En vänsterlinje behövs

mars 24, 2014

Skolan kommer att bli en av de frågor som valrörelsen kommer att handla om. Det är alldeles tydligt att alliansregeringen förlorat det mesta av sin trovärdighet i skolfrågorna men deras linje ligger ändå, i allt väsentligt, fast.

  • Mer betyg och mer disciplin
    Det fria skolvalet ska vara styrande för skolans utveckling

Effekterna kan vi se, alltför tydligt. Ökad segregation. Större skillnader i skolresultat. Det vore en överdrift att påstå att det bara är skolpolitiken som åstadkommit detta men den har definitivt ”hjälp till”. Kanske tror de borgerliga partierna på sin politik men de gör säkert också en krass kalkyl över vad som i snäv mening gynnar deras väljargrupper.

Det borgerliga kortet vet vi hur det ser ut och dagens artikel i DN om tidigare betyg och mer prov är bara en bekräftelse på det. Men vad kommer oppositionen och den politiska vänstern att svara? Vänsterpartiet har en klar linje om vinster i skolan och en ganska klar linje om skolvalet men i övrigt är det den borgerliga agendan som styr alltför mycket.

Nu borde det vara slut att jamsa med om betyg, disciplin och kunskapsmätning. Nu borde en vänsterlinje om skolans uppgift istället formuleras. Det är förstås inte en skola utan kunskap och ordning men en skola med barnen och barnens behov i centrum. Men också en skola där jämlikhet och demokrati borde vara viktiga utgångspunkter i all verksamhet och planering.

Ett rungande NEJ till dagens förslag, om tidigare betyg, borde kunna vara första steget för att kunna utmejsla ett alternativ till en fortsatt borgerlig inriktning av skolan. En av de som på sin blogg kommenterat och berömt förslaget om tidigare betyg uttryckte sig så här:

Hurra för betygen!

Själv fick jag betyg från tredje klass (om jag minns rätt) och det var roligt för jag hade alltid bra betyg. Jag var ingen plugghäst, men hade det lätt för mig i skolan. Och tyckte det var kul vare sig jag fick betyg eller inte.

Ann Helena Rudberg, på sin blogg idag.

”det var roligt för jag hade alltid bra betyg” alltså. Och hur påverkas de som alltid får de låga betygen? Jag tycker att uppgiften måste vara att alla ska tycka att skolan ska vara rolig, meningsfull och utvecklande. Mer och tidigare betyg bidrar inte till det, tvärtom.  Den återkoppling till eleverna som ger resultat för elevernas framsteg ska ges dagligen och till varje barn utifrån hens förmåga.

En vänsterlinje borde bygga på betyg så sent som det nånsin är möjligt, om de överhuvudtaget behövs i grundskolan.  En vänsterlinje borde förstås också bygga på att skolan ska minska segregationen, inte öka den. Men kanske framförallt måste en vänsterlinje bygga på att alla elever får möjlighet att utveckla mycket fler förmågor än att ta till sig mätbara faktakunskaper.

Jag ska medge att en del av kritiken mot att prov bara mäter det som är enkelt att mäta har gjort att konstruktionen av prov har ändrats och gjorts bredare. Men priset är då istället resurskrävande provkonstruktioner och att rättningar av proven tar mycket, från nåt annat förstås. Kanske fyller sådana prov en funktion men måste då ställas mot andra viktiga insatser i skolan.


Låt inte betygen styra

september 3, 2013

Varje gång det kommer en rapport om orimligheter i betygssättning och i nationella prov så kommer förslag på en lång rad åtgärder som mest skulle öka betygens styrning av skolan. Slutsatsen borde istället vara att minska betygens roll och minska skolans mätande och vägande.

SVT beskrev igår Skolinspektionens rapport att friskolorna har ”generösare” betygssättning på de nationella proven än kommunala skolor. Absolut inte oväntat, det är väl näst intill självklart att skolor som drivs av vinstgivande företag använder höga betyg, som är gratis för skolan, som ett sätt att rekrytera elever. Så visst måste betygssystemet trovärdighet ifrågasättas.

Idag beskriver DN i en läsvärd ledare en hel del av problemen med betygssättning och fler prov i skolan men några rimliga slutsatser verkar de inte vara beredda att dra. Den rimliga slutsatsen av dagens ledare i DN och gårdagens rapport från Skolinspektionen borde vara att betygens och betygssättningens roll i skolan kraftigt måste minska, kanske helt avskaffas.

Framförallt så menar jag att betygen ska avskaffas för att de styr skolans arbete i en olycklig riktning och dessutom leder till en negativ sortering av barnen. Ett av problemen är det numera nästan ständigt återkommandet mätandet och vägandet och vad det betyder för hela sättet att tänka och arbeta i skolan.

Betygsanhängarna anför i första hand två skäl för att betyg och prov behövs. Dels att de ska motivera barn och ungdomar att anstränga sig i skolarbetet och dels att betygen är ett rimligt urvalsinstrument till högre studier. Dessutom påstås ibland att betyg ger viktig information till föräldrar och på klass- och skolnivå också till andra intressenter i samhället.

Jag tycker inte att det utan vidare går att bortse från några av dessa argument men jag är övertygad om att det finns bättre lösningar. Troligen är det knappast en och samma lösning på alla dessa fyra uppgifter som betygen idag anses klara.

Den viktigaste utmaningen är troligen att få till stånd ett arbetssätt i skolan som inte bygger på betygen som morot för eleverna. Den forskning som finns visar att elever behöver bra återkoppling i skolarbetet men knappast den form som betygen är. Återkopplingen är snarare nånting som mer eller mindre sker kontinuerligt och i anslutning till att olika arbetsuppgifter görs, alltså det som kallas formativ bedömning. Det är en bedömning som utformas för var och en och innehåller också vägledning om fortsatt arbete och inlärning. Det är inte en jämförelse med andra och därför gynnar den i första hand de som inte har de högsta betygen. Men jag är övertygad om att alla skulle vara vinnare i en skola utan betyg.

Med en gymnasieskola där alla får plats och nästan alla kan beredas på den studieinriktning som de valt så borde intagningen kunna göras helt utan betyg. Det finns ett antal mer hantverksinriktade utbildningar, till exempel frisörutbildning, där antalet platser inte räcker och jag tror att är relativt enkelt att utforma nån typ av prov som skulle säga betydligt mer om möjligheten att klara utbildningen bra än dagens betygsintagning gör. Men säkert finns en del ytterligare att fundera över och det är tankearbetet som borde börja på allvar nu.

Även gymnasieskolan skulle må bra av att vara betydligt mindre styrd av betyg än dagens gymnasieskola men mest angeläget är nog ändå att göra förändringen i grundskolan.


Dra rätt slutsatser av den förödande kritiken.

mars 20, 2013

Idag redovisar P1 (SR) ny förödande kritik av det svenska skolvalet och friskolesystemet. De intervjuar bland annat Henry Levin som är amerikansk professor som följt effekter av skolval internationellt i flera decennier, och han varnar för effekterna av det fria skolvalet

– Problemet med ökad segregation bland befolkning har börjat visa sig, det finns stora faror med detta över tiden, det är under en mycket långsam process som samhällen bryts isär, säger Henry Levin

Och snart publiceras i  Urban Geography att 5 000 svenska familjer fått svara på en brevenkät om motivet bakom sina skolval. Svaren visar, enligt forskarna att valen skapar segregation eftersom den resursstarka medelklassen ofta numera bort de skolor som har en blandad social och etnisk sammansättning.

Och för några dagar sedan skrev Anna Dahlberg, ledarskribent i Expressen, om friskolorna: ”Lokalerna är undermåliga. De är ständigt underbemannade och vikarier sätts i princip aldrig in. Lärarna förvandlas till allt-i-allo-personal som ska sköta allt från vaktmästeriuppgifter till själavård. Elever som behöver särskilt stöd hinns inte med. Det saknas pengar till skolmateriel.”

Det var uppgifter som lärare lämnat till henne under strikta anonymitetskrav.

Men egentligen är kritiken inte alls ny. Redan 2009 kom Skolverket med en rapport som borde varit ett grundskott mot friskolesystemet och den typ av skolval som vi har. Läs den gärna! Tyvärr var huvuddelen av massmedia alltför lata för att läsa rapporten och vinklingen blev därför den som Jan Björklund önskade, en stor del av skulden lades på kommunaliseringen av skolan men det har inte stöd i rapporten, inte alls!

Givetvis måste nu också borgerliga politiker reagera och trots den förödande kritiken finns fortfarande starka krafter som fortfarande stödjer det nuvarande systemet, till exempel satsar Svenskt Näringsliv på att behålla systemet. (Läs gärna min tidigare blogg om detta).

Så risken är att det nu håller på att konstrueras en kompromiss där bara de sämsta egenskaperna från olika system tas. Alltså att skolvalets segregerande effekt behålls men samtidigt införs alltmer kontroller och centralstyrning. Inslagets i P1 idag antyder också en sån lösning genom att peka ut det svenska systemet som extremt och menar att många länder har mer kontroll över friskolorna.

Men en lösning på den alltmer prekära situationen i skolan kan aldrig få bli att bara få bort de värsta avarterna. Lösningen måste vara en skola som är bra för alla och som motverkar segregation och orättvisor. Jag är också övertygad om att lärandet, eleverna, skolorna och lärarna tjänar på att det finns ett betydande friutrymme för hur den lokala verksamheten ska bedrivas. Mindre kontroller och betyg alltså!


Mindre mätning och vägning

januari 4, 2013

Idag skriver Jabar Amin (MP) en kritisk artikel om de ökade statliga kontrollerna i skolan (SvD). Inledningen och rubriksättningen handlar om de stora kostnader för staten som de ökade kontrollerna innebär och visst är en halv miljard en imponerande (?) summa men statens kostnad är in te den avgörande frågan, tycker jag. Det tycker troligen inte heller Jabar Amin men han har nog känt sig tvingad av ”massmedialogiken” att kunna erbjuda en uppseendeväckande och lättillgänglig rubrik.

Självfallet är det dessutom så att de kostnader, i form av lärar- och undervisningstid, som kommunerna lägger ner vida överstiger statens kostnader. Det är en viktigare fråga, kanske inte själva kostnaden utan vad skolan hade kunnat göra istället för att arrangera prov och tester. Men det kanske inte heller är den viktigaste frågan.

Den viktigaste frågan är istället vilka effekter som fler prov och mer mätning har på skolans arbete, synen på kunskap och vad prov och betyg betyder för eleverna, kanske särskilt för de som ges de sämsta betygen och provresultaten. Mycket av detta tar också Jabar Amin upp i sin artikel på ett bra sätt. Jag stjäl några citat:

”Enligt betygsforskare vid Göteborgs universitet gynnar betyg från sexan endast några få procent av eleverna i positiv riktning. Dessutom var det redan högpresterande elever som gynnades, de andra eleverna missgynnades.”

”Sammantaget har regeringen skapat ett skolsystem som skiktar, nivåindelar och allt tidigare sorterar elever efter resultat och socioekonomisk bakgrund. Detta skapar inte bara mer ojämlika samhällen, utan leder också till sämre resultat och till att eleverna lär sig mindre.”

Det finns betydligt bättre uppföljningsmetoder än den ökade provtagning och betygssättning som regeringen valt och som den nu dessutom väljer att fortsätta med mer av samma misslyckade politik.

Men givetvis påverkar också ett stort inslag prov och betygssättning hela skolans sätt att fungera och arbeta. Även om proven utvecklas och i just det här avseendet gått i rätt riktning så blir det ett fokus på det lätt mätbara snarare än förståelse och kritiskt tänkande. Det kan också leda till ett pluggande inför proven där målet är att kunna svara på några förutsebara frågor. Inte är det väl en sådan inställning till kunskapande och inläsning vi vill åstadkomma i skolan.

 

Här kan du läsa Jabar Amins artikel:

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/kontrollerna-i-skolan-kostar-en-halv-miljard_7795682.svd


Skolans problem är större

september 30, 2012

Det är uppenbart att regeringen genom sin utbildningsminister Jan Björklund har lyckats att vrida perspektivet på den svenska skolan. Det finns nästan ingen opposition även om det förstås då och då dyker upp lite detaljförslag som avviker från regeringens förslag. Idag ett från Socialdemokraterna som de själva beskriver så här på DN Debatt:
”Socialdemokraterna har förnyat sin skolpolitik och lagt fokus på skickliga lärare i skolan. Nu vill vi presentera ytterligare en pusselbit för att vända den negativa utvecklingen i skolan: varenda elev ska få läxhjälp i grundskolan. Socialdemokraterna investerar därför 110 miljoner kronor för läxhjälp.”
Givetvis är det socialdemokratiska förslaget bättre än regeringens där läxhjälpen skulle kunna köpas med så kallat RUT-avdrag, men någon ny skolpolitik handlar det knappast om utan är en fortsättning av Björklunds betoning på kontroll och betyg.
Samtidigt visar många olika rapporter att skillnaderna i skolan ökar, segregationen ökar och resultaten faktiskt minskar. Dessutom hotas många skolor av nedläggning nu när elevunderlaget krymper något och frikolorna skummar marknaden. Men framförallt har de tidigare höga ambitionerna om skolan som en del i ett jämlikhetsprojekt med mer demokrati, samarbete och ett arbetssätt som ger alla elever möjlighet att utveckla sina resurser. Istället är skolan ett sorteringsinstrument och debatten handlar mest om hur sorteringen ska kunna bli så effektiv och i någon mening så rättvis som möjligt.
Visst handlar en framgångsrik skola också om resurser men minst lika mycket om arbetsformerna och inriktningen. Dagens skolpolitik visar dessutom att dåliga arbetsformer för skolans verksamhet innebär ett stort resursslöseri. Lärarna tvingas i allt högre grad ägna sig åt olika administrativa uppgifter istället för att arbeta med undervisning. Det mycket stora inslaget av friskolor innebär ett stort resursslöser som kanske framförallt blir tydligt nu när elevunderlaget minskar lite. Men inget av detta verkar rymmas i skoldebatten och definitivt inte i Socialdemokraternas artikel i dagens DN.
Uppenbarligen har artikelförfattarna, Damberg och Baylan, läst Skolverkets gedigna rapport om problemen i grundskolan när de skriver ”Ökningen av individuellt arbete i skolan har i forskningsrapporter från Skolverket lyfts fram som en av anledningarna, jämte ökad segregation, särskiljande lösningar och ineffektiv resursfördelning, till att resultaten i skolan sjunker.” men de drar dessvärre inte några slutsatser från denna läsning.
Läs gärna rapporten, den finns här!