Bostadspolitik för ökad rättvisa

januari 30, 2017

Bostadspolitiken har havererat sedan marknadskrafterna getts ett allt större utrymme. Vi var väl några som hoppades att S-MP-regeringen skulle ha vilja och förmåga att ta några goda initiativ mot bostadsbristen, skenande priser och ökad segregation. Men mest har vi sett en valhänthet och svaga förslag. Jo investeringsbidraget nu när det äntligen finns på plats, 2½ år efter regeringsskiftet!

Så idag kommer bostadsministern Peter Eriksson (MP) med sitt besynnerliga uttalande att han ”vill se en ”rejäl sänkning” av reavinstskatten vid försäljning av bostäder” (DN). Han tror att det ökar rörligheten och därmed ett bättre utnyttjande av bostäderna.

Uttalandet är besynnerligt av två skäl:

  1. Reavinstskatten höjdes för att delfinansiera den kraftiga sänkningen av fastighetsskatten (bara för de med de dyraste villorna) och det är snarare sänkningen fastighetsskatten som minskade rörligheten men det är inte den som nu tas upp.
  2. Läget på bostadsmarknaden är fortfarande ganska akut och ett sånt här utspel från en bostadsminister riskerar snarare att bromsa rörligheten ”om jag väntar nåt år med att sälja så kanske skatten är lägre. Eller möjligen kommer beslutet snabbt men det tvivlar jag på. Regeringen lyckades ju göra samma sak med ett utlovat investeringsbidrag som dröjde nästan två år från utspel till ikraftträdande.

Läs hela inlägget här »

Annonser

Bryr sig regeringen om verkligheten?

augusti 2, 2016

För en dryg månad (21 juni) sedan presenterade regeringen ett 22-punktsprogram för att öka bostadsbyggandet. Det var ett väldigt svagt program och jag skrev då på min blogg ” Men det är uppenbart att S-MP regeringen varken har viljan eller förmågan att driva fram den nya politik som behövs för att få bort bostadsbristen, minska segregationen och hålla bostadskostnaderna rimliga.” Det mest uppenbara var att regeringen inte vågar utmana marknadskrafterna och en förklaring verkar vara att regeringen inte ens verkar ha koll på verkligheten.

DN har i två artiklar, 1 och 2 augusti, uppmärksammat att byggföretagen ofta fördröjer byggandet för att pressa upp priserna.  Det är sannerligen ingen nyhet men bra att DN skriver om det. Men tydligen var det en nyhet för landets bostadsminister, Peter Eriksson som kommenterar byggföretagens agerande så här: Jag är inte förvånad över att det tar lång tid att bygga. Det har vi vetat om. Men jag är förvånad över att en så stor del av tiden handlar om att man från byggherrarnas sida väntar och delar upp det i etapper.”

Jag skrev om detta i en replik på DN debatt i december förra året: Med en bra kommunal markpolitik kommer det också att vara möjligt att sätta press på byggpriserna och givetvis se till att byggprojekten verkligen kommer igång. Stockholms länsstyrelse visade i en rapport för något år sedan att nästan 10 000 byggrätter senarelagts av byggföretagen i väntan på högre priser! Så ser marknadskrafterna ut!” (Rapporten från länsstyrelsen lämnades till regeringen våren 2014).

Hela repliken här: http://www.dn.se/debatt/repliker/vi-behover-okad-demokratisk-styrning-av-byggandet/

Här kan du läsa hela mitt inlägg om regeringens 22-punktsprogram. (Där finns också en länk till regeringens 22-punktsprogram).

https://larsbjurstrom.wordpress.com/2016/06/21/det-behovs-en-ny-bostadspolitik/

Och läs gärna mitt försök till ett lite mer sammanhållet bostadspolitiskt program.

https://larsbjurstrom.wordpress.com/2016/07/08/program-for-en-rattvis-bostadspolitik/

I början av året skrev jag en lite mer sammanhållen kritik mot marknadens påverkan på bostadspolitiken och som också tar upp den debatt som DN nu initierat.

https://larsbjurstrom.wordpress.com/2016/01/15/svagt-fran-regeringen-om-bostadspolitik-igen/

Det är i första hand inte av lathet som jag hänvisar till tidigare inlägg utan för att visa att det som DN nu skriver om inte alls är några nyheter, utom möjligen för Peter Eriksson.

 

 

 

 


Avbryt bostadssamtalen och sätt fart på bostadsbyggandet

april 21, 2016

S/MP-regeringen har ännu inte gjort nånting på riktigt för att få fart på bostadsbyggandet. Den ökning av byggandet som skett är resultatet av den enorma bristen och inte på en politik som på allvar kan bygga bort bostadsbristen.

Just nu blockeras en vettig bostadspolitik av att regeringen väljer att försöka bli enig med alliansen om bostadspolitiken. En allians som under sina åtta år ställde till med bostadsbrist, ökade priser och ökad segregation.

Under tiden som regeringen förhandlar så händer inget nytt och beskedet om det nödvändiga investeringsstödet kommer inte. Ett investeringsstöd som riksdagen gav klartecken för förra året men som nu fastnat i regeringskansliet.

Det är mycket allvarligt att ett ”utlovat” investeringsstöd dröjer. Dels sprider sig förstås en stor tveksamhet om det överhuvudtaget kommer att genomföras och dels kommer säkert många att vänta in besked innan projekten drar igång. Ingen vill ju bygga fel avseende ytor, energieffektivitet eller nåt annat och därmed riskera ett uteblivet stöd och den förordning som regeringen har på gång förväntas ju reglera detta ganska noga.

Vi har absolut rätt att kräva mer av en socialdemokratiskt ledd regering. Det väldigt pressade läget kräver mer än samtal med alliansen, samtal som dessutom förväntas pågå flera månader till!

Jag stjäl här några rader ur förslaget till partiprogram som ska behandlas på Vänsterpartiets kongress i början av maj:

De senaste decenniernas nedrustning av den sociala bostadspolitiken har visat att marknaden inte kan förse alla med en god bostad till överkomlig kostnad. Samhället måste återta initiativet och återupprätta det demokratiska inflytandet över och ansvaret för bostadsförsörjningen.

Just så är det! Därför är det knappast rimligt att göra upp med alliansen om den framtida bostadspolitiken.


Bostadsbyggandet viktigare än ränteavdragen

augusti 15, 2015

Byggandet av nya bostäder har stor betydelse för hur hela bostadsmarknaden fungerar. Litet byggande till höga priser skapar bostadsbrist (förstås) men också stora vinster till de som redan har en eget ägd bostad. Högre nivå på byggandet och prisvärda nyproducerade bostäder lägger grunden för att alla ska kunna få ett bra boende men pressar också priserna vid försäljningar av äldre bostäder.

Därför bör ett högt bostadsbyggande med rimliga priser vara en högt prioriterad fråga för Vänsterpartiet. Det är förstås också viktigt att de nya bostäderna är bra och har lägen som inte uppfattas som ett tredjehandsval. Därför måste stor möda läggas på att åstadkomma/skapa bra lägen med attraktiva omgivningar, bra service och andra kvaliteter som gör bostäder attraktiva.

Visst kan ränteavdragen starkt ifrågasättas, så som förutsättningarna nu ser ut, men det finns goda skäl att tro att slopade eller kraftigt sänkta ränteavdrag skulle minska byggandet. Därmed skulle flera problem snarare öka än minska om inte andra, mycket kraftfulla, åtgärder sätts in. Jag saknar dessvärre den diskussionen helt och därför är risken uppenbar att det ”bara” blir ränteavdragen som kommer upp på bordet.

En självklar möjlighet är förstås att införa ganska generella investeringsbidrag till byggande av alla bostäder. Ett annat alternativ är ett investeringsbidrag till hyresbostäder och att behålla, helt eller delvis, ränteavdragen för ägda bostäder men också införa en fastighetsskatt som då även skulle omfatta bostadsrätter.

Ränteavdragen är ju konstruerade som en del av ett ”större system” där kapitalintäkter, till exempel aktieutdelningar, beskattas med 30 procent och kapitalkostnader, bland annat räntor, kan dras av med 30 procent. I detta ”system” fanns också fastighetsskatten som var tänk t så här. Om pengar investeras i en bostad som man använder för eget boende så kommer en del av avkastningen som lägre boendekostnad och den ska beskattas som alla andra förtjänster av investeringar.

Men sedan ett antal år är fastighetsskatten, i stort sett, avskaffad och den har aldrig funnits för bostadsrätter som tidigare var ett stort undantag i skattereglerna.  Ett liknande undantag har aktualiserats för investeringar i vindkraftverk där delägarna då skulle kunna få billigare el utan kapitalbeskattning, jag har för min del aldrig tyckt att just det varit en smart en lösning.

Jag tycker att en riktig fastighetsskatt skulle återinföras och då gälla också bostadsrätter. Ett återinförande skulle kunna ske succesivt och vara ett alternativ till avskaffande av ränteavdrag.  För många skulle effekten bli densamma men för de som inte behöver låna till bostaden, de som har mycket pengar alltså, skulle det vara oförmånligt men framförallt skulle det vara ett sätt att hålla uppe byggandet och gärna då genom att fullfölja nuvarande regler med skattefrihet de första fem åren.

Jag tror att avskaffade, eller kraftigt minskade, ränteavdrag drabbar bostadsbyggandet men också försvårar en rimlig kapitalbeskattning. Möjligen är det därför det verkar finnas en hel del stöd för avskaffade ränteavdrag och förstås det just nu låga ränteläget.


Bygg före desperationen

maj 3, 2015

Läget på bostadsmarknaden (?) håller på att bli alltmer pressat. Byggandet håller visserligen så sakteliga på att rulla igång men det är långtifrån tillräckligt och dessutom måste frågan ställas om det är rätt byggande som planeras och byggs.

Efter många år med succesivt minskat demokratiskt inflytande håller nu marknadskrafterna på att få chansen att ytterligare ta greppet och kanske börja avskaffa de sista, men viktiga, resterna av regler. Regler som ska skydda hyresgäster, som ska begränsa segregation och som ska bidra till att det ska vara för möjligt för alla att ha en egen riktig bostad.

Vi måste vara mycket medvetna om hur mycket nyproducerade bostäder betyder för hela bostadsmarknaden. Nyproduktionen bidrar mycket starkt till att sätta priset också på gamla bostäder. Det är förstås ett av skälen till att starka krafter inte försökt hålla tillbaka när kostnaderna för nya bostäder rusat iväg. Det är helt enkelt många som tjänar på att priserna sticker iväg – både stora företag och massor av enskilda ägare till villor och bostadsrätter.

För hyresbostäder är inte mekanismerna exakt de samma men hyresmarknaden kommer förstås inte att fungera om hyrorna mellan nya och gamla bostäder skiljer sig väldigt mycket.

Vi är nu på väg att på allvar ta itu med det stora underskottet av hyreslägenheter på Gotland och då i synnerhet i Visby. Det krävs flera hundra lägenheter men det krävs också att de nya lägenheterna kan byggas till priser som är rimliga för de flesta.

Tyvärr verkar det vara ganska främmande i den gotländska politiken att på allvar diskutera kostnader för bostadsbyggande, trots att det är så avgörande och att det finns med i Region Gotlands bostadsförsörjningsplan (kolla hemsidan).

När jag kollar på Gotlandshems lediga lägenheter så framgår att de för fem som just nu finns så har den som stått i kö längst bland de som anmält intresse stått i kö mellan 8 och 16 år. Sådana köer fungerar förstås inte och troligen kommer den som får lägenheten i flera fall ha färre köpoäng men länga väntetider handlar det om.

Jag hör just en forskare från Chalmers som i ”God morgon världen” (P 1) väljer att peka ut ”regleringen” i Sverige som orsaken till problemen. Men hur ser det ut i andra länder utan den svenska regleringen? Trots bristerna i Sverige har vi knappast något att hämta från länderna i vår omvärld. Där finns, minst, samma bostadsbrist och det går att se bland annat att ”unga” som flyttar hemifrån är äldre i alla andra europeiska länder än de är i Sverige. Det finns också en ännu värre segregation genom att ”social housing” förekommer i många länder.

Men det är precis så här det låter bland marknadsförespråkarna. De tror att om de sista resterna av reglerna tas bort så kommer bostadsmarknaden att fungera. Det är kanske sant i en mening men det kommer inte att ge alla en bra bostad till rimliga kostnader. De sista årens avregleringar visar väl att motsatsen skulle inträffa. Ännu större vinster. Ökad segregation. Mer bostadsbrist. Men det är sådana förslag som kan lanseras när desperationen har gått långt.

En liten försmak av de desperation som kan komma framkom på DN-debatt igår. Där förordas helt öppet ökad segregation och dessutom som en god sak. Det handlar då om studentbostäder som ska byggas efter andra regler och framförallt på platser där studenterna verkligen kan umgås med varandra utan inblandning av andra! Argumentet är att kontakterna under studenttiden är så viktiga – ja just det – därför ska väl högskolor och universitet vara en del i samhället!

Du som tvivlar på tesen att nyproduktionen betyder väldigt mycket: Kolla på elproduktionen och elpriserna. Där såg vi för några år sedan (2006…) kraftiga prisökningar när en mycket liten del av elproduktionen blev dyrare, pga nya regler. Och de senaste åren när gröna certifikat har fått fart på ny produktion som har små marginalkostnader.

 

http://www.dn.se/debatt/sarskilda-byggregler-kan-losa-studentbostadskrisen/


Nyliberala boverket

maj 9, 2014

Många försöker föra fram förslag för att öka bostadsbyggandet, självklart kan tyckas så som läget ser ut på många håll. Givetvis påverkas förslagen starkt av ekonomiska intressen och vår grundläggande syn på vilket samhälle vi vill ha. Möjligen skiljer Boverket ut sig och väljer i hög grad att försöka förklara att problemet är att fel människor bor i ”rätt” bostäder och att vi kanske inte kan lösa bristen på bostäder. Eller hur ska man annars tolka deras senaste så kallade marknadsrapport. Det är mest en förklaring av att marknaden måste få styra och då kommer bristen att bestå. Men först en alldeles märklig skrivning från deras rapport: ”Den stora efterfrågan har överraskat många aktörer på bostadsmarknaden och sannolikt även politiker. Byggnadsindustrin var liten när efterfrågan tog fart, anpassad till en situation med låg efterfrågan på bostäder.” Sanningen är ju att bostadsbyggandet rasade när alliansregeringens politik slog igenom. Det tar ju några år innan ny politik slår igenom när det gäller färdigbyggda. Åren 2006 – 2008, dvs innan Reinfeldtregeringen påverkade så var byggandet betydligt högre än de följande åren. Att Boverket nu förklarar det låga bostadsbyggandet 2009 – 2012 med att ” Byggnadsindustrin var liten”. Det är verkligen ett simpelt sätt att lägga sanningen tillrätta. Alliansregeringens politik drabbade särskilt hårt byggandet av hyresrätter som nästan halverades från 2006 – 2010. Det var naturligtvis också avsikten. Nu har bristen blivit så stor så att det blivit möjligt att pressa ut högre hyror – det var naturligtvis också avsikten. Och nu hoppas marknadsförespråkarna på att bruksvärdeshyran sska avskaffas. Det är inget nytt men möjligen är det lite nytt att den statliga myndigheten Boverket tillhör pådrivarna för marknadshyror. I november kom Boverket med en mycket cynisk rapport, som jag då kommenterade. Nu har de kommit med en ny där de bland annat skriver: ”Bristen är omöjlig att bygga bort utan att vi ser över tillämpningen av bruksvärdesprincipen och reavinst-skatten vid bostadsförsäljningar. Det är dessutom dyrt att bygga och det utan tvekan mest kostnadseffektiva för att öka utbudet av bostäder är att se över hur befintliga bostäder används. Det ineffektiva utnyttjandet av våra bostäder innebär stora välfärdsförluster. Ett tecken på att våra bostäder inte används effektivt är att vi, trots obalanserna på bostadsmarknaden, har lika många bostäder att tillgå per invånare idag som 1990 och få lär hävda att bristen på bostäder var lika stor vid ingången.” Mycket kan förstås sägas om detta men uppenbart är att Boverket inte tror på bostadspolitik överhuvudtaget. Det är tydlig nyliberalism som präglar Boverkets uppfattningar. Problemen är, enligt Boverket, att inte marknaden fritt får råda. De välfärdsförluster som Boverket pratar om är att fel människor bor i en del attraktiva bostäder, nånting som de inte skulle få möjlighet till om priset skulle vara avgörande. Då skulle förstås bara de med höga inkomster bo i de mest attraktiva områdena och det är så välfärden skulle bli bättre, allt enligt de teorier som Boverket baserar sina resonemang på. Klart tycks vara att frågor om segregation och om hur samhället bäst ska kunna utvecklas är inget som Boverket bryr sig om. Deras nästa rapport borde rimligen dra slutsatsen att Boverket inte behövs. För någon dag sedan kom en arbetsgrupp inom Sveriges- kommuner och landsting med representanter för alla partier i riksdagen utom SD. Möjligen går det att säga att det är ett försök att nyansera diskussionen men arbetsgruppen förslag är långtifrån tillräckliga. Värt att lyfta fram från rapporten är

  • Kritiken mot inskränkningen av de allmännyttga bostadsföretagens möjligheter som genomfördes med en ny lag 2010. Kritiken är visserligen försiktig men dock. Då var det bara Vänsterpartiet som röstade emot.
  • Behovet av en bra kommunal markpolitik
  • De orimliga kostnadsökningarna inom bostadssektorn.

Men förslagen till lösningar är alldeles otillräckliga och kanske är det heller inte möjligt att få tillräckligt genomgripande förslag från en sjupartigrupp. På Gotland har vi, Vänsterpartiet, varit med och drivit fram bra förslag och skrivningar i bostadsförsörjningsplanen som antogs i slutet av förra året. Bland annat finns viktiga skrivningar om markpolitiken, till exempel ”För att på sikt klara bra tillgång till mark för bostadsbyggande till rimliga priser är en grundlig genomgång av mark- och exploateringspolitiken nödvändig.” Dessvärre har vi inte sett något av denna genomgång men vi ger inte upp. Boverkets marknadsrapport: http://www.boverket.se/Om-Boverket/Nyheter/Marknadsrapport-Last-lage-pa-bostadsmarknaden/ SKL rapport: http://www.skl.se/press/debattartiklar/regeringen-behover-bredda-arbetet-for-okat-bostadsbyggande Här finns tidigare blogginlägg om Boverket och bostadspolitiken. https://larsbjurstrom.wordpress.com/2013/11/13/cynismen-pa-boverket/ Här finns Gotlands bostadsförsörjningsplan http://gotland.se/13032


Planera mer

augusti 27, 2012

Studio ett (P 1) gjorde idag (måndag) ett försök att ta upp frågan om hur bostadsbyggandet bättre ska kunna anpassas till behoven, jag tror i alla fall att det var det som var meningen. Tyvärr valde redaktionen ett enda perspektiv och det var byggföretagens. Frågan som ställdes blev därför i realiteten hur kommuner och andra i ännu högre grad ska anpassa sina beslut till hur byggföretagen vill ha det. Visst ställdes en del frågor när andra perspektiv redovisades men huvudinriktningen var ändå denna.

Utgångspunkten var till stor helt felaktig, nämligen att det alltför låga byggandet orsakas av brist på byggbar mark. Så är det kanske i något enstaka fall men i huvudsak beror det på att byggandet är alldeles för dyrt och att byggföretagen vill att det ska vara väldigt dyrt. De vinner nämligen på detta i båda ändar så att säga. Dels får de förstås större intäkter vid själva byggandet men framförallt så ökar värdet på deras befintliga fastigheter. Byggföretagen och förstås fastighetsägarna motsätter sig därför med alla medel varje tanke på olika former av stöd till nyproduktion, det skulle ju kunna hota de värdestegringar som de hoppas på.

Därför tycker byggföretagen, som fått alltför stort inflytande, att byggandet ska vara så begränsat att priserna och hyrorna i nyproduktionen kan hållas uppe.

I programmet, och kanske särskilt i påannonsen, redovisades att företag ibland kunde ”tvingas” äga mark i tio år innan den kunde bebyggas. Detta ansågs driva upp priset. Jag tycker att lösningen på detta borde kunna vara väldigt enkel. Låt kommunen behålla planmonopolet och se till att kommunerna har kommunal mark som kan planeras som därefter kan upplåtas till den som då verkligen vill bygga.

Genom att många byggföretag har köpt upp mycket mark så kan de behärska en stor del av byggandet och använder bland annat sin makt till att hålla igen byggandet, just för att begränsa utbudet.

Säkert kan en hel del av kommunernas planprocesser och bygglovhanteringar ses över men det är, i huvudsak, inte dessa som är problemet. Den lösning som finns i den (svenska) plan- och bygglagen ger dessutom bra möjlighet att ha god beredskap genom att göra så kallade detaljplaner även när trycket på att bygga inte är så stort. När det väl finns en detaljplan så vet alla ungefär hur det färdiga huset ska se ut och bygglovet kan ges ganska snabbt. Men detta förutsätter förstås att kommunerna använder sina planeringsinstrument och har tillgång till den mark som ska planläggas.

Istället för att följa huvudspåret från Studio ett och ytterligare öka företagens makt så bör vi gå åt andra hållet. Mer demokrati genom mer kommunal planering.

Det var helt enkelt inget vidare bra inslag i Studio ett. Troligen var det ett stort misstag att ta Berlin som jämförelse. Berlin har ju en mycket säregen historia och därför har till exempel bostadspriserna där skiljt sig från andra store europeiska men av andra skäl än som antyddes i programmet. Och när jag ändå håller på så; Vad tjänar det egentligen till att framhålla att byggandet ökade (i Berlin) med 20 procent under 2011? Från vad? Till vad? Det ligger ju en stor ekonomisk kris bara några år bort, en kris som (nog) påverkade byggandet i praktiskt taget hela Europa och då blir en lösryckt siffra på en upp- eller nedgång totalt meningslös!

Här kan du lyssna på inslaget i Studio ett! http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=5246591