Barnbidrag till alla (barnfamiljer).

oktober 16, 2017

Inte sällan kommer förslag om att begränsa vilka barnfamiljer som ska få barnbidrag och på senare tid har jag noterat att det inte bara är från högerhåll. Barnbidraget är ett effektivt sätt att förbättra ekonomin för de som allra bäst behöver det. Barnbidragen är också ett bra exempel på den generella välfärden som varit en väldigt framgångsrik metod att bygga ett bättre samhälle för alla och samtidigt stärka solidariteten i samhället.

Jag vill därför framhålla betydelsen av att alla barnfamiljer får barnbidrag. Jag kan förstå ilskan när inkomster och förmögenheter hos de allra rikaste redovisas och att någon därför drämmer till med förslag om att rikaste inte borde få barnbidrag. Men det skulle vara en väg som kan leda till att fler delar av den generella välfärden börjar ifrågasättas och jag tror att högern snabbt skulle utnyttja detta.

När det gäller barnbidragen så är jag dessutom övertygad om att de relativt små besparingar staten skulle kunna göra snabbt skulle slukas av den administration som skulle behöva börja sköta inkomstprövade barnbidrag. Det skulle ju knappast kunna vara en tydlig gräns där barnbidrag utgår eller inte, utan en mer glidande övergång ner till noll. Barnbidraget är idag nästan 4000 kronor i månaden för en trebarnsfamilj och ingen tycker väl att det är rimligt att någon tusenlapp i lönehöjning skulle innebära att hela barnbidraget faller bort.

Jag tycker vårt partiprogram argumenterar bra för vår linje att alla ska få barnbidrag eller glasögonbidrag till barn, för att ta ett annat exempel. Alla betyder alla som anses behöva, dvs alla barn i det ena fallet och alla barn som ser lite sämre i det andra, men ingen inkomstprövning.

Här några klipp ur partiprogrammet (Strategiska huvudlinjer) som försöker sätta in den generella välfärden i ett strategiskt sammanhang:

”Progressiva samhällsförändringar förutsätter att breda lager av tjänstemannakollektivet solidariserar sig med arbetarklassen istället för med överheten. Detta kan uppnås genom mobilisering för politiska reformer som knyter samman intressen, till exempel sådana som slår vakt om och stärker den generella välfärdsmodellen.”

 

”Genom att finansieringen och inkomstutjämningen sker via ett progressivt skattesystem och inte individuella avgifter eller efter behovsprövning, betonas individernas rättigheter. Inkomstbortfallsprincipen innebär att nästan alla, inte bara de fattigaste, omfattas och gynnas av systemet. Därmed skapas en solidaritet även hos samhällets mellanskikt. Ett generellt välfärdssystem baserat på tillit till medborgarna ger en effektiv administration samt stor överblick och insyn.”

 

 

Annonser

Ett ekonomipris i rättan tid….

oktober 10, 2017

”Den viktigaste insikten är att ekonomiska aktörer är människor”, det var ekonomipristagaren Richard Thalers beskrivning av sin forskning och resultat. Det kan låta väldigt självklart men bakom detta döljer sig en väldigt grundläggande kritik av ”nationalekonomins” grundläggande utgångspunkter. Såna utgångspunkter som att konkurrens och vinstjakt är bra för hela samhället för att bara nämna några exempel. Men det handlar också om de ”nationalekonomiska” räknemetoderna som kommer fram till att beskattning och regler är en samhällsekonomisk förlust eftersom det påverkar människors val och beteende och alltid i en felaktig riktning eftersom ”de fria valen” alltid är rätt.

Thaler pekar bland annat på vår begränsade möjlighet att välja när valmöjligheterna är mycket stora men också på att vi inte alls är så rationella som ”nationalekonomin” låtsas utgå från. Vi har, till exempel, svårt att vara tillräckligt långsiktiga.

Jag menar att allt detta pekar på insatser som på riktigt begränsar de marknadsekonomiska principerna. Det är bra att vi har en sorts tvångssparande inför pensionen, det är bra att sjukförsäkringen är obligatorisk, det är bra att en del konsumtion begränsas och rentav förbjuds.

Det är bra med höga skatter så att en ganska stor del av samhällets resurser kan satsat på det som är långsiktigt viktigt för oss alla.

Nyliberalismen var en sorts renässans för den klassiska nationalekonomin där vars och ens fria val och lägre skatter skulle vara vägledande. Vi har sett resultaten och de förskräcker. Många av oss är förstås inte alls förvånade men trots det finns mycket av den nyliberala ”reformer” kvar, inte minst här i Sverige. Skatterna har sänkts jämfört med 80-talet, vårdval och skolval påverkar kraftigt möjligheterna att nå en jämlik vård och jämlik skola.

Kanske kan Thalers forskning lite grann bidra till nya ifrågasättanden.