Antikapitalistisk bostadspolitik

juni 9, 2019

Vi måste börja tala klartext om bostadspolitiken. Problemen med bostadspolitiken är så tydligt börknippade med ett kapitalistiskt synsätt att det är rimligt att kalla vår bostadspolitik för en ”antikapitalistisk bostadspolitik”.

De senaste decenniernas bostadspolitik har präglats av nyliberala avregleringar som lett till ökade kostnader, spekulationsvinster, ökande segregation och brist på bostäder.

Därför är det egentligen ganska märkligt att politiken nu verkar inriktad på att fortsätta på den inslagna vägen, till exempel genom att börja införa marknadshyror, som en del i uppgörelsen om regeringsbildningen mellan Socialdemokraterna, Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet.

Det borde istället vara självklart att istället börja driva en politik som i grunden ifrågasätter marknadskrafterna som utgångspunkten i bostadspolitiken, alltså en antikapitalistisk bostadspolitik.

Det är framförallt två frågor inom bostadspolitiken som, jag menar, präglas av ett ”kapitalistiskt” synsätt, alltså ett synsätt där det är vinst och avkastning som blivit alltmer styrande. Dessutom finns förstås frågan om vilka som ska äga strategiska tillgångar i ett samhälle.

Att tjäna pengar på mark och markspekulation är betraktas numera som helt legitimt men det har också en helt avgörande påverkan på våra möjligheter att planera ett bra samhälle för alla.

Priset på mark och därmed vinsterna av markspekulation har stadigt ökat som andel av kostnaden för att bygga nya bostäder. Under den tid när bostadsbristen i hela Sverige skulle byggas bort, alltså 60-tal och 70-tal då fanns en statlig priskontroll för marken just för att förhindra markspekulation, höga vinster och höga kostnader. Principen då var att nya bostäder skulle byggas på mark som kommunen ägde och gjorde en plan för. Tyvärr har lagarna sedan dess i allt högre skrivits för företagens och markägarnas intressen.

Sedan allmännyttans självkostnadsprincip avskaffades (2010) har krav på avkastning blivit ”självklara” och ifrågasätts knappast av någon. Ett exempel är de investeringsstöd för byggande av hyresrätter med något lägre hyra. De bidragen kan bara betalas ut om de ”behövs” för att klara de hyresnivåer som reglerna föreskriver men givetvis godtas en vinst som i många fall är rejält tilltagen.

Men egentligen handlar ju allt om de privata investerarnas/kapitalisternas drivkraft att tjäna mer pengar på sina pengar. Det är därför som fastighetsägarna nu är väldigt offensiva i sin strävan att höja hyrorna. Det sker genom ombyggnationer som ibland knappast alls behövs och som görs endast för att få upp hyresnivåerna. Och det sker givetvis genom att pressa upp hyrorna i nyproduktionen genom att mer eller mindre öppet hota med att annars avstå från att bygga och istället öka bostadsbristen med alla de problem det leder till med trångboddhet, hemlöshet svartkontrakt och höga andrahandshyror.

Dessvärre finns ju knappast nåt omfattande motstånd mot en bostadspolitik som alltmer riggats för fastighetsägarna. Det behövs en ökad medvetenhet om bostadsfrågan hos alla och det behövs en betydligt starkare hyresgäströrelse. Men det behövs också en kraft som pekar ut en möjlig väg hur en ny bostadspolitik kan se ut.

Jag tror att det är tre grundläggande förutsättningar för en politik som skulle kunna kallas en socialistisk bostadspolitik (taget från ett tidigare inlägg):

Allmännyttan: Ett demokratiskt kommunägt bostadsföretag som inte ska ha som uppgift att ge vinst utan ska ha som syfte att tillgodose viktiga bostadsbehov.

En stark markpolitik som dels ska ha som syfte att förhindra markspekulation men också vara ett verktyg att verkligen klara av att få fram byggbar mark och inte minst att det byggs i rätt tid och för rätt behov.

Nyproduktionen är strategisk och eftersom den är en angelägenhet för hela samhället är det rimligt med en gemensam finansiering för att klara rimliga kostnader i nyproduktionen. Ett alternativ kan vara en omfördelning inom bostadsbeståndet till exempel genom en fastighetsskatt.

Men det finns många fler frågor som måste komma på plats som handlar om hyressättning, spekulationsvinster, finansiering, boendedemokrati, hållbarhet för att bara nämna några.

Är det viktigt att rubricera vår bostadspolitik som antikapitalistisk? Ordvalet kan självfallet diskuteras men vi bör tydligt redovisa hur illa kapitalistiska, nyliberala, marknadsinriktade metoder fungerar om vi vill ha en bostadspolitik som är till för allas rätt till en bra bostad. Jag tycker att vi alltför ofta visar dåligt självförtroende och inte riktigt berättar att vår politik är just vänsterpolitik som bland annat har som syfte att förändra de grundläggande maktförhållande till nackdel för de som äger mycket men till fördel för alla andra och hela samhället.

Jag har skrivit om bostadsfrågandetta flera gånger tidigare, mest utförligt finns här i ett inlägg som fortfarande står sig:

https://larsbjurstrom.wordpress.com/2016/07/08/program-for-en-rattvis-bostadspolitik/

 


EU och bostadspolitiken

maj 21, 2019

Bostadspolitiken skulle kunna vara en del av valrörelsen in för EU-valet men så är det ju inte, tvärtom nämns den inte alls. Det är allvarligt av två skäl;

Dels har EU:s statsstödsregler använts för att kraftigt försämra bostadspolitiken, framförallt har allmännyttans möjligheter och roll förändrats och det kommer att kunna få stor betydelse på sikt om inget görs åt detta.

Men, att bostadspolitiken inte diskuteras är också ett symptom på att EU:s nyliberala karaktär knappast inte alls ifrågasätts. Det är ju absolut inte bara bostadspolitiken som påverkas av en stor mängd nyliberala regler som styr på en rad områden kanske framförallt genom att begränsa kommunernas möjligheter att sätta medborgarnas intressen främst. Läs gärna lite noga om när olika upphandlingsprocesser redovisas i massmedia – oftast handlar det om att något företag känner fel behandlat.

En bra bostadspolitik måste utmana marknadskrafterna och hur långt den privata äganderätten ska gå. Om marknadskrafterna styr kommer fastighetsägarna att satsa på välbeställda köpare/hyresgäster och samtidigt hålla tillbaka produktionen för att priser och hyror ska kunna hållas uppe. Om det privata ägandet av hyreslägenheter ska innebära att en enskild fastighetsägare fritt kan välja hyresgäster kommer det att leda till segregation. Därför måste nyliberalismens hela fundament utmanas när vi formulerar en bra bostadspolitik.

Det finns goda skäl för att prata bostadspolitik inför EU-valet. Ett skäl är att peka på hur EU lagt under sig alltfler politikområden och hur det påverkar möjligheten att driva vänsterpolitik. Inför folkomröstningen 1994 fanns ingen som tog upp bostadspolitiken, inte jag heller men såvitt jag minns så nämndes bostadspolitiken som ett område som inte skulle påverkas av ett svenskt EU-medlemskap. Det blev tvärtom men det är viktigt att framhålla att det tvistas om hur styrande EU:s regler behöver vara.


Vänsterpolitik för bra bostäder åt alla!

januari 29, 2019

Det är vinstintresset som måste bort! Vårt alternativ bör vara en riktig allmännytta för ett bostadsbyggande utan vinstintressen. Nej till vinstintressen vinstintressen innebär, bland annat, att de kalkylmetoder som numera används ska kastas på soptippen och en verklig självkostnad kommer att kunna ge lägre hyror.

För oss vänsterpartister är det självklart att säga nej till marknadshyror och det räcker en bit men vi måste också kunna ge ett mer genomarbetat svar på hur vi vill klara bostadsbyggandet och hyror så att alla kan bo bra.

Därför är ett återupprättande av allmännyttan, alltså av de kommunägda företagen, en oerhört viktig fråga. Och det ska vara en allmännytta som utmanar marknadskrafterna och istället utveckla en bostadspolitik utan vinstänkande och för att alla ska kunna erbjudas en bra bostad. Inte minst måste sättet att kalkylera och sätta hyror radikalt omprövas. Kanske några befarar att det bara är att fuska, dvs strunta i att inkomster och utgifter måste balansera men jag menar att det inte alls är det som det handlar om. Istället är det dagens system som är att fuska, det är ett system som kräver att investeringar som ska återbetalas på 40 – 50 år ska ge ett överskott redan första året – det skapar orimliga hyror och förmögna fastighetsägare.

Det var mycket bra att Jonas Sjöstedt, i webbsändning den 23 januari, framhöll att Vänsterpartiet måste ge en sammanhållen bild av vad vi vill med bostadspolitiken och bostadsbyggandet, där nej till marknadshyror är ett givet, men otillräckligt inslag. Jonas pratade också om ”Vänsterhyror”, dvs hyror som ligger lägre än dagens hyror, det är bra men Vänsterpartiet måste bli mycket tydligare på denna punkt. Det räcker inte med några tillfälliga rabatter utan det måste handla om att ifrågasätta hela sättet att kalkylera, alltså det sätt som vi har idag och som mest leder till allt rikare fastighetsägare.

Vi måste återerövra självkostnad som princip för allmännyttan och rimligen bör också allmännyttans hyresnivåer vara normerande för alla hyror av bostäder. Så var det i hög grad fram till 2010.

Därför måste vi vara beredda att driva på för en mer radikal omprövning av hyressättningssystemet. Vänsterpartiet röstade ju emot förändringen 2010 men vår senaste bostadsmotion i riksdagen ger ett intryck av att vi accepterat den försvagning av hyressättningen som genomfördes då. Kanske känns det lite obekvämt att ifrågasätta Hyresgästföreningens ställningstagande men det menar jag att vi måste.


Fantastiskt om marknadshyror!

december 17, 2018

Det är ett fantastiskt avslöjande inlägg på DN-debatt som görs av den gröna och liberala tankesmedjan Fores när de försöker få stöd för marknadshyror. Men samtidigt är det uppenbart att de inte överhuvudtaget bryr sig om sånt som ekonomisk rättvisa.

De skriver till exempel ”om hyrorna på sikt tillåts stiga, så kommer många att lämna attraktiva hyresrätter som är större än vad de egentligen behöver”! Just så skriver dom, men visst förstår de att det handlar om de som har tunnast plånbok. Precis så är det vi ska göra om vi vill öka segregationen.

Fores vill få slut på onödiga renoveringar som görs bara för att fastighetsägaren vill höja hyran och det ska de få slut på genom att fastighetsägaren ska kunna höja hyran utan att renovera!

Fores förre chef Martin Ådahl skrev i våras om bostadspolitiken i samma ärende, dvs att försvara marknadshyror.

”De som i dag bor i hyresreglerade lägenheter ges möjligheten att förhandla med hyresvärden att avreglera hyran mot fullständig ekonomisk ersättning, men bara om hyresgästen själv vill.” Tydligare kan det väl knappast sägas att det handlar om stora hyreshöjningar, kanske några som snart tänker flytta kan få en liten kompensation men på sikt ät det uppenbart att det handlar om en gigantisk förmögenhetsökning för fastighetsägarna.

Martin Ådahl är numera riksdagsledamot för Centerpartiet.

Visst försöker Fores och andra förespråkare för marknadshyror framförallt att hävda att byggandet av hyresrätter kommer att öka. Det finns förstås inget som helst stöd för detta och de svenska erfarenheterna är att bara när staten haft en aktiv roll för bostadsbyggandet har det byggts tillräckligt. Boverket har ”räknat på” vad marknadshyror skulle kunna innebära och kommit fram till att det framförallt kommer att innebära att människor med svag ekonomi kommer att tvingas flytta.

De ganska extrema teorier om den fria konkurrensen välsignelse tror jag knappast någon anser är användbara på bostadsmarknaden. Ofta är ju de mest attraktiva lägena redan upptagna och den sannolika utvecklingen är att byggandet av nya hyreslägenheter skulle avgöras av när betalningsviljan är tillräcklig. Bästa sättet att få hög betalningsvilja är att hålla nere byggandet!

Och förstås har de flesta förespråkare för marknadshyror insett att ”det behövs” nån typ av social housing, alltså särskilda hus eller lägenheter för de med låga inkomster. Vill vi ha såna system som är utpekande men också problematiska eftersom de som ska få dessa lägenheter måste kvalificera med låga inkomster eller kanske nån typ av sociala problem. Kanske rentav Fores är beredda att stimulera företag att erbjuda såna anställningar?

En bostadspolitik för bra bostäder åt alla till rimliga hyror måste bygga på helt andra principer än marknadshyror. Jag har bloggat om det för någon vecka sen: https://larsbjurstrom.wordpress.com/2018/12/07/bostadsfragan-strategiskt-viktig/

En liten avslutande kommentar om renoveringar och underhåll. Det är ju intressant att Fores ansluter sig till uppfattningen att många fastighetsägare gör onödiga renoveringar bara för att kunna höja hyran. Men med marknadshyror och därmed en högre kostnadsnivå och ökad segregation så finns en uppenbar risk att en del områden kan komma att förslummas. Marknadshyror innebär väl knappast inte att det bara är intäkten som ska marknadsanpassas utan också vilken standard som erbjuds.

Här kan du läsa ett inlägg som jag skrivit tidigare om Boverkets analys/beräkningar av marknadshyror: https://larsbjurstrom.wordpress.com/2013/11/13/cynismen-pa-boverket/

 

Här finns Martin Ådahls inlägg från i våras: https://www.dn.se/debatt/svenska-bostadsbyggen-ar-30-40-procent-for-dyra/

 


Bostadsfrågan strategiskt viktig!

december 7, 2018

Säg nej till marknadshyror men också ja till en radikal bostadspolitik.

Vänsterpartiet borde dra igång en bred offensiv för en stark radikalisering av bostadspolitiken. För precis nu, när högern driver krav på marknadshyror är läget för en politik som utmanar marknadskrafterna bättre nu än på mycket länge.

Snart tre decennier med återkommande avregleringar och marknadsreformer har lett till bostadsbrist, ökad segregation och ökade bostadskostnader. Och det är väl precis det som varit syftet.

På kort sikt handlar det förstås om att få ökad fart på nyproduktionen, en nyproduktion som just nu tycks tillfälligt toppa men ändå ligger på för låg nivå. Det som krävs är nu bra möjligheter att bygga bra bostäder med rimliga kostnader som inte bara vänder sig till köpstarka och som inte har boendesegregation som idé. Genom nya förutsättningar för allmännyttan, en ny markpolitik och en politik som inte missgynnar hyresrätten är detta möjligt!

Vänsterpartiet har en ambitiös och bra bostadspolitik, framförallt formulerad i en riksdagsmotion (i år också) men det behövs lite mer klartext och på någon punkt också lite mer djärvhet. Det handlar dels om allmännyttans roll och dels om modellen för hyressättning.

Vi ska bli tydligare och mer offensiva om de allmännyttiga företagens roll. Allmännyttan ska ha en viktig roll genom att erbjuda bra bostadsalternativ för alla och på den punkten är vi tydliga och det finns också ett brett stöd för detta. Men allmännyttan ska också ha en viktig roll genom att påverka hela bostadspolitiken. Som det var tills avregleringarna började men nu ser jag nästan aldrig nån som pratar eller skriver om detta. Snarare är det väl tvärtom; många, också en hel del som står till vänster, som anser att allmännyttans viktigaste uppgift är att göra det som marknaden inte klarar av. Till exempel bygga på orter som privata fastighetsägare väljer bort. För många är det också viktigt att allmännyttan ska undvika att försvåra för privata företag, till exempel genom att sätta låga hyror- Jag menar att vi ska se det precis tvärtom. Allmännyttan ska vara allmännyttig just genom att utmana marknadskrafterna och istället utveckla en bostadspolitik utan vinstänkande och för att alla ska kunna erbjudas en bra bostad.

Givetvis krävs nya beslut i riksdagen men det krävs också en stor mobilisering så att vi verkligen kan driva fram en sån politik i kommunerna där ju faktiskt bostäderna byggs. Gärna ett statligt byggbolag men först en rejäl allmännytta. Givetvis bör vi också sluta allt prat som kan leda tanken till särskilda bostäder för de med svag ekonomi. Den bostadspolitik vi kan driva i allmännyttan ska vara generell, dvs den ska vara till för alla och det ska inte handla om tillfälliga rabatter eller speciallösningar.

Självkostnad som princip bör vara självklar i allmännyttan och då bör också allmännyttans hyresnivåer vara normerande för alla hyror av bostäder. Så var det i hög grad fram till 2010.

Därför måste vi vara beredda att driva på för en mer radikal omprövning av hyressättningssystemet. Vänsterpartiet röstade ju emot förändringen 2010 men bostadsmotionen i riksdagen ger ett intryck av att vi accepterat den försvagning av hyressättningen som genomfördes då, kanske känns det lite obekvämt att ifrågasätta Hyresgästföreningens ställningstagande men det menar jag att vi måste,

Förslaget om marknadshyror hotar är den nuvarande modellen för hyressättning. Men det är en modell som efter försvagningen 2010 inte är tillräckligt stark för att hålla emot ett ökat marknadsinslag vid hyressättningen och risken är att hyresförhandlingarna alltmer kommer att få formen att fastställa en marknadshyra. Framförallt beror det på att bruksvärdesbegreppet kraftigt urholkades när allmännyttans hyresnormerande och självkostnadsprincip avskaffades 2010. Att de nya reglerna inte riktigt ännu märkts beror på att förutsättningarna de senaste varit väldigt ”gynnsamma”, mest pga den mycket låga räntan.

Hyressättningssystemet försvagas dessutom av att så kallade presumtionshyror kan användas vi nyproduktion och det innebär att de kan sättas på en nivå betydligt överbruksvärdet och det kan gälla i 15 år, en tid som förlängts från de ursprungliga 10 åren som gällde när det infördes 2006.

I partiprogrammet finns följande: Framgång i strategisk mening betyder konkreta förändringar som gör

livet rikare och friare för fler, här och nu, samtidigt som grundläggande maktförhållanden synliggörs och angrips. Vänsterpartiet ska i handling visa att det främst är ett förändrande parti, inte ett förvaltande.”

Jag tror att bostadsfrågan/bostadspolitiken kan vara ett område för ”framgång i strategisk mening”.

Min tanke för några dagar sedan var att skriva ett bredare program men jag inser mycket av bredden finns i partiets riksdagsmotion. Mina egna tankar som jag skrev för ett år sen får duga tills vidare som mitt inlägg.

Just nu vill jag framförallt att vi med stort självförtroende ska våga gå till en offensiv i frågan, givetvis nej till marknadshyror men också ja till en radikalare bostadspolitik.

Här kommer länkarna (igen) till partiets bostadspolitiska motion och till min skiss till ett bostadspolitiskt program

https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/motion/bra-bostader-at-alla_H5022344/html

https://larsbjurstrom.wordpress.com/2017/12/05/finns-en-socialistisk-bostadspolitik/

 

 


(V)i behöver en riktig bostadspolitik!

december 2, 2018

Nu dras kampanjen för marknadshyror och ökade vinster för fastighetsägarna igång – igen. Varför ges inte ett ordentligt svar på hur en genomtänkt och konsekvent bostadspolitik ska se ut? Jag menar att det beror på att det saknas en väl utformad bostadspolitik präglad av vänsterns värderingar och analys.

Givetvis säger Vänsterpartiet nej till marknadshyror och utförsäljningar! Men vad säger vi egentligen ja till. Vi har ett hyressättningssystem som håller på att upplösas. Vi har allmännyttiga bostadsföretag som i alltför liten grad satsar på allmännytta. Vi har stora problem att klara bostadsbristen. För att bara nämna några av de mest tydliga exemplen men listan kan göras längre: Ökad segregation. Svagt inflytande för hyresgäster – kundtänkandet har blivit dominerande. Utarmning av den lokala servicen.

Hur vill vi att hyrorna ska sättas? Vilka är våra förslag för att minska segregationen? Avvisar vi varje form av social housing – jag tycker dessvärre inte att det alltid låter så? Vilken roll anser vi att allmännyttan och hyresrätten ska ha?

Visst har Vänsterpartiet några sidor i valplattformen men det är långtifrån nåt som kan kallas en heltäckande bostadspolitik. Kolla gärna själv i valplattformen som finns här.

Jag ska återkomma med ett förslag, inom en vecka. Kom gärna med tips och uppslag! Jag gjorde ett försök för ett år sen – det finns här!

 


Ny bostadspolitik

juli 4, 2018

Jag har under några dar i Almedalen deltagit i ett antal seminarier om bostads- och fastighetsfrågor och det är ganska uppenbart att det finns många att välja på men den är en väldig dominans av ägarnas och branschens perspektiv. Höga vinster och marknadsmekanismer verkar vara den patentmedicin som ska fortsätta att skrivas ut. Nytt är att många från fastighetsägarsidan förordar ett ökat ”konsumentstöd”, typ högre bostadsbidrag för att fler ska klara de högre hyrorna. Det kan ju låta anständigt men bakom detta finns förstås tanken att driva igenom marknadshyror och högre hyresnivåer och kunna skicka räkningen till staten.

Vi behöver förstås en ny bostadspolitik för att vi ska klara bostadsbristen, rimliga bostadskostnader och bekämpa segregationen. Tyvärr presenteras alldeles för få genomarbetade tankar om detta och det speglar till stor del styrkeförhållandena i Almedalen. Men det beror nog också till en viss del på en uppgivenhet efter riksdagens beslut 2010 som förändrade allmännyttan och hyressättningsreglerna. Uppgivenheten är troligen lite större eftersom förändringen 2010 gjordes med hänvisning till att EU:s regler tvingade fram detta och ingen har därefter riktigt på allvar gett sig i kast med detta.

Idag framkom att imorgon kommer ett underlag om hur Sverige kan utforma en ny (social(?)) bostadspolitik trots EU:s regler. Det är ”Bostad 2030” som ska presentera detta. Bostad 2030 är en delegation och ett projekt som initierats av Hyresgästföreningen.

Jag tycker det verkar hoppfullt. För nåt år sedan fick jag ett PM om detta, efter att jag deltagit i en mediedebatt. Jag hade då ingen kraft att driva detta vidare men jag bifogar detta PM (lite ”bearbetat/anonymiserat”).

Här en text om EU-rätten och bostadspolitiken.

Angående min bild av bostads- och fastighetsfrågorna så hörde jag Martin Hofvberberg beskriva ungefär som jag skrivit i inledningen så lite ”stöld” är det kanske men det stämmer väl med min bild och det är mina formuleringar.