Inga fler presidentval (i Sverige).

På allvar tycker jag att det är besvärande att det blir allt vanligare att val till viktiga uppdrag alltmer börjar likna ”presidentval”. Dvs att valen beskrivs och genomförs på ett sånt sätt att den som väljs på egen hand ska styra och ställa. Just nu tänker jag på liberalernas val av partiordförande och det är givetvis helt och hållet en angelägenhet för liberalernas medlemmar men även vi som inte är medlemmar kan väl tillåtas att vara betraktare.

Liberalernas val blev lite övertydligt men absolut ingen engångshändelse utan liknande har förekommit. Det är en ganska tydlig amerikanisering och den hejas uppenbarligen på av många. Massmedia tar väl inte ställning men verkar älska den typen av val och det måste vara länge sen som liberalerna stod så högt på medias intresse. Det är nästan en kan tro att media hittade en fråga och skeende som var lätt att följa och spegla och det fick avgöra. Men media har ju sedan länge blivit alltmer personfixerade.

För mig så innebär demokrati en ständigt levande och prövande diskussion, inte att lämna över makten till en ”utvald elit”. Jag tror mycket på vitala partier där det också förs en ständig diskussion och inte bedriver en verksamhet som i hög grad går ut på att hylla ledaren.

Den upphöjda position som politiska ledare alltmer börjar få tror jag är skadlig för demokratin på flera sätt. Framförallt för att den innebär en personfixering av politiken och i massmedia och därmed mindre uppmärksamhet på politikens innehåll. En effekt av detta är att det politiska spelet ”vem tar vem” tidvis dominerar den politiska bevakningen.

Att betona ledarnas roll innebär också en annan inställning till hur partiernas arbete kan och bör bedrivas. En sån effekt är förstås att ledaren måste skyddas från kritik och framförallt från kritik inifrån det egna partiet. Det får en begränsande inverkan på den diskussion som ständigt behöver föras inom ett parti och det minskar den kritiska blick på makten som jag tror är hälsosam i alla partier.

Jag ska ta ett exempel från ”mitt eget” parti. Jag tycker inte att Malin Björk skött sina traktamenten på ett tillräckligt bra sätt. Det är nog rimligt att kvitta traktamente för vistelse i Bryssel, där hon bor, mot resor i Sverige som är hennes valkrets. Men en sån uppläggning kräver verkligen mycket god ordning på inkomster och utgifter och så har det inte varit. Därför var Malin Björk värd en del kritik även om hon troligen är den EU-parlamentariker som skött sig allra bäst. Men för Vänsterpartiet och (nästan) alla vänsterpartister blev det omöjligt att inte rycka ut till hennes försvar när frågan uppdagades 12 dagar före EU-valet. Kanske kunde partiet undvikit detta om Malin Björk utsatts för det egna partiets granskning i god tid före valet, dvs att uppläggningen med traktamentena blivit tydlig och med god ordning på inkomster och utgifter. Jag vet att Malin Björk inte alls valts på det sätt som jag har som utgångspunkt i den här texten men jag menar att de ”presidentlika” valen är ett tydligt exempel på hur vi börjat betrakta politiska företrädare.

Mitt försök till huvudpoäng är att den första linjens granskning av partiernas företrädare ska ske i det egna partiet och då menar jag förstås inte bara hur de hanterar traktamenten och resor utan hur de sköter hela sitt uppdrag. Då kan vi inte ha en ordning när ledande partiföreträdare har en presidentlik position och kanske helt och hållet själva har kunnat välja medarbetare och underställda.

Stärk demokratin – sluta med president(liknande) val!

 

 

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: