Elefanten i rummet – segregationen….och skolvalet.

juli 5, 2017

Det verkar vara mycket stor enighet om att den dåliga likvärdigheten i den svenska skolan måste åtgärdas. Men finns kraften att verkligen genomföra det som krävs?

Jag var på två seminarier som med lite olika underlag pekade på stora brister i den svenska skolan, framförallt när det gäller att ge alla elever de möjligheter som är skolans uppdrag. På det ena seminariet redovisade Lärarnas Riksförbund att cirka en tredjedel av den ”årskull” som började skolan 2004 inte fullföljde en gymnasieutbildning. I den paneldiskussion som följde var uppslutningen total, och det stor bredd i panelen, om att detta inte är acceptabelt (förstås) och att skolkommissionens förslag är en bra grund för nödvändiga förändringar.

Men när ”publiken” fick möjlighet att komma in pekades på elefanten i rummet – segregationen och det ”fria skolval” som är en avgörande faktor i hur skolan fungerar. Tiden medgav ingen diskussion om detta men trots stor bredd i panelen hade nog ingen ändå vågat ta upp detta, det tillhör det som inte ska nämnas….

På ett annat seminarium gavs en lite bredare redovisning av PISA-undersökningar, framförallt de svenska resultaten under 2000-talet. Som känt tidigare har resultaten försämrats, kanske en liten uppgång 2015 men den längre trenden är klart negativ. Men lika känt är inte att spridningen resultat bland svenska elever och svenska skolor har ökat kraftigt. Från att ha varit bland de länder (2006) som hade minst skillnad så är nu Sverige att av de länder som har störst i hela OECD-området. Likvärdigheten har kraftigt försämrats de senaste tio åren.

På detta seminarium var enigheten stor om att segregationen och skolvalet är viktiga orsaker till den försämrade likvärdigheten. Men det fanns också en tydlig uppgivenhet att det nog inte är politiskt möjligt att få en grundläggande förändring till stånd. Jag kan förstå den bedömningen men tycker ändå inte vi ska ge upp. Flera lyfte också fram hur skadliga hur just vinstintressena var för hela sättet att tänka och agera i skolan när vinstintressen och konkurrens blivit en del av hela skolans sätt att tvingas tänka. Vi måste våga ta fajten med de vinstintressen som nu tycks diktera skoldebatten? Vi måste också våga ta fajten mot ett orimligt skolvalssystem!

 

 

 


En vänsterlinje behövs

mars 24, 2014

Skolan kommer att bli en av de frågor som valrörelsen kommer att handla om. Det är alldeles tydligt att alliansregeringen förlorat det mesta av sin trovärdighet i skolfrågorna men deras linje ligger ändå, i allt väsentligt, fast.

  • Mer betyg och mer disciplin
    Det fria skolvalet ska vara styrande för skolans utveckling

Effekterna kan vi se, alltför tydligt. Ökad segregation. Större skillnader i skolresultat. Det vore en överdrift att påstå att det bara är skolpolitiken som åstadkommit detta men den har definitivt ”hjälp till”. Kanske tror de borgerliga partierna på sin politik men de gör säkert också en krass kalkyl över vad som i snäv mening gynnar deras väljargrupper.

Det borgerliga kortet vet vi hur det ser ut och dagens artikel i DN om tidigare betyg och mer prov är bara en bekräftelse på det. Men vad kommer oppositionen och den politiska vänstern att svara? Vänsterpartiet har en klar linje om vinster i skolan och en ganska klar linje om skolvalet men i övrigt är det den borgerliga agendan som styr alltför mycket.

Nu borde det vara slut att jamsa med om betyg, disciplin och kunskapsmätning. Nu borde en vänsterlinje om skolans uppgift istället formuleras. Det är förstås inte en skola utan kunskap och ordning men en skola med barnen och barnens behov i centrum. Men också en skola där jämlikhet och demokrati borde vara viktiga utgångspunkter i all verksamhet och planering.

Ett rungande NEJ till dagens förslag, om tidigare betyg, borde kunna vara första steget för att kunna utmejsla ett alternativ till en fortsatt borgerlig inriktning av skolan. En av de som på sin blogg kommenterat och berömt förslaget om tidigare betyg uttryckte sig så här:

Hurra för betygen!

Själv fick jag betyg från tredje klass (om jag minns rätt) och det var roligt för jag hade alltid bra betyg. Jag var ingen plugghäst, men hade det lätt för mig i skolan. Och tyckte det var kul vare sig jag fick betyg eller inte.

Ann Helena Rudberg, på sin blogg idag.

”det var roligt för jag hade alltid bra betyg” alltså. Och hur påverkas de som alltid får de låga betygen? Jag tycker att uppgiften måste vara att alla ska tycka att skolan ska vara rolig, meningsfull och utvecklande. Mer och tidigare betyg bidrar inte till det, tvärtom.  Den återkoppling till eleverna som ger resultat för elevernas framsteg ska ges dagligen och till varje barn utifrån hens förmåga.

En vänsterlinje borde bygga på betyg så sent som det nånsin är möjligt, om de överhuvudtaget behövs i grundskolan.  En vänsterlinje borde förstås också bygga på att skolan ska minska segregationen, inte öka den. Men kanske framförallt måste en vänsterlinje bygga på att alla elever får möjlighet att utveckla mycket fler förmågor än att ta till sig mätbara faktakunskaper.

Jag ska medge att en del av kritiken mot att prov bara mäter det som är enkelt att mäta har gjort att konstruktionen av prov har ändrats och gjorts bredare. Men priset är då istället resurskrävande provkonstruktioner och att rättningar av proven tar mycket, från nåt annat förstås. Kanske fyller sådana prov en funktion men måste då ställas mot andra viktiga insatser i skolan.


Det låter som Edmund Burke – konservatismens förste lärofader

oktober 11, 2013

Idag varnas för politisering och reformer på skolområdet på DN-debatt. Efter 20 års högervridning av skolan med friskolor, ökad segregation, ökade skillnader i resultat, mer betyg och utslagning så känns förslag om minskad politisering och försiktighet med reformer oerhört märkligt.

Tesen i artikeln, som skrivits av Gunnel Colnerud, professor i pedagogik vid Linköpings universitet, är att den som vill förändra har hela bevisbördan. Konservatismens lärofader Edmund Burke kunde nog inte ha uttryckt det bättre eller det var väl just så han sa.

Skolan är ett av våra viktigaste samhällsområden och troligen ett samhällsområde där förändringar alltid kommer att vara nödvändiga. Den pedagogiska forskningen borde ge svar på hur reformer kan genomföras på ett bra sätt och inte varna för reformer. Den pedagogiska forskningen borde hjälpa till och förbereda lärare och annan skolpersonal på vad det betyder att arbeta inom ett område som tilldrar sig så stort allmänt intresse. Det är naturligtvis i grunden väldigt positivt men självklart så innebär det också ibland en del påfrestningar och svårigheter men lösningen kan knappast vara att varna för debatt och intresse.

På många sätt är naturligtvis dagens skola mycket bättre än gårdagens. En ganska färsk mätning som gnomförts av SCB och ingick i en internationell jämförelse, PIAAC, visar dessutom att gårdagens skola (inte minst flumskolan) har stått sig väl i internationell jämförelse. http://www.scb.se/Pages/PressRelease____364392.aspx

Men utan tvekan finns det mycket i skolans utveckling som oroar. Det är kanske framförallt de ökande skillnaderna i resultat, där föräldrarnas utbildningsbakgrund nu betyder mer än den gjorde för några decennier sedan. Det finns också en hel i samhällsutvecklingen, till exempel en ökad boendesegregation, som ställer skolan inför nya utmaningar. Tyvärr har också den starka fokuseringen på kunskapsmålen inneburit att andra viktiga inslag i skolans arbete har pressats tillbaka.

Det är inte dags för reformstopp i skolan – det är skolan alldeles för viktig för. Givetvis skulle jag gärna se ett omedelbart stopp för Björklunds reformering.

 


Mindre mätning och vägning

januari 4, 2013

Idag skriver Jabar Amin (MP) en kritisk artikel om de ökade statliga kontrollerna i skolan (SvD). Inledningen och rubriksättningen handlar om de stora kostnader för staten som de ökade kontrollerna innebär och visst är en halv miljard en imponerande (?) summa men statens kostnad är in te den avgörande frågan, tycker jag. Det tycker troligen inte heller Jabar Amin men han har nog känt sig tvingad av ”massmedialogiken” att kunna erbjuda en uppseendeväckande och lättillgänglig rubrik.

Självfallet är det dessutom så att de kostnader, i form av lärar- och undervisningstid, som kommunerna lägger ner vida överstiger statens kostnader. Det är en viktigare fråga, kanske inte själva kostnaden utan vad skolan hade kunnat göra istället för att arrangera prov och tester. Men det kanske inte heller är den viktigaste frågan.

Den viktigaste frågan är istället vilka effekter som fler prov och mer mätning har på skolans arbete, synen på kunskap och vad prov och betyg betyder för eleverna, kanske särskilt för de som ges de sämsta betygen och provresultaten. Mycket av detta tar också Jabar Amin upp i sin artikel på ett bra sätt. Jag stjäl några citat:

”Enligt betygsforskare vid Göteborgs universitet gynnar betyg från sexan endast några få procent av eleverna i positiv riktning. Dessutom var det redan högpresterande elever som gynnades, de andra eleverna missgynnades.”

”Sammantaget har regeringen skapat ett skolsystem som skiktar, nivåindelar och allt tidigare sorterar elever efter resultat och socioekonomisk bakgrund. Detta skapar inte bara mer ojämlika samhällen, utan leder också till sämre resultat och till att eleverna lär sig mindre.”

Det finns betydligt bättre uppföljningsmetoder än den ökade provtagning och betygssättning som regeringen valt och som den nu dessutom väljer att fortsätta med mer av samma misslyckade politik.

Men givetvis påverkar också ett stort inslag prov och betygssättning hela skolans sätt att fungera och arbeta. Även om proven utvecklas och i just det här avseendet gått i rätt riktning så blir det ett fokus på det lätt mätbara snarare än förståelse och kritiskt tänkande. Det kan också leda till ett pluggande inför proven där målet är att kunna svara på några förutsebara frågor. Inte är det väl en sådan inställning till kunskapande och inläsning vi vill åstadkomma i skolan.

 

Här kan du läsa Jabar Amins artikel:

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/kontrollerna-i-skolan-kostar-en-halv-miljard_7795682.svd