Antikapitalistisk bostadspolitik

juni 9, 2019

Vi måste börja tala klartext om bostadspolitiken. Problemen med bostadspolitiken är så tydligt börknippade med ett kapitalistiskt synsätt att det är rimligt att kalla vår bostadspolitik för en ”antikapitalistisk bostadspolitik”.

De senaste decenniernas bostadspolitik har präglats av nyliberala avregleringar som lett till ökade kostnader, spekulationsvinster, ökande segregation och brist på bostäder.

Därför är det egentligen ganska märkligt att politiken nu verkar inriktad på att fortsätta på den inslagna vägen, till exempel genom att börja införa marknadshyror, som en del i uppgörelsen om regeringsbildningen mellan Socialdemokraterna, Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet.

Det borde istället vara självklart att istället börja driva en politik som i grunden ifrågasätter marknadskrafterna som utgångspunkten i bostadspolitiken, alltså en antikapitalistisk bostadspolitik.

Det är framförallt två frågor inom bostadspolitiken som, jag menar, präglas av ett ”kapitalistiskt” synsätt, alltså ett synsätt där det är vinst och avkastning som blivit alltmer styrande. Dessutom finns förstås frågan om vilka som ska äga strategiska tillgångar i ett samhälle.

Att tjäna pengar på mark och markspekulation är betraktas numera som helt legitimt men det har också en helt avgörande påverkan på våra möjligheter att planera ett bra samhälle för alla.

Priset på mark och därmed vinsterna av markspekulation har stadigt ökat som andel av kostnaden för att bygga nya bostäder. Under den tid när bostadsbristen i hela Sverige skulle byggas bort, alltså 60-tal och 70-tal då fanns en statlig priskontroll för marken just för att förhindra markspekulation, höga vinster och höga kostnader. Principen då var att nya bostäder skulle byggas på mark som kommunen ägde och gjorde en plan för. Tyvärr har lagarna sedan dess i allt högre skrivits för företagens och markägarnas intressen.

Sedan allmännyttans självkostnadsprincip avskaffades (2010) har krav på avkastning blivit ”självklara” och ifrågasätts knappast av någon. Ett exempel är de investeringsstöd för byggande av hyresrätter med något lägre hyra. De bidragen kan bara betalas ut om de ”behövs” för att klara de hyresnivåer som reglerna föreskriver men givetvis godtas en vinst som i många fall är rejält tilltagen.

Men egentligen handlar ju allt om de privata investerarnas/kapitalisternas drivkraft att tjäna mer pengar på sina pengar. Det är därför som fastighetsägarna nu är väldigt offensiva i sin strävan att höja hyrorna. Det sker genom ombyggnationer som ibland knappast alls behövs och som görs endast för att få upp hyresnivåerna. Och det sker givetvis genom att pressa upp hyrorna i nyproduktionen genom att mer eller mindre öppet hota med att annars avstå från att bygga och istället öka bostadsbristen med alla de problem det leder till med trångboddhet, hemlöshet svartkontrakt och höga andrahandshyror.

Dessvärre finns ju knappast nåt omfattande motstånd mot en bostadspolitik som alltmer riggats för fastighetsägarna. Det behövs en ökad medvetenhet om bostadsfrågan hos alla och det behövs en betydligt starkare hyresgäströrelse. Men det behövs också en kraft som pekar ut en möjlig väg hur en ny bostadspolitik kan se ut.

Jag tror att det är tre grundläggande förutsättningar för en politik som skulle kunna kallas en socialistisk bostadspolitik (taget från ett tidigare inlägg):

Allmännyttan: Ett demokratiskt kommunägt bostadsföretag som inte ska ha som uppgift att ge vinst utan ska ha som syfte att tillgodose viktiga bostadsbehov.

En stark markpolitik som dels ska ha som syfte att förhindra markspekulation men också vara ett verktyg att verkligen klara av att få fram byggbar mark och inte minst att det byggs i rätt tid och för rätt behov.

Nyproduktionen är strategisk och eftersom den är en angelägenhet för hela samhället är det rimligt med en gemensam finansiering för att klara rimliga kostnader i nyproduktionen. Ett alternativ kan vara en omfördelning inom bostadsbeståndet till exempel genom en fastighetsskatt.

Men det finns många fler frågor som måste komma på plats som handlar om hyressättning, spekulationsvinster, finansiering, boendedemokrati, hållbarhet för att bara nämna några.

Är det viktigt att rubricera vår bostadspolitik som antikapitalistisk? Ordvalet kan självfallet diskuteras men vi bör tydligt redovisa hur illa kapitalistiska, nyliberala, marknadsinriktade metoder fungerar om vi vill ha en bostadspolitik som är till för allas rätt till en bra bostad. Jag tycker att vi alltför ofta visar dåligt självförtroende och inte riktigt berättar att vår politik är just vänsterpolitik som bland annat har som syfte att förändra de grundläggande maktförhållande till nackdel för de som äger mycket men till fördel för alla andra och hela samhället.

Jag har skrivit om bostadsfrågandetta flera gånger tidigare, mest utförligt finns här i ett inlägg som fortfarande står sig:

https://larsbjurstrom.wordpress.com/2016/07/08/program-for-en-rattvis-bostadspolitik/

 


EU och bostadspolitiken

maj 21, 2019

Bostadspolitiken skulle kunna vara en del av valrörelsen in för EU-valet men så är det ju inte, tvärtom nämns den inte alls. Det är allvarligt av två skäl;

Dels har EU:s statsstödsregler använts för att kraftigt försämra bostadspolitiken, framförallt har allmännyttans möjligheter och roll förändrats och det kommer att kunna få stor betydelse på sikt om inget görs åt detta.

Men, att bostadspolitiken inte diskuteras är också ett symptom på att EU:s nyliberala karaktär knappast inte alls ifrågasätts. Det är ju absolut inte bara bostadspolitiken som påverkas av en stor mängd nyliberala regler som styr på en rad områden kanske framförallt genom att begränsa kommunernas möjligheter att sätta medborgarnas intressen främst. Läs gärna lite noga om när olika upphandlingsprocesser redovisas i massmedia – oftast handlar det om att något företag känner fel behandlat.

En bra bostadspolitik måste utmana marknadskrafterna och hur långt den privata äganderätten ska gå. Om marknadskrafterna styr kommer fastighetsägarna att satsa på välbeställda köpare/hyresgäster och samtidigt hålla tillbaka produktionen för att priser och hyror ska kunna hållas uppe. Om det privata ägandet av hyreslägenheter ska innebära att en enskild fastighetsägare fritt kan välja hyresgäster kommer det att leda till segregation. Därför måste nyliberalismens hela fundament utmanas när vi formulerar en bra bostadspolitik.

Det finns goda skäl för att prata bostadspolitik inför EU-valet. Ett skäl är att peka på hur EU lagt under sig alltfler politikområden och hur det påverkar möjligheten att driva vänsterpolitik. Inför folkomröstningen 1994 fanns ingen som tog upp bostadspolitiken, inte jag heller men såvitt jag minns så nämndes bostadspolitiken som ett område som inte skulle påverkas av ett svenskt EU-medlemskap. Det blev tvärtom men det är viktigt att framhålla att det tvistas om hur styrande EU:s regler behöver vara.


Vänsterpolitik för bra bostäder åt alla!

januari 29, 2019

Det är vinstintresset som måste bort! Vårt alternativ bör vara en riktig allmännytta för ett bostadsbyggande utan vinstintressen. Nej till vinstintressen vinstintressen innebär, bland annat, att de kalkylmetoder som numera används ska kastas på soptippen och en verklig självkostnad kommer att kunna ge lägre hyror.

För oss vänsterpartister är det självklart att säga nej till marknadshyror och det räcker en bit men vi måste också kunna ge ett mer genomarbetat svar på hur vi vill klara bostadsbyggandet och hyror så att alla kan bo bra.

Därför är ett återupprättande av allmännyttan, alltså av de kommunägda företagen, en oerhört viktig fråga. Och det ska vara en allmännytta som utmanar marknadskrafterna och istället utveckla en bostadspolitik utan vinstänkande och för att alla ska kunna erbjudas en bra bostad. Inte minst måste sättet att kalkylera och sätta hyror radikalt omprövas. Kanske några befarar att det bara är att fuska, dvs strunta i att inkomster och utgifter måste balansera men jag menar att det inte alls är det som det handlar om. Istället är det dagens system som är att fuska, det är ett system som kräver att investeringar som ska återbetalas på 40 – 50 år ska ge ett överskott redan första året – det skapar orimliga hyror och förmögna fastighetsägare.

Det var mycket bra att Jonas Sjöstedt, i webbsändning den 23 januari, framhöll att Vänsterpartiet måste ge en sammanhållen bild av vad vi vill med bostadspolitiken och bostadsbyggandet, där nej till marknadshyror är ett givet, men otillräckligt inslag. Jonas pratade också om ”Vänsterhyror”, dvs hyror som ligger lägre än dagens hyror, det är bra men Vänsterpartiet måste bli mycket tydligare på denna punkt. Det räcker inte med några tillfälliga rabatter utan det måste handla om att ifrågasätta hela sättet att kalkylera, alltså det sätt som vi har idag och som mest leder till allt rikare fastighetsägare.

Vi måste återerövra självkostnad som princip för allmännyttan och rimligen bör också allmännyttans hyresnivåer vara normerande för alla hyror av bostäder. Så var det i hög grad fram till 2010.

Därför måste vi vara beredda att driva på för en mer radikal omprövning av hyressättningssystemet. Vänsterpartiet röstade ju emot förändringen 2010 men vår senaste bostadsmotion i riksdagen ger ett intryck av att vi accepterat den försvagning av hyressättningen som genomfördes då. Kanske känns det lite obekvämt att ifrågasätta Hyresgästföreningens ställningstagande men det menar jag att vi måste.


Fantastiskt om marknadshyror!

december 17, 2018

Det är ett fantastiskt avslöjande inlägg på DN-debatt som görs av den gröna och liberala tankesmedjan Fores när de försöker få stöd för marknadshyror. Men samtidigt är det uppenbart att de inte överhuvudtaget bryr sig om sånt som ekonomisk rättvisa.

De skriver till exempel ”om hyrorna på sikt tillåts stiga, så kommer många att lämna attraktiva hyresrätter som är större än vad de egentligen behöver”! Just så skriver dom, men visst förstår de att det handlar om de som har tunnast plånbok. Precis så är det vi ska göra om vi vill öka segregationen.

Fores vill få slut på onödiga renoveringar som görs bara för att fastighetsägaren vill höja hyran och det ska de få slut på genom att fastighetsägaren ska kunna höja hyran utan att renovera!

Fores förre chef Martin Ådahl skrev i våras om bostadspolitiken i samma ärende, dvs att försvara marknadshyror.

”De som i dag bor i hyresreglerade lägenheter ges möjligheten att förhandla med hyresvärden att avreglera hyran mot fullständig ekonomisk ersättning, men bara om hyresgästen själv vill.” Tydligare kan det väl knappast sägas att det handlar om stora hyreshöjningar, kanske några som snart tänker flytta kan få en liten kompensation men på sikt ät det uppenbart att det handlar om en gigantisk förmögenhetsökning för fastighetsägarna.

Martin Ådahl är numera riksdagsledamot för Centerpartiet.

Visst försöker Fores och andra förespråkare för marknadshyror framförallt att hävda att byggandet av hyresrätter kommer att öka. Det finns förstås inget som helst stöd för detta och de svenska erfarenheterna är att bara när staten haft en aktiv roll för bostadsbyggandet har det byggts tillräckligt. Boverket har ”räknat på” vad marknadshyror skulle kunna innebära och kommit fram till att det framförallt kommer att innebära att människor med svag ekonomi kommer att tvingas flytta.

De ganska extrema teorier om den fria konkurrensen välsignelse tror jag knappast någon anser är användbara på bostadsmarknaden. Ofta är ju de mest attraktiva lägena redan upptagna och den sannolika utvecklingen är att byggandet av nya hyreslägenheter skulle avgöras av när betalningsviljan är tillräcklig. Bästa sättet att få hög betalningsvilja är att hålla nere byggandet!

Och förstås har de flesta förespråkare för marknadshyror insett att ”det behövs” nån typ av social housing, alltså särskilda hus eller lägenheter för de med låga inkomster. Vill vi ha såna system som är utpekande men också problematiska eftersom de som ska få dessa lägenheter måste kvalificera med låga inkomster eller kanske nån typ av sociala problem. Kanske rentav Fores är beredda att stimulera företag att erbjuda såna anställningar?

En bostadspolitik för bra bostäder åt alla till rimliga hyror måste bygga på helt andra principer än marknadshyror. Jag har bloggat om det för någon vecka sen: https://larsbjurstrom.wordpress.com/2018/12/07/bostadsfragan-strategiskt-viktig/

En liten avslutande kommentar om renoveringar och underhåll. Det är ju intressant att Fores ansluter sig till uppfattningen att många fastighetsägare gör onödiga renoveringar bara för att kunna höja hyran. Men med marknadshyror och därmed en högre kostnadsnivå och ökad segregation så finns en uppenbar risk att en del områden kan komma att förslummas. Marknadshyror innebär väl knappast inte att det bara är intäkten som ska marknadsanpassas utan också vilken standard som erbjuds.

Här kan du läsa ett inlägg som jag skrivit tidigare om Boverkets analys/beräkningar av marknadshyror: https://larsbjurstrom.wordpress.com/2013/11/13/cynismen-pa-boverket/

 

Här finns Martin Ådahls inlägg från i våras: https://www.dn.se/debatt/svenska-bostadsbyggen-ar-30-40-procent-for-dyra/

 


Bostadsfrågan strategiskt viktig!

december 7, 2018

Säg nej till marknadshyror men också ja till en radikal bostadspolitik.

Vänsterpartiet borde dra igång en bred offensiv för en stark radikalisering av bostadspolitiken. För precis nu, när högern driver krav på marknadshyror är läget för en politik som utmanar marknadskrafterna bättre nu än på mycket länge.

Snart tre decennier med återkommande avregleringar och marknadsreformer har lett till bostadsbrist, ökad segregation och ökade bostadskostnader. Och det är väl precis det som varit syftet.

På kort sikt handlar det förstås om att få ökad fart på nyproduktionen, en nyproduktion som just nu tycks tillfälligt toppa men ändå ligger på för låg nivå. Det som krävs är nu bra möjligheter att bygga bra bostäder med rimliga kostnader som inte bara vänder sig till köpstarka och som inte har boendesegregation som idé. Genom nya förutsättningar för allmännyttan, en ny markpolitik och en politik som inte missgynnar hyresrätten är detta möjligt!

Vänsterpartiet har en ambitiös och bra bostadspolitik, framförallt formulerad i en riksdagsmotion (i år också) men det behövs lite mer klartext och på någon punkt också lite mer djärvhet. Det handlar dels om allmännyttans roll och dels om modellen för hyressättning.

Vi ska bli tydligare och mer offensiva om de allmännyttiga företagens roll. Allmännyttan ska ha en viktig roll genom att erbjuda bra bostadsalternativ för alla och på den punkten är vi tydliga och det finns också ett brett stöd för detta. Men allmännyttan ska också ha en viktig roll genom att påverka hela bostadspolitiken. Som det var tills avregleringarna började men nu ser jag nästan aldrig nån som pratar eller skriver om detta. Snarare är det väl tvärtom; många, också en hel del som står till vänster, som anser att allmännyttans viktigaste uppgift är att göra det som marknaden inte klarar av. Till exempel bygga på orter som privata fastighetsägare väljer bort. För många är det också viktigt att allmännyttan ska undvika att försvåra för privata företag, till exempel genom att sätta låga hyror- Jag menar att vi ska se det precis tvärtom. Allmännyttan ska vara allmännyttig just genom att utmana marknadskrafterna och istället utveckla en bostadspolitik utan vinstänkande och för att alla ska kunna erbjudas en bra bostad.

Givetvis krävs nya beslut i riksdagen men det krävs också en stor mobilisering så att vi verkligen kan driva fram en sån politik i kommunerna där ju faktiskt bostäderna byggs. Gärna ett statligt byggbolag men först en rejäl allmännytta. Givetvis bör vi också sluta allt prat som kan leda tanken till särskilda bostäder för de med svag ekonomi. Den bostadspolitik vi kan driva i allmännyttan ska vara generell, dvs den ska vara till för alla och det ska inte handla om tillfälliga rabatter eller speciallösningar.

Självkostnad som princip bör vara självklar i allmännyttan och då bör också allmännyttans hyresnivåer vara normerande för alla hyror av bostäder. Så var det i hög grad fram till 2010.

Därför måste vi vara beredda att driva på för en mer radikal omprövning av hyressättningssystemet. Vänsterpartiet röstade ju emot förändringen 2010 men bostadsmotionen i riksdagen ger ett intryck av att vi accepterat den försvagning av hyressättningen som genomfördes då, kanske känns det lite obekvämt att ifrågasätta Hyresgästföreningens ställningstagande men det menar jag att vi måste,

Förslaget om marknadshyror hotar är den nuvarande modellen för hyressättning. Men det är en modell som efter försvagningen 2010 inte är tillräckligt stark för att hålla emot ett ökat marknadsinslag vid hyressättningen och risken är att hyresförhandlingarna alltmer kommer att få formen att fastställa en marknadshyra. Framförallt beror det på att bruksvärdesbegreppet kraftigt urholkades när allmännyttans hyresnormerande och självkostnadsprincip avskaffades 2010. Att de nya reglerna inte riktigt ännu märkts beror på att förutsättningarna de senaste varit väldigt ”gynnsamma”, mest pga den mycket låga räntan.

Hyressättningssystemet försvagas dessutom av att så kallade presumtionshyror kan användas vi nyproduktion och det innebär att de kan sättas på en nivå betydligt överbruksvärdet och det kan gälla i 15 år, en tid som förlängts från de ursprungliga 10 åren som gällde när det infördes 2006.

I partiprogrammet finns följande: Framgång i strategisk mening betyder konkreta förändringar som gör

livet rikare och friare för fler, här och nu, samtidigt som grundläggande maktförhållanden synliggörs och angrips. Vänsterpartiet ska i handling visa att det främst är ett förändrande parti, inte ett förvaltande.”

Jag tror att bostadsfrågan/bostadspolitiken kan vara ett område för ”framgång i strategisk mening”.

Min tanke för några dagar sedan var att skriva ett bredare program men jag inser mycket av bredden finns i partiets riksdagsmotion. Mina egna tankar som jag skrev för ett år sen får duga tills vidare som mitt inlägg.

Just nu vill jag framförallt att vi med stort självförtroende ska våga gå till en offensiv i frågan, givetvis nej till marknadshyror men också ja till en radikalare bostadspolitik.

Här kommer länkarna (igen) till partiets bostadspolitiska motion och till min skiss till ett bostadspolitiskt program

https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/motion/bra-bostader-at-alla_H5022344/html

https://larsbjurstrom.wordpress.com/2017/12/05/finns-en-socialistisk-bostadspolitik/

 

 


(V)i behöver en riktig bostadspolitik!

december 2, 2018

Nu dras kampanjen för marknadshyror och ökade vinster för fastighetsägarna igång – igen. Varför ges inte ett ordentligt svar på hur en genomtänkt och konsekvent bostadspolitik ska se ut? Jag menar att det beror på att det saknas en väl utformad bostadspolitik präglad av vänsterns värderingar och analys.

Givetvis säger Vänsterpartiet nej till marknadshyror och utförsäljningar! Men vad säger vi egentligen ja till. Vi har ett hyressättningssystem som håller på att upplösas. Vi har allmännyttiga bostadsföretag som i alltför liten grad satsar på allmännytta. Vi har stora problem att klara bostadsbristen. För att bara nämna några av de mest tydliga exemplen men listan kan göras längre: Ökad segregation. Svagt inflytande för hyresgäster – kundtänkandet har blivit dominerande. Utarmning av den lokala servicen.

Hur vill vi att hyrorna ska sättas? Vilka är våra förslag för att minska segregationen? Avvisar vi varje form av social housing – jag tycker dessvärre inte att det alltid låter så? Vilken roll anser vi att allmännyttan och hyresrätten ska ha?

Visst har Vänsterpartiet några sidor i valplattformen men det är långtifrån nåt som kan kallas en heltäckande bostadspolitik. Kolla gärna själv i valplattformen som finns här.

Jag ska återkomma med ett förslag, inom en vecka. Kom gärna med tips och uppslag! Jag gjorde ett försök för ett år sen – det finns här!

 


Ny bostadspolitik

juli 4, 2018

Jag har under några dar i Almedalen deltagit i ett antal seminarier om bostads- och fastighetsfrågor och det är ganska uppenbart att det finns många att välja på men den är en väldig dominans av ägarnas och branschens perspektiv. Höga vinster och marknadsmekanismer verkar vara den patentmedicin som ska fortsätta att skrivas ut. Nytt är att många från fastighetsägarsidan förordar ett ökat ”konsumentstöd”, typ högre bostadsbidrag för att fler ska klara de högre hyrorna. Det kan ju låta anständigt men bakom detta finns förstås tanken att driva igenom marknadshyror och högre hyresnivåer och kunna skicka räkningen till staten.

Vi behöver förstås en ny bostadspolitik för att vi ska klara bostadsbristen, rimliga bostadskostnader och bekämpa segregationen. Tyvärr presenteras alldeles för få genomarbetade tankar om detta och det speglar till stor del styrkeförhållandena i Almedalen. Men det beror nog också till en viss del på en uppgivenhet efter riksdagens beslut 2010 som förändrade allmännyttan och hyressättningsreglerna. Uppgivenheten är troligen lite större eftersom förändringen 2010 gjordes med hänvisning till att EU:s regler tvingade fram detta och ingen har därefter riktigt på allvar gett sig i kast med detta.

Idag framkom att imorgon kommer ett underlag om hur Sverige kan utforma en ny (social(?)) bostadspolitik trots EU:s regler. Det är ”Bostad 2030” som ska presentera detta. Bostad 2030 är en delegation och ett projekt som initierats av Hyresgästföreningen.

Jag tycker det verkar hoppfullt. För nåt år sedan fick jag ett PM om detta, efter att jag deltagit i en mediedebatt. Jag hade då ingen kraft att driva detta vidare men jag bifogar detta PM (lite ”bearbetat/anonymiserat”).

Här en text om EU-rätten och bostadspolitiken.

Angående min bild av bostads- och fastighetsfrågorna så hörde jag Martin Hofvberberg beskriva ungefär som jag skrivit i inledningen så lite ”stöld” är det kanske men det stämmer väl med min bild och det är mina formuleringar.

 


Marknadskrafterna måste utmanas om den sociala bostadspolitiken ska återupprättas!

juni 16, 2018

Socialdemokraterna vågar inte på allvar ifrågasätta den starka marknadsorientering som ersatt den tidigare sociala bostadspolitiken. Det betyder att det förslag till ”En ny social bostadspolitik” till stora delar saknar de förslag som krävs för att genomföra en verkligt ny bostadspolitik.

Framförallt saknas förslag om hur hyresrätten och allmännyttan ska kunna få den roll som krävs i en ”ny social bostadspolitik”. Det är genom en bra hyresrätt som vi kan tillgodose alla bostadsbehov och under olika skeden i livet. Men det är också genom en väl fungerade hyresrätter som är tillgängliga för alla som vi kan balansera de starka marknadsmekanismer som finns inom den del av bostadsmarknaden där överlåtelserna är väldigt styrda av marknaden.

Jag kan förstå och delvis sympatisera med delar av förslaget som syftar till att underlätta för fler att äga sitt eget boende, själva, eller tillsammans med andra. Men alla sådana förslag till satsningar gör kravet på balanserande åtgärder ännu mer angelägna, och sådana finns inte i förslaget.

Därför innebär den socialdemokratiska arbetsgruppens förslag att spekulationsvinster, segregation och stora ekonomiska skillnader kommer att fortsätta.

Men det finns också en del ansatser som det finns anledning att stödja och försöka utveckla. Framförallt behövs en politik som bättre än idag gör det möjligt för alla att

Det är också viktigt att tydligare klara ute statens och kommunernas roll och möjligheter. Kanske räcker inte förslagen och framförallt borde allmännyttans roll ingå i detta, men det är åtminstone en viktig ansats.

Gruppen föreslår en bredare diskussion om vad en framtida socialdemokrati egentligen vill och det finns nog anledning att välkomna, av väldigt många skäl. Gruppen skriver själv ”att socialdemo­kratin idag saknar en sammanhängande politisk vision som ger svar på vad partiet vill på tjugohundratalet.”  Det är dessvärre en beskrivning som nog många skriver under på och det förklarar givetvis varför att de 15 (?) konkreta förslagen inte alls räcker för att nå upp till de förhoppningar som ingår i en ”ny social bostadspolitik”.

Dessutom finns en del märkliga förslag och formuleringar. På skatteområdet vill gruppen inte lägga fram nåt förslag men aviserar ändå tydligt att reavinstskatten bör sänkas. Dessutom den överdrivna hyllningen till marknadsekonomin och marknadskrafterna eller vad sägs om:

Marknadsekonomin har alldeles uppenbart fördelar när det gäller att sätta pris på risker och styra resurser dit de gör störst nytta.

”Anledningarna till överskattningen av nyproduktions-behovet är flera men viktigast är att efterfrågan har sammanblandats med behov.”

Det är också helt nödvändigt att föra en mer offensiv diskussion om vad bruksvärdeshyran är för att den verkligen ska betyda nåt. Det räcker inte med att beskriva det som ”tanken med bruksvärdessystemet (är) att hyres­sättningen ska återspegla en marknad i balans”. Frågan om nyproduktionshyrorna måste tas med i diskussionen men framförallt så saknas ju den riktpunkt för bruksvärdeshyrorna som bara kan återtas genom att allmännyttan får den rollen samtidigt som självkostnadsprincipen återinförs.

Det görs också ett försök att lite mer övergripande ta upp ”samhällsplanering” och ”livsmiljöer” och där uttrycks några hyfsade ambitioner men det är praktiskt taget tomt på verkningsfulla förslag. Till exempel förslag om hur den lokala servicen skulle kunna klaras. Direkt pinsamt känns det med förslaget ”Utsatta områden ges status som frizonsområden för att möjliggöra undantag från PBL och miljöbalken när det gäller angelägna förändringar av den fysiska miljön.” Givetvis kan det finnas angelägna förändringar av den fysiska miljön men om två så grundläggande lagstiftningar som PBL och miljöbalken förhindrar detta då har vi ett problem som knappast ska lösas med nån typ av frizonsområden. De förändringar som krävs borde då gruppen redovisa och föreslå ändringar av eftersom de rimligen har betydelse för all bostadsplanering.

Jag tycker ändå att det är positivt att Socialdemokraterna gör ett allvarligt försök och där det finns flera goda avsikter men det krävs mycket större djärvhet, framförallt när det gäller att utmana marknadskrafterna.

Här kan du hitta det socialdemokratiska förslaget!

https://www.socialdemokraterna.se/globalassets/aktuellt/rapport_ny_social_bostadspolitik.pdf


Finns en socialistisk bostadspolitik

december 5, 2017

Jag tror att bostadsfrågan är av stor strategisk betydelse men också en fråga som är akut just nu. Just nu är bostadsbristen fortsatt stor. De ”avmattningar” av priset som vi sett handlar mest om att de med god ekonomi snart är tillgodosedda men fortfarande är krisen stor för många. Samtidigt drivs hyrorna upp genom ökad marknadshyressättning av nyproduktionen och genom renoveringar som delvis görs just för att få upp hyresnivån.

Vänstern försöker givetvis agera och protestera och visst finns flera genomtänkta alternativa lösningar men finns verkligen ett sammanhållet program som redovisar lösningarna på den akuta situationen och tar siktet på ett långsiktigt mer jämlikt samhälle. Jag måste nog svara nej på den frågan, åtminstone om kravet är att det är ett program som har någorlunda bred förankring, alltså att det inte bara är någon/några som har en egen agenda.

Delvis beror det på att en hel del av aktiviteterna handlar om att motstånd mot utförsäljningar, lyxrenoveringar och en del annat som sticker ut lite extra till exempel andrahandshyror.

När det gäller nyproduktion är slagordet framförallt ”hyresrätt” och givetvis någorlunda rimliga hyror men det räcker givetvis inte för att flytta fram positionerna. Privatägda hyresrätter är väl knappast nåt steg mot ett jämlikare och mer demokratiskt samhälle. Då borde väl bostadsrätter vara ett bättre alternativ, där de boende själva äger och styr sitt område. Jo, jag inser problemet men ändå….

När det gäller renoveringar så blir det ofta motståndet mot alltför omfattande renoveringar som blir det som enar protesterna. Och givetvis görs säkert en del slentrianmässigt och en hel del som styrs av möjligheten att få upp hyran. Men en vänsterlinje kan väl knappast vara att acceptera att många människor inte ska bo i fräscha och väl fungerande bostäder.

Jag menar att vänstern också borde bli tydligare i hur vi ska klara nyproduktionen av bostäder. Det statliga investeringsstödet är absolut en bra idé och det ger också en del resultat, men det finns också en del märkliga inslag t ex att den som bygger billigt inte får något stöd eller reducerat stöd. Parallellt med det prövas också en del andra varianter, som kanske inte drivs fram av Vänsterpartiet men väl en del vänsterinriktade Socialdemokrater. Men jag är väldigt tveksam till flera av de förslagen. Det känns som lite social housing kombinerat med en ganska märklig finansiering.

Den märkliga finansieringen jag menar är att det bygger på en omfördelning av kostnaderna inom nyproduktionen. Framförallt genom att pengar från försäljning av nybyggda bostadsrätter förs över till hyresrättsprojekt. Det är ju väldigt svårt att motivera att just de som flyttar in i nya bostadsrätter ska betala och alla vi andra slippa.

Jag tänker då på Göteborg och Örebro som väl utvecklat sina förslag mest även om det verkar återstå en hel del innan alla frågor är lösta. Ibland förekommer också varianter där det mest verkar handla om att fasa in en högre hyresnivå men att det kan få ta lite tid.

Men ingen, nåja nästan ingen, ifrågasätter på allvar den allt högre vinstnivå som fastighetsbranschen anser sig ha rätt till. Om inte en bostäderna ger skaplig avkastning redan första året så måste fastigheterna skrivas ner, så är den ekonomiska logiken idag. Genom detta är en sak är säker: Fastighetsägarna kommer att bli förmögna, om inte någon omfördelning sker.

Här redovisar Hem&hyra en del om allmännyttans vinster. Och här om de privata fastighetsägarna i samma tidning.

I Vänsterpartiets förslag till valplattform beskrivs bostaden som nödvändig för ett bra liv och en plats att förverkliga sina drömmar, en lugn plats att göra läxor eller bara ta det lugnt efter jobbet. Jag håller med om att bostaden är unikt viktig men också en gemensam angelägenhet och inte bara för samhällets institutioner utan för oss alla. Jag ogillar därför slagord eller marknadsföring på temat ”hyr dig fri” eftersom det leder till tankar om bostäder, bostadsområden och stadsdelar utan folkligt engagemang. Men det handlar också om, åtminstone, till en del om hur vi ska kunna klara kraven på ”rimliga kostnader”.

Det är ingen tvekan om att eget ägda bostäder gynnas av dagens regler på olika områden. Rot, rut och ränteavdrag är kanske de tydligaste orättvisorna. Men det är också så att många som bor i eget ägda bostäder kan göra det genom stora egna arbetsinsatser och väldigt många fler gör åtminstone mindre insatser. Men i hyresrätten är det inte lika självklart, även om det förekommer. Som väl framgår räknar jag inte in städning av den egna bostaden.

Den eget ägda bostaden, villan eller bostadsrätten, är för många deras absolut största ekonomiska tillgång men ofta högt belånad. Det är en viktig förutsättning när politiken ska utformas, jag menar att det är varken möjligt eller rimligt att utforma en politik som riskerar att ruinera många av de som äger sin bostad trots att de köpt den med regler som är orättvisa. Några få har gjort det spekulativt men för de flesta har det helt enkelt varit ett bra och rimligt sätt att lösa sin bostadssituation.

Under några decennier var allmännyttan och bostadskooperationen de absolut starkaste aktörerna inom bostadsbyggandet. I flera kommuner var det bara dom som fick möjligheten att bygga på kommunalt anvisad mark, undantaget villor. Det fungerade relativt väl men var inget perfekt system. En av bristerna var att den demokratiska insynen i framförallt bostadskooperationen var för svag. Kooperationen lyckades heller inte hålla emot när värdestegringarna tog fart och många gärna ville utnyttja det för egen vinning, dvs kunna göra spekulationsvinster på sina bostadsrätter. Min bild är att detta tog verklig fart under 80-talet.

Delvis går det att söka bakgrunden till nedmonteringen av bostadspolitiken till kooperationens tillkortakommanden under 80-talet, ett 80-tal som var stärkt präglat av en nyliberal offensiv och en vänster som trängdes tillbaka.

Men nu när vi och alla har sett effekterna av nyliberalismens idéer med avregleringar och privatiseringar så borde väl en ny politik kunna få stöd?

Jag tror att det är tre grundläggande förutsättningar för en politik som skulle kunna kallas en socialistisk bostadspolitik:

Allmännyttan: Ett demokratiskt kommunägt bostadsföretag som inte ska ha som uppgift att ge vinst utan ska ha som syfte att tillgodose viktiga bostadsbehov.

En stark markpolitik som dels ska ha som syfte att förhindra markspekulation men också vara ett verktyg att verkligen klara av att få fram byggbar mark och inte minst att det byggs i rätt tid och för rätt behov.

Nyproduktionen är strategisk och eftersom den är en angelägenhet för hela samhället är det rimligt med en gemensam finansiering för att klara rimliga kostnader i nyproduktionen. Ett alternativ kan vara en omfördelning inom bostadsbeståndet till exempel genom en fastighetsskatt.

Men det finns många fler frågor som måste komma på plats som handlar om hyressättning, spekulationsvinster, finansiering, boendedemokrati, hållbarhet för att bara nämna några.

Jag gjorde ett försök tidigare som kan vara läsvärt, även om det nu är nästan 1½ år sedan.

https://larsbjurstrom.wordpress.com/2016/07/08/program-for-en-rattvis-bostadspolitik/

 

 

 

https://www.hemhyra.se/nyheter/annu-hogre-vinster-privata-vardar/

https://www.hemhyra.se/nyheter/sa-mycket-tjanar-din-vard/


Bostadstillägg för att hyrorna ska kunna höjas?

september 11, 2017

Jo, jag tycker det är bra att bostadstillägget för pensionärer höjs men det är såväl intressant som illavarslande och kanske lite hoppingivande att läsa hur Annika Strandhäll (S), socialförsäkringsminister, motiverar förslaget: ”kapitalet höjer hyrorna, då måste staten höja bostadstillägget.”

Det är ju helt sant att hyrorna pressas uppåt av vinsthungriga bostadsbolag som kan utnyttja såväl bostadsbristen som ett allt svagare stöd i lagen för de som försöker hålla emot.

Och visst kan en del av detta lösas genom riktade bidrag, till exempel bostadstillägg till pensionärer. Jag har däremot inte sett någon motsvarande ökning för barnfamiljernas bostadsbidrag. Och samtidigt kan det väl inte vara rimligt att regeringen ser på hur kostnaderna ökar genom att vinsterna tillåts öka.

Men retoriken är intressant, det är inte alltför ofta som socialdemokratiska ministrar pekar ut ”kapitalet” på det sättet.

Men det är illavarslande att bara landa i ”då måste staten höja bostadstillägget”.

Men kanske är det ändå en liten svag signal om att den S-ledda regeringen kan våga börja bedriva en bostadspolitik som tydligt ifrågasätter vinstjakten.

Ett första steg borde vara att riva uppväsentliga delar av den lagstiftning som Reinfeldtregeringen drev igenom 2010. Den lagen försvagade kraftigt allmännyttans roll och position på bostadsmarknaden. Tyvärr var det bara Vänsterpartiet som röstade emot regeringens förslag!

Jag har skrivit tidigare om hyressättningen:

https://larsbjurstrom.wordpress.com/2017/05/13/vart-ar-hyrorna-pa-vag/

Och här ett lite bredare förslag om en ny bostadspolitik:

https://larsbjurstrom.wordpress.com/2016/07/08/program-for-en-rattvis-bostadspolitik/

Inlägget är över ett år men håller fortfarande, tycker jag.