Vilka ska ha yrkesförbud?

mars 6, 2018

Eller kanske: Vilka ska kunna vara politiskt engagerade? Om vi menar allvar med att fler ska engagera sig politiskt så måste vi också fundera över vilka konsekvenser vi tycker att ett politiskt engagemang ska ”leda till”. Jag tänker närmast på diskussionen om Elin Segerlinds jobb på P 4 Värmland som nu samstämmigt (?) verkar ifrågasättas sedan det visat sig att Elin är aktiv i Vänsterpartiet.

Frågan är förstås betydligt större än så och handlar inte bara om hur fler kan engageras i politiskt arbete utan om hur vi ser på partipolitiskt engagemang överhuvudtaget. Jag skulle gärna se mångdubbelt fler partipolitiskt aktiva i alla(!) partier, eller nästan alla partier. Tyvärr är den långsiktiga utvecklingen att antalet politiskt aktiva minskar. Det gäller inte Vänsterpartiet men flertalet andra partiet även om det förstås går lite upp och ner i takt med opinionsläget.

Men om konsekvensen av ett politiskt engagemang är att många dörrar stängs, till exempel i yrkeslivet, så är det väl inte konstigt om många tvekar inför att engagera sig. Jag är medveten om att det finns fler skäl.

Vi behöver fler som aktivt och kunnigt deltar i den politiska diskussionen och ett medlemskap i ett parti är en bra sådan möjlighet. Vi behöver fler som är med och utformar partiernas politik. Vi behöver många som på ett ”kamratligt” sätt är med och diskuterar och ifrågasätter de ledande företrädarnas agerande och ställningstaganden.

I redovisningen av nyheten om Elin Segerlinds jobb (vikariat) på P 4 Värmland så framstod det som självklart att det varit ett misstag och de kritiska frågor som ställdes handlade om hur detta kunnat ske och varför det inte upptäckts tidigare. Ingen fråga togs om detta var principen var rätt eller rimlig! Det framgick att inga tveksamheter märkts men ”blotta misstanken”… Blotta misstanken om vadå, undrar jag. Nu gällde det public service men vilka fler områden skulle kunna bli aktuella?

Kan en rektor vara politiskt aktiv? En lärare? En domare? En åklagare? En polis? En dörrvakt? En arbetsförmedlare? En läkare? Jag inser att denna lista kan uppfattas lite skruvad men visar ändå ett problem som inte fullt ut kan lösas med yrkesförbud.

Förutom yrkesförbud har vi också ett samhällsklimat som i allt högre snarast stigmatiserar politiskt arbete. Jag är aktiv i två föreningar, en utvecklingsförening här i Klintehamn och ett politiskt parti. Det är ganska tydligt att det ena är fint och värt att uppskattas men det är andra är tveksamt och inget att gilla. Värst i detta avseende är nog massmedia!

Jag har under den tid, snart 50 år, jag varit politiskt aktiv blivit intervjuad ganska många gånger, ibland av journalister som jag känt till haft andra politiska sympatier. Jag har aldrig uppfattat det som ett problem, snarast har jag uppfattat att de verkligen bemödat sig om att hantera intervjun korrekt och inte försökt vinkla utifrån den egna politiska uppfattningen. Jag menar helt enkelt att det kan vara positivt att det finns en öppenhet om de politiska sympatierna för vi tror väl inte att journalister saknar politiska åsikter…

Här finns ett av inslagen om Elin Segerlind

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6899367

Annonser

Jag tror på partierna

december 5, 2014

Partierna måste vara en hörnsten i den svenska demokratin. Jag är övertygad om att den raltavit starka demokrati vi haft i Sverige till stor del beror på starka folkrörelser och stort föreningsengagemang. Där förankras demokratiska arbetsformer och där utvecklas människors ansvar för gemensamma angelägenheter. Partierna är en lite särskild men ändå en del av det svenska föreningsengagemanget.

I partierna ska nya (och kanske gamla) idéer  och förslag kunna födas och diskuteras. Partierna ska kunna driva opinionsbildning i olika frågor, inte bara för att få ett ökat väljarstöd. Partierna ska också kunna ge utbildning och stöd till förtroendevalda i riksdag och kommuner. Partierna ska också stå för en viktig del av den demokratiska renhållningen genom att bevaka och granska de egna företrädarnas verksamhet och beteende.

Tyvärr har partiernas verksamhet förflackats och blivit alltmer av språngbrädor och valmaskiner. En allt mindre andel av partiernas verksamhet drivs av ideellt arbetande medlemmar och en allt större av anställda funktionärer. Partierna har blivit maktspelare samtidigt som folkrörelsekaraktären har minskat.

Samtidigt har en allt större del av partiernas arbete kommit att handla om och att anpassa sig till massmedias krav och förutsättningar. Budskapen har blivit alltmer reklamlika och de bakomliggande idéerna finns ibland knappast med i den politiska agitationen.

Massmedia har blivit en alltmer tydlig och medveten maktspelare. Det är, till exempel, inte partierna/partiledarna som bestämmer vilka frågor som ska debatteras i SVT:s stora partiledardebatter. Det gör SVT själva. SVT avgör därmed vilka frågor som valet handlar om. Det är en uppseendeväckande (borde vara) maktförskjutning från partierna till massmedia. Jag anser att en av ett politiskt partis viktigaste uppgift är att försöka påverka vilka frågor som den demokratiska debatten ska handla om. Är det bensinpriset eller är det klimatfrågan? Är det marginalskatterna eller är det effekterna av stora orättvisor?