Marknadskrafterna måste utmanas om den sociala bostadspolitiken ska återupprättas!

juni 16, 2018

Socialdemokraterna vågar inte på allvar ifrågasätta den starka marknadsorientering som ersatt den tidigare sociala bostadspolitiken. Det betyder att det förslag till ”En ny social bostadspolitik” till stora delar saknar de förslag som krävs för att genomföra en verkligt ny bostadspolitik.

Framförallt saknas förslag om hur hyresrätten och allmännyttan ska kunna få den roll som krävs i en ”ny social bostadspolitik”. Det är genom en bra hyresrätt som vi kan tillgodose alla bostadsbehov och under olika skeden i livet. Men det är också genom en väl fungerade hyresrätter som är tillgängliga för alla som vi kan balansera de starka marknadsmekanismer som finns inom den del av bostadsmarknaden där överlåtelserna är väldigt styrda av marknaden.

Jag kan förstå och delvis sympatisera med delar av förslaget som syftar till att underlätta för fler att äga sitt eget boende, själva, eller tillsammans med andra. Men alla sådana förslag till satsningar gör kravet på balanserande åtgärder ännu mer angelägna, och sådana finns inte i förslaget.

Därför innebär den socialdemokratiska arbetsgruppens förslag att spekulationsvinster, segregation och stora ekonomiska skillnader kommer att fortsätta.

Men det finns också en del ansatser som det finns anledning att stödja och försöka utveckla. Framförallt behövs en politik som bättre än idag gör det möjligt för alla att

Det är också viktigt att tydligare klara ute statens och kommunernas roll och möjligheter. Kanske räcker inte förslagen och framförallt borde allmännyttans roll ingå i detta, men det är åtminstone en viktig ansats.

Gruppen föreslår en bredare diskussion om vad en framtida socialdemokrati egentligen vill och det finns nog anledning att välkomna, av väldigt många skäl. Gruppen skriver själv ”att socialdemo­kratin idag saknar en sammanhängande politisk vision som ger svar på vad partiet vill på tjugohundratalet.”  Det är dessvärre en beskrivning som nog många skriver under på och det förklarar givetvis varför att de 15 (?) konkreta förslagen inte alls räcker för att nå upp till de förhoppningar som ingår i en ”ny social bostadspolitik”.

Dessutom finns en del märkliga förslag och formuleringar. På skatteområdet vill gruppen inte lägga fram nåt förslag men aviserar ändå tydligt att reavinstskatten bör sänkas. Dessutom den överdrivna hyllningen till marknadsekonomin och marknadskrafterna eller vad sägs om:

Marknadsekonomin har alldeles uppenbart fördelar när det gäller att sätta pris på risker och styra resurser dit de gör störst nytta.

”Anledningarna till överskattningen av nyproduktions-behovet är flera men viktigast är att efterfrågan har sammanblandats med behov.”

Det är också helt nödvändigt att föra en mer offensiv diskussion om vad bruksvärdeshyran är för att den verkligen ska betyda nåt. Det räcker inte med att beskriva det som ”tanken med bruksvärdessystemet (är) att hyres­sättningen ska återspegla en marknad i balans”. Frågan om nyproduktionshyrorna måste tas med i diskussionen men framförallt så saknas ju den riktpunkt för bruksvärdeshyrorna som bara kan återtas genom att allmännyttan får den rollen samtidigt som självkostnadsprincipen återinförs.

Det görs också ett försök att lite mer övergripande ta upp ”samhällsplanering” och ”livsmiljöer” och där uttrycks några hyfsade ambitioner men det är praktiskt taget tomt på verkningsfulla förslag. Till exempel förslag om hur den lokala servicen skulle kunna klaras. Direkt pinsamt känns det med förslaget ”Utsatta områden ges status som frizonsområden för att möjliggöra undantag från PBL och miljöbalken när det gäller angelägna förändringar av den fysiska miljön.” Givetvis kan det finnas angelägna förändringar av den fysiska miljön men om två så grundläggande lagstiftningar som PBL och miljöbalken förhindrar detta då har vi ett problem som knappast ska lösas med nån typ av frizonsområden. De förändringar som krävs borde då gruppen redovisa och föreslå ändringar av eftersom de rimligen har betydelse för all bostadsplanering.

Jag tycker ändå att det är positivt att Socialdemokraterna gör ett allvarligt försök och där det finns flera goda avsikter men det krävs mycket större djärvhet, framförallt när det gäller att utmana marknadskrafterna.

Här kan du hitta det socialdemokratiska förslaget!

https://www.socialdemokraterna.se/globalassets/aktuellt/rapport_ny_social_bostadspolitik.pdf

Annonser

Det är en social bostadspolitik som behövs.

juni 11, 2018

Replik på Martin Ådahls debattartikel i DN den 7 juni. DN sa nej till att ta in repliken:

När Martin Ådahl beskriver krisen i byggandet så är det en kris som kommer efter drygt 25 års avreglering som satt negativa spår hela tiden men blommar ut för fullt när bostadsbehoven ökat lite snabbare. Dessutom gjorde Reinfeldtregeringen några rejäla attacker mot bostadspolitiken som eldat på krisen.

En följd av avregleringen har markspekulationen tilltagit. I tidigare regelverk fanns kraftfulla medel mot den markspekulation som är en av orsakerna till ökande kostnader men som också bidrar till att planlagd mark inte byggs i en takt som tillgodoser bostadsbehovet utan istället tillgodoser vinstintressena.

Men marknadskrafterna har fått ökat utrymme genom många beslut, till exempel: Försvagning av skyddet för andrahandshyresgäster, förlängning av sk presumtionshyror som är ett sätt att ”slippa” bruksvärdeshyror, borttagande av investeringsstöd för byggande av hyreslägenheter (2006), försvagning av bruksvärdessystemet och nya regler för allmännyttan som begränsar allmännyttans roll på bostadsmarknaden.

I Stockholm har dessutom den tidigare borgerliga majoriteten gjort omfattande utförsäljningar av allmännyttans hyreslägenheter som nu blivit bostadsrätter.

Bostadsbristen har tilltagit och priser och hyror pressas uppåt.

Det är förstås inte särskilt konstigt att priserna på bostäder ökat så kraftigt som Martin Ådahl redovisar i sin artikel. Däremot är det knappast mer av borgerliga marknadsinriktade förändringar som behövs – den vägen är ju prövad med nästan katastrofalt resultat.

Svaret borde istället vara en social bostadspolitik där allas rätt till bostad och inte företagens vinstintresse ska vara styrande. Tre områden borde prioriteras:

  1. Stärk allmännyttan och återge allmännyttan ett bostadspolitiskt uppdrag utan krav på att vara kommersiella företag. Ett bra och brett utbud av bostäder med rimliga hyror har påverkan på hela bostadsmarknaden, bland annat genom det är återhållande på priserna. Det förklarar varför just detta attackerats av den borgerliga politiken.
  2. Skärp markpolitiken, framförallt för att hindra spekulationsvinster men också för att bättre kunna styra utbudet genom demokratiska beslut.
  3. Håll nere kostnaderna i nyproduktionen och sätt hyror utan orimliga vinstkrav. Idag är det alltför många som vill tjäna pengar direkt på nyproduktionen men också många andra, som redan äger, som också tjänar på en dyr nyproduktion.

Dessutom måste hyresförhandlingssystemet med bruksvärdeshyror återupprättas, så som det var före 2010. Just nu ser vi kraftiga hyreshöjningar genom sk konceptrenoveringar som är möjliga både genom bostadsbristen och ett försvagat hyresförhandlingssystem.

Martin Ådahl förstår att hans förslag kommer att leda till stora vinster för fastighetsägarna och ökade kostnader för alla andra. Därför har han till ett förslag till ”social housing” som han kallar nåt annat. Tydligen är det så att det är nyproduktionen som ska betala dessa ”billiga” bostäder, alltså den nyproduktion som Martin Ådahl säger sig vilja få ner kostnaderna för. Allt för att ”de som redan har” ska skyddas. Men eftersom förslaget är otydligt kan det ju betyda lite vad som helst, men generellt är det en tveksam metod att peka ut vissa bostäder till hushåll med svag ekonomi. Det är inte den generella välfärd som gjort Sverige till ett av världens minst ojämlika länder.

 

Här finns artikeln i DN:

https://www.dn.se/debatt/svenska-bostadsbyggen-ar-30-40-procent-for-dyra/