Låt inte betygen styra

september 3, 2013

Varje gång det kommer en rapport om orimligheter i betygssättning och i nationella prov så kommer förslag på en lång rad åtgärder som mest skulle öka betygens styrning av skolan. Slutsatsen borde istället vara att minska betygens roll och minska skolans mätande och vägande.

SVT beskrev igår Skolinspektionens rapport att friskolorna har ”generösare” betygssättning på de nationella proven än kommunala skolor. Absolut inte oväntat, det är väl näst intill självklart att skolor som drivs av vinstgivande företag använder höga betyg, som är gratis för skolan, som ett sätt att rekrytera elever. Så visst måste betygssystemet trovärdighet ifrågasättas.

Idag beskriver DN i en läsvärd ledare en hel del av problemen med betygssättning och fler prov i skolan men några rimliga slutsatser verkar de inte vara beredda att dra. Den rimliga slutsatsen av dagens ledare i DN och gårdagens rapport från Skolinspektionen borde vara att betygens och betygssättningens roll i skolan kraftigt måste minska, kanske helt avskaffas.

Framförallt så menar jag att betygen ska avskaffas för att de styr skolans arbete i en olycklig riktning och dessutom leder till en negativ sortering av barnen. Ett av problemen är det numera nästan ständigt återkommandet mätandet och vägandet och vad det betyder för hela sättet att tänka och arbeta i skolan.

Betygsanhängarna anför i första hand två skäl för att betyg och prov behövs. Dels att de ska motivera barn och ungdomar att anstränga sig i skolarbetet och dels att betygen är ett rimligt urvalsinstrument till högre studier. Dessutom påstås ibland att betyg ger viktig information till föräldrar och på klass- och skolnivå också till andra intressenter i samhället.

Jag tycker inte att det utan vidare går att bortse från några av dessa argument men jag är övertygad om att det finns bättre lösningar. Troligen är det knappast en och samma lösning på alla dessa fyra uppgifter som betygen idag anses klara.

Den viktigaste utmaningen är troligen att få till stånd ett arbetssätt i skolan som inte bygger på betygen som morot för eleverna. Den forskning som finns visar att elever behöver bra återkoppling i skolarbetet men knappast den form som betygen är. Återkopplingen är snarare nånting som mer eller mindre sker kontinuerligt och i anslutning till att olika arbetsuppgifter görs, alltså det som kallas formativ bedömning. Det är en bedömning som utformas för var och en och innehåller också vägledning om fortsatt arbete och inlärning. Det är inte en jämförelse med andra och därför gynnar den i första hand de som inte har de högsta betygen. Men jag är övertygad om att alla skulle vara vinnare i en skola utan betyg.

Med en gymnasieskola där alla får plats och nästan alla kan beredas på den studieinriktning som de valt så borde intagningen kunna göras helt utan betyg. Det finns ett antal mer hantverksinriktade utbildningar, till exempel frisörutbildning, där antalet platser inte räcker och jag tror att är relativt enkelt att utforma nån typ av prov som skulle säga betydligt mer om möjligheten att klara utbildningen bra än dagens betygsintagning gör. Men säkert finns en del ytterligare att fundera över och det är tankearbetet som borde börja på allvar nu.

Även gymnasieskolan skulle må bra av att vara betydligt mindre styrd av betyg än dagens gymnasieskola men mest angeläget är nog ändå att göra förändringen i grundskolan.


Skola för demokrati

februari 16, 2013

Skolan ser ut att bli ett av de närmaste årens stora debattämnen och kanske rentav ett slagfält i nästa års valrörelse. Jag tycker skolan, barnens uppväxt och utbildningspolitik är väldigt viktiga frågor som berör oss alla, som angår oss alla och där vi alla bör ha möjlighet att lägga oss i.

Jag tycker tyvärr att skolpolitiken under ganska lång tid gått åt fel håll och det verkar också som om resultaten går i fel riktning (åtminstone de som mäts mest). Friskolereformen var olycklig och har lett till flera mycket negativa effekter, direkt och indirekt. Framförallt så har den inneburit segregation men också svårigheter att styra resurser dit de behövs bäst.

Och nu är vi på nåt sätt inne i fasen att regeringen försöker städa upp i misstaget att släppa friskolorna så som de gjorde. Nu är det kontroller och mätande och vägande som ska genomföras. Några partier försöker nu att överträffa varandra i kontrollerandet och mätandet och för några dagar sedan kom Moderaterna med ett utspel om ännu tidigare betyg i grundskolan.

Kanske var det så att många trodde, och hoppades, att Björklund nu skulle stanna upp och se till att det förändringar som genomförts skulle få komma på plats innan några ytterligare stora, så kallade, reformer bli aktuella. Men då passade alltså Moderaterna på att försöka sno åt sig initiativet. Jag upplever att det blev en lite häftigare reaktion än vanligt från ”lärarhåll”. Hittills har nog en stor del av läraropinionen ställt upp på den borgerliga regeringens förändringar även om det förstås funnits kritik och invändningar.

Det är bra att lärarna och andra som är verksamma i skolan är med i debatten och visst gillar jag att de som nu debatterar är kritiska mot borgerliga förslag och tankar. Men när jag nu i helgen tog mig lite tid och läste igenom några kritiska artiklar tycker jag att det också finns en lite besvärande elitisk ton i inläggen.

Det här är två citat (i olika artiklar) som inte känns riktigt:

”Nu är det dags för politiker att släppa skolutvecklingsfrågan till oss som arbetar i och med skolan. Ekonomer och politiker får göra sitt jobb.”

”Låt vetenskapligheten även genomsyra utbildningspolitiken. Visa hederlighet och respekt för era barn och deras lärare. Det får räcka nu!”

Visst lösryckta citat som kanske kan tolkas lite olika men det är inte rimligt att lämna skolan eller ens huvuddelen av skolfrågorna till lärarna. Lika lite som försvaret kan lämnas till militären och brottsbekämpningen till polisen (i viss har vi gjort detta allt för mycket).

Frågan är om vi hade haft en grundskola i Sverige om skolfrågorna lämnats till lärarna. Det fanns och finns förstås olika åsikter men länge så led grundskolereformen av ett motstånd från många lärare. För det är klart att frågan om vad vi ska ha skolan till också måste få påverka hur arbetet i skolan bedrivs och många läroverkslärare ville inte anpassa sin undervisning till nya förutsättningar.

Erik Wallin numera avliden professor i pedagogik framhöll ofta att det inte finns någon pedagogisk metod med stort M som är bäst. Det beror helt enkelt på vad som är målet eller snarare målen med skolan.

För att uttrycka det väldigt förenklat:

Handlar det om att sortera fram ett fåtal begåvningar som ska väljas ut att styra och ställa. Handlar det om att ge många, väldigt många en bra grund för ett framgångsrikt yrkesliv som är till nytta för de själva och givetvis också alla andra. Eller handlar det också om att alla ska få möjlighet till lärande och utveckling som går utöver att ”bara” kunna klara ett arbete.

Jag skulle vilja ha en skola som mer, mycket mer än idag, har demokrati och jämlikhet som utgångspunkter för arbetet. Det betyder inte bara att alla ska ha möjlighet att nå de högsta utbildningarna utan det betyder att utbildningen i sin helhet ska syfta till att förbereda för arbetsplaster och ett samhälle som präglas av demokrati och jämlikhet. Alla ske ges redskap och styrka att kunna driva sina egna intressen men också att kunna ”lägga sig i” lagstiftning, skattepolitik och givetvis skolfrågor. Därför känns det extra viktigt att de som jobbar i skolan verkligen ansluter sig till en demokratisk styrning av samhället.

Givetvis finns alltid en gräns för hur långt det demokratiska/politiska inflytandet ska gå när det gäller (till exempel) en sån verksamhet som skolan som å ena sidan är vital för hela samhället och å andra sidan verksamheten måste drivas av välutbildade och erfarna pedagoger.

Här är några av artiklarna som jag läst och hänvisar till. Viktiga synpunkter men jag skulle önska en tydligare demokratisyn.

http://www.dn.se/debatt/politikerna-maste-visa-respekt-for-forskningen

http://www.newsmill.se/artikel/2013/02/14/m-har-fel-i-att-forskningen-st-djer-tidiga-betyg