Bostadsfrågan strategiskt viktig!

december 7, 2018

Säg nej till marknadshyror men också ja till en radikal bostadspolitik.

Vänsterpartiet borde dra igång en bred offensiv för en stark radikalisering av bostadspolitiken. För precis nu, när högern driver krav på marknadshyror är läget för en politik som utmanar marknadskrafterna bättre nu än på mycket länge.

Snart tre decennier med återkommande avregleringar och marknadsreformer har lett till bostadsbrist, ökad segregation och ökade bostadskostnader. Och det är väl precis det som varit syftet.

På kort sikt handlar det förstås om att få ökad fart på nyproduktionen, en nyproduktion som just nu tycks tillfälligt toppa men ändå ligger på för låg nivå. Det som krävs är nu bra möjligheter att bygga bra bostäder med rimliga kostnader som inte bara vänder sig till köpstarka och som inte har boendesegregation som idé. Genom nya förutsättningar för allmännyttan, en ny markpolitik och en politik som inte missgynnar hyresrätten är detta möjligt!

Vänsterpartiet har en ambitiös och bra bostadspolitik, framförallt formulerad i en riksdagsmotion (i år också) men det behövs lite mer klartext och på någon punkt också lite mer djärvhet. Det handlar dels om allmännyttans roll och dels om modellen för hyressättning.

Vi ska bli tydligare och mer offensiva om de allmännyttiga företagens roll. Allmännyttan ska ha en viktig roll genom att erbjuda bra bostadsalternativ för alla och på den punkten är vi tydliga och det finns också ett brett stöd för detta. Men allmännyttan ska också ha en viktig roll genom att påverka hela bostadspolitiken. Som det var tills avregleringarna började men nu ser jag nästan aldrig nån som pratar eller skriver om detta. Snarare är det väl tvärtom; många, också en hel del som står till vänster, som anser att allmännyttans viktigaste uppgift är att göra det som marknaden inte klarar av. Till exempel bygga på orter som privata fastighetsägare väljer bort. För många är det också viktigt att allmännyttan ska undvika att försvåra för privata företag, till exempel genom att sätta låga hyror- Jag menar att vi ska se det precis tvärtom. Allmännyttan ska vara allmännyttig just genom att utmana marknadskrafterna och istället utveckla en bostadspolitik utan vinstänkande och för att alla ska kunna erbjudas en bra bostad.

Givetvis krävs nya beslut i riksdagen men det krävs också en stor mobilisering så att vi verkligen kan driva fram en sån politik i kommunerna där ju faktiskt bostäderna byggs. Gärna ett statligt byggbolag men först en rejäl allmännytta. Givetvis bör vi också sluta allt prat som kan leda tanken till särskilda bostäder för de med svag ekonomi. Den bostadspolitik vi kan driva i allmännyttan ska vara generell, dvs den ska vara till för alla och det ska inte handla om tillfälliga rabatter eller speciallösningar.

Självkostnad som princip bör vara självklar i allmännyttan och då bör också allmännyttans hyresnivåer vara normerande för alla hyror av bostäder. Så var det i hög grad fram till 2010.

Därför måste vi vara beredda att driva på för en mer radikal omprövning av hyressättningssystemet. Vänsterpartiet röstade ju emot förändringen 2010 men bostadsmotionen i riksdagen ger ett intryck av att vi accepterat den försvagning av hyressättningen som genomfördes då, kanske känns det lite obekvämt att ifrågasätta Hyresgästföreningens ställningstagande men det menar jag att vi måste,

Förslaget om marknadshyror hotar är den nuvarande modellen för hyressättning. Men det är en modell som efter försvagningen 2010 inte är tillräckligt stark för att hålla emot ett ökat marknadsinslag vid hyressättningen och risken är att hyresförhandlingarna alltmer kommer att få formen att fastställa en marknadshyra. Framförallt beror det på att bruksvärdesbegreppet kraftigt urholkades när allmännyttans hyresnormerande och självkostnadsprincip avskaffades 2010. Att de nya reglerna inte riktigt ännu märkts beror på att förutsättningarna de senaste varit väldigt ”gynnsamma”, mest pga den mycket låga räntan.

Hyressättningssystemet försvagas dessutom av att så kallade presumtionshyror kan användas vi nyproduktion och det innebär att de kan sättas på en nivå betydligt överbruksvärdet och det kan gälla i 15 år, en tid som förlängts från de ursprungliga 10 åren som gällde när det infördes 2006.

I partiprogrammet finns följande: Framgång i strategisk mening betyder konkreta förändringar som gör

livet rikare och friare för fler, här och nu, samtidigt som grundläggande maktförhållanden synliggörs och angrips. Vänsterpartiet ska i handling visa att det främst är ett förändrande parti, inte ett förvaltande.”

Jag tror att bostadsfrågan/bostadspolitiken kan vara ett område för ”framgång i strategisk mening”.

Min tanke för några dagar sedan var att skriva ett bredare program men jag inser mycket av bredden finns i partiets riksdagsmotion. Mina egna tankar som jag skrev för ett år sen får duga tills vidare som mitt inlägg.

Just nu vill jag framförallt att vi med stort självförtroende ska våga gå till en offensiv i frågan, givetvis nej till marknadshyror men också ja till en radikalare bostadspolitik.

Här kommer länkarna (igen) till partiets bostadspolitiska motion och till min skiss till ett bostadspolitiskt program

https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/motion/bra-bostader-at-alla_H5022344/html

https://larsbjurstrom.wordpress.com/2017/12/05/finns-en-socialistisk-bostadspolitik/

 

 

Annonser

Finns en socialistisk bostadspolitik

december 5, 2017

Jag tror att bostadsfrågan är av stor strategisk betydelse men också en fråga som är akut just nu. Just nu är bostadsbristen fortsatt stor. De ”avmattningar” av priset som vi sett handlar mest om att de med god ekonomi snart är tillgodosedda men fortfarande är krisen stor för många. Samtidigt drivs hyrorna upp genom ökad marknadshyressättning av nyproduktionen och genom renoveringar som delvis görs just för att få upp hyresnivån.

Vänstern försöker givetvis agera och protestera och visst finns flera genomtänkta alternativa lösningar men finns verkligen ett sammanhållet program som redovisar lösningarna på den akuta situationen och tar siktet på ett långsiktigt mer jämlikt samhälle. Jag måste nog svara nej på den frågan, åtminstone om kravet är att det är ett program som har någorlunda bred förankring, alltså att det inte bara är någon/några som har en egen agenda.

Delvis beror det på att en hel del av aktiviteterna handlar om att motstånd mot utförsäljningar, lyxrenoveringar och en del annat som sticker ut lite extra till exempel andrahandshyror.

När det gäller nyproduktion är slagordet framförallt ”hyresrätt” och givetvis någorlunda rimliga hyror men det räcker givetvis inte för att flytta fram positionerna. Privatägda hyresrätter är väl knappast nåt steg mot ett jämlikare och mer demokratiskt samhälle. Då borde väl bostadsrätter vara ett bättre alternativ, där de boende själva äger och styr sitt område. Jo, jag inser problemet men ändå….

När det gäller renoveringar så blir det ofta motståndet mot alltför omfattande renoveringar som blir det som enar protesterna. Och givetvis görs säkert en del slentrianmässigt och en hel del som styrs av möjligheten att få upp hyran. Men en vänsterlinje kan väl knappast vara att acceptera att många människor inte ska bo i fräscha och väl fungerande bostäder.

Jag menar att vänstern också borde bli tydligare i hur vi ska klara nyproduktionen av bostäder. Det statliga investeringsstödet är absolut en bra idé och det ger också en del resultat, men det finns också en del märkliga inslag t ex att den som bygger billigt inte får något stöd eller reducerat stöd. Parallellt med det prövas också en del andra varianter, som kanske inte drivs fram av Vänsterpartiet men väl en del vänsterinriktade Socialdemokrater. Men jag är väldigt tveksam till flera av de förslagen. Det känns som lite social housing kombinerat med en ganska märklig finansiering.

Den märkliga finansieringen jag menar är att det bygger på en omfördelning av kostnaderna inom nyproduktionen. Framförallt genom att pengar från försäljning av nybyggda bostadsrätter förs över till hyresrättsprojekt. Det är ju väldigt svårt att motivera att just de som flyttar in i nya bostadsrätter ska betala och alla vi andra slippa.

Jag tänker då på Göteborg och Örebro som väl utvecklat sina förslag mest även om det verkar återstå en hel del innan alla frågor är lösta. Ibland förekommer också varianter där det mest verkar handla om att fasa in en högre hyresnivå men att det kan få ta lite tid.

Men ingen, nåja nästan ingen, ifrågasätter på allvar den allt högre vinstnivå som fastighetsbranschen anser sig ha rätt till. Om inte en bostäderna ger skaplig avkastning redan första året så måste fastigheterna skrivas ner, så är den ekonomiska logiken idag. Genom detta är en sak är säker: Fastighetsägarna kommer att bli förmögna, om inte någon omfördelning sker.

Här redovisar Hem&hyra en del om allmännyttans vinster. Och här om de privata fastighetsägarna i samma tidning.

I Vänsterpartiets förslag till valplattform beskrivs bostaden som nödvändig för ett bra liv och en plats att förverkliga sina drömmar, en lugn plats att göra läxor eller bara ta det lugnt efter jobbet. Jag håller med om att bostaden är unikt viktig men också en gemensam angelägenhet och inte bara för samhällets institutioner utan för oss alla. Jag ogillar därför slagord eller marknadsföring på temat ”hyr dig fri” eftersom det leder till tankar om bostäder, bostadsområden och stadsdelar utan folkligt engagemang. Men det handlar också om, åtminstone, till en del om hur vi ska kunna klara kraven på ”rimliga kostnader”.

Det är ingen tvekan om att eget ägda bostäder gynnas av dagens regler på olika områden. Rot, rut och ränteavdrag är kanske de tydligaste orättvisorna. Men det är också så att många som bor i eget ägda bostäder kan göra det genom stora egna arbetsinsatser och väldigt många fler gör åtminstone mindre insatser. Men i hyresrätten är det inte lika självklart, även om det förekommer. Som väl framgår räknar jag inte in städning av den egna bostaden.

Den eget ägda bostaden, villan eller bostadsrätten, är för många deras absolut största ekonomiska tillgång men ofta högt belånad. Det är en viktig förutsättning när politiken ska utformas, jag menar att det är varken möjligt eller rimligt att utforma en politik som riskerar att ruinera många av de som äger sin bostad trots att de köpt den med regler som är orättvisa. Några få har gjort det spekulativt men för de flesta har det helt enkelt varit ett bra och rimligt sätt att lösa sin bostadssituation.

Under några decennier var allmännyttan och bostadskooperationen de absolut starkaste aktörerna inom bostadsbyggandet. I flera kommuner var det bara dom som fick möjligheten att bygga på kommunalt anvisad mark, undantaget villor. Det fungerade relativt väl men var inget perfekt system. En av bristerna var att den demokratiska insynen i framförallt bostadskooperationen var för svag. Kooperationen lyckades heller inte hålla emot när värdestegringarna tog fart och många gärna ville utnyttja det för egen vinning, dvs kunna göra spekulationsvinster på sina bostadsrätter. Min bild är att detta tog verklig fart under 80-talet.

Delvis går det att söka bakgrunden till nedmonteringen av bostadspolitiken till kooperationens tillkortakommanden under 80-talet, ett 80-tal som var stärkt präglat av en nyliberal offensiv och en vänster som trängdes tillbaka.

Men nu när vi och alla har sett effekterna av nyliberalismens idéer med avregleringar och privatiseringar så borde väl en ny politik kunna få stöd?

Jag tror att det är tre grundläggande förutsättningar för en politik som skulle kunna kallas en socialistisk bostadspolitik:

Allmännyttan: Ett demokratiskt kommunägt bostadsföretag som inte ska ha som uppgift att ge vinst utan ska ha som syfte att tillgodose viktiga bostadsbehov.

En stark markpolitik som dels ska ha som syfte att förhindra markspekulation men också vara ett verktyg att verkligen klara av att få fram byggbar mark och inte minst att det byggs i rätt tid och för rätt behov.

Nyproduktionen är strategisk och eftersom den är en angelägenhet för hela samhället är det rimligt med en gemensam finansiering för att klara rimliga kostnader i nyproduktionen. Ett alternativ kan vara en omfördelning inom bostadsbeståndet till exempel genom en fastighetsskatt.

Men det finns många fler frågor som måste komma på plats som handlar om hyressättning, spekulationsvinster, finansiering, boendedemokrati, hållbarhet för att bara nämna några.

Jag gjorde ett försök tidigare som kan vara läsvärt, även om det nu är nästan 1½ år sedan.

https://larsbjurstrom.wordpress.com/2016/07/08/program-for-en-rattvis-bostadspolitik/

 

 

 

https://www.hemhyra.se/nyheter/annu-hogre-vinster-privata-vardar/

https://www.hemhyra.se/nyheter/sa-mycket-tjanar-din-vard/


Varför är just snuset värt striden?

december 10, 2012

Nu tar Sveriges regering strid med EU, enligt bland annat SVT och DN. Men inte är det för vår rätt att hävda kollektivavtal och inte är det för vår rätt att ha allmännyttiga bostadsföretag utan vinstintressen.

När regeringen tar strid med EU så är det för att snusföretagen ska ha rätt att exportera det beroendeframkallande snuset! Hur känns det? Nåja regeringens ledamöter verkar vara ganska befriade från at känna efter när de formulerar sin politik.

Men det är ändå lite intressant att se vilka medel som regeringen är beredda att ta till eller kanske vi aldrig kommer att få reda på vilka påtryckningar som kommer att användas. När det gällde kollektivavtalen och de allmännyttiga företagen så har varken socialdemokratiska eller borgerliga regeringar ens försökt.

Effekterna av försvagningen av de svenska fackföreningarna och kollektivavtalen börjar nu alltmer att märkas. Många tvingas jobba under förhållanden som inte är varken rimliga eller acceptabla. Transport-, bygg och restaurangbranscherna är några exempel där arbetsförhållande snabbt håller på att förändras. Det var uppenbarligen inte värt någon strid i stil med snusstriden.

När det gäller den förändrade villkoren för de allmännyttiga företagen och hyressättningen som bland annat tvingades fram av EU:s regler så ä hittills effekterna ganska måttliga. Men jag befarar att vi snart kommer att få se en offensiv från fastighetsägarintressena som kommer att pressa fram mer, så kallad, affärsmässighet. Det kommer att betyda öka hyror och ökade skillnader i hyrorna mellan olika områden. Mer trångboddhet och ökad segregation blir följden och det var inte värt någon strid med EU. Den kommer nu istället – för rätten att exportera snus.

Jag inser givetvis att slagen mot kollektivavtalen och mot bostadsföretag utan vinstintressen inte enbart varit angelägen för EU. Det har passat framförallt de borgerliga partierna men också många andra men; kraven från EU har också använts i debatten och det har absolut påverkat motståndet från Socialdemokraterna. Men nu är enigheten för snuset stor!