Aftonbladet borde tänka…

februari 9, 2017

på sin trovärdighet.

Frågan om massmedias trovärdighet är ju inte ny och givetvis måste också massmedia diskuteras och granskas. Den stora frågan som bör diskuteras, anser jag, är själva urvalet av nyheter och men också den vinkel eller perspektiv som massmedia ger en fråga. Är det t ex ”En blomstrande bostadsmarknad” när priserna stiger snabbt och stabilt, som jag såg en rubrik på för nåt år sedan. Trots att nationalister och främlingsfientliga kommer med orimliga påståenden om massmedia måste och vi andra få ha synpunkter.

Av nån anledning som jag börjar få allt svårare förstå så kikar jag nästan varje dag på Aftonbladet på nätet. Jo jag ögnar på ledarna och det är väl huvudanledningen men jag kollar också lite på nyheterna. Varje dag ser jag en rubrik som jag tvivlar på är korrekt och som ska locka till att titta på ett TV-inslag, först lite reklam förstås….

Då och då tittar jag och känner mig lurad nästan varje gång. Det som utlovas är oftast någon mycket spektakulär händelse, prestation eller liknande men inslagen lever aldrig upp till vad som utlovas i rubriken.

madeleineIdag tittade jag på en hela annan typ av inslag; om kungligheter, som jag förstås alltid (annars) ratar. Det handlade om Madeleine ”Omtalade relationskarusellen: ”Slog ner som en bomb””. Förstås obegripligt att jag tittade och såg då fyra programledare som satt och pratade om 7 – 8 personer som var helt okända men påstods vara Madeleines vänner. Det var några relationer som spruckit….

Dumt förstås! Vad kunde jag ha väntat mig? Kanske nån viktig och seriös nyhet från ett av Sveriges viktigaste nyhetsmedier. Näe, det kunde jag inte väntat mig och det är det som är problemet att bluffen var så självklar…

Jag tror absolut att sånt här bidrar till att många går och känner sig smålurade av massmedia.


Vem ska styra debatten – vem ska sätta dagordningen?

oktober 11, 2015

En viktig del i det politiska arbetet för ett parti är förstås att få fokus på de frågor som partiet anser viktigast och mest angelägna just nu och på sikt. Är det skattesänkningar eller jämlikhet? Är det flyktingfrågan, klimatkrisen, arbetslösheten, bostadsbristen eller vilka frågor måste vi nu och på sikt prioritera? Givetvis är partiernas förslag till lösningar ännu viktigare men debattens tyngdpunkt och makten över den politiska dagordningen avgör ofta vilka lösningar som det blir möjligt att få stöd för.

Partierna har därför olika intresse av olika frågor och då blir frågan om makten över dagordningen mycket viktig. Jag anser att partierna utgör en grundläggande del av den politiska demokratin, tillsammans med många andra ideella opinionsbildande organisationer. Men många vill påverka opinionen och tveklöst har massmedias makt över den politiska dagordningen ökat kraftigt.

Ikväll kommer partiernas ordförande/ledare att debattera, direktsänt i SVT. Kanske lite ett sätt att balansera massmedias egen bild av politiken. Men som vanligt, sedan ett antal år, är det SVT:s redaktioner som bestämmer vilka ämnen som ska debatteras. Jag tycker det är mycket tveksamt och att de ibland låter ”vanliga tittare” bli språkrör för SVT:s beslut gör inte saken bättre – snarare tvärtom. Just nu (kl 19.15) vet vi inte hur det blir och jag har förstått att ämnesvalen också hålls hemliga för debattörerna in i det sista. Det underlättar förstås att visa att journalisterna är bättre pålästa än partiledarna. Jag ska inte påstå att det är syftet men jag tror inte SVT har något emot det.

Min bild är att det är ett tufft jobb att vara partiledare. Jag förmodar att de ägnat många timmar åt att förbereda sig på denna debatt. Till stor del förbereder de sig på frågor alldeles i onödan – på frågor som det sedan länge varit bestämt att den här debatten inte ska handla om. Visst har partierna, åtminstone de större, hyfsat med resurser att ta fram alla möjliga underlag men det kanske finns mer produktiva insatser de skulle kunna göra. Dessutom har partiernas, och andra organisationers, ekonomiska resurser kommit att bli alltmer avgörande för möjligheterna till inflytande. Kanske SVT kunde minska den utvecklingen något lite…..


Hur kunde detta passera så obemärkt?

december 25, 2014

Precis i början av höstens valrörelse så publicerade den statliga utredningen ”Bostadsförsörjning och riksintressen” (SOU 2014:59) ett delbetänkande med ett högintressant uttalande som jag först nu har fått klart för mig. Så slarvig har jag varit och jag i stort sett alla andra också.

Bostadsfrågan hade inte någon stor plats i valrörelsen men läget är mycket prekärt för många så frågan har förstås funnits. Den borgerliga regeringen som tillsatte utredningen har ju försökt att skylla på krångliga regler och ovilliga kommuner. Och nu fick regeringen svar på tal, så här skriver utredningen (sidan 10):

Det finns en planreserv med byggklara detaljplaner i de flesta kommuner med behov av fler bostäder. I sådana planer utgör områden av riksintresse i regel inget hinder för bostadsbyggande. Skälen till att det inte byggs fler bostäder i de byggklara planerna är främst av ekonomisk art. Ofta handlar det om att det inte finns tillräcklig efterfrågan på bostäder till det pris som marknaden kan tillhandahålla och resultatet blir att utbud och efterfrågan inte balanserar på bostadsmarknaden. Utredningens slutsats är att det inte enbart räcker med att öka antalet detaljplaner för att det ska byggas fler bostäder.

Jag läste om detta alldeles nyss i politiken.se men jag har inte sett detta någonstans tidigare. Och förstås är det sprängstoff med tanke på regeringens politik och retorik. Regeringen har ju satsat på att släppa marknaden fri och det går lätt att se att detta lett till höjda priser. Företagen har helt enkelt valt att skumma marknaden och i stort sett bara byggt dyrt för välbeställda. Och så levererar en statlig utredning en riktig käftsmäll mot regeringens politik. Och massmedia tiger! Jag har sökt artiklar och faktiskt inte hittat någonting, förrän nu i politiken.se. Vadan detta?

Tyvärr kommer jag med en lite konspirationsinspirerad teori. Jag tror att det är alltför många med stort inflytande i staten, massmedia och förstås företagen som har egna starka intressen att bostadspriserna fortsätter att stiga. Därför saknas ett verkligt intresse att attackera orsakerna till det alltför låga byggandet. Däremot stämmer utredningens slutsats mycket bra med Vänsterpartiets utspel här på Gotland som vi gjorde för några veckor sedan (vi hade inte sett utredningen). Här kan du läsa om det  http://gotland.vansterpartiet.se/2014/12/08/2945/ ‎. Det finns lite mer läsvärt där också.

Här kan du läsa utredningens delbetänkande (sid 10 var det).

http://www.regeringen.se/sb/d/18519/a/244558


Starta den viktiga debatten!

september 11, 2012

Idag redovisar public servicekommittén sitt förslag, bland annat i en artikel på DN-debatt. (Nej, jag har inte hunnit läsa hela utredningen ännu). Det borde vara en viktig utredning som handlar om hur information, nyheter och opinionsbildning bör hanteras för att stärka demokratin. Till stor del genomför också public service detta uppdrag men jag tycker inte att de senaste årens utveckling helt gått åt rätt håll. Tyvärr verkar debatten redan från början ha fått en väldigt snäv inriktning.
Utredningen föreslår att den nuvarande licensen ersätts av en skatteliknande konstruktion. Jag tror att det är nödvändigt även om varje system förstås har sina nackdelar. Problemet med en skatteliknande konstruktionen anses vara risken för ”politisk” inblandning. Den risken kan nog finnas vad gäller SR och SVT finns viktigare frågor att debattera.
En sådan grundläggande fråga som borde debatteras är just rätten till debatt. Om konstruktionen mellan staten/regeringen/riksdagen och SR och SVT görs så att ingen styrning kan förekomma så borde istället möjligheten för riksdagsledamöter och regeringsmedlemmar att debattera och kritisera SR/SVT och enskilda program tydligt slås fast. Idag finns en överdriven känslighet och räddhågsenhet för detta. Gentemot vanliga lyssnare/tittare är det snarare en stöddighet och självgodhet som uppvisas. Kanske borde SR/SVT åläggas att på nåt besvara den kritik som framförs – idag förblir förmodligen de flesta kritiska mejl obesvarade.
En tydlig utveckling som sker inom public service är också att programledarna blir allt viktigare, ofta får man intrycket att de uppfattas som viktigare är innehållet. Ett exempel är P 1:s så kallade talkshow varje fyra eftermiddagar i veckan Nordegren/Epstein i P 1 där programledarna ofta talar om ”mitt program”. Det verkar dessutom tydligt vara så att det är programledarnas mycket personliga intressen som får styra innehållet.
Tyvärr har heller inte SR/SVT kunnat stå emot den allmänna trenden med mer snuttar och enklare nyheter. Snabbheten har blivit så viktig att djupet försvinner alltför ofta. Några av SVT:s regionalprogram (nyheter) är beklämmande exempel på detta. Det är lätt att få intrycket att nyhetsarbetet där många dagar inskränker sig till att läsa pressmeddelanden – mycket blåljus blir det.
Givetvis kommer också frågan om den digitala förmedlingen att bli allt viktigare. Där krävs enligt nuvarande regler (från EU) att nya satsningar kräver förhandsprövning. Kommittén tar upp detta och hur detta kommer att fungera kan bli centralt för vilken roll public service kan komma att spela.
Trots min kritik (eller kanske just därför) av regionala nyhetssändningar i SVT så anser jag att resurserna och programarbetet i allt högre grad ska finnas utanför Stockholm, helst i alla delar av landet. Jag är övertygad om att det påverkar programmens innehåll och vinklingar.
Och avslutningsvis en liten detalj, kanske. SVT oberoende av andra aktörer kanske förtjänar en särskild diskussion. När jag för någon vecka sedan installerade den mediaspelare som krävs för att titta på SVT Play så kapades en stor del av min dator av de som ”gratis” tillhandahåller detta program. Exakt vad som skedde kommer jag väl aldrig att få reda på men flera inställningar ändrades (trots att jag försökte stoppa detta) och under några dygn så segade datorn rejält, troligen innan allt justerats enligt mediaspelarföretagets önskemål.

 

Jo, jag vet att UR också ingår i public servicefamiljen. Men UR har ju en helt annan roll och jag välkomnar om de kan få en viktigare roll.


Hur granskas regeringen?

juni 26, 2012

P1:s och Ekots vinklingar av viktiga politiska frågor blir allt obegripligare. Idag redovisas i flera omgångar att barnfattigdomen ökar i många kommuner men inte i alla. Det är en bra (?) och viktig redovisning men huvudansatsen blir att detta tydligen är en kommunal fråga och det är det som blir obegripligt.
Regeringen och riksdagsmajoriteten har sedan det borgerliga makttillträdet 2006 systematiskt ökat de ekonomiska skillnaderna genom sänkta eller frysta stöd till arbetslösa och barnfamiljer. Dessutom har reglerna för att kunna få stöden i många fall stramats åt hårt.

Den borgerliga regeringen och riksdagsmajoriteten har också kraftigt begränsat ambitionerna när det gäller en jämn ekonomisk utveckling i hela landet. Ett sådant exempel är att en nödvändig förändring av skatteutjämningssystemet har kraftigt fördröjts för att det kommer att drabba välbeställda, moderatstyrda kommuner. Den omfattande nedmonteringen av arbetsmarknadspolitiken innebär givetvis också stor risk att skillnaderna i landet ökar mellan landets olika delar beroende på hur olika arbetsmarknader drabbas.

Det saknas alltså inte möjligheter att ställa regeringen till svars för den ökande barnfattigdomen och att den är olika i olika delar av landet. Men P1 och Ekot väljer att i första hand göra detta till en kommunal fråga. Och visst kan kommunerna göra en del men huvudansvaret för den ekonomiska fördelningen av resurser i landet ligger förstås på centralmakten.

Märkligt nog pekas ofta just kommunerna ut som ett problem när olika samhällsproblem ska belysas. Ibland handlar det bara om den idiotiska vinklingen att kommunerna har valt lite olika lösningar men ibland väljer delar av media att se det kommunala huvudmannaskapet som ett problem i sig. Dessvärre har flera politiska partier fallit undan för detta och de senaste åren har vi flera förslag på att staten tar över uppgifter från kommunerna och några sådana förstatliganden har också genomförts av den borgerliga regeringen.

Den lokala djurskyddsinspektionen överfördes för flera år sedan till staten från kommunerna. Resultatet blev flera år med katastrofalt dålig verksamhet och jag tror ingen påstår att det blev en förbättring.

Nu senast kom en rapport från statskontoret som beskrev effekterna av att ansvaret för nyanlända invandrare flyttades från kommunerna till staten, i första hand arbetsförmedlingen. Så här långt är resultatet ett fiasko!

Jag anser att regeringen kommit alldeles för lindrigt undan när de genomfört stora reformer med kostnader och tempoförluster och resultatet blir en sämre verksamhet.

Jag kan inte befria mig från tanken att P1 och Ekot har ett alldeles för snävt stockholmsperspektiv när de betraktar verkligheten. Och det är ett gott argument för att en större del av public service bör produceras i andra delar av landet.

Men visst måste också kommunerna granskas men då med utgångspunkt från vad som är deras roll, uppgift och möjligheter.


”Det toppade YLE:s nyhetssändningar”

juni 14, 2012

Det var så Sveriges Radio tidigare idag beskrev Nokias stora uppsägningar och nedläggning av fabriken i Salo. Det var inte enda beskrivningen men redan i starten framhölls hur den finska televisionen, YLE, hade uppmärksammat Nokias agerande och situation.

Idag har Sveriges Radio olika aktualitetsprogram tagit upp vilka som ska sommarprata, ja just det i Sveriges Radio. Igår hade SVT flera inslag om vilka artister som skulle medverka i Allsång på Skansen.
Det är väl väldigt tydligt att vi får mer och mer metatv och metaradio eller kanske rentav metamedia. Jag menar att massmedia alltmer handlar om vad andra massmedia handlar om. Och givetvis om andra massmedia tar upp en fråga så är det liksom nog för att frågan är tillräckligt viktig för att ta upp.

Visst kan det vara begripligt när utbudet blir allt större att möjligheterna att leta egna nyheter och perspektiv blir lite svårare. Men farorna som lurar runt hörnet är stora och självklara. Kan det rentav vara så att mycket massmedia snarare minskar mångfalden än ökar den om ingen orkar, eller ens vill, köra ett eget spår.
En annan stor risk är förstås att faktagranskningen blir lidande, det räcker med att någon annan skrivit om frågan. Håkan Juholts bidrag till boendet var nog ett sådant exempel där ingen egentligen kontrollerade hur reglerna såg ut, åtminstone inte innan ”affären” var på väg att avrundas.

Och visst kan man förstå att Sveriges Radio och Sveriges Television i sina nyhets- och samhällsprogram gärna vill framhålla sin egna program men någon särskilt kritisk granskning blir det väl knappast.

Just nu så rullas härva av olagligheter i Storbritannien upp. I den framkommer vilken enormt stark ställning som mediamagnaten Rupert Murdoch har haft. För inte så länge sedan hade Italien en premiärminister som hade byggt sin maktbas från några TV-kanaler som han ägde.

Den viktiga frågan om vem som granskar och ifrågasätter massmedias makt och agerande borde stå högt på den politiska dagordningen. Men så är det inte och det berör delvis på någon sorts beröringsskräck som jag tycker gått alldeles för långt. Men huvudsakligen beror det förstås på att knappast någon vågar riskera att framstå som mediakritisk.