Friskolor handlar om mer än vinst

september 2, 2017

Friskolesystemet har inneburit en rejäl omstöpning av den svenska skolan. De två viktigaste förändringarna är den ökade segregationen och många skolors sätt att betrakta elever, två effekter som är två sidor av samma mynt. Jag tror vi är väldigt många som ser detta och inser att utvecklingen är illa och dessvärre fortsätter att rulla åt fel hål.

Alla(?) skolor strävar förstås efter att kunna uppvisa så bra resultat som möjligt, det är kanske det bästa sättet att trygga en positiv utveckling av skolan framtid. Ett kraftfullt medel är förstås att attrahera elever med bra förutsättningar och små behov av extra stöd och andra insatser. Skolorna vill, i lite varierande grad välja sina elever men måste göra det med lite konster och knep för att inte bryta mot lagen som givetvis förbjuder detta.

Många föräldrar som har barn son är i behov av stöd kan vittna om många skolors bristande intresse och det är, anser jag en del av hela systemet. Det leder till att ett sorgligt sätt att betrakta elever och det ökar segregationen. Jag är medveten om att boendesegrationen påverkar segregationen i skolan i hög grad men systemet med friskolor som bygger på det ”fria” skolvalet gör segregationen ännu värre och inte minst så blir konsekvenserna av segregationen värre.

En politik för en skola för rättvisa, det som borde vara vänsterns politik, borde jobba för att avskaffa väsentliga delar av friskolesystemet – kanske rentav hela friskolesystemet och det ”fria” valet av skola. Men; så verkar det faktiskt inte vara utan det är lätt att få intrycket att det är raka motsatsen som gäller för vänsterns politik.

Enligt en artikel i Aftonbladet (1/9), som Ulla Andersson själv delat så framgår ”Nu kan Aftonbladet berätta att V och regeringen har förhandlat färdigt om en del av det kommande förslaget. Man är nu överens om att de idéburna organisationerna som finns inom välfärdssektorn helt ska undantas från de nya reglerna. Det kan bland annat handla om Svenska Kyrkan, välgörenhetsorganisationer eller mindre aktörer inom skolan som varken är kommunala eller privata.

– Den proposition som vi avser att lägga på riksdagens bord i mars 2018 om vinstreglering, där kommer de idéburna inte att ingå, säger Ulla Andersson (V).

Hon säger att en del av den utredning som regeringen tillsatte efter valet handlade just om att stärka de idéburna organisationernas möjligheter.

Jag tror knappt att det är på riktigt….håller Vänsterpartiet nu på att försöka öka Svenska Kyrkans möjligheter att driva skolor?

Vinstjakten i skolan har med rätta attackerats av Vänsterpartiet. Vinstjakten är väl det mest utstickande exemplet på hur sjukt hela systemet är men det är faktiskt inte det värsta och vi borde väl åtminstone kunna enas om att det i alla fall inte är den enda negativa effekten av friskolesystemet. Men av Vänsterpartiets agerande verkar det nu som om Vänsterpartiet håller på att bli friskolornas tillskyndare, bara de värsta avarterna försvinner.

Jag har skrivit mer utförligt i några tidigare blogginlägg, till exempel:

https://larsbjurstrom.wordpress.com/2017/07/05/elefanten-i-rummet-segregationen-och-skolvalet/

https://larsbjurstrom.wordpress.com/2017/04/22/demokrati-och-tillit-ska-vara-malet/

https://larsbjurstrom.wordpress.com/2017/03/17/fritt-val-av-skola-som-inte-finns/

https://larsbjurstrom.wordpress.com/2017/01/26/marknaden-och-skolvalet-okar-orattvisorna/

https://larsbjurstrom.wordpress.com/2013/11/01/yrvakna-reaktioner-pa-avslojanden/

 

 

 

 

Annonser

Marknaden och skolvalet ökar orättvisorna.

januari 26, 2017

När skolvalet infördes i början av 90-talet lades grunden till nya orättvisor. Skolvalet är ett försök att ta efter kapitalismens marknadsprinciper i en skattefinansierad verksamhet. Tvärtemot de principer som bör gälla i ett välfärdssamhälle där de skattefinansierade verksamheterna ska syfta till att utjämna skillnader.

Trots att ”reformen” har genomgått några små justeringar för att hugga bort de värsta avarterna ligger grunderna fast.

Idag har ledande företrädare för LO och de två lärarfacken en viktig artikel på DN-debatt. Där pekas på mycket stora problem och en del konstruktiva förslag som skulle kunna minska bristerna en del men trots det så föreslås det ”fria skolvalet” vara kvar.

Idag har också en doktorsavhandling av Anna Ambrose i ämnet redovisats (disputation imorgon, 27 januari). Av presentationen att döma så är problemen minst så stora som framförs av kritikerna i den dagliga debatten.

”Skolans plats och rykte. Det är faktorer som har stor betydelse för hur ungdomar och föräldrar använder det fria skolvalet. Och som riskerar att leda till både elevsortering och skilda framtidsmöjligheter. En ny avhandling i barn- och ungdomsvetenskap bekräftar bilden av en reform som slagit fel.
……. Läs hela inlägget här »


Yrvakna reaktioner på ”avslöjanden”

november 1, 2013

Det var inte några nyheter att friskolor försöker välja sina elever. Det var inte något ”avslöjande” som Uppdrag granskning gjorde i sitt program i onsdags. Uppdrag granskning visade hur tydligt en del friskolor missköter sig och hur öppet en del företrädare vågade uttala sina vidriga åsikter.

Friskolefrågan har ju inte heller precis saknat politisk uppmärksamhet men det har från de flesta partier varit en uppmärksamhet som präglats av feghet eller en så stark ideologisk övertygelse att man valt att se bort från viktiga fakta. (Jag har skrivit om detta på min blogg häromdagen).

Så sent som i maj kom en sexpartiöverenskommelse (M, FP, C, KD, MP och S) av ”Friskolekommittén”. Med tanke på den stora kritiska debatt som varit inom socialdemokratin var överenskommelsen väldigt förvånande och så här presenterade Socialdemokraterna den själva: http://www.socialdemokraterna.se/Media/nyheter/Friskolekommitens-resultat/ Läget in friskolefrågan var ju så att det borde funnits möjligheter att pressa fram en reträtt från de borgerliga partierna, åtminstone på några punkter men praktiskt taget inget av detta fanns med.

Men nu kommer en reaktion från Stefan Löfven på ett TV-program och han för nu fram nya idéer och krav som kanske rentav skulle kunna få viss betydelse om de genomfördes. I DN idag kräver Löfven att kommunerna ska sköta ansökningar och köer till alla skolor. Det ändrar inte hela systemet men skulle kanske vara ett steg mot de allra värsta avarterna. Frågan är förstås varför det här förslaget inte drevs i friskolekommittén? Är det bara ett starkt opinionstryck som kan driva på den socialdemokratiska i den här frågan? Finns det ingen egen övertygelse för att minska segregation och diskriminering?

Att Jan Björklund nu också måste stödja ett förslag som är betydligt mer långtgående än som tidigare varit aktuellt understryker väl bara hur lite de politiskt ansvariga har försökt att känna till och dessutom att regeringen just nu är väldigt pressade av friskolefrågan.

Men det vi nu sett och det som framgått av massor med tidigare underlag visar hur fel idén med friskolor och ett skolval som försöker konstruera nån sorts marknad. Därför räcker det inte bara med några små förändringar för att täppa till de värsta kryphålen och få bort de värsta avarterna. Hela systemet måste byggas om, baserat på helt andra idéer.  Jo jag har bloggat om detta tidigare, bland annat:

https://larsbjurstrom.wordpress.com/2013/10/30/med-segregation-som-ide/

https://larsbjurstrom.wordpress.com/2013/05/23/det-bidde-inte-ens-en-tumme/

https://larsbjurstrom.wordpress.com/2010/04/10/segregation-som-ide/

Lärarnas Nyheter har också uppmärksammat Löfvens hastigt påkomna förslag.

http://www.lararnasnyheter.se/lararnas-tidning/2013/11/01/s-vill-kommunerna-skoter-friskolornas-antagning


Likvärdig skola

augusti 19, 2013

Det är en viktig och befriande tydlig artikel om skolan som idag är publicerad på DN debatt. Artikeln sätter fingret just på den marknadsstyrning som blir effekten av det fria skolvalet och den (praktiskt taget) fria etableringsrätten.

Författarnas slagord är istället ”likvärdighet” och kanske är det en bra ambition att försöka få en politisk samling bakom just detta. De senaste två decennierna har visat hur marknadsstyrningen verkligen fungerar och även teoretiskt så ska det inte fungera. Nationalekonomen Laura Hartman uttryckte det bra på ett seminarium om skolan under Almedalsveckan: ”Marknadsstyrning bygger på att de som är dåliga slås ut men om vi menar allvar med likvärdighet så borde vi stödja de som har dålig verksamhet.” (Fritt citat). Laura Hartman är analyschef på Försäkringskassan men jobbade tidigare på SNS med bland annat skolfrågor.

Det var heller ingen som såg JB-koncernens konkurs i början av juni som ett positivt inslag för en bättre skola men det är ju faktiskt så marknadslogiken ser ut.

Jag har skrivit om skolfrågan/friskolesystemet tidigare.

https://larsbjurstrom.wordpress.com/2013/05/23/det-bidde-inte-ens-en-tumme/

https://larsbjurstrom.wordpress.com/2013/04/18/demokrati-viktig-for-skolan/

Jag skulle gärna ha läst boken ”Slaget om den likvärdiga skolan” artikeln bygger och som nu ges ut av Katalys. Men tyvärr var den inte tillgänglig när jag sökte efter den nu på morgonen. För debattn F För debattens skull är det bara att hoppas att den snabbt blir tillgänglig!


Vad frågade SVT?

maj 5, 2013

SVT har gjort en opinionsundersökning som de nu publicerar resultatet från. Men vad har de egentligen frågat och hur är det tänkt?

”Det finns ett kraftigt stöd bland väljarna för att låta staten ta över ansvaret för skolan från kommunerna”, skriver SVT på sin hemsida.

Men hur frågan, eller frågorna, är ställda finns ingen redovisning av. Sånt brukar vara skäl för massmedia att ifrågasätta publicering men här är det alltså ”massmedia” som beställt undersökningen men redovisar inte hur frågan formulerats.

I debatten och propagandan om skolan som public-service-företagen flitigt deltagit i har den så kallade kommunaliseringen ofta buntats ihop med friskolereformen men det var faktiskt två helt olika beslut som dessutom hade helt olika principiellt syfte. Kanske har en del som svarat haft svårt att skilja på de helt olika beslut som togs för drygt 20 år sedan. Ett beslut togs med vänstermajoritet i riksdagen och ett beslut med borgerlig majoritet i riksdagen.

En undran som inställer sig är förstås om tanken är att staten ska ta över och driva alla skolor, sköta skolbyggnader, skolskjutsar, skolmat (och mycket mera) och planera skolstrukturen i landets alla kommuner. Fram till den så kallade kommunaliseringen (1990) så hade kommunerna redan en mycket stor del av ansvaret för grundskolan och gymnasieskolan och hela ansvaret för förskolan.

Det är givetvis en viktig fråga om staten ska bygga upp lokala organisationer som ska diskutera skolfrågor med föräldrar och andra viktiga parter som har legitima intressen att påverka skolans organisation. Därför kunde det ha varit intressant att se hur SVT formulerat frågorna och vilken bakgrundsinformation som getts.

Jag vet ganska väl hur det fungerade före den så kallade kommunaliseringen och därför kan jag påstå att just kommunaliseringen inte var någon stor förändring. Det var däremot friskolereformen och systemet med det fria skolvalet som gjorde skolan till en marknad och där vi nu tydligt kan se effekterna till exempel i form av ökad segregation och ojämlikhet.

Läs gärna också mitt inlägg som jag skrev 18 april som också tar upp ”kommunaliseringen”.


Demokrati viktig för skolan

april 18, 2013

För några veckor sedan kom Per Kornhalls bok ”Barnexperimentet” och den fick en del genomslag och det var lätt att få uppfattingen att det var en bred och gedigen genomgång av den svenska skolans förändring sedan 1990. Nu när jag läst den har jag fått en annan bild. Dessvärre visar det sig att det i hög grad är ett populistiskt svingande åt alla håll. Jag håller med om en hel del slutsatser, alla kan säker hitta något att sympatisera med, men några nya underlag eller fakta är svåra att hitta.

Men Per Kornhall redovisar också en märklig syn på demokrati och på hur ett bra samhälle kan byggas. Det är en syn som dessvärre hörs då och då i debatten och därför är det värt att reagera på.

I Per Kornhalls ögon hade den svenska skolan nått sitt högsta stadium 1990. En likvärdig skola som hade förmåga att kompensera för barns olika förutsättningar. Kornhall har valt benämningen ”enhetsskola” på grundskolan. Och det var på många sätt en bra skola men mycket arbete återstod för att uppnå en verkligt jämlik och demokratisk skola. Skolan 1990 var resultatet av flera decenniers politiskt arbete och kamp som i hög grad letts av arbetarrörelsen. Många av de reformer som succesivt genomförts för att ge fler tillgång till mer utbildning och för att arbetssättet i skolan skulle ske i alltmer demokratiska former hade mött motstånd, bland annat från många lärare som hellre ville jobba i en urvalsskola.

Men när Per Kornhall nu skissar på hur en reformerad skola skulle kunna se ut och byggas upp så underkänner han de metoder som hade lett till den goda skola som han själv hyllar. Nu är det professionen som ska styra och de politiska organen ska hålla sina fingrar borta.

Kanske är det därför logiskt att Per Kornhall i sin inventering över orsaker till dagens problem börjar med ”kommunaliseringen”, den var ju en del av en alltmer demokratisk skola.  Han påstår i sin bok att kommunerna ”plötsligt” fick ta över ansvaret ”för en verksamhet som de inte hade någon erfarenhet att driva” och att den oförmågan drabbade skolväsendet.  Sanningen är ju att kommunerna under lång tid hade varit huvudmän för både grundskolan och gymnasieskolan. Den statliga styrningen hade efterhand minskat och resulterat i det mycket goda system som vi, enligt Per Kornhall, hade dagen före ”kommunaliseringen”.

Kommunerna var ansvariga för lokaler, skolplanering (vilka skolor som skulle finnas), skolutveckling, fortbildningsinsatser, läromedel och annan utrustning, skolhälsovård, skolmat, skolskjutsar mm.

Per Kornhall påstår att staten före 1990 noga fördelade och styrde resurserna till de skolor som hade störst behov. Så var det inte. Besluten om den behovsstyrda resursfördelningen låg helt hos de kommunala skolstyrelserna. Statens beslut genom länsskolnämnderna om de så kallade basresurser skedde helt enligt en matematisk modell som snarast var ett problem när det gällde att åstadkomma en resursfördelning efter behov. Per Kornhall gör vidare ett stort nummer i sin bok av att kommunernas skolchefer var statligt tillsatta. Det innebar praktiskt taget ingenting. Skolchefen hade på inget sätt någon annan ställning än andra kommunala förvaltningschefer och statens medverkan i tillsättningsprocessen var högst formell.

 

Trots det stora kommunala inflytandet och ansvaret före ”kommunaliseringen” fanns goda skäl att genomföra också det steg som gjordes 1990. Dels var syftet att öka möjligheterna till samarbete med andra kommunala verksamheter men det gav också möjligheter styra resurserna mer ändamålsenligt när statens regler för just lärartjänsterna upphörde. Före 1990 kunde till exempel kommunerna inte spara på lokalkostnader för att kunna anställa fler lärare.

Men mycket av Kornhalls kritik handlar också om att staten lite senare tog bort en del styrande regler, till exempel krav på viss utrustning eller krav på att en del undervisning skulle ske i halvklass. Tanken var förstås att lokalt kunna bedöma vad som behövdes och fungerade bäst. Det är väl näst intill självklart att behovet av undervisning i halvklass inte är det samma i en klass med 18 elever som i en klass med 30 elever. Och inte med ett enda exempel visar Per Kornhall att kommunerna fattat dåliga beslut. Nåja, ett konkret exempel för gymnasieskolan nämns, men effekten av detta kan säkert diskuteras: Antalet lektorstjänster har minskat.

Orsaken till den svenska skolans negativa utveckling sedan början av 90-talet måste helt enkelt sökas någon annanstans än i kommunernas ökade inflytande. Och en del av Per Kornhalls svingar träffar rätt.

Det finns en mycket negativ dynamik i ett friskolesystem där skolorna konkurrerar om elevernas skolpeng. Alla skolor vill förstås ha mycket resurser som möjligt i förhållande till uppdraget. Fler elever som kan prestera bra utan att behöva så mycket stöd är förstås det mest lönsamma, både för friskolor och för kommunala skolor. Det är nästan oundvikligt att verksamheten i hög grad utformas just för de eleverna trots att skolans uppdrag egentligen är att ge mest till de som behöver mest stöd.  Därför är det bra att Per Kornhall förordar att skolvalet måste avskaffas men vägen dit går knappast genom att försvaga demokratin som faktiskt Per Kornhall föreslår.