Bostadspolitik för ökad rättvisa

januari 30, 2017

Bostadspolitiken har havererat sedan marknadskrafterna getts ett allt större utrymme. Vi var väl några som hoppades att S-MP-regeringen skulle ha vilja och förmåga att ta några goda initiativ mot bostadsbristen, skenande priser och ökad segregation. Men mest har vi sett en valhänthet och svaga förslag. Jo investeringsbidraget nu när det äntligen finns på plats, 2½ år efter regeringsskiftet!

Så idag kommer bostadsministern Peter Eriksson (MP) med sitt besynnerliga uttalande att han ”vill se en ”rejäl sänkning” av reavinstskatten vid försäljning av bostäder” (DN). Han tror att det ökar rörligheten och därmed ett bättre utnyttjande av bostäderna.

Uttalandet är besynnerligt av två skäl:

  1. Reavinstskatten höjdes för att delfinansiera den kraftiga sänkningen av fastighetsskatten (bara för de med de dyraste villorna) och det är snarare sänkningen fastighetsskatten som minskade rörligheten men det är inte den som nu tas upp.
  2. Läget på bostadsmarknaden är fortfarande ganska akut och ett sånt här utspel från en bostadsminister riskerar snarare att bromsa rörligheten ”om jag väntar nåt år med att sälja så kanske skatten är lägre. Eller möjligen kommer beslutet snabbt men det tvivlar jag på. Regeringen lyckades ju göra samma sak med ett utlovat investeringsbidrag som dröjde nästan två år från utspel till ikraftträdande.

Läs hela inlägget här »

Annonser

Kapitalismen och fördelningen

januari 25, 2017

Hur väl eller dåligt fungerar kapitalismen? Det är en ständigt levande(!) diskussion som också ständigt får nytt bränsle nu senast (?) genom Oxfams rapport om förmögenheterna i världen som visar att de åtta rikaste personerna äger lika mycket som den fattigaste halvan av världens befolkning. Samtidigt pekar (bland annat) personer som Johan Norberg och Hans Rosling på stora framsteg när det gäller minskad fattigdom, hälsa och läskunnighet. Det kan förstås diskuteras i vilken grad förhållandena hänger ihop med kapitalismen, men åtminstone Johan Norberg framhåller det sambandet.

För nån vecka sedan skrev Niklas Ekdahl, tidigare borgerlig ledarskribent, en artikel (DN Kultur) om en kommande bok som hävdar att mekanismerna som leder till stora skillnader i inkomster och förmögenheter ”är mer eller mindre obönhörliga”. Niklas Ekdahl gör detta till ett angrepp Läs hela inlägget här »


Offensiv vänsterpolitik!

december 11, 2014

Hur ser ett offensivt program för vänsterpolitik ut? Det är väl den frågan som ställs på DN-debatt idag även om den inte formuleras exakt så.

De senaste decennierna har de ekonomiska orättvisorna ökat, arbetslösheten ökat kraftigt, stora delar av välfärdssystemen deformerats av ”New public management”. Dessutom har arbetslivet genomgått en radikal omstöpning med otryggare jobb och en ökad kontroll av de anställda.

Allt detta efter en kraftig högeroffensiv som syftat till att marknadskrafterna ska få ökat utrymme.

Det saknas verkligen inte uppdrag för partier som vill driva en vänsterpolitik.

I en sådan måste givetvis också ingå en omställning för ett hållbart samhälle – med den alltmer akuta klimatfrågan i förgrunden.

Men uppenbarligen lyckas inte vänstern formulera offensiva förslag och just idag fanns en kort TT-notis om vilka förslag som Frankrikes socialistregering sätter sitt hopp till för att lösa de ekonomiska problemen: ”Mera söndagsöppet, billigare körkort och konkurrensutsättning av långfärdsbussar”!

Det är så man knappt tror att det är sant!

Så behovet av att formulera en politik är enormt. Men förslagen borde utgå från de försämringar som vi drabbats av när marknadskrafterna tagit för sig.

En välfärd utan vinstintressen har starkt stöd men kravet skulle behöva kompletteras med en beskrivning av välfärden som inte bara handlar om ”utan”. Många av de styr- och kontrollsystem som nu nästan förlamar delar av välfärden (och andra delar av offentliga sektorn) borde monteras ner och istället ersättas av tillit och möjligheten till lokala anpassningar. Det är inte svårt att bli upprörd när det visar sig att statens (väl kontrollerade) stimulansbidrag har hamnat hos de skolor som redan var vinnare. Det är precis den typ av effekter man kan förvänta sig av ett överbyråkratiserat system där kontrollen sätts i förgrunden. Jag blev inte förvånad!

Och precis som Johan Hinnfors förordar i dagens artikel så är arbetsrätten en viktig vänsterfråga. Det handlar både om en förstärkt arbetsrätt men också allas möjlighet till ett arbete som det går att leva på. Rätt utformade skulle sådana reformer också kunna bidra till att minska den oro som uppenbarligen finns inför invandringen.

Åtminstone på kort sikt kan den radikala omställning av samhället som vi måste göra av miljöskäl bidra till många nya jobb. På längre sikt tror jag snarare att det handlar om kortare arbetstid. Men jag är övertygad om att ”marknaden” inte kan lösa detta, och särskilt inte en arbetstidsförkortning.

Bostadspolitiken skulle nog också kunna ingå i en offensiv vänsterpolitik. Det är ett område där vi ytligt sett hur avregleringen och nedmonteringen av bostadspolitiken lett helt fel. Bostadsbrist, segregation och kraftigt ökade kostnader. Titta gärna på detta som finns på Vänsterpartiet Gotlands hemsida.  http://gotland.vansterpartiet.se/2014/12/08/2945/


Tydlig vänsterpolitik krävs för att stoppa SD

december 17, 2012

Daniel Suhonen har skrivit en mycket angelägen text i SvD. Artikeln handlar framförallt om vilken väg Socialdemokraterna bör välja en Suhonens text handlar i hög grad också om hela arbetarrörelsen och den politiska vänstern.

En stor del av Suhonens resonemang framgår av följande meningar: ”Att försöka bemöta denna våg genom att främst angripa den förkrympta rasistiska människosyn som många av SD:s ledande företrädare bevisligen har är att angripa symptomen till sjukdomen. Det ska göras men det är inte där slaget ska stå om SD ska besegras.”

Istället gäller det att formulera en trovärdig politik mot orättvisor, arbetslöshet, utslagning och nedskärningar i välfärden. Jag tror att Daniel Suhonen har rätt och många andra har förstås varit inne på samma linje, bland annat några inlägg i Vänsterpress som dessvärre inte längre finns på webben. Den 28 november hade Stefan Arvidsson en artikel på ett liknande tema i DN Kultur.

Men vi behöver mer tydlighet, kanske i form av konkreta förslag, för att visa vad vänsterpolitik innebär. Ett område där många nya förslag skulle kunna tas fram är hur kommunerna ska fungera men också en del andra offentliga verksamheter. Där har det blivit alldeles för mycket marknadsinriktade lösningar men också en återgång till mer myndighetskaraktär av arbetet. Det kanske låter som ett motsatsförhållande men hänger faktiskt ihop.

När mer marknadsinriktade lösningar ska användas inser många riskerna, eller möjligen ser man riskerna efter hand. Då krävs mer kontroll och regler som åtminstone ska undvika de allvarligaste dikeskörningarna. De alltmer vanliga upphandlingarna i kommunerna har kommit att bli alltmer komplicerade bland annat för att undvika rättsliga problem när företag som inte vinner upphandlingen drar igång besvärsmaskineriet som blivit alltmer omfattande. Det har inte längre blivit upp till kommunerna att tolka vad som är bäst för kommuninvånarna utan det överlåts i allt högre grad till domstolarna.

En följd av mer marknadsinriktade lösningar inom stat och kommun har också blivit ökade löneskillnader. De privata företagen blir nån sorts märklig förebild också här. Mer chefande och individuell lönesättning är andra inslag som borde ifrågasättas och istället ersättas av mer demokratiska styrformer och arbetssätt.

Privatiseringar och marknadslösningar har också bidragit till ett allt tuffare arbetsliv och det innebär att allt fler har problem att överhuvudtaget komma in på arbetsmarknaden med rimliga villkor. Tillfälliga anställningar, delade turer, gratisjobb är bara några exempel som är vardag för många.

Allt kan givetvis inte rymmas i en debattartikel men miljö- och klimatfrågan borde kanske ha nämnts. Jag tror inte att vi kan formulera en vänsterpolitik utan att också ha med klimatfrågan. Utan tvekan finns intressanta politiska möjligheter i en radikal klimatpolitik men där finns också många besvärliga omprövningar. Frågor om bilisternas frihet är alltid mycket laddade och för många av de som drabbats hårt av samhällsförändringarna de senaste decennierna är bilen en viktig tillgång. Visst kommer nya tekniska lösningar men jag tvivlar på att det räcker utan också mer beska piller krävs.

Men framförallt krävs en mycket mer omfattande diskussion. En diskussion som gärna kan baseras på en genomlysning av alla dessa misslyckade marknadssatsningar. Järnvägen. Skolan. Äldreomsorgen. Elmarknaden. Bostäderna. Apoteken. Arbetsförmedlingen – bemanningsföretagen. Visst vi tycker mycket men en rejäl genomgång hur det verkligen fungerat efter några år skulle stärka upp hela diskussionen.


Högern är på defensiven men var är vänstern?

maj 23, 2012

Högerns ekonomiska politik har gått i baklås. Åtstramningar och skattesänkningar har lett till arbetslöshet och ökande skillnader. Euro-området är ett alltför tydligt exempel men också Sverige som inte alls är lika krisartat visar upp samma misslyckande. Professorn i nationalekonomi Lars Calmfors visar i dagens DN hur uppenbart den borgerliga politiken leder fel.

Högerns omvandling av delar av välfärdsproduktionen har nu äntligen blivit utsatt för lite mer närgången granskning. Det kanske också är så att det tar lite tid innan de sanna effekterna kan utläsas. Stora vinster samtidigt som bristerna i verksamheten är uppenbara har kunnat redovisas. Och nu senast en förödande kritik av det ”fria skolvalet”.

I dagens DN har några miljöpartister en mycket kritisk artikel om det ”fria skolvalet” och vinsterna inom skolområdet. Artikeln handlar inte alls bara om vinsterna som rubriksättaren valt att sätta fokus på utan snarare på idén om en skolmarknad. I artikeln skrivs bland annat:
”Föräldrars och elevers möjligheter att informera sig inför skolval är starkt begränsade. Enligt den kanadensiska skolforskaren John Hattie, som listat vad som är viktigt för skolframgång, är byte av skola är bland det sämsta som finns för en elevs lärande.”
För mig var detta nytt men det är väl ingen nyhet att möjligheten att byta skola innebär stora svårigheter samtidigt som idén om en marknad bygger på lättrörliga konsumenter och producenter.

Bravo DN att båda dessa grundskott mot den borgerliga politikens huvudidéer publiceras samma dag. Intressant att det inte är några vänsterdebattörer som står bakom artiklarna!? Och kanske är vänsterns bristande självförtroende ett av problemen i dagens politiska debatt.

Vänstern och helst då både Vänsterpartiet och Socialdemokraterna borde snabbt ta fram en välfärdspolitik som fullt ut bygger på demokrati och solidaritet. En välfärdspolitik där utjämning och integration är självklara beståndsdelar och som troligen därmed utesluter valfrihet och konkurrens som drivkrafter. Visst kommer det att bli en hård debatt om det fria skolvalet och kanske kan det i någon form vara kvar men endast om det underordnas andra övergripande. Jag vet att många kan tycka att det är en tulipanaros men det tror inte jag och en grundsten borde vara att det inte får finnas felval. Alls skolor måste klara att ge alla elever bästa tänkbara skolgång. Troligen kommer resursfördelningen att behöva vara mer profilerad.
Jag vet att denna diskussion är på gång inom Vänsterpartiet och hoppas givetvis att den leder framåt. Socialdemokraterna verkar dessvärre inte våga sig på frågan på allvar utan verkar, så här långt, nöja sig med några ganska kosmetiska förändringar.

Nästa område för en ny dagordning och politik borde vara bostadspolitiken. Visst är det ironiskt eller snarare cyniskt när företrädare för högern hävdar att bostadssegregationen nu gått så långt att skolor enligt närhetsprincipen skulle leda till en oacceptabel skolsegregation som Karin Svanborg-Sjövall från Timbro gjorde i en radiodebatt i måndags! Den rimliga frågan måste väl vara vad vi då kan göra för att lösa detta problem! Och det är just en av frågorna som måste vara med i en ny bostads- och planpolitik för Sveriges tätorter.

Nu har högern haft möjligheten att visa sin politik – det gick åt skogen. Nu måste vänstern kliva fram!