Tillit, jämlikhet och demokrati hänger ihop

december 14, 2014

Den mellanmänskliga tilliten hänger nära ihop med jämlikhet och demokrati. Och, jo, jag tycker att det finns många viktiga kvaliteter i de nordiska samhällsmodellerna. Trots brister och inslag som ständigt måste diskuteras.

Jag är övertygad om att de nordiska ländernas förmåga att skapa goda livsvillkor har starkt samband med en starkt förankrad demokrati och med ekonomiska skillnader som vid en internationell jämförelse är relativt små, även om de senaste åren har gått kraftigt åt fel håll. I norden har fackföreningsrörelsen haft en mycket stark ställning men också andra folkrörelser har varit starka i de nordiska länderna.

Idag, på DN debatt, tar Bo Rothstein upp frågan om identitetspolitik och hur den kan påverka de nordiska modellen. Det är en viktig debatt även om jag kommer till en delvis annan slutsats än Rothstein.

Rothstein väljer en lite snävare förklaring till vad som kan bygga ett bra samhälle

”många forskare (har) kommit att peka på en annan mera grundläggande faktor, nämligen den mellanmänskliga tilliten i samhället. Denna mäts med frågor av typen ”anser du att man i allmänhet kan lita på andra människor”, vilka ställs till representativa urval av befolkningen.”

Rothstein driver därefter sin tes att det är just de offentliga institutionerna som är avgörande för tilliten. Men ingen kan väl tro att de offentliga institutionerna seglar fritt i samhället. De är förstås en del av hela samhällets struktur och värderingar. Om det är en roffarmentalitet som präglar samhället så påverkar det de offentliga institutionerna. Om det finns en starkt förankrad demokrati så påverkar det förstås de offentliga institutionerna.

Så frågan blir därför i hög grad vilka grundläggande synsätt som vi tror bästa kan understödja tillit och förtroende.

Är det en stark demokrati?
Är det stora skillnader i inkomster och förmögenheter?
Är det patienter och elever som känner sig som marknadsobjekt?
Är det telefonbolag som gör allt (precis allt) för att lura sina kunder?

Eller för att ställa frågor där svaren (kanske) inte är lika självklara. Understödjer vi tillit och förtroende genom:

Mer kontroller och mer resurser till kontrollerande myndigheter?
Mer domstolsprövningar av demokratiskt fattade beslut?
Fler och fler relationer inom offentliga verksamheter som regleras av omfattande juridiska dokument?

Jag tycker att utvecklingen av offentliga verksamheter, som ska vara demokratiskt styrda är bekymmersam, just genom den ytterligare byråkratisering som skett de senaste 20 åren. Delvis som en följd av EU-medlemskapet men huvudsakligen av andra skäl. Men det finns förstås också starka tillskyndare av ökade kontroller och en kraftigt ökad byråkratisk överbyggnad.

Vi måste bekämpa diskriminering men minst lika viktigt är att bekämpa alla andra former av orättvisor. Det är väl uppenbart att den politiska högern nu försöker utnyttja svårigheterna på arbetsmarknaden för nyanlända till att rent allmänt försämra jämlika anställningsvillkor och löner.

För några veckor sedan genomförde Timbro ett seminarium med rubriken ”Jämlikhet eller integration”. Högerns agerande visar att frågan i huvudsak inte handlar om diskriminering utan om en politik för jämlikhet.

Nina Björk skrev om detta, på ett utmärkt sätt, den 12 november:

http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/nina-bjork-ingen-makt-ar-storre-an-den-ekonomiska-makten/

Nina Björk skriver bland annat:

”Om målet med vänsterpolitik är ett socialistiskt samhälle, det vill säga ett överskridande av det nuvarande kapitalistiska konkurrenssamhället, tror jag hon har fel. Då finns det verkligen en motsättning mellan identitetspolitik och vänsterpolitik.”

http://www.dn.se/debatt/identitetspolitiken-hotar-den-nordiska-samhallsmodellen/


Viktig diskussion

januari 29, 2013

Idag uppmärksammar fyra professorer den ökande ojämlikheten i hälsa och livslängd i Sverige och i ”merparten av de utvecklade länderna” (DN Debatt). Det är bra och en viktig diskussion men det är knappast några nyheter som professorerna presenterar.  Möjligen ska det uppfattas som något nytt att välfärdsåtgärder inte räcker för att utjämna skillnader i ett samhälle som i övrigt bygger på ojämlikhet.

Men visst kan man tycka att forskningen borde ha lite mer svar, inom ett område som är väl beforskat, men tydligen inte utforskat. Kanske krävs en forskning som vågar mer och som också tittar på samhället med ett tydligt klassperspektiv. ”Skillnaderna har ökat kontinuerligt i både Finland, Norge och Sverige under tre eller fyra decennier” framhålls in artikeln. Ja, det var väl ganska exakt då som den reformistiska arbetarrörelsen slogs tillbaka och samhällsutvecklingen började ta en annan bana, med mer marknad och mindre jämlikhet som ideal.

Samtidigt som det går att önska mer forskning så går det förstås inte att förvänta att forskningen kommer med entydiga förslag om stora samhällsreformer eller andra insatser. Det krävs framförallt en mera djärv politisk diskussion om behovet av samhällsförändring. Jag tror egentligen inte eller att det är hälsofrågorna som ska vara i förgrunden för den diskussionen. Hälsofrågorna är bara ett av flera symptom på att vi behöver ett bättre samhälle.

Jag tror att kraven på resurshållning och nödvändigheten mer långtgående miljöhänsyn kommer att göra det nödvändigt med stora förändringar. Under lång tid har vi kunnat leva med illusionen att resurserna är oändliga och det är genom konsumtionsökning som många problem skulle lösas. Snart måste vi nog inse att det är en sprucken illusion. Exakt vad det innebär för problem och möjligheter har vi väl ännu inte riktigt konfronterats med.

Marknadskrafterna har visat sig kunna leverera svar på många fler frågor än vi räknade med för några decennier sedan. Marknadskrafterna har givetvis också ett svar på resursbristen och det är ökade priser och därmed kan vi kallt räkna med att effekterna av ojämlikheten kommer att bli än mer påtagliga. Miljöavgifter och miljöskatter är ju variant av detta och effekten blir ju precis detta. De med pengar kan fortsätta som förut och minskningen för de med tunn plånbok stå för. Visst innebär också ökade priser och skatter möjligheter till nya tekniska idéer men så fungerar det långtifrån alltid.

Svaret på resursbrist borde istället bli ett mer jämlikt och solidariskt samhälle. Ett samhälle där det inte är den företagens lönsamhet och den privata konsumtionen som ska styra. Vänstern borde prata mer om detta!

Trots att jag inte tror att forskningen kommer att leverera alla svar så är det värt att läsa hur de brittiska forskarna och författarna Marmot, Wilkenson och Picket för flera år sedan utförligt kunnat visa att ökad ojämlikhet har leder till ökade skillnader i ohälsa och livslängd. Bäst tycker jag boken Statussyndromet. De andra böckerna på svenska heter Tänk på avståndet och Jämlikhetsanden.