Om seminarier och demokrati på Almedalsveckan

juli 3, 2018

Jag har hamnat på korta och ganska styrda seminarier och jag tycker det stämmer dåligt med tanken(?) att Almedalsveckan är en viktig demokratisk arena. Jag vet ju förstås inte hur alla andra seminarier har varit, förutom att de allra flesta är korta.

När jag skriver att det är styrda seminarier så är det två saker jag tänker på.

För det första: Inget eller nästan inget utrymme för ifrågasättanden från deltagarna/publiken. Någon enstaka fråga ibland är den uppläggningen som verkar gälla – jag har bara stött på ett undantag.

För det andra så verkar panelerna vara väldigt noggrant utvalda, vilket innebär att det finns stor samstämmighet bland de som medverkar i panelen, även om de kan ha lite olika infallsvinklar.

Jag har varit på två seminarier som handlat om akademi-skola eller vetenskap-praktik. Många paneldeltagare på båda som verkade ense om det mesta – och det finns givetvis ingen anledning att söka konflikter men; på det ”andra” seminariet fanns en paneldeltagare från det ”första” och hen var klart upprörd över delar av innehållet (på det andra seminariet) men hon fick inte komma till tals – det ingick inte i uppläggningen.

Min poäng är att det verkar finnas nån konflikt i denna fråga som inte tilläts komma upp på bordet. Hela frågan handlar ju om hur skolan ska utveckla sin verksamhet och bra metoder att nå de uppsatta målen så det är ju nog inte nån liten intern akademisk träta det gäller.

En annan iakttagelse jag gjort är att det handlar väldigt mycket om former, t ex vilka roller olika aktörer ska ha eller hur samarbete/samverkan kan läggas upp och väldigt lite om vad som verkligen kan göras för ökad likvärdighet i skolan, mer förebyggande hälsoarbete eller bättre integration som jag tror (!) att det egentligen handlat om.

Jag har svårt att tro att en bred demokratisk diskussion bara kan handla om former och det har också varit uppenbart att seminarierna inte syftat till ”en bred demokratisk diskussion”, snarare tvärtom. Jag får absolut en känsla av att det finns en stark rörelse som handlar av avpolitisering eller kanske rentav om avdemokratisering.  Jag tror att det är en tveksam väg att gå i ett läge när demokratin behöver stärkas.

Annonser

Öka debatthöjden

maj 28, 2014

Det var en felaktig avdemokratisering när Riksbanken fick en mer självständig ställning i mitten av 90-talet. Avdemokratisering är alltid fel och nu är det väl uppenbart för de flesta att resultatet har blivit en högre arbetslöshet än som varit möjlig om Riksbankens beslut kunnat prövas och ifrågasättas i demokratisk ordning. Den tidigare vice riksbankschefen, Lars E O Svensson, skriver om detta på DN-debatt idag.

Men givetvis är den höga arbetslösheten, de senaste 20 åren resultatet av en större omläggning av den ekoniska politiken och där en självständig riksbank bara är en del. Hög arbetslöshet har blivit en del av den ekonomiska polititiken och när företrädare för regeringen ger en optimistisk bild så pratar de ”förhoppningsfullt” om sex procents arbetslöshet. På 80-talet betraktades tre procent som massarbetslöshet!

Det här har jag skrivit om tidigare och egentligen var det en annan del av Lars E O Svenssons debattartikel jag tänkte kommentera. Han skriver:

”För Riksbanken finns ett unikt så kallat instruktionsförbud. Ingen annan myndighet får bestämma hur Riksbanken beslutar om penningpolitiken. Det är en viktig del av självständigheten. Men instruktionsförbudet ska förstås inte få hindra att Riksbanken kritiseras om den inte uppfyller målen för penningpolitiken. Förbudet är ju till för att Riksbanken bättre ska uppfylla målen. Det kan inte innebära att riksdag och regering tyst ska tolerera att Riksbanken åsidosätter målen.”

Jag håller helt med om detta. Just självständigheten borde möjliggöra en debatt där företrädare för riksdag och regering kan delta väldigt fritt men uppenbart har det blivit precis tvärtom. Tidigare kunde tystnad från ledande politiker motiveras med att frågan skulle kunna hamna på deras bord och att det skulle kunna vara att föregå en korrekt behandling för tidigt kommentera frågan. Nu har blivit precis tvärtom! Och det gäller inte bara Riksbanken utan det gäller också ett antal andra områden som framförallt avgörs av domstolar. Självklart ska domstolarna döma självständigt men ofta finns det ändå anledning att diskutera om det blivit ett rimligt utfall av de lagar som riksdagen och regeringen är ansvariga. Alltför ofta gömmer sig politiskt ansvariga bakom den självständighet som myndigheter och domstolar har, och ska ha, i enskilda ärenden.

En tidigare blogg om Riksbanken:

https://larsbjurstrom.wordpress.com/2007/12/19/lita-inte-pa-riksbanken/