EU och bostadspolitiken

maj 21, 2019

Bostadspolitiken skulle kunna vara en del av valrörelsen in för EU-valet men så är det ju inte, tvärtom nämns den inte alls. Det är allvarligt av två skäl;

Dels har EU:s statsstödsregler använts för att kraftigt försämra bostadspolitiken, framförallt har allmännyttans möjligheter och roll förändrats och det kommer att kunna få stor betydelse på sikt om inget görs åt detta.

Men, att bostadspolitiken inte diskuteras är också ett symptom på att EU:s nyliberala karaktär knappast inte alls ifrågasätts. Det är ju absolut inte bara bostadspolitiken som påverkas av en stor mängd nyliberala regler som styr på en rad områden kanske framförallt genom att begränsa kommunernas möjligheter att sätta medborgarnas intressen främst. Läs gärna lite noga om när olika upphandlingsprocesser redovisas i massmedia – oftast handlar det om att något företag känner fel behandlat.

En bra bostadspolitik måste utmana marknadskrafterna och hur långt den privata äganderätten ska gå. Om marknadskrafterna styr kommer fastighetsägarna att satsa på välbeställda köpare/hyresgäster och samtidigt hålla tillbaka produktionen för att priser och hyror ska kunna hållas uppe. Om det privata ägandet av hyreslägenheter ska innebära att en enskild fastighetsägare fritt kan välja hyresgäster kommer det att leda till segregation. Därför måste nyliberalismens hela fundament utmanas när vi formulerar en bra bostadspolitik.

Det finns goda skäl för att prata bostadspolitik inför EU-valet. Ett skäl är att peka på hur EU lagt under sig alltfler politikområden och hur det påverkar möjligheten att driva vänsterpolitik. Inför folkomröstningen 1994 fanns ingen som tog upp bostadspolitiken, inte jag heller men såvitt jag minns så nämndes bostadspolitiken som ett område som inte skulle påverkas av ett svenskt EU-medlemskap. Det blev tvärtom men det är viktigt att framhålla att det tvistas om hur styrande EU:s regler behöver vara.


EU – några reflektioner

maj 18, 2019

Nu när det är en vecka kvar till EU-valet ska jag passa på och skriva om EU och i viss mån om EU-valet. Inte så mycket tvärsäkra åsikter utan snarare några reflektioner.

I grunden är jag kritisk till hela konstruktionen och det är jag i huvudsak av två skäl:

  1. Det är ett nyliberalt projekt där ”den fria marknaden” ska vara ett överordnat intresse. Det är inte självklart i vilken grad detta måste omsättas i nationell lagstiftning men för Sveriges del har det kraftigt kommit att påverka bostadspolitiken, kommunernas möjligheter att sätta medborgarnas intresse främst, alkoholpolitiken och dessutom kraftigt byråkratiserat offentliga upphandlingar, Inget av detta har bidragit till bättre samhälle för de flesta av oss – tvärtom!
  2. Beslutsfattandet är konstruerat så att det försvagar demokratin och tilltron till demokratiska institutioner. Det beror på ett ganska komplicerat beslutsfattande, på långt avstånd från de flesta medborgarna och dessutom finns egentligen ingen gemensam demokratisk arena för en levande debatt om de frågor som ska avgöras inom EU. Till detta måste också dessvärre läggas att EU-parlamentet och hela EU-byråkratin kraftigt bidrar till framväxte av det som måste rubriceras som en politisk klass som lever på villkor långt från de förhållanden som gäller för de flesta medborgare/väljare.

Men när detta är sagt så måste ju också läget just nu bedömas och kommenteras och då är det framförallt två förhållanden som måste framhållas.

Dels är det klimatfrågan och jag anser att EU:s ”miljöpolitik” i lite snävare mening har varit bättre än jag befarade. Inte så att jag är nöjd och problemet är förstås är förstås att det gäller just ”i lite snävare mening” och med avser jag de lagar och regler som tagits fram men samtidigt bidrar ju hela strukturen till den kraftiga ökning av transporter som är den sektor där utsläppen av växthusgaser fortsätter att öka. Trots allt så tror jag att EU skulle kunna spela en viktig roll för att minska utsläppen av växthusgaser.

Därför är EU och EU-valet en viktig möjlighet som vi bör ta tillvara genom att rösta fram företrädare som har viljan och förmågan att starkt driva klimatfrågor i EU-parlamentet. Det kommer definitivt inte att räcka men kan komma att blir en del av den klimatomställning vi måste genomföra.

Förutom klimatfrågan så är förstås också den nationella högerns offensiv viktig och vi måste göra allt för att stoppa den och då kan EU och EU-parlamentet vara en del i detta. En stark vänster i EU-parlamentet är ett sätt att stoppa inflytande i parlamentet för den nationella högern.

Men, och det kan inte framhållas för mycket; både klimatfrågans lösning och stoppandet av den nationella högern kräver en bredare folklig förankring och det förutsätter en annan politik. En politik som drar undan grunden för den nationella högerns populism och en politik som visar att vi kan lösa klimatfrågan på ett rättvist sätt.

 

 


Varför är just snuset värt striden?

december 10, 2012

Nu tar Sveriges regering strid med EU, enligt bland annat SVT och DN. Men inte är det för vår rätt att hävda kollektivavtal och inte är det för vår rätt att ha allmännyttiga bostadsföretag utan vinstintressen.

När regeringen tar strid med EU så är det för att snusföretagen ska ha rätt att exportera det beroendeframkallande snuset! Hur känns det? Nåja regeringens ledamöter verkar vara ganska befriade från at känna efter när de formulerar sin politik.

Men det är ändå lite intressant att se vilka medel som regeringen är beredda att ta till eller kanske vi aldrig kommer att få reda på vilka påtryckningar som kommer att användas. När det gällde kollektivavtalen och de allmännyttiga företagen så har varken socialdemokratiska eller borgerliga regeringar ens försökt.

Effekterna av försvagningen av de svenska fackföreningarna och kollektivavtalen börjar nu alltmer att märkas. Många tvingas jobba under förhållanden som inte är varken rimliga eller acceptabla. Transport-, bygg och restaurangbranscherna är några exempel där arbetsförhållande snabbt håller på att förändras. Det var uppenbarligen inte värt någon strid i stil med snusstriden.

När det gäller den förändrade villkoren för de allmännyttiga företagen och hyressättningen som bland annat tvingades fram av EU:s regler så ä hittills effekterna ganska måttliga. Men jag befarar att vi snart kommer att få se en offensiv från fastighetsägarintressena som kommer att pressa fram mer, så kallad, affärsmässighet. Det kommer att betyda öka hyror och ökade skillnader i hyrorna mellan olika områden. Mer trångboddhet och ökad segregation blir följden och det var inte värt någon strid med EU. Den kommer nu istället – för rätten att exportera snus.

Jag inser givetvis att slagen mot kollektivavtalen och mot bostadsföretag utan vinstintressen inte enbart varit angelägen för EU. Det har passat framförallt de borgerliga partierna men också många andra men; kraven från EU har också använts i debatten och det har absolut påverkat motståndet från Socialdemokraterna. Men nu är enigheten för snuset stor!