Friskolor handlar om mer än vinst

september 2, 2017

Friskolesystemet har inneburit en rejäl omstöpning av den svenska skolan. De två viktigaste förändringarna är den ökade segregationen och många skolors sätt att betrakta elever, två effekter som är två sidor av samma mynt. Jag tror vi är väldigt många som ser detta och inser att utvecklingen är illa och dessvärre fortsätter att rulla åt fel hål.

Alla(?) skolor strävar förstås efter att kunna uppvisa så bra resultat som möjligt, det är kanske det bästa sättet att trygga en positiv utveckling av skolan framtid. Ett kraftfullt medel är förstås att attrahera elever med bra förutsättningar och små behov av extra stöd och andra insatser. Skolorna vill, i lite varierande grad välja sina elever men måste göra det med lite konster och knep för att inte bryta mot lagen som givetvis förbjuder detta.

Många föräldrar som har barn son är i behov av stöd kan vittna om många skolors bristande intresse och det är, anser jag en del av hela systemet. Det leder till att ett sorgligt sätt att betrakta elever och det ökar segregationen. Jag är medveten om att boendesegrationen påverkar segregationen i skolan i hög grad men systemet med friskolor som bygger på det ”fria” skolvalet gör segregationen ännu värre och inte minst så blir konsekvenserna av segregationen värre.

En politik för en skola för rättvisa, det som borde vara vänsterns politik, borde jobba för att avskaffa väsentliga delar av friskolesystemet – kanske rentav hela friskolesystemet och det ”fria” valet av skola. Men; så verkar det faktiskt inte vara utan det är lätt att få intrycket att det är raka motsatsen som gäller för vänsterns politik.

Enligt en artikel i Aftonbladet (1/9), som Ulla Andersson själv delat så framgår ”Nu kan Aftonbladet berätta att V och regeringen har förhandlat färdigt om en del av det kommande förslaget. Man är nu överens om att de idéburna organisationerna som finns inom välfärdssektorn helt ska undantas från de nya reglerna. Det kan bland annat handla om Svenska Kyrkan, välgörenhetsorganisationer eller mindre aktörer inom skolan som varken är kommunala eller privata.

– Den proposition som vi avser att lägga på riksdagens bord i mars 2018 om vinstreglering, där kommer de idéburna inte att ingå, säger Ulla Andersson (V).

Hon säger att en del av den utredning som regeringen tillsatte efter valet handlade just om att stärka de idéburna organisationernas möjligheter.

Jag tror knappt att det är på riktigt….håller Vänsterpartiet nu på att försöka öka Svenska Kyrkans möjligheter att driva skolor?

Vinstjakten i skolan har med rätta attackerats av Vänsterpartiet. Vinstjakten är väl det mest utstickande exemplet på hur sjukt hela systemet är men det är faktiskt inte det värsta och vi borde väl åtminstone kunna enas om att det i alla fall inte är den enda negativa effekten av friskolesystemet. Men av Vänsterpartiets agerande verkar det nu som om Vänsterpartiet håller på att bli friskolornas tillskyndare, bara de värsta avarterna försvinner.

Jag har skrivit mer utförligt i några tidigare blogginlägg, till exempel:

https://larsbjurstrom.wordpress.com/2017/07/05/elefanten-i-rummet-segregationen-och-skolvalet/

https://larsbjurstrom.wordpress.com/2017/04/22/demokrati-och-tillit-ska-vara-malet/

https://larsbjurstrom.wordpress.com/2017/03/17/fritt-val-av-skola-som-inte-finns/

https://larsbjurstrom.wordpress.com/2017/01/26/marknaden-och-skolvalet-okar-orattvisorna/

https://larsbjurstrom.wordpress.com/2013/11/01/yrvakna-reaktioner-pa-avslojanden/

 

 

 

 

Annonser

När optimism betyder ökade orättvisor!

augusti 21, 2017

”Det finns en stor optimism kring bostadsmarknaden och hur den utvecklas framöver.” Detta enligt SBAB:s chefsekonom Tor Borg. ”Optimism” betyder i det här fallet ökade bostadspriser de närmaste åren. Chefsekonomens uppfattning återges, okritiskt, i flera massmedia, till exempel DN och HelaGotland.

Ökade bostadspriser betyder fortsatt ökad segregation och fortsatta svårigheter för de med svag ekonomi att få en bra bostad. George Orwells ”nyspråk” har fått en ny användning.

Dessvärre är den här typen av uttalanden och artiklar vanliga i den svenska debatten och svensk massmedia och nästan aldrig ifrågasätts den vinklingen. Ibland heter det ”bostadsmarknaden blomstrar” och ibland ”fortsatt uppgång på bostadsmarknaden” men alltid är det de som äger sin bostad som ska fortsätta att gynnas och de som behöver få en bättre eller sin första bostad som drabbas.

Eller tror vi att prisuppgången som lett till tusentals nya miljonärer i Sverige inte behöver betalas av någon? Mest betalar de som måste köpa en ny dyr bostad och som gör det på en plats där marknaden snart kommer att svaja. Men givetvis betalar alla som inte sitter tryggt i en ägd bostad. Trycket på hyresökningar fortsätter och riskerna för en bubbla ökar. I grunden betalar hela samhället men ganska många kan fortsätta dra fördelar av den bostadsbrist som är en förutsättning för stigande priser.

Tyvärr är det alldeles för många som anser sig ha ett intresse av att bostadspriserna fortsätter att öka. Vi är många som behöver bli mer aktiva när det gäller att påpeka sambanden och kanske går det att hoppas på en lite mindre naiv hållning från massmedia.

 

 

 


Elefanten i rummet – segregationen….och skolvalet.

juli 5, 2017

Det verkar vara mycket stor enighet om att den dåliga likvärdigheten i den svenska skolan måste åtgärdas. Men finns kraften att verkligen genomföra det som krävs?

Jag var på två seminarier som med lite olika underlag pekade på stora brister i den svenska skolan, framförallt när det gäller att ge alla elever de möjligheter som är skolans uppdrag. På det ena seminariet redovisade Lärarnas Riksförbund att cirka en tredjedel av den ”årskull” som började skolan 2004 inte fullföljde en gymnasieutbildning. I den paneldiskussion som följde var uppslutningen total, och det stor bredd i panelen, om att detta inte är acceptabelt (förstås) och att skolkommissionens förslag är en bra grund för nödvändiga förändringar.

Men när ”publiken” fick möjlighet att komma in pekades på elefanten i rummet – segregationen och det ”fria skolval” som är en avgörande faktor i hur skolan fungerar. Tiden medgav ingen diskussion om detta men trots stor bredd i panelen hade nog ingen ändå vågat ta upp detta, det tillhör det som inte ska nämnas….

På ett annat seminarium gavs en lite bredare redovisning av PISA-undersökningar, framförallt de svenska resultaten under 2000-talet. Som känt tidigare har resultaten försämrats, kanske en liten uppgång 2015 men den längre trenden är klart negativ. Men lika känt är inte att spridningen resultat bland svenska elever och svenska skolor har ökat kraftigt. Från att ha varit bland de länder (2006) som hade minst skillnad så är nu Sverige att av de länder som har störst i hela OECD-området. Likvärdigheten har kraftigt försämrats de senaste tio åren.

På detta seminarium var enigheten stor om att segregationen och skolvalet är viktiga orsaker till den försämrade likvärdigheten. Men det fanns också en tydlig uppgivenhet att det nog inte är politiskt möjligt att få en grundläggande förändring till stånd. Jag kan förstå den bedömningen men tycker ändå inte vi ska ge upp. Flera lyfte också fram hur skadliga hur just vinstintressena var för hela sättet att tänka och agera i skolan när vinstintressen och konkurrens blivit en del av hela skolans sätt att tvingas tänka. Vi måste våga ta fajten med de vinstintressen som nu tycks diktera skoldebatten? Vi måste också våga ta fajten mot ett orimligt skolvalssystem!

 

 

 


Demokrati och tillit ska vara målet

april 22, 2017

Skolkommissionens slutbetänkande som lämnades till regeringen 20 april har en bred genomgång av skolans läge och förutsättningar. En väldigt tydlig bild, som inte är ny, som redovisas är den ökade segregationen och de oerhört negativa effekterna av detta. Därför handlar detta inlägg om just detta.

Så här skriver skolkommissionen:

”Enligt erfarenheter från andra länder finns flera bidragande orsaker till att segregation mellan skolor uppstår. Tre faktorer kan fastslås: boendesegregation, skolval och skolors val av elever (Böhlmark m.fl. 2015).”

Det går möjligen att invända att det väl bara är två faktorer, egentligen. Skolors val av elever är ju en del av skolvalet.

Om skolan har den avgörande roll för den framtida samhällsutvecklingen som ofta framhålls borde vi sätta in alla krafter på att bekämpa segregationen, vi verkar ju vara eniga om att den är skadlig.

Vi måste göra betydligt mer för att bekämpa boendesegregationen – just nu går det åt alldeles fel håll. En följd av att marknaden fått ett större spelutrymme – precis som inom skolområdet.

Men vi måste också göra allt för att skolans egna regler inte ska förstärka segregationen och skolvalet är ett sådant segregerande inslag. Det borde därför vara självklart att systemet med val av skola tas bort som det grundelement det just nu är för skolverksamheten.

Istället föreslår skolkommissionen att val av skola ska vara obligatoriskt och att lottning ska införas som urvalsgrund till de skolor som inte kan erbjuda alla plats. Dessutom ska informationen om skolorna (inför valet) förtydligas och strömlinjeformas. Det ska vara lätt att kunna läsa ut vilka skolor som presterar bra och vilka som presterar dåligt. Samtidigt är ju hela syftet med skolkommissionens förslag att alla skolor ska vara lika bra – likvärdiga. Skolkommissionen borde åtminstone tänkt tanken om hur denna information påverkar skolsystemets förutsättningar att bli mer likvärdigt.

För en förälder med en femåring är det dessutom ett val/beslut som gäller flera år framåt och vilka ”erbjudanden” som olika skolor kan leva upp till flera år framåt är givetvis mycket svårt att bedöma. Dessutom är det knappast bara kötiden som är en hög tröskel som stänger ute många elever från, i synnerhet, friskolor. Ett av de senare tillskotten är Campus Manilla som ligger långt ute på Djurgården (Stockholm) och möjligen på cykelavstånd från Strandvägen. Men hur reser en 8-åring från Norsborg eller Tensta till Campus Manilla. Det är ett drastiskt exempel men illustrerar ändå verkligheten.

Enligt Sveriges Radios reporter (Katarina Helmersson) så menade skolkommissionens ordförande Jan-Eric Gustafsson att det handlar om att ”skapa en kultur” där skolvalet är lika självklart som alla andra val. Jag förmodar att det syftar på sånt som det ”framgångsrika” PPM-systemet och avregleringarna av elmarknaden och bostadssektorn. Mer marknadsmekanismer alltså – hur detta sammantaget kommer att leda till minskad segregation och mer likvärdighet går förstås skolkommissionen inte in på.

Jag är övertygad om att det är just den kulturen vi ska bryta och istället bygga en kultur med mer demokrati och tillit. Alla barn och föräldrar ska veta att hela samhället ställer upp för att alla skolor ska vara så bra som möjligt och inte lägga ett orimligt ansvar på hur den enskilde kan välja.


Tomhänt minister om segregationen

mars 28, 2017

Det är väldigt lätt att hålla med minister Ibrahim Baylan när han i en artikel i Aftonbladet slår fast att segregationen ökat och att det är ett mycket stort problem.

Baylan skriver bland annat Samtidigt har inte segregationen på områdesnivå brutits, tvärtom,” och Det är inte rimligt att samhällservicen minskar i våra socialt utsatta områden” när han beskriver läget och de otillräckliga insatserna. Och beskrivningen kunde gjorts skarpare och med många fler exempel.

Men när Baylan börjar redovisa förslag till vilka politiska insatser som behövs blir det faktiskt pinsamt.

Ingenting om vad som krävs för en likvärdig skola.

Ingenting om vad som behöver göras för att klara en anständig samhällsservice för alla.

Ingenting om att den nedmonterade bostadspolitiken behöver återuppsättas.

Ingenting om hur klyftorna i samhället ska minska och inte fortsätta att öka.

Bara och jag betonar verkligen bara några allmänna resonemang om långsiktighet, tidiga insatser och samverkan. Just det bara.

Långsiktighet och samverkan ger väl knappast resultat utan verkliga politiska insatser som leder rätt. Tidiga insatser minskar knappast segregationen men kan kanske minska effekten av segregationen. Tyvärr visar Baylans artikel hur tomhänt socialdemokratin är!

Här finns Baylans artikel:

http://www.aftonbladet.se/debatt/a/Jd9JR/vi-gjorde-fel–darfor-okar-segregationen


Segregation och ”skolval” viktigare än vinstfrågan.

juni 10, 2016

Vänsterpartiet har på ett förtjänstfullt satt fokus på hur orimligt systemet med kundval, friskolor och privatisering av välfärden är. Det är vinstfrågan som fått illustrera orimligheterna och behovet att radikalt lägga om politiken. Men frågan om hur vi öka likvärdigheten, bryta segregationen och förbättra resultaten i skolan, och i andra verksamheter, handlar om mycket mer än vinstfrågan.

Därför är det positivt att partiets skolpolitiske talesperson, Daniel Riazat, i Flamman (# 20) pekade på problemen med friskolereformen och ett ”fritt” skolval när han kommenterade skolkommissionens delbetänkande.

Dessvärre finns det anledning att befara att vinstfrågan fått sådan symbolisk laddning att andra, viktigare frågor, tappas bort och rentav offras av Vänsterpartiet för att partiledningen ska kunna visa en tydlig framgång. Bland annat fanns starka inslag av detta i debatten inför och under kongressen som betonade behovet av att vi allierar oss med en del som har egna starka intressen av fortsatt drift av friskolor.

Den segregation som ”skolvalet” och friskolor leder till är ett helt grundläggande problem som måste åtgärdas om vi ska kunna bygga en jämlik skola och en skola som är bra för alla. Avskaffade vinstuttag är förstås rätt men minskar inte segregationen. Avskaffade vinstuttag kommer heller knappast inte lägga grunden för en skarpare politik mot segregation och orättvisor. Snarare tvärtom!

Friskolorna lider uppenbart av vinstuttagen, direkt, genom att resurser försvinner och genom att bilden, helt befogat, smutsas ner. Ett vinstförbud kan därför mycket väl leda till ett ökat intresse för friskolorna och ännu större segregation och försämrad likvärdighet. Särskild om vinstförbudet ska bygga på att vi allierar oss med krafter som driver friskolor och är beroende av ett ”fritt skolval”.

Skräckscenariot är att Vänsterpartiet går in i en uppgörelse som innebär att friskolesystemet och det fria skolvalet accepteras om vinstförbud/vinstbegränsning införs. När jag lyssnar på hur ledande partiföreträdare formulerar sig så låter dessvärre ett  sådant scenario fullt möjligt.

Friskolornas intresse att i första hand rekrytera elever som kan nå goda skolresultat utan särskilda insatser från skolan upphör inte ”bara” för att vinstmöjligheten försvinner. Önskemål om mer pengar till personal, lokaler, fortbildning och läromedel kommer skolorna alltid att ha. Dessvärre är det ju också så att många friskolor rekryterar elever genom bortval av offentligdrivna skolor eller snarare bortval av en elevsammansättning som inte anses önskvärd. Mekanismerna bakom den ökade segregationen i skolan kommer inte att försvinna om vinstutdelning tas bort.

Vår politik mot vinster i välfärden är en viktig symbolfråga men den måste vara en del av en samlad politik mot segregation och för jämlikhet i skolan.


Skolkommissionens flathet

maj 17, 2016

Det var väntat att de stora förändringar av skolsystemet som genomfördes i början av 90-talet skulle vara centrala i skolkommissionens analys av problem med bland annat likvärdighet i den svenska skolan. Såväl ”kommunaliseringen” som friskolereformen har pekats ut som viktiga förklaringar till sjunkande kunskapsresultat och minskat likvärdighet. Det gör också skolkommissionen. Men förslagen till åtgärder skiljer högst väsentligt.

Å ena sidan föreslås en ganska omfattande statlig styrning som svar på kritiken mot det kommunala huvudmannaskapet. Å andra sidan finns praktiskt taget inget som innebär att de negativa effekterna av friskolereformen och skolvalet minskar eller elimineras. Kommissionen tycks ha gett upp och skriver Kommissionen delar den parlamentariskt sammansatta Friskolekommitténs bedömning att de fristående skolorna och valfriheten har kommit för att stanna.”

Jag tycker att skolkommissionen uppvisar en ganska provocerande flathet. I betänkandet finns tydliga beskrivningar av problemen med framförallt en ökande segregation men skolkommissionen förordar insatser mot boendesegregationen istället.

Segregationen i skolan och i boendet är, anser jag, olika delar av samma problem. Alltså en samhällsutveckling med ökande skillnader och som underlättar och rentav stimulerar segregerande lösningar. Därför är det inte rimligt att skolkommissionen mest hänvisar till insatser på andra samhällsområden och i det här fallet till ett område som ”avpolitiserats” ännu mycket mer än skolan.

Jag gissar (!) att skolkommissionen helt enkelt inte vågar utmana de starka samhällskrafter som anser sig vinna på friskolereformen och ”valfriheten”. Kanske inte så konstigt när det är tveksamt om det är något politiskt parti som vågar ifrågasätta skolvalet, just nu åtminstone.

Det är mycket enklare att ifrågasätta kommunerna och ”kommunaliseringen”. Jag tycker inte att skolkommissionen är övertygande i sin redovisning även om det pekar på flera saker som inte gick bra under 90-talet men frågan är hur starkt samband detta hade med kommunaliseringen av lärartjänsterna att göra. Jag har skrivit om detta tidigare – klicka här om du vill läsa.