Debatt är inte ministerstyre

april 13, 2018

Vi behöver fler ledande politiker som aktivt deltar i samhällsdebatten. Just nu verkar Svenska Akademien vara ett viktigt ämne och några statsråd och riksdagsledamöter har redovisat sina åsikter, visserligen ganska återhållsamt.

Då kommer debatten om ”ministerstyre” och det är ju bland det fulaste som finns. Svenska Akademien är ju en helt fristående institution och visst finns ett värde med fristående institutioner just därför att de inte kan styras av regeringen eller nån annan. Men det betyder väl rimligen inte att de ska stå över kritik eller utanför samhällsdebatten – tvärtom menar jag.

Just för att de är oberoende har de ju verkligen möjligheten och, kan man tycka, skyldigheten att våga säga det obekväma till alla. Men av det följer givetvis att de också får räkna med mothugg och kritik. Vad är annars poängen med detta oberoende?

Så när Expressen och SVT:s Kulturnyheterna hävdar att det är konstitutionellt tveksamt av kulturministern och andra ministrar att visa sina åsikter så är det bara ytterligare ett försök att ifrågasätta att politiska idéer har en viktig plats i samhällsdebatten.

Tyvärr har de på politiskt valda instanserna under många år pressats tillbaka och makten har istället tagits av andra, till exempel företag och domstolar. Det har försvagat demokratin!

Just idag kom också högsta förvaltningsdomstolens utslag i ett viktigt mål om personlig assistans. Domstolen undanröjer den orimliga tolkning som försäkringskassan gjort och som inneburit en mycket pressad situation för många familjer, i flera år. Jag hade välkomnat ett ”politiskt inhopp” i denna fråga som inte borde vara en fråga för domstolen. Men regeringen har valt/tvingats välja att avvakta domstolens prövning, en prövning som om den lett till ett annat resultat hade lett en lagändring.

För att klara demokratin behöver vi inte inskränkningar vare sig av debatten eller de demokratiskt tillsatta instansernas möjligheter att agera.

 

 

Annonser

Justitieministern lägger sig i – bra!

september 1, 2012

I Sydafrika åtalas nu över 200 gruvarbetare för mord och mordförsök efter det att polisen skjutit ihjäl 34 av deras arbetskamrater. Åklagaren stödjer sig på nån lag sedan apartheidtiden. Det förefaller vara ett helt orimligt åtal och det har givetvis också landets regering insett och därför har justitieminister Jeff Radebe begärt en förklaring från åklagarmyndigheten.
Jag tror att de flesta stödjer justitieministern inhopp och kanske kan det också göra svenska politiker lite mer talföra när viktiga frågor diskuteras i samhället.
I Sverige skulle ett sånt här inhopp vara helt omöjligt men många, särskilt ministrar förstås, väljer alltför ofta att gömma sig bakom grundlagens förbud med så kallat ministerstyre och ofta tänjs detta begrepp väldigt långt. Bland de senare exemplen finns en vägran att kommentera Näringsdepartementens hantering av representationskvitton med hänvisning till att konstitutionsutskottet ska granska frågan. Är det någon som tror att konstitutionsutskottets granskning skulle bli mildare om den ansvariga och granskade ministern försökte förklara för allmänheten hur hon tänkt.
Men tystnadskulturen gäller inte bara ministrar utan många makthavare som hänvisar till olika slags utredningar, till exempel en förundersökning. Ofta avvisas frågor om vad de själva har gjort med hänvisning till en undersökning, sånt måste man naturligtvis vara särskilt misstänksam mot. Sällan, väldigt sällan, har de annan grund för sin tystnad än att de vill skydda sig själva.