Inga fler presidentval (i Sverige).

juli 9, 2019

På allvar tycker jag att det är besvärande att det blir allt vanligare att val till viktiga uppdrag alltmer börjar likna ”presidentval”. Dvs att valen beskrivs och genomförs på ett sånt sätt att den som väljs på egen hand ska styra och ställa. Just nu tänker jag på liberalernas val av partiordförande och det är givetvis helt och hållet en angelägenhet för liberalernas medlemmar men även vi som inte är medlemmar kan väl tillåtas att vara betraktare.

Liberalernas val blev lite övertydligt men absolut ingen engångshändelse utan liknande har förekommit. Det är en ganska tydlig amerikanisering och den hejas uppenbarligen på av många. Massmedia tar väl inte ställning men verkar älska den typen av val och det måste vara länge sen som liberalerna stod så högt på medias intresse. Det är nästan en kan tro att media hittade en fråga och skeende som var lätt att följa och spegla och det fick avgöra. Men media har ju sedan länge blivit alltmer personfixerade.

För mig så innebär demokrati en ständigt levande och prövande diskussion, inte att lämna över makten till en ”utvald elit”. Jag tror mycket på vitala partier där det också förs en ständig diskussion och inte bedriver en verksamhet som i hög grad går ut på att hylla ledaren.

Den upphöjda position som politiska ledare alltmer börjar få tror jag är skadlig för demokratin på flera sätt. Framförallt för att den innebär en personfixering av politiken och i massmedia och därmed mindre uppmärksamhet på politikens innehåll. En effekt av detta är att det politiska spelet ”vem tar vem” tidvis dominerar den politiska bevakningen.

Att betona ledarnas roll innebär också en annan inställning till hur partiernas arbete kan och bör bedrivas. En sån effekt är förstås att ledaren måste skyddas från kritik och framförallt från kritik inifrån det egna partiet. Det får en begränsande inverkan på den diskussion som ständigt behöver föras inom ett parti och det minskar den kritiska blick på makten som jag tror är hälsosam i alla partier.

Jag ska ta ett exempel från ”mitt eget” parti. Jag tycker inte att Malin Björk skött sina traktamenten på ett tillräckligt bra sätt. Det är nog rimligt att kvitta traktamente för vistelse i Bryssel, där hon bor, mot resor i Sverige som är hennes valkrets. Men en sån uppläggning kräver verkligen mycket god ordning på inkomster och utgifter och så har det inte varit. Därför var Malin Björk värd en del kritik även om hon troligen är den EU-parlamentariker som skött sig allra bäst. Men för Vänsterpartiet och (nästan) alla vänsterpartister blev det omöjligt att inte rycka ut till hennes försvar när frågan uppdagades 12 dagar före EU-valet. Kanske kunde partiet undvikit detta om Malin Björk utsatts för det egna partiets granskning i god tid före valet, dvs att uppläggningen med traktamentena blivit tydlig och med god ordning på inkomster och utgifter. Jag vet att Malin Björk inte alls valts på det sätt som jag har som utgångspunkt i den här texten men jag menar att de ”presidentlika” valen är ett tydligt exempel på hur vi börjat betrakta politiska företrädare.

Mitt försök till huvudpoäng är att den första linjens granskning av partiernas företrädare ska ske i det egna partiet och då menar jag förstås inte bara hur de hanterar traktamenten och resor utan hur de sköter hela sitt uppdrag. Då kan vi inte ha en ordning när ledande partiföreträdare har en presidentlik position och kanske helt och hållet själva har kunnat välja medarbetare och underställda.

Stärk demokratin – sluta med president(liknande) val!

 

 

 

 


Kampen om dagordningen

september 13, 2018

Hur bildas opinioner och av vem? Hur påverkar partierna väljarna? Vem styr den politiska dagordningen? Inga nya frågor men ständigt viktiga frågor som borde diskuteras mer, inte minst därför att de har stor betydelse för hur demokratin fungerar.

En del av eftervalsdebatten borde handla om detta, nu när fortfarande vi har en ganska tydlig bild av hur partier, massmedia, sociala media och andra påverkade valutgången.

Under ganska lång tid, då menar jag 30 – 40 år, har det varit en kamp om den politiska dagordningen mellan massmedia och partierna. Det är ju näst intill självklart att den politiska dagordningen, alltså vilka frågor som får utrymme i debatten har stor betydelse för vilket stöd olika partier får. Handlar en stor del av den offentliga debatten om klimatet eller säldöden så leder det åt ett annat resultat än om debatten handlar mest om brott och kriminalitet. Men givetvis har alla partier sina starka och svaga frågor, principiellt förstås, men också beroende på partiets ställning. Regeringspartiet vill hellre prata om områden där utvecklingen går åt rätt håll och oppositionen vill förstås framhålla tilltagande problem.

Så kampen om dagordningen är viktig och ska vara det! Jag tycker dock att massmedia under lång tid tagit över alltför mycket av detta. Nån ”lösning” har jag inte att komma med men några idéer vill jag lansera:

Minska kampen mellan journalisterna och partiföreträdarna.

Tydligast framträder den kampen vid olika utfrågningar där det är lätt att få intrycket att utfrågaren helst vill ”sätta dit” den utfrågade och inte ge en rimligt korrekt bild av det parti som utfrågas. Det betyder inte att partiföreträdarna ska få prata oemotsagda två idéer tycker jag kunde prövas. Dels kunde det utfrågade partiet få välja åtminstone något område i den egna politiken som intervjun ska handla om och dels skulle väl de flesta frågorna kunna vara kända i förväg. Jag tror att det senare känns främmande för många ”en partiledare ska väl kunna svara på vad som helst” men riktigt så är det väl knappast.

Mer möjlighet till förberedelser ger också mer möjlighet att verkligen kräva svar om hur förslagen hänger ihop. Intervjuer idag blir ibland för ytliga eftersom det inte är rimligt sån detaljkunskap som kanske behövs för att verkligen få en sann bild.

Men viktigast är nog ändå att partierna ska få större utrymme att lyfta fram ”sina frågor”. Vi får stå ut med att SD vill prata invandring och att M vill prata skattesänkningar. Men det ger också större utrymme för Vänsterpartiet att prata om jämlikhet och beskriva varför det är viktigt. Givetvis ska inget parti slippa undan med att bara prata om ”sina frågor” utan ska givetvis också få frågor om andra politiska områden som de kanske inte så gärna pratar om.

Jag har stor tilltro till demokratin och jag är övertygad om att levande partier är en grundläggande förutsättning för demokratin. Därför tror jag att lite större möjligheter för partierna att hävda sig i massmedia skulle vara bra för demokratin. Under de 30 – 40 år som massmedia flyttat fram sina positioner har partierna försvagats och under de senaste 15 åren har försvagningen varit särskilt stor. Jag tror att framväxten av SD hänger ihop med detta men är givetvis inte den enda förklaringen.


Tråkigare valrörelser

september 12, 2018

Eftervalsdebatten borde mer handla om hur valrörelsen fungerar/fungerat, alltså de veckor före valet när intresset är som störst och när partier och massmedia har stort fokus på just detta. Valrörelsen är viktig av flera skäl, inte minst därför att den för många sätter bilden av hur partierna fungerar. Men framförallt förstås därför att demokratin bygger på att väljarna har en skaplig bild av partiernas politik.

Jag ska skriva några inlägg på det temat och den första idag som fått rubriken

Jag tycker helt enkelt att vi ska ha tråkigare valrörelser! Mindre tjo och tjim och det finns ingen anledning att partiledarna ska göra entré i SVT:s utfrågningar och debatter som om de vore rockstjärnor. (Det kan nog diskuteras hur ”rockstjärnornas entréer också ska se ut).

Men förstås framförallt mer fokus på de frågor som valet verkligen gäller. Jag är ganska övertygad om att finns olika uppfattningar vilka de viktiga frågorna är eftersom det är en del av politiken, alltså var tyngdpunkten i politiken ska ligga. Är det jämlikhet som är viktigt? Är det tillväxt? Är det klimatfrågan? Är det invandringen? Det är väl självklart att partierna har olika åsikt om detta och det måste tilltåtas komma fram i de media som dominerar, till exempel SVT.

Men jag har förstått att ”mediadramturgin vill ha” tydligare ”dueller” som är mer dramatiska än en monolog. Men nog blev det märkligt när SVT bestämde att det var Centerns och Sverigedemokraternas partiledare som skulle vara klimatfrågans huvuddebattörer i SVT:s stora partiledardebatt. Att vara ”huvuddebattör” innebar att partiets företrädare fick 45 sekunder på sig att förklara partiets politik. Övriga deltagare förväntades ha betydligt kortare inlägg. Bara det borde föranleda en kritisk debatt.

Min uppfattning är att det blivit alltför mycket underhållning av SVT:s valbevakning och det sker till priset av att politikens innehåll blir sämre redovisat och dessutom tvingas partiledarna framträda mest som väloljade försäljare. Eftersom SVT är så avgörande och väljer den formen för dessa viktiga frågor som försämras demokratin.

Och när en av de lokala tidningarna här på Gotland i en förstasidesartikel väljer att recensera valstugornas godis så säger det också en del om hur allvarligt tidningen ser på de politiska budskapen. Jag har alltid varit motståndare till godis i valstugorna….

Jag tycker att Aftonbladet gjort en viktig insats när de granskat om riksdagsledamöter missbrukat sina förmåner. Deras granskning ledde till att tre kandidater tvingades dra tillbaka sin kandidatur och visst säger det nåt om det parti som har såna kandidater men det inte en huvudfråga i valet. Det hade väl varit intressant att få läsa i juni eller eventuellt i juli men inte under valrörelsen hetaste veckor. Bästa tiden för en sådan publicering hade kanske varit innan partierna gjort sina kandidatlistor inför valet. Men en publicering mitt i valrörelsen tvingar fram kommentarer från partiernas ledande företrädare och ger väl därför fler klick…. Men den tidpunkten innebär också att sakfrågorna och det demokratiska samtalet om framtiden får mindre utrymme.

De som vill värna demokratin, och jag vill gärna räkna massmedia, dit borde anstränga sig att verkligen lyfta fram de frågor som valrörelsen bör handla om. Givetvis ska massmedia mycket kritiskt granska partiernas budskap. Den som vill sänka skatten ska få frågor om hur det ska gå till. Den som vill satsa mer på sjukvården ska avkrävas besked om var de resurserna ska tas. Den som vill bygga mer bostad med rimliga hyror ska svara på hur det ska lösas. Tyvärr har jag sett väldigt lite av just detta men jag har givetvis bara sett en liten del av vad massmedia presterat.

Eftervalsdebatten nu är helt inriktad på hur regeringsfrågan ska lösas. Vilka viktiga sakfrågor som det handlar om redovisas inte utan det handlar om ”vem tar vem” och det spel som såna aktiviteter ibland förutsätter. Eftersom delar av massmedia gillar att dramatisera så det just nu (onsdagmorgon) ett stort fokus på hur den slutliga rösträkningen går till, ”blir den klar kl 15 eller dröjer det kl 16”. Visst är vi nyfikna men proportionerna känns helt orimliga.


Eftervalsdebatt

september 11, 2018

Nu pågår en form av eftervalsdebatt som förstås är oundviklig efter detta valresultat. Det är en debatt som är helt inriktad på hur regeringsfrågan ska lösas. Vilka viktiga sakfrågor som det handlar om redovisas inte utan det handlar om ”vem tar vem” och det spel som såna aktiviteter ibland förutsätter.

Jag tycker att debatten mer borde handla om hur valrörelsen fungerar/fungerat, alltså de veckor före valet när intresset är som störst och när partier och massmedia har stort fokus på just detta. Jag ska skriva några inlägg på det temat som i ganska hög grad är/borde vara en del av hur demokratin och partierna fungerar.

Jag ska ta upp formen för valrörelsen, massmedias roll och givetvis partiernas uppdrag och roll. Första rubriken kommer att vara ”Tråkigare valrörelser” och kommer imorgon.

(Jag skriver det här korta introt till stor del för att sätta press på mig själv).