Bostadsfrågan strategiskt viktig!

december 7, 2018

Säg nej till marknadshyror men också ja till en radikal bostadspolitik.

Vänsterpartiet borde dra igång en bred offensiv för en stark radikalisering av bostadspolitiken. För precis nu, när högern driver krav på marknadshyror är läget för en politik som utmanar marknadskrafterna bättre nu än på mycket länge.

Snart tre decennier med återkommande avregleringar och marknadsreformer har lett till bostadsbrist, ökad segregation och ökade bostadskostnader. Och det är väl precis det som varit syftet.

På kort sikt handlar det förstås om att få ökad fart på nyproduktionen, en nyproduktion som just nu tycks tillfälligt toppa men ändå ligger på för låg nivå. Det som krävs är nu bra möjligheter att bygga bra bostäder med rimliga kostnader som inte bara vänder sig till köpstarka och som inte har boendesegregation som idé. Genom nya förutsättningar för allmännyttan, en ny markpolitik och en politik som inte missgynnar hyresrätten är detta möjligt!

Vänsterpartiet har en ambitiös och bra bostadspolitik, framförallt formulerad i en riksdagsmotion (i år också) men det behövs lite mer klartext och på någon punkt också lite mer djärvhet. Det handlar dels om allmännyttans roll och dels om modellen för hyressättning.

Vi ska bli tydligare och mer offensiva om de allmännyttiga företagens roll. Allmännyttan ska ha en viktig roll genom att erbjuda bra bostadsalternativ för alla och på den punkten är vi tydliga och det finns också ett brett stöd för detta. Men allmännyttan ska också ha en viktig roll genom att påverka hela bostadspolitiken. Som det var tills avregleringarna började men nu ser jag nästan aldrig nån som pratar eller skriver om detta. Snarare är det väl tvärtom; många, också en hel del som står till vänster, som anser att allmännyttans viktigaste uppgift är att göra det som marknaden inte klarar av. Till exempel bygga på orter som privata fastighetsägare väljer bort. För många är det också viktigt att allmännyttan ska undvika att försvåra för privata företag, till exempel genom att sätta låga hyror- Jag menar att vi ska se det precis tvärtom. Allmännyttan ska vara allmännyttig just genom att utmana marknadskrafterna och istället utveckla en bostadspolitik utan vinstänkande och för att alla ska kunna erbjudas en bra bostad.

Givetvis krävs nya beslut i riksdagen men det krävs också en stor mobilisering så att vi verkligen kan driva fram en sån politik i kommunerna där ju faktiskt bostäderna byggs. Gärna ett statligt byggbolag men först en rejäl allmännytta. Givetvis bör vi också sluta allt prat som kan leda tanken till särskilda bostäder för de med svag ekonomi. Den bostadspolitik vi kan driva i allmännyttan ska vara generell, dvs den ska vara till för alla och det ska inte handla om tillfälliga rabatter eller speciallösningar.

Självkostnad som princip bör vara självklar i allmännyttan och då bör också allmännyttans hyresnivåer vara normerande för alla hyror av bostäder. Så var det i hög grad fram till 2010.

Därför måste vi vara beredda att driva på för en mer radikal omprövning av hyressättningssystemet. Vänsterpartiet röstade ju emot förändringen 2010 men bostadsmotionen i riksdagen ger ett intryck av att vi accepterat den försvagning av hyressättningen som genomfördes då, kanske känns det lite obekvämt att ifrågasätta Hyresgästföreningens ställningstagande men det menar jag att vi måste,

Förslaget om marknadshyror hotar är den nuvarande modellen för hyressättning. Men det är en modell som efter försvagningen 2010 inte är tillräckligt stark för att hålla emot ett ökat marknadsinslag vid hyressättningen och risken är att hyresförhandlingarna alltmer kommer att få formen att fastställa en marknadshyra. Framförallt beror det på att bruksvärdesbegreppet kraftigt urholkades när allmännyttans hyresnormerande och självkostnadsprincip avskaffades 2010. Att de nya reglerna inte riktigt ännu märkts beror på att förutsättningarna de senaste varit väldigt ”gynnsamma”, mest pga den mycket låga räntan.

Hyressättningssystemet försvagas dessutom av att så kallade presumtionshyror kan användas vi nyproduktion och det innebär att de kan sättas på en nivå betydligt överbruksvärdet och det kan gälla i 15 år, en tid som förlängts från de ursprungliga 10 åren som gällde när det infördes 2006.

I partiprogrammet finns följande: Framgång i strategisk mening betyder konkreta förändringar som gör

livet rikare och friare för fler, här och nu, samtidigt som grundläggande maktförhållanden synliggörs och angrips. Vänsterpartiet ska i handling visa att det främst är ett förändrande parti, inte ett förvaltande.”

Jag tror att bostadsfrågan/bostadspolitiken kan vara ett område för ”framgång i strategisk mening”.

Min tanke för några dagar sedan var att skriva ett bredare program men jag inser mycket av bredden finns i partiets riksdagsmotion. Mina egna tankar som jag skrev för ett år sen får duga tills vidare som mitt inlägg.

Just nu vill jag framförallt att vi med stort självförtroende ska våga gå till en offensiv i frågan, givetvis nej till marknadshyror men också ja till en radikalare bostadspolitik.

Här kommer länkarna (igen) till partiets bostadspolitiska motion och till min skiss till ett bostadspolitiskt program

https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/motion/bra-bostader-at-alla_H5022344/html

https://larsbjurstrom.wordpress.com/2017/12/05/finns-en-socialistisk-bostadspolitik/

 

 


Barnbidrag till alla (barnfamiljer).

oktober 16, 2017

Inte sällan kommer förslag om att begränsa vilka barnfamiljer som ska få barnbidrag och på senare tid har jag noterat att det inte bara är från högerhåll. Barnbidraget är ett effektivt sätt att förbättra ekonomin för de som allra bäst behöver det. Barnbidragen är också ett bra exempel på den generella välfärden som varit en väldigt framgångsrik metod att bygga ett bättre samhälle för alla och samtidigt stärka solidariteten i samhället.

Jag vill därför framhålla betydelsen av att alla barnfamiljer får barnbidrag. Jag kan förstå ilskan när inkomster och förmögenheter hos de allra rikaste redovisas och att någon därför drämmer till med förslag om att rikaste inte borde få barnbidrag. Men det skulle vara en väg som kan leda till att fler delar av den generella välfärden börjar ifrågasättas och jag tror att högern snabbt skulle utnyttja detta.

När det gäller barnbidragen så är jag dessutom övertygad om att de relativt små besparingar staten skulle kunna göra snabbt skulle slukas av den administration som skulle behöva börja sköta inkomstprövade barnbidrag. Det skulle ju knappast kunna vara en tydlig gräns där barnbidrag utgår eller inte, utan en mer glidande övergång ner till noll. Barnbidraget är idag nästan 4000 kronor i månaden för en trebarnsfamilj och ingen tycker väl att det är rimligt att någon tusenlapp i lönehöjning skulle innebära att hela barnbidraget faller bort.

Jag tycker vårt partiprogram argumenterar bra för vår linje att alla ska få barnbidrag eller glasögonbidrag till barn, för att ta ett annat exempel. Alla betyder alla som anses behöva, dvs alla barn i det ena fallet och alla barn som ser lite sämre i det andra, men ingen inkomstprövning.

Här några klipp ur partiprogrammet (Strategiska huvudlinjer) som försöker sätta in den generella välfärden i ett strategiskt sammanhang:

”Progressiva samhällsförändringar förutsätter att breda lager av tjänstemannakollektivet solidariserar sig med arbetarklassen istället för med överheten. Detta kan uppnås genom mobilisering för politiska reformer som knyter samman intressen, till exempel sådana som slår vakt om och stärker den generella välfärdsmodellen.”

 

”Genom att finansieringen och inkomstutjämningen sker via ett progressivt skattesystem och inte individuella avgifter eller efter behovsprövning, betonas individernas rättigheter. Inkomstbortfallsprincipen innebär att nästan alla, inte bara de fattigaste, omfattas och gynnas av systemet. Därmed skapas en solidaritet även hos samhällets mellanskikt. Ett generellt välfärdssystem baserat på tillit till medborgarna ger en effektiv administration samt stor överblick och insyn.”