Demokrati och tillit ska vara målet

april 22, 2017

Skolkommissionens slutbetänkande som lämnades till regeringen 20 april har en bred genomgång av skolans läge och förutsättningar. En väldigt tydlig bild, som inte är ny, som redovisas är den ökade segregationen och de oerhört negativa effekterna av detta. Därför handlar detta inlägg om just detta.

Så här skriver skolkommissionen:

”Enligt erfarenheter från andra länder finns flera bidragande orsaker till att segregation mellan skolor uppstår. Tre faktorer kan fastslås: boendesegregation, skolval och skolors val av elever (Böhlmark m.fl. 2015).”

Det går möjligen att invända att det väl bara är två faktorer, egentligen. Skolors val av elever är ju en del av skolvalet.

Om skolan har den avgörande roll för den framtida samhällsutvecklingen som ofta framhålls borde vi sätta in alla krafter på att bekämpa segregationen, vi verkar ju vara eniga om att den är skadlig.

Vi måste göra betydligt mer för att bekämpa boendesegregationen – just nu går det åt alldeles fel håll. En följd av att marknaden fått ett större spelutrymme – precis som inom skolområdet.

Men vi måste också göra allt för att skolans egna regler inte ska förstärka segregationen och skolvalet är ett sådant segregerande inslag. Det borde därför vara självklart att systemet med val av skola tas bort som det grundelement det just nu är för skolverksamheten.

Istället föreslår skolkommissionen att val av skola ska vara obligatoriskt och att lottning ska införas som urvalsgrund till de skolor som inte kan erbjuda alla plats. Dessutom ska informationen om skolorna (inför valet) förtydligas och strömlinjeformas. Det ska vara lätt att kunna läsa ut vilka skolor som presterar bra och vilka som presterar dåligt. Samtidigt är ju hela syftet med skolkommissionens förslag att alla skolor ska vara lika bra – likvärdiga. Skolkommissionen borde åtminstone tänkt tanken om hur denna information påverkar skolsystemets förutsättningar att bli mer likvärdigt.

För en förälder med en femåring är det dessutom ett val/beslut som gäller flera år framåt och vilka ”erbjudanden” som olika skolor kan leva upp till flera år framåt är givetvis mycket svårt att bedöma. Dessutom är det knappast bara kötiden som är en hög tröskel som stänger ute många elever från, i synnerhet, friskolor. Ett av de senare tillskotten är Campus Manilla som ligger långt ute på Djurgården (Stockholm) och möjligen på cykelavstånd från Strandvägen. Men hur reser en 8-åring från Norsborg eller Tensta till Campus Manilla. Det är ett drastiskt exempel men illustrerar ändå verkligheten.

Enligt Sveriges Radios reporter (Katarina Helmersson) så menade skolkommissionens ordförande Jan-Eric Gustafsson att det handlar om att ”skapa en kultur” där skolvalet är lika självklart som alla andra val. Jag förmodar att det syftar på sånt som det ”framgångsrika” PPM-systemet och avregleringarna av elmarknaden och bostadssektorn. Mer marknadsmekanismer alltså – hur detta sammantaget kommer att leda till minskad segregation och mer likvärdighet går förstås skolkommissionen inte in på.

Jag är övertygad om att det är just den kulturen vi ska bryta och istället bygga en kultur med mer demokrati och tillit. Alla barn och föräldrar ska veta att hela samhället ställer upp för att alla skolor ska vara så bra som möjligt och inte lägga ett orimligt ansvar på hur den enskilde kan välja.

Annonser

Skolkommissionens flathet

maj 17, 2016

Det var väntat att de stora förändringar av skolsystemet som genomfördes i början av 90-talet skulle vara centrala i skolkommissionens analys av problem med bland annat likvärdighet i den svenska skolan. Såväl ”kommunaliseringen” som friskolereformen har pekats ut som viktiga förklaringar till sjunkande kunskapsresultat och minskat likvärdighet. Det gör också skolkommissionen. Men förslagen till åtgärder skiljer högst väsentligt.

Å ena sidan föreslås en ganska omfattande statlig styrning som svar på kritiken mot det kommunala huvudmannaskapet. Å andra sidan finns praktiskt taget inget som innebär att de negativa effekterna av friskolereformen och skolvalet minskar eller elimineras. Kommissionen tycks ha gett upp och skriver Kommissionen delar den parlamentariskt sammansatta Friskolekommitténs bedömning att de fristående skolorna och valfriheten har kommit för att stanna.”

Jag tycker att skolkommissionen uppvisar en ganska provocerande flathet. I betänkandet finns tydliga beskrivningar av problemen med framförallt en ökande segregation men skolkommissionen förordar insatser mot boendesegregationen istället.

Segregationen i skolan och i boendet är, anser jag, olika delar av samma problem. Alltså en samhällsutveckling med ökande skillnader och som underlättar och rentav stimulerar segregerande lösningar. Därför är det inte rimligt att skolkommissionen mest hänvisar till insatser på andra samhällsområden och i det här fallet till ett område som ”avpolitiserats” ännu mycket mer än skolan.

Jag gissar (!) att skolkommissionen helt enkelt inte vågar utmana de starka samhällskrafter som anser sig vinna på friskolereformen och ”valfriheten”. Kanske inte så konstigt när det är tveksamt om det är något politiskt parti som vågar ifrågasätta skolvalet, just nu åtminstone.

Det är mycket enklare att ifrågasätta kommunerna och ”kommunaliseringen”. Jag tycker inte att skolkommissionen är övertygande i sin redovisning även om det pekar på flera saker som inte gick bra under 90-talet men frågan är hur starkt samband detta hade med kommunaliseringen av lärartjänsterna att göra. Jag har skrivit om detta tidigare – klicka här om du vill läsa.