Monetarismens fiasko

december 16, 2014

Jag har inget emot låg ränta – tvärtom så är det förstås att föredra. Så därför är förstås Riksbankens besked idag välkommet att nollräntan kommer att gälla i två till. Men bakgrunden är ju ett haveri för den ekonomiska politik som kallas monetarism och som vi får betala genom hög arbetslöshet, med allt vad det innebär.

Nu måste en ny ekonomisk politik utformas. En ekonomisk politik som innehåller betydligt mer aktivitet från riksdag och regering för att bekämpa arbetslöshet och ekonomiska svängningar.

Jag har skrivit om detta många gånger och här kommer några länkar.

https://larsbjurstrom.wordpress.com/2014/10/29/arbetslosheten-har-medvetet-drivits-upp/

https://larsbjurstrom.wordpress.com/2014/10/19/konjunkturpolitik-behovs/

https://larsbjurstrom.wordpress.com/2013/12/21/rantevapnet-alltfor-trubbigt/

https://larsbjurstrom.wordpress.com/2013/11/08/rantepolitik-racker-inte/

 

 


Arbetslösheten har medvetet drivits upp

oktober 29, 2014

Nån gång i mitten av 70-talet hörde jag den tidigare LO-ekonomen PO Edin säga att det effektrivaste sättet att kväsa fackföreningsrörelsen var att driva upp arbetslösheten. Därför, menade Edin, att låg arbetslöshet var mycket viktigt för att alla ska ha rimliga arbetsvillkor. Vi kan nu lätt se att han hade rätt!

Givetvis är den höga arbetslösheten ett resultat av en medveten politik och den har förstås starkt bidragit till ökade orättvisor, ökad otrygghet och en kraftig försämring av arbetsvillkoren för de, ganska många, få betala mest för det som flexibilitet.

Och när Staffan Ingves bedyrar att riksbankens senaste räntesänkning, från 0,25 % till 0 %, kommer att öka den ekonomiska aktiviteten så är det någon annan han hoppas på, för inte ens han kan väl tro på det. Och det är förstås så att riksbankens arsenal har varit uttömd sedan något år. Riksbanken prioriterade också hög arbetslöshet högt! Det är statens budget som kan ändra nåt! DN:s huvudledare idag beskriver detta bra.

Det finns ljuspunkter i regeringens budgetproposition men någon radikal omläggning av den ekonomiska politiken är det inte. Snarare tvärtom, finansministern har kraftigt betonat att den ekonomiska politiken ligger fast även om det kommer att ta lite längre tid att få överskott i statens budget.

Men någon mer allmän konsumtionsstimulans känns ju inte heller som rätt sätt att vända utvecklingen och få fler i arbete. Dels fungerar det ganska dåligt men det är väl inte heller ökad konsumtion som ska vara svaret på våra framtidsutmaningar. Kanske några fler riktade insatser för att hushåll med svag ekonomi kan få lite större utrymme, höjningarna av A-kassan och underhållsstödet är bra, men framförallt måste mycket större satsningar på riktiga omställningsåtgärder göras.

Nu blir jag tjatig – det handlar om rätt infrastruktursatsningar, förnybar energi och att förbättra bostäder för minskad energiförbrukning. Och kom gärna med fler förslag. Jag tror att det skulle kunna gå att utveckla reparation och service att sånt som vi idag betraktar som förbrukningsvaror men här krävs i så fall ett ganska radikalt omtänkande.

Apropå tjatig, så har jag skrivit om riksbanken och penningpolitiken flera gånger tidigare.

 

 

https://larsbjurstrom.wordpress.com/2013/12/21/rantevapnet-alltfor-trubbigt/

https://larsbjurstrom.wordpress.com/2013/11/08/rantepolitik-racker-inte/

https://larsbjurstrom.wordpress.com/2012/08/09/demokrati-ar-losningen-pa-euro-krisen/

https://larsbjurstrom.wordpress.com/2014/10/19/konjunkturpolitik-behovs/


Konjunkturpolitik behövs

oktober 19, 2014

Arbetslösheten biter sig fast på nivåer över 7 %. Det är mer än dubbelt så mycket som för ett par decennier sedan betraktades som massarbetslöshet när den gränsen låg på cirka 3 procent. Då handlar debatten om statens överskottsmål!

Idag skriver Peter Wolodarski om detta i en ledare i DN – bra, men det är ju egentligen varken nytt eller märkvärdigt. Men bra därför att den typen av resonemang knappast alls hörs.

Märkligt nog så körde Socialdemokraterna och i synnerhet Magdalena Andersson ”överskottslinjen” under hela valrörelsen när hon kritiserade alliansregeringens skattesänkningar. Det var en onyanserad kritik – den var rätt när det gällde skattesänkningarna, de är orättvisa och gav inte den effekt som regeringen påstod. Men kritiken var fel när det gällde budgeteffekten, helt enkelt för att det är rimligt att underbalansera statens budget när arbetslösheten är hög. Det gäller förstås särskilt när Riksbanken inte längre kan sänka räntan – den är ju i stort sett noll redan.

Nu borde regeringen istället sätta in ett offensivt investeringsprogram. Bostadsbyggandet borde öka, upprustning av många bostäder som byggdes i slutet av 60-talet och början av 70-talet är angelägna. Och förstås borde mer satsas på energisparande och förnybar energiproduktion. Kanske finns också en del infrastruktursatsningar som kan snabbas på.

Klassisk konjunkturpolitik alltså. Regeringen och riksdagen kan inte längre lämna detta till Riksbanken. Riksbanken har visat att de inte klarar uppgiften och dessutom finns i praktiken inga ytterligare räntesänkningar att ta till.

Jag har skrivit kritiskt om Riksbanken tidigare, bland annat i maj och i december.

https://larsbjurstrom.wordpress.com/2014/05/28/oka-debatthojden/

https://larsbjurstrom.wordpress.com/2013/12/21/rantevapnet-alltfor-trubbigt/


Öka debatthöjden

maj 28, 2014

Det var en felaktig avdemokratisering när Riksbanken fick en mer självständig ställning i mitten av 90-talet. Avdemokratisering är alltid fel och nu är det väl uppenbart för de flesta att resultatet har blivit en högre arbetslöshet än som varit möjlig om Riksbankens beslut kunnat prövas och ifrågasättas i demokratisk ordning. Den tidigare vice riksbankschefen, Lars E O Svensson, skriver om detta på DN-debatt idag.

Men givetvis är den höga arbetslösheten, de senaste 20 åren resultatet av en större omläggning av den ekoniska politiken och där en självständig riksbank bara är en del. Hög arbetslöshet har blivit en del av den ekonomiska polititiken och när företrädare för regeringen ger en optimistisk bild så pratar de ”förhoppningsfullt” om sex procents arbetslöshet. På 80-talet betraktades tre procent som massarbetslöshet!

Det här har jag skrivit om tidigare och egentligen var det en annan del av Lars E O Svenssons debattartikel jag tänkte kommentera. Han skriver:

”För Riksbanken finns ett unikt så kallat instruktionsförbud. Ingen annan myndighet får bestämma hur Riksbanken beslutar om penningpolitiken. Det är en viktig del av självständigheten. Men instruktionsförbudet ska förstås inte få hindra att Riksbanken kritiseras om den inte uppfyller målen för penningpolitiken. Förbudet är ju till för att Riksbanken bättre ska uppfylla målen. Det kan inte innebära att riksdag och regering tyst ska tolerera att Riksbanken åsidosätter målen.”

Jag håller helt med om detta. Just självständigheten borde möjliggöra en debatt där företrädare för riksdag och regering kan delta väldigt fritt men uppenbart har det blivit precis tvärtom. Tidigare kunde tystnad från ledande politiker motiveras med att frågan skulle kunna hamna på deras bord och att det skulle kunna vara att föregå en korrekt behandling för tidigt kommentera frågan. Nu har blivit precis tvärtom! Och det gäller inte bara Riksbanken utan det gäller också ett antal andra områden som framförallt avgörs av domstolar. Självklart ska domstolarna döma självständigt men ofta finns det ändå anledning att diskutera om det blivit ett rimligt utfall av de lagar som riksdagen och regeringen är ansvariga. Alltför ofta gömmer sig politiskt ansvariga bakom den självständighet som myndigheter och domstolar har, och ska ha, i enskilda ärenden.

En tidigare blogg om Riksbanken:

https://larsbjurstrom.wordpress.com/2007/12/19/lita-inte-pa-riksbanken/