Monetarismens fiasko

december 16, 2014

Jag har inget emot låg ränta – tvärtom så är det förstås att föredra. Så därför är förstås Riksbankens besked idag välkommet att nollräntan kommer att gälla i två till. Men bakgrunden är ju ett haveri för den ekonomiska politik som kallas monetarism och som vi får betala genom hög arbetslöshet, med allt vad det innebär.

Nu måste en ny ekonomisk politik utformas. En ekonomisk politik som innehåller betydligt mer aktivitet från riksdag och regering för att bekämpa arbetslöshet och ekonomiska svängningar.

Jag har skrivit om detta många gånger och här kommer några länkar.

https://larsbjurstrom.wordpress.com/2014/10/29/arbetslosheten-har-medvetet-drivits-upp/

https://larsbjurstrom.wordpress.com/2014/10/19/konjunkturpolitik-behovs/

https://larsbjurstrom.wordpress.com/2013/12/21/rantevapnet-alltfor-trubbigt/

https://larsbjurstrom.wordpress.com/2013/11/08/rantepolitik-racker-inte/

 

 


Arbetslösheten har medvetet drivits upp

oktober 29, 2014

Nån gång i mitten av 70-talet hörde jag den tidigare LO-ekonomen PO Edin säga att det effektrivaste sättet att kväsa fackföreningsrörelsen var att driva upp arbetslösheten. Därför, menade Edin, att låg arbetslöshet var mycket viktigt för att alla ska ha rimliga arbetsvillkor. Vi kan nu lätt se att han hade rätt!

Givetvis är den höga arbetslösheten ett resultat av en medveten politik och den har förstås starkt bidragit till ökade orättvisor, ökad otrygghet och en kraftig försämring av arbetsvillkoren för de, ganska många, få betala mest för det som flexibilitet.

Och när Staffan Ingves bedyrar att riksbankens senaste räntesänkning, från 0,25 % till 0 %, kommer att öka den ekonomiska aktiviteten så är det någon annan han hoppas på, för inte ens han kan väl tro på det. Och det är förstås så att riksbankens arsenal har varit uttömd sedan något år. Riksbanken prioriterade också hög arbetslöshet högt! Det är statens budget som kan ändra nåt! DN:s huvudledare idag beskriver detta bra.

Det finns ljuspunkter i regeringens budgetproposition men någon radikal omläggning av den ekonomiska politiken är det inte. Snarare tvärtom, finansministern har kraftigt betonat att den ekonomiska politiken ligger fast även om det kommer att ta lite längre tid att få överskott i statens budget.

Men någon mer allmän konsumtionsstimulans känns ju inte heller som rätt sätt att vända utvecklingen och få fler i arbete. Dels fungerar det ganska dåligt men det är väl inte heller ökad konsumtion som ska vara svaret på våra framtidsutmaningar. Kanske några fler riktade insatser för att hushåll med svag ekonomi kan få lite större utrymme, höjningarna av A-kassan och underhållsstödet är bra, men framförallt måste mycket större satsningar på riktiga omställningsåtgärder göras.

Nu blir jag tjatig – det handlar om rätt infrastruktursatsningar, förnybar energi och att förbättra bostäder för minskad energiförbrukning. Och kom gärna med fler förslag. Jag tror att det skulle kunna gå att utveckla reparation och service att sånt som vi idag betraktar som förbrukningsvaror men här krävs i så fall ett ganska radikalt omtänkande.

Apropå tjatig, så har jag skrivit om riksbanken och penningpolitiken flera gånger tidigare.

 

 

https://larsbjurstrom.wordpress.com/2013/12/21/rantevapnet-alltfor-trubbigt/

https://larsbjurstrom.wordpress.com/2013/11/08/rantepolitik-racker-inte/

https://larsbjurstrom.wordpress.com/2012/08/09/demokrati-ar-losningen-pa-euro-krisen/

https://larsbjurstrom.wordpress.com/2014/10/19/konjunkturpolitik-behovs/


Räntevapnet alltför trubbigt

december 21, 2013

För många av oss framstår Riksbankens agerande de senaste åren som ganska obegripligt. Ett mål en egen sedelpress och ändå har misslyckats. Genom att Riksbanken under mycket lång tid legat betydligt under inflationsmålet så har arbetslösheten pressats upp på ”onödigt” hög nivå. Riksbankens inflations mål på 2 procent har dessutom bankens ledning fått sätta själv. Det var knappast så här det var tänkt när Riksbankens blev själständig i penningpolitiska frågor.

Men det är inte Riksbankens misslyckande att klara inflationsmålet som är den viktigaste frågan för den ekonomiska politiken. Viktigare är att Riksbanken fått och tagit en roll som de inte har rätt ekonomiska medel att genomföra. Problemet är att regeringens ekonomiska politik i huvudsak lämnar åt marknaden att hantera arbetslöshet och bostadsbrist. Det borde vara självklart för regeringen att agera offensivt när arbetslösheten ligger på 8 procent och ingen ljusning för de arbetslösa är i sikte.

Arbetslösheten har länge legat på mycket hög nivå trots, faktiskt, mycket låga räntor och Riksbankens sänkning av styrräntan för några dagar sedan var från 1 procent till 0,75 procent. Ingen kan väl tro att arbetslösheten kommer att påverkas, ens mätbart, av detta. Och snart finns inga räntesänkningsmöjligheter kvar, ens tekniskt. Men i realiteten har förstås räntevapnet varit uttömt sedan länge. Räntan handlar mer om finjustering och inte sätt att styra den ekonomiska utvecklingen men det är ju just det som behövs nu.

Vi skulle behöva ett ökat bostadsbyggande, ökade satsningar på en infrastruktur och omfattande förbättringar av många byggnader för att minska energiförbrukningen. Och givetvis skulle vi behöva ökade resurser inom många av våra ”välfärdsområden”. Allt detta skulle givetvis också ge många möjligheter till arbete.

Utvecklingen (?) i Sverige, och kanske ännu mer i några andra europeiska länder, borde innebära slutet för de regler om statliga budgetar och andra restriktioner som finns den ekonomiska politiken. En politik som borde bli mer aktiv för att bryta den rekordhöga arbetslösheten och återta de nedskärningar som genomförts i många länders välfärdssystem.

Parallellt med den svaga ekonomiska utvecklingen så slår många börser rekord och stora ansträngningar görs för att ytterligare sänka löneandelen av produktionsvärdet och därmed åstadkomma en ytterligare uppgång för aktiekurserna. Nu senast påstår nationalekonomen Lars Calmfors, på DN:s ledarsida, att låglönekonkurrens från utländsk personal som jobbar I Sverige är bra för välfärden! Och hans inlägg är bara ett i raden som går ut på att arbetsvillkoren ska försämras.

Målet har officiellt varit att hålla nere inflationen men effekten har blivit hög arbetslöshet, nedskärningar och rekord på börserna. Jo, det var lite bra att Riksbanken sänkte räntan men det ändrar inte den ekonomiska politiken och det är just det som behövs.


Demokrati är lösningen på Euro-krisen!

augusti 9, 2012

Det borde väl vara tydligt för alla att Euro-projektet (den gemensamma valutan alltså) var felkonstruerat. Framförallt för att konstruktionen inte tar nån hänsyn till de olika ländernas/regionernas olika förutsättningar och dessutom saknar ekonomiska resurser att utjämna skillnader. EU:s budget är ju bara cirka en procent av BNP. Det var istället låg inflation och en självständig centralbank som stod i förgrunden när politiken las fast.

Det var samtidigt en lösning som bakband de folkvalda i EU och i EU:s medlemsländer. Makten att hålla inflationen nere hamnade istället hos centralbankens direktörer.

Idag visar Lars Calmfors (på DN:s ledarsida/kolumnen) att en annan typ av centralbank och med andra ekonomiska mål skulle kunna lösa Eurokrisen och åter få ekonomin att någorlunda komma igång. Lars Calmfors skriver inte detta rent ut men det framgår ändå av hans artikel. Någon gratislösning finns givetvis inte, men allt (nåja, nästan allt) borde vara bättre än att fortsätta resan med ökad arbetslöshet och ytterligare nedskärningar.

Det som krävs är givetvis stora delar av de nyliberala idéerna i penningpolitiken överges. Ett viktigt fundament i den politiken är att de folkvalda ska ha alltmer begränsade möjligheter att påverka ekonomin. Misstag och katastrofer ska istället kosta väldigt mycket för de inblandade, oavsett om de har någon skuld eller inte. Den politiken måste överges och istället ersättas av en demokrati med självförtroende. En demokrati som vågar hävda välfärd och rättvisa istället för att tvingas underordnas marknadens krav.