Marknaden och skolvalet ökar orättvisorna.

januari 26, 2017

När skolvalet infördes i början av 90-talet lades grunden till nya orättvisor. Skolvalet är ett försök att ta efter kapitalismens marknadsprinciper i en skattefinansierad verksamhet. Tvärtemot de principer som bör gälla i ett välfärdssamhälle där de skattefinansierade verksamheterna ska syfta till att utjämna skillnader.

Trots att ”reformen” har genomgått några små justeringar för att hugga bort de värsta avarterna ligger grunderna fast.

Idag har ledande företrädare för LO och de två lärarfacken en viktig artikel på DN-debatt. Där pekas på mycket stora problem och en del konstruktiva förslag som skulle kunna minska bristerna en del men trots det så föreslås det ”fria skolvalet” vara kvar.

Idag har också en doktorsavhandling av Anna Ambrose i ämnet redovisats (disputation imorgon, 27 januari). Av presentationen att döma så är problemen minst så stora som framförs av kritikerna i den dagliga debatten.

”Skolans plats och rykte. Det är faktorer som har stor betydelse för hur ungdomar och föräldrar använder det fria skolvalet. Och som riskerar att leda till både elevsortering och skilda framtidsmöjligheter. En ny avhandling i barn- och ungdomsvetenskap bekräftar bilden av en reform som slagit fel.
……. Läs hela inlägget här »

Annonser

Varning för nationalekonomi

juni 28, 2016

Under Mats Edmans tid som chefredaktör på Dagens Samhälle (SKL:s tidning) så blev tidningen en stark röst för privatiseringar av välfärden. Trots att Edman nu är borta så lyser varningslampor när Dagens Samhälle kommer med ”sanningar” privata företag i välfärden.

I senaste numret låter DS en ekonomiprofessor, Per Strömberg, berätta att dagens debatt är korkad och naiv: ”Politikerna pratar om att förbjuda vinster när det handlar om att alla marknader behöver sina specifika spelregler”. Och det är väl just det som inte är en sanning utan exakt det som det politiska vägvalet handlar om. Alltså: ”Ska välfärden styras av marknadskrafter”?  Men vi ska väl inte bli förvånade över att en ekonomiprofessor ser marknaden som den enda lösningen. Det är ju det ekonomi-ämnet handlar om på dagens universitet och högskolor. Hur marknaden fungerar. Hur konsumenter påverkar marknaden. Hur skatter förstör marknaden. Hur marknaden kan bli effektivare. Inte om hur allas rättigheter tas tillvara. Inte om hur demokratin ska vara stark.

Men eftersom vi inte förväntar oss att läkare och sköterskor ska sluta sina utbildningar och börja bekämpa förekomsten av sjukvård så kan vi väl inte förvänta oss att professorer i ekonomi ska ifrågasätta marknaden!

I artikeln diskuteras Strömbergs ”objektivitet” eftersom hans professur betalas av företag med affärsintressen i välfärdssektorn. Strömberg avfärdar ifrågasättanden med ”Jag skulle vara totalt rökt om mina kolleger skulle uppfatta mig som något annat än objektiv”. Troligen ingen större risk – kollegerna har väl lärt sig samman teorier, ”marknaden framförallt”.

Artikeln i DS (#24) är till stor del en hyllning till Per Strömberg, dvs framförallt hans forskarinsatser och andra akademiska meriter. Den uppläggningen av artikeln bidrar starkt till att jag valt att skriva en kritisk blogg. De nationalekonomiska utgångspunkterna måste granskas kritiskt även om det finns ett imponerande stort antal formler som anses styrka marknadens överlägsenhet.

Det är förstås tron på marknadens överlägsenhet som gör att Per Strömberg alldeles i slutet av artikeln oemotsagd får uttala ”det kommer aldrig att vara det offentliga som driver utvecklingen, utan företagen. Så har det alltid varit”.  En kan ju undra om han tänker på demokrati, kortare arbetstid…rättvisare löner eller om är det fler smaker på Coca-cola som driver utvecklingen.

Och lite om min syn på ämnet nationalekonomi/economics: Sånt här kan man läsa på lärosätenas egen presentation av ämnet:

Delkursen syftar till att ge förståelse för de krafter som driver en marknadsekonomi. All ekonomisk teori handlar om knapphet; tillgången på varor och tjänster är inte oändligt stor och alla önskemål kan därmed inte tillfredsställas. Individen måste välja mellan olika alternativ; ett val som innebär en ekonomisk uppoffring. Mikroteorin handlar om detta val. Utgångspunkten för delkursen är en marknadsekonomisk lösning där individer och företag agerar utifrån de prissignaler som marknaden ger. (Lunds universitet)

Mikroekonomisk teori fokuserar på ekonomins beståndsdelar. Hur kan man förklara vad som sker på marknaden; vad styr utbud och efterfrågan, vad driver och förklarar beteendet hos konsumenter, företag eller myndigheter; hur samordnas dessa aktörers beslut? Varför fungerar inte alla marknader? (Handels)

Och, vi är väl ganska många som läst ”de där kurserna” och kan intyga att precis så är det. Det är marknaden som är utgångspunkten och lösningen. Just därför är det märkligt (eller inte?) att Dagens Samhälle väljer att låta en nationalekonomin oemotsagd recensera debatten och berätta hur det egentligen hänger ihop med privat välfärd och vinster i välfärden.


Marknadsförespråkarnas recept: Lägre löner och högre hyror.

december 23, 2015

Visst har de alltid enkla lösningar och ”lösningar” som alltid också ökar de ekonomiska skillnaderna i samhället. Och tyvärr har de enkla recepten ”lyckats” på flera områden de senaste åren. ”Lyckats” i meningen att lösningar fått genomslag och kommit att påverka många människors syn på hur välfärden ska organiseras och hur bostadspolitiken ska utformas.

Alltför många har pressats att välja lösningar som är bra för de själva (eller helt enkelt nödvändiga) och därefter tvingats att försvara sina egna val. Det kan handa om val av en segregerad skola eller köp av en bostad till ett alldeles orimligt pris. Konsekvensen blir då alltför ofta att synen på segregation blir mindre kritisk och uppfattningen om fortsatt orimlig prisutveckling på bostadsmarknaden påverkas.

Men nu är marknadsföreträdarnas budskap lite mer rakt på. Skillnaderna måste öka för att det marknadsekonomiska systemet ska fungera bra. Lägre löner för de som redan har de lägsta lönerna och högre hyror som framförallt gynnar alla som äger fastigheter och som kommer att drabba de med låga eller måttliga inkomster. Många kommer att tvingas att flytta och det är faktiskt det som är själva poängen med förslaget.

Marknaden är cynisk och resultaten av de ekonomiska modellerna (”nationalekonomi”) är ofta häpnadsväckande och just cyniska. Läs gärna ett blogginlägg jag haft om hur Boverket (!) använt marknadsmodellen.

Därför borde det nu vara läge att lite mer systematiskt slå tillbaka. Lägre löner och högre hyror känns lite mer ”svårsålt” än val av skola eller löften om feta vinster på bostadsaffärer.

Vänsterns syn har alltid varit marknadskritisk men med lite varierande styrka och övertygelse. Det politiska läget och vårt självförtroende har inte alltid varit sånt att vi alltid och konsekvent stått upp för en tillräcklig marknadskritisk linje. Ibland har också vi efterlyst bättre konkurrens.

Vi ska inte delta i diskussionen om hur ”marknaden” kan förbättras. Vår lösning ska istället utgå från att det är mer demokrati som är lösningen för att bestämma över välfärden, bostadsproduktionen och hur samhällsekonomin som helhet ska utvecklas.

Sluta ropa på mer eller bättre konkurrens. Den typ av teoretiska konstruktioner om en ”perfekt marknad” fungerar i praktiken inte alls i ett litet mer komplext samhälle, där alltid ”inträdeskraven” till marknaden är höga. Kolla bara på hur de offentliga upphandlingarna är utformade eller vad som krävs för att starta en bank.

Sluta tro på marknadsmekanismer. Marknadsmekanismer bygger alltid på att var och en ska maximera just sin egen nytta men det som behövs är lösningar som är bra för alla.

Givetvis måste vi också lite bättre kunna visa hur lösningar som bygger på demokratiska beslut också fungerar på riktigt. Det kan gälla hur skolan fungerar och just nu borde bostadsbyggandet vara ett utmärkt område. Vi måste också återupprätta en arbetsmarknadspolitik som får ner arbetslösheten utan att konstruera en låglönemarknad.


Hur mycket ska marknaden få kosta?

april 19, 2014

Idag skriver tre forskare på DN-debatt om kostnaderna och problemen med utvärderingshysterin inom välfärdsområdet. Det är en artikel med många exempel och viktiga resonemang som det är lätt att hålla med om, även om jag förstås inte alls har samma kunskap som forskarna. Men jag ska ändå försöka lägga till några synpunkter.

Så här skriver forskarna: ”Det har gått så långt att läkare, sjuksköterskor och lärare spenderar högst hälften av sin arbetstid med att träffa patienter eller elever. I stället tvingas de utföra alltmer av det som inom psykologiforskningen internationellt benämns som ”oskäliga arbetsuppgifter” – sådant som inget alls har att göra med yrkesrollen – och som markant ökar risken för utbrändhet.” Detta borde väl räcka för en radikal omprövning!

En viktig fråga borde förstås vara hur det har kunnat gå så långt? Ett svar kan vara att de byråkratier som ska övervaka utvärderingen blev så starka att deras intresse att bevara och förstärka utvärderingen har kunnat styra och dominera debatten. Det ligger nog en hel del i en sådan förklaring men den räcker knappast, även om byråkratierna fått ”god hjälp” av konsulter och andra frifräsare som kunnat tjäna bra på utvärderingshysterin.

Jag är övertygad om att är marknadskrafterna och vinstintresset som är förklaringen. När ”New Public Management”-idéerna drevs igenom var det med stor kraft och väl genomarbetade teorier och organisationsförslag. Delvis fick de stöd av att många offentliga organisationer betraktades som svårgenomträngliga och ineffektiva. Men framförallt ingick idéerna i en strategi att välfärdstjänsterna skulle kommersialiseras och vinstdrivande företag skulle tillåtas ta över stora delar av välfärden. Så har det också blivit.

Nu när problemen med privatiseringen visar sig på olika områden så ropas det, ironiskt nog, på mer detaljerade regler och därmed förstås ännu mer utvärderingar. Slutsatsen borde vara exakt den motsatta; Vi vill inte privatiseringar.

De tre forskare som skrivit artikeln verkar inte vilja dra den slutsatsen men framhåller behovet av en grundläggande tillit för ”att bygga en offentligt finansierad välfärd som är mänsklig och effektiv samtidigt.” För mig är det självklart att den grundläggande tilliten aldrig kan byggas om vinstdrivande företag ska sköta skolor, vårdcentraler och äldreomsorg.

De tre forskare som skrivit artikeln är: Sten Widmalm, professor, statsvetenskapliga institutionen, Uppsala universitet Frida Widmalm, filosofie doktor, nationalekonom Thomas Persson, docent, statsvetenskapliga institutionen, Uppsala universitet

Jag har skrivit om detta förut:

https://larsbjurstrom.wordpress.com/2013/07/07/demokrati-marknad-eller-byrakrati/

Och ett inlägg i kanten av detta för bara några veckor sedan

https://larsbjurstrom.wordpress.com/2014/03/28/fungerar-malstyrning/


Marknad eller demokrati?

oktober 26, 2012

Att förändra samhället så att demokratin sätter sin prägel på hela samhället har varit och borde vara den politiska vänsterns klassiska uppgift. Tyvärr har utvecklingen de senaste decennierna gått åt fel håll och istället har marknadskrafterna blivit ett allt starkare inslag på områden som tidigare varit en del av det demokratiska systemet.

Idag ger två statsvetare från Uppsala ett mycket intressant perspektiv på frågan på DN-debatt. Det huvudbudskap som jag uppfattar är att mer marknadsinslag inom välfärden kräver styrsystem som försämrar verksamheten. De skriver bland annat: ”ekonomernas dominerande ställning som uttolkare av kvalitet är här slående. Det har bland annat inneburit att utvärderingarna i regel koncentrerar sig på det som går att mäta, och man blir slav under metoden – det som inte går att mäta finns inte (samtal med äldre i vården, extra läxhjälp till elever med behov och så vidare).” Det här är en aspekt som uppmärksammats alldeles för lite, även om några röster förstås har hörts.

Det vi nu ser är resultatet av en långsiktig omstöpning av styrsystemen inom hela den offentliga sektorn, enligt recept från New public mangement (NPM). En omstöpning som började i slutet av 80-talet och som bland annat innebar att de förtroendevalda i kommunerna skulle få mindre inflytande och istället skulle makten övertas av chefer och andra tjänstemän. Det demokratiska inflytande skulle istället lösas med ”tydliga mål som skulle utvärderas”. Väldigt likt det vi nu ser inom alla de statliga kontrollmyndigheter som har bildats de senaste åren och för den delen också inom många kommuner, landsting och regioner.

Självklart leder de privata företagens inträde på det skattefinansierade välfärdsområdet till krav på kontroller och inspektioner. Därför hänger mer marknad och ökad byråkrati ihop mycket starkt. Just nu verkar förslagen om mer kontroll komma från alla politiska läger. Kanske kan man säga att det är väldigt ironiskt eftersom New public management till stor del var en reaktion på den byråkrati som växt upp i takt med den offentliga sektorns utbyggnad.

Den politiska vänstern borde ha ett utmärkt läge att nu formulera ett radikalt alternativ till de senaste decenniernas marknadsexperiment. Det handlar om vinsterna förstås men också mycket annat. Mer demokrati borde vara arbetsnamnet på en sådan kampanj.

Jag har tidigare bloggat ”Demokrati, byråkrati eller marknad eller” (den 27 mars). Kanske en uppdaterad version borde heta ”Demokrati eller byråkrati och marknad”.

Ett annat blogginlägg på temat gjorde jag den 29 maj.

 


Ett M för mycket.

oktober 13, 2012

För en dryg månad sedan kom en statlig utredning om hur bland annat förpackningar bättre ska kunna produceras, återvinnas och samlas in. Det är på tiden att snarast möjligt avsluta det 20-åriga fiasko kallat producentansvaret som startades av Bildtregeringen. Visst fanns en del viktiga och intressanta tankar bakom förslaget men samtidigt baserades hela idén på att företagen och marknaden skulle åstadkomma förbättringarna. Så har det inte blivit.

Producenterna organiserade sig snabbt i så kallade materialbolag som till stor del är ett direkt sätt att kringgås lagens tankar men framförallt så gjorde materialbolagen nästan allt för att smita undan ansvaret. Tyvärr har många års socialdemokratiskt regeringsinnehav och mycket kritik som framförts av de som drabbats av materialbolagens smitande inte lett till att systemet har ändrats särskilt mycket.

Nu är det åter borgerlig regering och nu när den ska se över systemet så gör de förstås samma grundfel som tidigare. Det är inte miljön som prioriteras uran marknaden eller som utredaren själv uttrycker det när han beskriver målbilden miljön, medborgaren och marknaden.

”Mellan dessa tre områden kan det uppstå målkonflikter. Ett mål eller en åtgärd som skulle vara den bästa för miljön kanske inte är det bästa för marknaden eller för medborgaren. En lösning som vore den bästa för medborgaren, t.ex. insamling av avfall i materialströmmar, är utifrån dagens förutsättningar kanske inte den bästa för marknaden. En generell målhierarki är därför, enligt min mening, inte möjlig att föreslå.”

Lösningen borde naturligtvis vara att marknadens krav måste bli underordnade och det är en provokation att de ska likställas.

Trots denna grundläggande brist är det ett framsteg att utredningen föreslår att kommunerna tar över insamlingen av förpackningar och returpapper. Det är ju denna brist som de flesta av oss har kunnat se med skräpiga insamlingsstationer eller insamlingsstationer som ligger fel/för långt borta. Men minst lika allvarligt är förstås att de övergripande miljömålen inte alls har nåtts. Mängden förpackningar har inte minskat. De förpackningar som är bäst ur miljösynpunkt har trängts tillbaka och inte ökat, jag menar i första hand returglas och i andra hand andra retursystem.

Så mycket finns att diskutera och nu har remissomgången startat. Alla kan skicka in synpunkter, inte bara de särskilt inbjudan remissinstanserna som var kallade till möte i fredags. Jag lovar(?) återkomma.

Jag har skrivit tidigare: https://larsbjurstrom.wordpress.com/2012/08/01/20-arigt-fiasko/

Här kan du hitta utredningen: http://www.regeringen.se/sb/d/7183/a/197877/pressitem/197877#anc197877