Bryt bolagskulturen!

november 1, 2017

För några dagar sedan lämnade jag mitt styrelseuppdrag i Gotlandshem. Jag gjorde det efter att styrelsen beslutat om en försäljning av ca 900 lägenheter. Men framförallt gjorde jag det för att öppet och tydligt kunna kritisera beslutet och driva på för att regionfullmäktige ska avstyra försäljningen. Kanske hade jag kunnat göra det även om jag behållit mitt uppdrag men jag vågade inte pröva och riskera dra på mig en skadeståndsprocess.

Jag anser att det borde vara självklart med en öppen diskussion om den här och förstås många andra frågor som inom Gotlandshem. Men den arbetsordning som antagits av styrelsen har en skrivning som syftar till att tysta eventuell opposition i styrelsen; ”Styrelsens lojalitetsplikt innebär att ledamot är lojal med de beslut som styrelsen fattar.” Förstås inte alldeles glasklart och heller inte självklart att en sådan skrivning har nån giltighet utöver vad som framgår av aktiebolagslagen, alltså den sk vårdnadsplikten som inte handlar om lojalitet mor styrelsebeslut utan handlar om att man inte får skada bolaget.

Vänsterpartiet har agerat för att få bort skrivningen om lojalitet mot styrelsens beslut och vi anser oss numera ha stöd av ”nya” ägardirektiv från regionfullmäktige som föreskriver

”Utgångspunkten för styrningen av bolaget är densamma som för verksamhet i förvaltningsform vilket innebär öppenhet, debatt och politisk styrning.”

Men styrelsen, utom Vänsterpartiet, är enig om att försöka avstyra en kritisk debatt där styrelseledamöter/ersättare kan delta.

I det läget var det inte möjligt för oss vänsterpartister att vara kvar. Att vi valde att avgå nu handlar naturligtvis om att det är ett enormt stort beslut som vi tycker är helt fel. Kanske är detta ett av de allra viktigaste besluten för region Gotland på hela mandatperioden.

Nog om detta men frågan om hur offentligägda bolag ska styras och granskas måste nu upp till debatt. Det är inte någon rimlig ordning att den som opponerar mot ett beslut inte ska få berätta det och redovisa sina skäl för detta. Ett viktigt skäl att ha offentligt ägda bolag, till exempel bostadsbolag, är ju att öka det demokratiska inflytandet i boendet då är det naturligtvis orimligt att begränsa debatten och öppenheten.

Visst finns det lägen när det kan vara befogat att begränsa den insynen även om detta ofta överdrivs men ibland är det nödvändigt att skydda företagets intressen mot konkurrenter eller andra som skulle vilja utnyttja kunskap. Liknande lägen kan finnas även i kommuner och regioner, till exempel vid upphandlingar så det gäller sekretess tillfälligt.

Men det handlar förstås inte bara om öppenhet utan om hela syftet med offentligägda bolag och därmed styrelsens och ledningens uppgift. Alltför ofta framhävs ”bolagets bästa” utan att reflektera över att det egentligen handlar om medborgarnas bästa (som äger bolaget).

Jag blir mer och mer övertygad om att skulle vara bra med en särskild lag, eller särskilda lagregler, för offentligägda bolag. Vi har det redan delvis sedan offentlighetsprincipen kom att gälla även bolagen, en regel som trädde i kraft i mitten av 90-talet. Många bolag insåg inte vad det skulle kunna innebära och när massmedia började använda insynen så dök flera rejäla skandaler upp.

En viktig slutsats är förstås att vi inte ska bolagisera offentliga verksamheter om inte skälen är väldigt övertygande. Åtminstone måste det gälla tills nya regler finns och bolagskulturen får ge vika för demokratin.

 

Annonser