Marknad eller demokrati?

oktober 26, 2012

Att förändra samhället så att demokratin sätter sin prägel på hela samhället har varit och borde vara den politiska vänsterns klassiska uppgift. Tyvärr har utvecklingen de senaste decennierna gått åt fel håll och istället har marknadskrafterna blivit ett allt starkare inslag på områden som tidigare varit en del av det demokratiska systemet.

Idag ger två statsvetare från Uppsala ett mycket intressant perspektiv på frågan på DN-debatt. Det huvudbudskap som jag uppfattar är att mer marknadsinslag inom välfärden kräver styrsystem som försämrar verksamheten. De skriver bland annat: ”ekonomernas dominerande ställning som uttolkare av kvalitet är här slående. Det har bland annat inneburit att utvärderingarna i regel koncentrerar sig på det som går att mäta, och man blir slav under metoden – det som inte går att mäta finns inte (samtal med äldre i vården, extra läxhjälp till elever med behov och så vidare).” Det här är en aspekt som uppmärksammats alldeles för lite, även om några röster förstås har hörts.

Det vi nu ser är resultatet av en långsiktig omstöpning av styrsystemen inom hela den offentliga sektorn, enligt recept från New public mangement (NPM). En omstöpning som började i slutet av 80-talet och som bland annat innebar att de förtroendevalda i kommunerna skulle få mindre inflytande och istället skulle makten övertas av chefer och andra tjänstemän. Det demokratiska inflytande skulle istället lösas med ”tydliga mål som skulle utvärderas”. Väldigt likt det vi nu ser inom alla de statliga kontrollmyndigheter som har bildats de senaste åren och för den delen också inom många kommuner, landsting och regioner.

Självklart leder de privata företagens inträde på det skattefinansierade välfärdsområdet till krav på kontroller och inspektioner. Därför hänger mer marknad och ökad byråkrati ihop mycket starkt. Just nu verkar förslagen om mer kontroll komma från alla politiska läger. Kanske kan man säga att det är väldigt ironiskt eftersom New public management till stor del var en reaktion på den byråkrati som växt upp i takt med den offentliga sektorns utbyggnad.

Den politiska vänstern borde ha ett utmärkt läge att nu formulera ett radikalt alternativ till de senaste decenniernas marknadsexperiment. Det handlar om vinsterna förstås men också mycket annat. Mer demokrati borde vara arbetsnamnet på en sådan kampanj.

Jag har tidigare bloggat ”Demokrati, byråkrati eller marknad eller” (den 27 mars). Kanske en uppdaterad version borde heta ”Demokrati eller byråkrati och marknad”.

Ett annat blogginlägg på temat gjorde jag den 29 maj.

 

Annonser

Byråkrati eller demokrati?

juni 10, 2012

Det är inte många som skulle föredra ett samhälle styrt av byråkrati framför ett samhälle styrt av demokrati. Men märkligt nog så kommer förslag om en starkare byråkrati med stor intensitet och från många olika håll. Några färska förslag om en förstärkning av demokratin kan jag inte direkt erinra mig.

Idag kom, det ganska väntade förslaget, om mer statlig inspektion av äldreomsorgen. Det var Moderaterna som kom med det utspelet, också det ganska väntat men samtidigt en väldig ironi. Efter flera års skattesänkningar och utarmningar av den offentliga verksamheten. Och efter mycket prat om behovet av mer mångfald och flera aktörer inom välfärdsproduktionen som dessutom ska kunna göra vinster på skattepengarna. Nu ska det styras upp av en ny myndighet. Ganska logiskt, men ändå helt fel väg att gå, tycker jag.

Jag tror att det är med välfärden som med demokratin. Den måste erövras av varje generation och välfärden måste vara väl förankrad i hela samhället. Det kan verka bekvämt att några byråkrater kommer med sina checklistor och kollar runt så alla program och åtgärdsplaner är på plats. Men det verkliga stödet för en bra välfärd måste komma från oss alla eller åtminstone de allra flesta.

Jag tror att finansieringen av välfärden, inte minst äldreomsorgen, kommer att ställa stora krav på det politiska systemet, ja hela samhället förstås. Den uppgiften kommer inte några byråkrater från Inspektionen att klara, den uppgiften måste det politiska systemet klara. Jag är övertygad om att försvaret för välfärden också hänger ihop med hur vi förvaltar välfärden. Min farhåga är helt enkelt att Inspektionen hotar det lokala inflytandet och därmed viljan att försvara finansieringen av verksamheten.

Det räcker inte med en lag och några inspektörer för att långsiktigt säkra så stora och viktiga verksamheter som till exempel äldreomsorgen. Därför ska vi stärka demokratin och inte byråkratin.

Den läxan har fackföreningsrörelsen fått lära sig. Under 70-talet stiftades flera viktiga lagar, den viktigaste var nog lagen om anställningsskydd. Men det fanns helt enkelt inte tillräckligt försvar för lagen när den började utsättas för kritik från de som förlorat sin rätt att välja och vraka anställda.

Lagen har försvagats i omgångar och genom framväxten av bemanningsföretag har lagen nästan spelat ut sin roll. I en färsk debattartikel i SvD pekar några företrädare för LO på att många får betala ett mycket högt pris genom användningen av bemanningsföretag. Det var u den insikten som en gång ledde fram till lagen om anställningsskydd.

Historien om LAS är en tragisk historia som bland annat visar att kampen inte är vunnen när en lag är stiftad.

 Länkar:

http://svt.se/nyheter/sverige/m-ny-myndighet-ska-granska-aldreboenden

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/uthyrd-personal-ar-var-tids-experiment_7263089.svd