men varför vara tveksam till det? Kan det skada på nåt sätt?

Jag tror att riskerna är på två sätt.

Dels finns en risk att det nu uppfattas som om vi på nåt sätt närmat oss nån sorts lösning på frågan och det går nog inte att säga. Statsministern sa ”Detta är en reform som förmodligen blir den viktigaste som vår generations politiker kommer att genomföra för Sverige”, men det var ju ingen ”reform” alls, det var ju bara mål och former. Den konkreta reformagendan återstår ju.

För det andra så är det lite så att regeringen skjuter ifrån sig det som är det politiska ansvaret, som är att peka ut nödvändiga beslut, uppoffringar, skattehöjningar, målkonflikter som måste lösas för att få en kraftfull politik. Istället ges arbetet, med till exempel ett klimatpolitiskt, råd ungefär samma form som finans- (och penning-) politiken där det på nåt sätt förväntas att experter ska lösa frågorna. Det är bra med ”expertråd” men vill vi verkligen att de ska ges makten efter modellen med en självständig riksbank som tagit över penningpolitiken.

Är vi beredda att ge ett expertråd makten att bestämma och då handlar det knappast om några få parametrar som obligationsköp och reporäntan utan över betydligt mer komplexa frågor som bilåkning-bensinskatten, jordbruksproduktion-köttkonsumtion, betonganvändningen….för att bara ta några enkla exempel som påverkar ganska mycket i samhället. Sånt jag tycker att vi har demokratin till att bestämma, inte minst hur möjligheterna och bördorna ska fördelas.

Jag är övertygad om att en kraftfull och fungerande klimatpolitik kräver folklig förankring och det tror jag är möjligt men bara om politiken upplevs som rättvis och demokratisk. Om det upplevs enbart som påbud uppifrån finns risken att det inte kommer att fungera och den risken tycker jag lurar bakom hörnet med den konstruktion som regeringen valt. Jag är medveten om att regeringen har stort stöd i just denna fråga (om Klimatlag), även från Vänsterpartiet.

 

Så här presenterar regeringen förslaget till klimatlag på sin hemsida:

Klimatlag

  • Klimatlagen lagfäster att regeringens klimatpolitik ska utgå ifrån klimatmålen och hur arbetet ska bedrivas.
  • Regeringen ska varje år presentera en klimatredovisning i budgetpropositionen.
  • Regeringen ska vart fjärde år ta fram en klimatpolitisk handlingsplan som bland annat ska redovisa hur klimatmålen ska uppnås.
  • Den nya klimatlagen ska träda i kraft den 1 januari 2018.

 


Demokratisera bostadsbyggandet

februari 3, 2017

Nej till marknadshyror borde vara en självklar utgångspunkt för att bedriva en social bostadspolitik men det räcker inte. Just nu verkar den viktigaste striden stå om de allmännyttiga kommunägda bostadsföretagen. Vänstern har lätt att ta ställning i båda dessa frågor men hur ser en mer samlad bostadspolitik ut?

Jag anser att det är nödvändigt att utveckla de allmännyttiga företagen men dessvärre ser vi flera exempel på raka motsatsen, dvs en nedmontering. Det sker både genom utförsäljningar men också genom att allmännyttan inte lever upp till det allmännyttiga syftet utan bedrivs alltmer ”affärsmässigt”.

Det börjar bli mer och mer tydligt att den lagändringen om hyressättning och de allmännyttiga företagen som Reinfeldtregeringen drev igenom 2010 börjar få genomslag. Hyresnivåerna i nyproducerade bostäder är nu på nivåer på många orter/städer som är orimliga för väldigt många och underblåser en tilltagande boendesegregation.

Det statliga investeringsbidraget bör permanentas men för att det ska fungera bra så måste också reglerna för bostadsföretagen ändras så att det blir möjligt att sätta hyror lite mer långsiktigt. Idag innebär reglerna att bostadsföretag som agerar allmännyttigt drabbas av fiktiva kostnader som kan vara besvärande genom krav på sk nedskrivningar. (Se nedan vad det betyder). Nya bostäder kommer knappast att upplevas som billiga men det borde vara fullt möjligt att bygga en ytsnål trerummare med hyra under 8 000 kronor i månaden också i storstadsområden. På många ställen skulle det nog uppfattas som billigt.

Kommunernas markpolitik måste skärpas och inte minst måste det bli en central politisk fråga för den lokala politiken. Intresset och kunskapen måste öka om det här viktiga området som verkligen stod i centrum för politiken innan bostadspolitiken nedrustades. Dels måste vi agera för att markpriserna inte sticker iväg som de har gjort under de senaste åren, dels måste vi använda det offentliga markägandet ör att verkligen se till att det blir ”rätt byggande i rätt tid”. Tyvärr kan jag här på Gotland se en slapphet som innebär att markanvisningar kan bli liggande uppåt fyra år innan byggstart. Men kommunernas möjligheter behöver också förbättras.

Summan är ungefär att bostadsbyggandet måste demokratiseras så att det är behoven som styr och inte företagens vinstintresse.

Och hyressättningen är givetvis viktig:

  • Bostadsmarknaden ska styras av ett bruksvärdessystem som garanteras genom kollektivt förhandlade hyror. Genom hyror som motsvarar bostadens standard och kvalitet är syftet att kunna ge alla hyresgäster, oberoende av inkomst, en bra bostad till en rimlig kostnad.
  • Allmännyttans hyresnormerande funktion bör återinföras.
  • Presumtionshyror bör bara tillåtas i undantagsfall och då bara för begränsad tid. Om ens då!

Samtidigt lever debatten om marknadshyror och det är på ett sätt lätt att förstå; fastighetsägarna har flera miljarder skäl att driva på om marknadshyror. Men argumentationen för marknadshyror känns allt märkligare och ibland ganska desperat.

Igår berättade DN att Assar Lindbeck tycker som han alltid har gjort, att vi ska ha marknadshyror.

Lindbeck tror att det är möjligt att konstruera ett system som skulle konfiskera de ökade fastighetsvärdena som skulle bli följden av marknadshyror. Det tror inte jag är möjligt och det är knappast så fastighetsägarna som driver frågan har tänkt sig. En del av de ökade fastighetsvärdena har säkert redan inträffat som en följd av debatten och ”förhoppningen”. Men allra mest märkligt är ändå hans påstående ”Dessutom medför slopad hyreskontroll att priserna på bostadsrätter och villor kan dämpas. Det beror på att trycket på dessa marknader inte längre blir lika starkt, tillägger han.”

Det var väl ungefär så borgarna argumenterade när den stora omvandlingen av hyresrätter till bostadsrätter inleddes i Stockholm. Kanske trodde de på fullt allvar att mer marknad skulle begränsa marknadskrafterna. Nu vet vi att detta inte blev fallet, prisökningarna har ju varit oerhörda.

Ett annat ”intressant” inlägg i debatten har Boverket stått för, visserligen några år sedan men ändå:

Boverket har räknat ut att det bor fel människor i de mer attraktiva hyreslägenheterna. ”Hyreslägenheterna utnyttjas ineffektivt eftersom lägenheterna inte fördelas efter betalningsvilja – det blir en allokeringsrelaterad effektivitetsförlust. ”Exakt så skriver Boverket (på sid 3 i rapporten se en i slutet av inlägget) Det betyder att det bor personer med alltför låga inkomster där någon som har mer pengar skulle vilja bo och det anser Boverket är en ”effektivitetsförlust”.

Enligt Boverket innebär dessa ”effektivitetsförluster” 90 % av de ”problem” som Boverket anser beror på bruksvärdesystemet. Om man väljer att beskriva detta som effektivitetsförluster så är det säkert sant, eftersom själva syftet med bruksvärdeshyror är just detta, alltså att motverka ekonomisk segregation och inte tvinga människor att flytta när fastighetsägaren vill hyra ut till någon som vill betala mer i hyra.

Fast det vanliga argumentet för marknadshyror är att det skulle öka byggandet av hyresrätter, den vanliga tilltron till ”släpp marknaden” loss men egentligen räcker det att fundera en kort stund så blir det tydligt att de verkligt stora hyresökningarna skulle komma i innerstädernas mest centrala delar och några andra områden med unika tillgångar, vattenkontakt och liknande. Men för att klara att bygga bort bostadsköerna räcker ju inte de områdena till utan mycket kommer att hamna i städernas ytterkanter. Dessutom är det lätt att jämföra vad bygg- och bostadsmartknaden tucker att det är möjligt att ta ut för hyresrätter (utan marknadshyror) och för bostadsrätter, där marknadspris råder. Senaste statistiken från SCB visar att priset för en nyproducerad bostadsrätt är cirka 55 000 kronor/kvm och för en hyresrätt är motsvarande pris cirka 32 000 i de tre storstadsområdena. Om en marknadshyra skulle sättas för att förränta 55 000 kr/kvm så börjar väl en hyra för en trerummare att närma sig 25 000 kronor i månaden.

Jag har bloggat om detta tidigare:

https://larsbjurstrom.wordpress.com/2013/11/13/cynismen-pa-boverket/

Fast det vanliga argumentet för marknadshyror är att det skulle öka byggandet av hyresrätter, den vanliga tilltron till ”släpp marknaden” loss men egentligen räcker det att fundera en kort stund så blir det tydligt att de verkligt stora hyresökningarna skulle komma i innerstädernas mest centrala delar och några andra områden med unika tillgångar, vattenkontakt och liknande. Men för att klara att bygga bort bostadsköerna räcker ju inte de områdena till utan mycket kommer att hamna i städernas ytterkanter. Dessutom är det lätt att jämföra vad bygg- och bostadsmarknaden tycker att det är möjligt att ta ut för hyresrätter (utan marknadshyror) och för bostadsrätter, där marknadspris råder. Senaste statistiken från SCB visar att priset för en nyproducerad bostadsrätt är cirka 55 000 kronor/kvm och för en hyresrätt är motsvarande pris cirka 32 000 i de tre storstadsområdena. Om en marknadshyra skulle sättas för att förränta 55 000 kr/kvm så börjar väl en hyra för en trerummare att närma sig 25 000 kronor i månaden.

Så lite om nedskrivningar som jag nämnde tidigt i texten:

När ett ”nytt hus” byggts färdigt så görs ska en marknadsvärdering göras. Marknadsvärderingen göra enligt modeller som värderingsinstitut (t ex Datscha ) utarbetat och med höga avkastningskrav (över fem procent) som, enligt min mening, är helt främmande för ett allmännyttigt företag. Dessutom kryddas dessa med höga riskpåslag på mindre orter. Om marknadsvärdet anses ligga under investeringskostnaden måste en nedskrivning göras genom en kostnad i företagets resultaträkning, en kostnad som kan uppgå till en miljon kronor per lägenhet, trots att bostäderna och ”huset” har en rimlig kalkyl. 100 lägenheter per år kan ”kosta” 100 miljoner om året och leda till flera års underskott. Det är bland annat sådana låtsaskostnader som för en del leder till slutsatsen att lägenheter måste säljas ut.

Här en länk till boverkets rapport:

http://www.boverket.se/sv/om-boverket/publicerat-av-boverket/publikationer/2013/bostadsbristen-och-hyressattningssystemet/


Avsluta det 20-åriga fiaskot

februari 2, 2017

Idag redovisar DN att miljöminister Karolina Skog vill ta itu med den dåligt fungerande insamlingen av förpackningar och tidningar. Det är bra men mer behövs och det är framförallt inte bara insamlingen det gäller.

När det så kallade producent­ansvaret för förpackningar infördes för snart 20 år sedan så var en grundläggande idé att det var marknaden och företagen själva som skulle lösa viktiga miljöproblem. Den grundläggande idé som presenterades var att påverka hela produktionskedjan till mer miljövänliga, i första hand återanvändbara, förpackningar.

Som enskilda konsumenter har vi framför allt kommit i kontakt med producenterna genom de inlämningssystem/återvinningsstationer som efter hand har byggts upp, men som fortfarande, över 20 år efter starten, ännu inte finns överallt. Och där de finns fungerar det ofta dåligt. Producenterna/materialbolagen har inget emot att det fungerar dåligt eftersom det sätter press på bostadsföretag och andra att göra egna lösningar så att kostnaden en gång till hamnar på hyresgästerna/konsumenterna.

Och den grundläggande idén fick inget genomslag alls. Företagen började inte alls att anpassa sina produkter som det påstods att de skulle göra. Läs hela inlägget här »