Ett M för mycket.

oktober 13, 2012

För en dryg månad sedan kom en statlig utredning om hur bland annat förpackningar bättre ska kunna produceras, återvinnas och samlas in. Det är på tiden att snarast möjligt avsluta det 20-åriga fiasko kallat producentansvaret som startades av Bildtregeringen. Visst fanns en del viktiga och intressanta tankar bakom förslaget men samtidigt baserades hela idén på att företagen och marknaden skulle åstadkomma förbättringarna. Så har det inte blivit.

Producenterna organiserade sig snabbt i så kallade materialbolag som till stor del är ett direkt sätt att kringgås lagens tankar men framförallt så gjorde materialbolagen nästan allt för att smita undan ansvaret. Tyvärr har många års socialdemokratiskt regeringsinnehav och mycket kritik som framförts av de som drabbats av materialbolagens smitande inte lett till att systemet har ändrats särskilt mycket.

Nu är det åter borgerlig regering och nu när den ska se över systemet så gör de förstås samma grundfel som tidigare. Det är inte miljön som prioriteras uran marknaden eller som utredaren själv uttrycker det när han beskriver målbilden miljön, medborgaren och marknaden.

”Mellan dessa tre områden kan det uppstå målkonflikter. Ett mål eller en åtgärd som skulle vara den bästa för miljön kanske inte är det bästa för marknaden eller för medborgaren. En lösning som vore den bästa för medborgaren, t.ex. insamling av avfall i materialströmmar, är utifrån dagens förutsättningar kanske inte den bästa för marknaden. En generell målhierarki är därför, enligt min mening, inte möjlig att föreslå.”

Lösningen borde naturligtvis vara att marknadens krav måste bli underordnade och det är en provokation att de ska likställas.

Trots denna grundläggande brist är det ett framsteg att utredningen föreslår att kommunerna tar över insamlingen av förpackningar och returpapper. Det är ju denna brist som de flesta av oss har kunnat se med skräpiga insamlingsstationer eller insamlingsstationer som ligger fel/för långt borta. Men minst lika allvarligt är förstås att de övergripande miljömålen inte alls har nåtts. Mängden förpackningar har inte minskat. De förpackningar som är bäst ur miljösynpunkt har trängts tillbaka och inte ökat, jag menar i första hand returglas och i andra hand andra retursystem.

Så mycket finns att diskutera och nu har remissomgången startat. Alla kan skicka in synpunkter, inte bara de särskilt inbjudan remissinstanserna som var kallade till möte i fredags. Jag lovar(?) återkomma.

Jag har skrivit tidigare: https://larsbjurstrom.wordpress.com/2012/08/01/20-arigt-fiasko/

Här kan du hitta utredningen: http://www.regeringen.se/sb/d/7183/a/197877/pressitem/197877#anc197877

 

 


Tro inte på rankning!

juni 29, 2012

Igår var det dags igen att ranka kommunerna. Det var Miljöaktuellt som utsåg bästa och förstås mindre bra kommuner ur miljösynpunkt.

Dessvärre håller dessa rankningar nästan alldeles för dålig kvalité för att överhuvudtaget ge en bild av vilka kommuner som har en bra eller dålig miljöpolitik. Det gäller inte bara rankning av miljöpolitiken utan är tyvärr ett ganska generellt problem.

Men rankningar är ett väldigt enkelt sätt att få ”sina” frågor eller sitt varumärke att synas, framförallt i lokala media förstås som nästan alltid hänger på och berättar om sin eller sina kommuner. De utpekade hjältarna har förstås inget intresse av att ifrågasätta en god placering och de mindre framgångsrika vågar nog inte ens försöka då det självfallet bara skulle ses som en bortförklaring.

Visserligen skriver Miljöaktuellt/Miljöbarometern själva ”En rankning kan sällan ge en helt rättvis bild av läget i kommunerna, men vår ambition är att på bästa sätt ta temperaturen på kommunernas övergripande miljöarbete”, men den formuleringen har jag inte sett återgiven någonstans. Lättare då att ange en siffra mellan 1 och 284 och kanske jämföra med någon grannkommunen eller förra årets placering. Så ser bevakningen ut varje gång!

Men kolla själv vilka frågor som avgjort placeringen. Det handlar mest om att kommunen har rätt papper i pärmarna, dvs att det finns ett miljöprogram, att det finns klimatmål och att det finns ett miljöledningssystem men inget om innehållet. Några frågor finns faktiskt om kvalitén i kommunens beslut, till exempel om energikrav på byggnader men de drunknar i floden av pappersfrågor.

En av frågorna som kanske säger något om vad kommunen verkligen vill göra har levde dessutom bara förra året. Det var en fråga om det finns miljökrav vid nyetablering av handel. Men den finns alltså inte med i årets bedömning – kanske någon annonsör tyckte det var att gå för långt!

När kommunstyrelsens ordförande i ”årets vinnarkommun” intervjuas i DN så förklarar han framgången genom bland annat att kommunen sänkt priset på bussarnas månadskort. Positivt men sådant ger förstås inga poäng i miljöaktuellts förenklade rankning!