Privatiseringsfanatikerna

februari 21, 2015

Jag gillar politik som drivs av ideologisk övertygelse. Det innebär ju att ideologin verkligen prövas när den konfronteras med verkligheten. Reinfeldts alliansregering var ideologiskt övertygad om att privatiseringar var en bra metod – och nu kan vi se resultaten.

Mest aktuellt idag är den katastrofala privatiseringen av arbetsförmedlingen för nyanlända som genomfördes 2010 genom de sk etableringslotsarna. Fiaskot kunde knappast vara större. Länge har det varit uppenbart att verksamheten gett dåligt resultat, alltså få ”etableringar” har kommit och kostnaderna har varit höga.

Nu visar det sig dessutom att det varit omfattande inslag av mycket tveksam karaktär och rentav brottslighet. Arbetsförmedlingen bestämde därför igår (20 februari) att omgående upphöra med verksamheten trots att riksdagens beslut fortfarande gäller.

Och Elisabeth Svantesson (M) som var ansvarig minister när reformen genomfördes är tyst. En naturlig reaktion från henne borde väl åtminstone vara att ifrågasätta om Arbetsförmedlingen kan sätta sig över riksdagen. Men Svantesson håller helt tyst genom att hålla sig undan. Ynkligt förstås men också ett medgivande om det totala fiaskot!

Visst kan vi privatiseringsmotståndare gotta oss lite när högerförslag så totalt misslyckas men det är framförallt tragiskt att just flyktingmottagningen skulle drabbas av detta fiasko. Redan tidigare har det ju tydligt visat sig att privatiseringen av boendet har slagit hårt mot möjligheterna att driva ett bra flyktingmottagande.

Två slutsatser borde vi dra:

För det första: Ändra mottagandet av flyktingar och avskaffa de privata vinstintressena i flyktingmottagande. Kanske låter det tråkigt att återkommunalisera ansvaret men det är troligen de enda rimliga. Det är i kommunerna de reella möjligheterna finns att lösa bostad, utbildning, arbetsintroduktion och i många fall en hel del omsorgsbehov. Enkelt kommer det inte vara heller i kommunerna. Ett grundläggande problem är att i de kommuner där det går att lösa bostadsfrågan där finns inte jobben – och tvärtom. Flytta jobben och bygg bostäder.

För det andra: Öka vår offensiv mot privatiseringarna. Vi ska inte vika undan utan försöka återta redan gjorda privatiseringar och vi ska ständigt påpeka bristerna och problemen. Jag inser att det kan komma att kännas tungt efter så lång tid där privatiseringsivrarna haft ett opinionsmässigt övertag – för så har det varit. Problem som uppmärksammas sätts sällan i sitt rätta sammanhang utan betraktas som avvikelser fån det normala.

Nu senast här på Gotland (16 februari, Radio Gotland) som skrev (om att fler startade bilprovning): men trots konkurrens går priserna snarare upp än ner…  Formuleringen visar just på den totalt överdrivna tilltron till ”konkurrensen” välgörande effekter. Vi borde påpeka denna felaktiga slutsats varje gång den förekommer.


Hotet från konkurrensen

oktober 11, 2012

Konkurrensen, helst den ”fria”, har gjorts till överordnat värde i samhället. När välfärdssystemen utformas, när miljöpolitiken slås fast och när trygghetsregler ska bestämmas så är det den fria konkurrensen som i allt högre grad blivit utgångspunkten.

Jag är övertygad om att det försämrar välfärden, gör miljöpolitiken svagare och direkt hotar tryggheten. Ändå är det ett förvånansvärt svagt ifrågasättande av konkurrensen som norm. Istället kan ”konkurrensargumentet” tas till när fackföreningar kräver kollektivavtal och när skatteverket beskriver varför alla ska betala skatt. Det är en tveksam argumentationslinje.

Idag (DN-Stockholmsdebatt) går Flygbussarnas VD, John Strand, till attack mot en förbättrad kollektivtrafik i Stockholmsområdet. En förbättrad kollektivtrafik kan nämligen komma att ”hämma” konkurrensen. Det är väl snarare Flygbussarnas vinster som John Strand menar, det är ju den som är hans jobb att slåss för.

Kanske kommer det rentav att bli så att Flygbussarna kommer att få rätt när Konkurrensverket prövar frågan. Sedan 2010 gäller hårdare regler för kommunernas verksamhet. Hårdare regler som är utformade för att företagens vinster ska komma i första hand och inte medborgarnas behov och intressen. En bedrövlig lag som givetvis aldrig borde ha antagits.

Lagen öppnar ju just för det som John Strand argumenterar för. Privata företag ska få diktera villkoren för vilken kommunal verksamhet som ska få drivas. Om ett privat företag vill konkurrera ska inte kommunen ägna sig åt detta eller åtminstone inte till de låga priser som oftast är poängen när kommunen driver en verksamhet som ska vara tillgänglig för alla.

Den konkreta frågan just nu är trafiken till Arlanda och dit åker jag nästan aldrig men däremot så åker jag ofta pendeltåg till Nynäshamn för att åka vidare med Gotlandsfärjan. Men även till Gotlandsfärjan kör Flyg(!)bussarna. För mig och för många andra gotlänningar är det givetvis intressant att få veta om även pendeltågstrafiken till Nynäshamn kan komma att ifrågasättas av Flygbussarna. Kanske också befolkningen i Nynäshamn har intresse av detta?

Länken till artikeln i D: http://www.dn.se/debatt/stockholmsdebatt/sund-konkurrens-ska-galla-aven-i-arlandatrafiken

 


Varför denna feghet?

maj 4, 2012

Det verkar finnas en häpnadsväckande feghet när det gäller att på allvar ifrågasätta det fria skolvalet. Idag kommer Skolverket med en förödande kritik av men vägrar ändå att direkt föreslå förändringar av just detta. Istället lägger de in en ”brasklapp” för att ha ryggen fri och skriver ” Vår rapport belyser inte det fria skolvalet i dess helhet och tar ingen hänsyn till andra konsekvenser av skolvalet än de som har med likvärdighet att göra.”.
Trots att Skolverket framhåller ” En likvärdig skola är en fundamental del av det svenska samhället” och att det fria skolvalet bidragit till den ökande skillnaden mellan skolors resultat och till ökad segregation så kommer inget förslag. Skolverkets stödjer sig på en alldeles ny rapport som stämmer väl med tidigare material som Skolverket presenterat.
Men ännu värre än Skolverket måste väl ändå Lärarnas Riskförbund vara. Igår hade Lärarnas Riksförbund en mycket kritisk redovisning (DN Debatt) med de senaste årens utveckling och som till stora delar har exakt samma slutsatser som Skolverket, alltså att skillnaderna har ökat i den svenska skolan.
Jag instämmer helt med artikeln när de skriver:

”De senaste 20 åren har en rad skolreformer genomförts i Sverige parallellt med att elevsammansättningen förändrats. Prestationerna har inte förbättrats för någon elevgrupp, snarare tvärtom.
Den avreglering som präglat svensk skola sedan 1990-talets början har inte gynnat eleverna eller samhället i stort. En skola som bygger på konkurrens i alla delar, med fokus på individuell frihet, har skapat en uppdelning där ingen är vinnare. Även de duktigaste eleverna presterar sämre.”

Därefter avslutar Lärarnas Riksförbund sin artikel med fyra förslag, men inget handlar om det fria skolvalet eller friskolorna, alltså den konkurrens som de allvarligt kritiserar. Istället pekas snarast kommunerna ut som syndare.
Jag tror att vi måste våga ge oss på hela systemet med fritt skolval, konkurrens och friskolor för att få en bra skola för alla. Att ta bort det fria skolvalet räcker förstås inte men då ges möjlighet att bekämpa segregation och att åstadkomma en vettig resursfördelning. Troligen skulle skolans huvudmän också kunna organisera verksamheten smartare utan friskolor och därmed kan resurser frigöras till utjämnande/kompensatoriska insatser.

För någon månad sedan bloggade jag om en liknande diskussion där också de förslag som nämndes handlade om minskat roll för kommunerna men där de problem som redovisades handlade om just skolvalet och konkurrensen. Varför denna feghet kan man undra igen.

Länkar:
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/skillnaderna-vaxer-mellan-olika-skolor_7171263.svd   
https://larsbjurstrom.wordpress.com/2012/03/27/demokrati-byrakrati-eller-marknad/http://www.dn.se/debatt/skillnaderna-mellan-svaga-och-starka-okar-i-skolan