Politikens innehåll avgörande

januari 12, 2019

Det är värre om en socialdemokratiskt ledd regering driver igenom en borgerlig politik än om borgerlig regering gör det. Genom att Socialdemokraterna leder en regering som genomför en mycket nyliberal politik så får nyliberalismen starkare legitimitet och inte minst kommer kritiska synpunkter från stora delar av arbetarrörelsen att utebli.

Därför är den väldigt nyliberala regeringsöverenskommelsen ett väldigt allvarligt bakslag för alla oss som är övertygade om att vi behöver mer vänsterpolitik för rättvisan, för tryggheten, för klimatet och givetvis för att slå tillbaka Sverigedemokraterna och andra nationalistiska och rasistiska krafter.

Vi behöver en vänsterpolitik som visar att det finns en demokratisk och rättvis lösning på de utmaningar vi har. Klimatfrågan, integrationen, ökade ekonomiska orättvisor, ökad otrygghet och bostadsbristen för att nämna några. Jag måste säga att jag nog inte hittar något som går i den riktningen bland de 73 punkter som nu ska vara grunden för regeringen.

Värst är förstås försvagningen av arbetsrätten och införande av marknadshyror. Den tydliga skrivningen om att behålla det ”fria skolvalet” och liknande valsystem är givetvis också väldigt illa liksom stora skattesänkningar för framförallt välbeställda. Den kraftiga utökningen av RUT-avdraget är ytterligare ett exempel på vilken politik vi har att vänta.

Visst går det att hitta skrivningar som uttrycker en inriktning som känns rimlig men de flesta avslutas med en nyliberal slutsats som gör att politiken ska leda till lägre ingångslöner, privatiseringar och ökad makt för fastighetsägare och skogsägare. Alltså en helt annan politik än den som varit så framgångsrik för arbetarrörelsen; minskade löneskillnader (så var det under lång tid), utbyggd offentlig sektor och en stark demokratisk makt som kan sätta villkor för hur företag och skogsägare ska kunna använda sin makt (strandskyddet är ett sånt exempel som nu ska luckras upp).

Vad är det egentligen för samhällssyn som ligger bakom en försämring av arbetsrätten? För det handlar ju huvudsakligen om en försämring som ska underlätta för företagen att byta ut lite äldre arbetskraft mot nya unga krafter. Visst har vi en snabb förändring av kraven i arbetslivet men knappast så snabb att företagen inte har möjlighet att ge de anställda möjlighet att växa med de nya kraven genom kompetensutveckling och andra insatser. Men istället ska de kastas ut och ersättas av andra med färskare utbildning(?). Det är inte ett sånt arbetsliv vi vill ha! Vi måste ha förmåga att hitta bättre lösningar på arbetslivets förändringar och det är också många arbetsgivare som klarar det och som måste klara det. Ingen tänker sig väl att sjuksköterskor eller läkare ska bytas ut när nya medicinska metoder utvecklas. Försämringen av arbetsrätten ett tydligt exempel på vems intressen den här regeringen tänker slåss för!

Kanske är ändå införandet av marknadshyror det allra värsta eftersom det kan bli väldigt svårt att skruva tillbaka. Det finns dessutom bara dåliga skäl att införa marknadshyror och det sämsta har just de som drivit frågan starkast, alltså fastighetsägarna som helt enkelt vill tjäna mer pengar på hyresgästernas bekostnad. Byggföretagen har under flera år ransonerat byggandet för att kunna hålla uppe priserna och det intresset kommer inte att minska med marknadshyror. I regeringsöverenskommelsen ingår också att ytterligare försvaga kommunernas inflytande och de privata byggintressena ska istället få ännu mer makt. Marknadshyror kommer att kosta!

Jag har tidigare nämnt investeringsstödet till hyresrätter som ett positivt inslag i regeringsöverenskommelsen och kanske finns någon möjlighet där men; efter att ha läst hela dokumentet lite mer noga så befarar jag att det snarare kan handla om ett litet nischat stöd som kommer att handla av olika former av social housing.

Ett av de områden där det glädjande nog finns positiva ambitioner är miljöpolitiken och det är förstås ingen överraskning. Men även här lyser det nyliberala tänket igenom och de flesta förslag handlar om olika former av ekonomiska styrmedel som ju innebär en uppenbar risk att det blir de med svag ekonomi som får stå för hela uppoffringen medan de med tjockare plånbok kan fortsätta som förut. Ett lite provocerande exempel är att borttagandet av värnskatten ska finansieras av miljöskatter. Det var nästan exakt så den franska regeringen gjorde och som ledde till ett stort folkligt uppror där. Vänsterpartiet skriver i ”ekoeko-programmet”: ”För att lyckas att vinna folkligt stöd måste omställningen ha ett tydligt rättviseperspektiv och förena det gröna perspektivet med ett rött.” Jag tror det är väldigt sant men nåt sånt finns (givetvis) inte regeringsöverenskommelsen.

Ännu saknar jag många kommentarer om regeringsöverenskommelsen, inte minst från socialdemokratiskt håll. Men en som uttalat sig är (i SR) Centerns andre vice ordförande, Fredrick Federley: ”Kanske det största liberala genombrottet på många år i svensk politisk historia. Det är många reformer som Centerpartiet inte lyckades få igenom under tiden med alliansår, inte ens under tiden vi hade egen majoritet, i form av förändring av arbetsmarknadsregler, hyresregleringar och så vidare.

Jag har tidigare skrivet ett inlägg om marknadshyror som kan vara läsvärt: https://larsbjurstrom.wordpress.com/2013/11/13/cynismen-pa-boverket/

(inte helt färskt men ändå aktuell)

 

Här finns regeringsöverenskommelsen:

https://www.socialdemokraterna.se/aktuellt/2019/Utkast/

 

 

Annonser

Bostadspolitik för ökad rättvisa

januari 30, 2017

Bostadspolitiken har havererat sedan marknadskrafterna getts ett allt större utrymme. Vi var väl några som hoppades att S-MP-regeringen skulle ha vilja och förmåga att ta några goda initiativ mot bostadsbristen, skenande priser och ökad segregation. Men mest har vi sett en valhänthet och svaga förslag. Jo investeringsbidraget nu när det äntligen finns på plats, 2½ år efter regeringsskiftet!

Så idag kommer bostadsministern Peter Eriksson (MP) med sitt besynnerliga uttalande att han ”vill se en ”rejäl sänkning” av reavinstskatten vid försäljning av bostäder” (DN). Han tror att det ökar rörligheten och därmed ett bättre utnyttjande av bostäderna.

Uttalandet är besynnerligt av två skäl:

  1. Reavinstskatten höjdes för att delfinansiera den kraftiga sänkningen av fastighetsskatten (bara för de med de dyraste villorna) och det är snarare sänkningen fastighetsskatten som minskade rörligheten men det är inte den som nu tas upp.
  2. Läget på bostadsmarknaden är fortfarande ganska akut och ett sånt här utspel från en bostadsminister riskerar snarare att bromsa rörligheten ”om jag väntar nåt år med att sälja så kanske skatten är lägre. Eller möjligen kommer beslutet snabbt men det tvivlar jag på. Regeringen lyckades ju göra samma sak med ett utlovat investeringsbidrag som dröjde nästan två år från utspel till ikraftträdande.

Läs hela inlägget här »


Kapitalismen och fördelningen

januari 25, 2017

Hur väl eller dåligt fungerar kapitalismen? Det är en ständigt levande(!) diskussion som också ständigt får nytt bränsle nu senast (?) genom Oxfams rapport om förmögenheterna i världen som visar att de åtta rikaste personerna äger lika mycket som den fattigaste halvan av världens befolkning. Samtidigt pekar (bland annat) personer som Johan Norberg och Hans Rosling på stora framsteg när det gäller minskad fattigdom, hälsa och läskunnighet. Det kan förstås diskuteras i vilken grad förhållandena hänger ihop med kapitalismen, men åtminstone Johan Norberg framhåller det sambandet.

För nån vecka sedan skrev Niklas Ekdahl, tidigare borgerlig ledarskribent, en artikel (DN Kultur) om en kommande bok som hävdar att mekanismerna som leder till stora skillnader i inkomster och förmögenheter ”är mer eller mindre obönhörliga”. Niklas Ekdahl gör detta till ett angrepp Läs hela inlägget här »


Offensiv vänsterpolitik!

december 11, 2014

Hur ser ett offensivt program för vänsterpolitik ut? Det är väl den frågan som ställs på DN-debatt idag även om den inte formuleras exakt så.

De senaste decennierna har de ekonomiska orättvisorna ökat, arbetslösheten ökat kraftigt, stora delar av välfärdssystemen deformerats av ”New public management”. Dessutom har arbetslivet genomgått en radikal omstöpning med otryggare jobb och en ökad kontroll av de anställda.

Allt detta efter en kraftig högeroffensiv som syftat till att marknadskrafterna ska få ökat utrymme.

Det saknas verkligen inte uppdrag för partier som vill driva en vänsterpolitik.

I en sådan måste givetvis också ingå en omställning för ett hållbart samhälle – med den alltmer akuta klimatfrågan i förgrunden.

Men uppenbarligen lyckas inte vänstern formulera offensiva förslag och just idag fanns en kort TT-notis om vilka förslag som Frankrikes socialistregering sätter sitt hopp till för att lösa de ekonomiska problemen: ”Mera söndagsöppet, billigare körkort och konkurrensutsättning av långfärdsbussar”!

Det är så man knappt tror att det är sant!

Så behovet av att formulera en politik är enormt. Men förslagen borde utgå från de försämringar som vi drabbats av när marknadskrafterna tagit för sig.

En välfärd utan vinstintressen har starkt stöd men kravet skulle behöva kompletteras med en beskrivning av välfärden som inte bara handlar om ”utan”. Många av de styr- och kontrollsystem som nu nästan förlamar delar av välfärden (och andra delar av offentliga sektorn) borde monteras ner och istället ersättas av tillit och möjligheten till lokala anpassningar. Det är inte svårt att bli upprörd när det visar sig att statens (väl kontrollerade) stimulansbidrag har hamnat hos de skolor som redan var vinnare. Det är precis den typ av effekter man kan förvänta sig av ett överbyråkratiserat system där kontrollen sätts i förgrunden. Jag blev inte förvånad!

Och precis som Johan Hinnfors förordar i dagens artikel så är arbetsrätten en viktig vänsterfråga. Det handlar både om en förstärkt arbetsrätt men också allas möjlighet till ett arbete som det går att leva på. Rätt utformade skulle sådana reformer också kunna bidra till att minska den oro som uppenbarligen finns inför invandringen.

Åtminstone på kort sikt kan den radikala omställning av samhället som vi måste göra av miljöskäl bidra till många nya jobb. På längre sikt tror jag snarare att det handlar om kortare arbetstid. Men jag är övertygad om att ”marknaden” inte kan lösa detta, och särskilt inte en arbetstidsförkortning.

Bostadspolitiken skulle nog också kunna ingå i en offensiv vänsterpolitik. Det är ett område där vi ytligt sett hur avregleringen och nedmonteringen av bostadspolitiken lett helt fel. Bostadsbrist, segregation och kraftigt ökade kostnader. Titta gärna på detta som finns på Vänsterpartiet Gotlands hemsida.  http://gotland.vansterpartiet.se/2014/12/08/2945/


Tydlig vänsterpolitik krävs för att stoppa SD

december 17, 2012

Daniel Suhonen har skrivit en mycket angelägen text i SvD. Artikeln handlar framförallt om vilken väg Socialdemokraterna bör välja en Suhonens text handlar i hög grad också om hela arbetarrörelsen och den politiska vänstern.

En stor del av Suhonens resonemang framgår av följande meningar: ”Att försöka bemöta denna våg genom att främst angripa den förkrympta rasistiska människosyn som många av SD:s ledande företrädare bevisligen har är att angripa symptomen till sjukdomen. Det ska göras men det är inte där slaget ska stå om SD ska besegras.”

Istället gäller det att formulera en trovärdig politik mot orättvisor, arbetslöshet, utslagning och nedskärningar i välfärden. Jag tror att Daniel Suhonen har rätt och många andra har förstås varit inne på samma linje, bland annat några inlägg i Vänsterpress som dessvärre inte längre finns på webben. Den 28 november hade Stefan Arvidsson en artikel på ett liknande tema i DN Kultur.

Men vi behöver mer tydlighet, kanske i form av konkreta förslag, för att visa vad vänsterpolitik innebär. Ett område där många nya förslag skulle kunna tas fram är hur kommunerna ska fungera men också en del andra offentliga verksamheter. Där har det blivit alldeles för mycket marknadsinriktade lösningar men också en återgång till mer myndighetskaraktär av arbetet. Det kanske låter som ett motsatsförhållande men hänger faktiskt ihop.

När mer marknadsinriktade lösningar ska användas inser många riskerna, eller möjligen ser man riskerna efter hand. Då krävs mer kontroll och regler som åtminstone ska undvika de allvarligaste dikeskörningarna. De alltmer vanliga upphandlingarna i kommunerna har kommit att bli alltmer komplicerade bland annat för att undvika rättsliga problem när företag som inte vinner upphandlingen drar igång besvärsmaskineriet som blivit alltmer omfattande. Det har inte längre blivit upp till kommunerna att tolka vad som är bäst för kommuninvånarna utan det överlåts i allt högre grad till domstolarna.

En följd av mer marknadsinriktade lösningar inom stat och kommun har också blivit ökade löneskillnader. De privata företagen blir nån sorts märklig förebild också här. Mer chefande och individuell lönesättning är andra inslag som borde ifrågasättas och istället ersättas av mer demokratiska styrformer och arbetssätt.

Privatiseringar och marknadslösningar har också bidragit till ett allt tuffare arbetsliv och det innebär att allt fler har problem att överhuvudtaget komma in på arbetsmarknaden med rimliga villkor. Tillfälliga anställningar, delade turer, gratisjobb är bara några exempel som är vardag för många.

Allt kan givetvis inte rymmas i en debattartikel men miljö- och klimatfrågan borde kanske ha nämnts. Jag tror inte att vi kan formulera en vänsterpolitik utan att också ha med klimatfrågan. Utan tvekan finns intressanta politiska möjligheter i en radikal klimatpolitik men där finns också många besvärliga omprövningar. Frågor om bilisternas frihet är alltid mycket laddade och för många av de som drabbats hårt av samhällsförändringarna de senaste decennierna är bilen en viktig tillgång. Visst kommer nya tekniska lösningar men jag tvivlar på att det räcker utan också mer beska piller krävs.

Men framförallt krävs en mycket mer omfattande diskussion. En diskussion som gärna kan baseras på en genomlysning av alla dessa misslyckade marknadssatsningar. Järnvägen. Skolan. Äldreomsorgen. Elmarknaden. Bostäderna. Apoteken. Arbetsförmedlingen – bemanningsföretagen. Visst vi tycker mycket men en rejäl genomgång hur det verkligen fungerat efter några år skulle stärka upp hela diskussionen.


Högern är på defensiven men var är vänstern?

maj 23, 2012

Högerns ekonomiska politik har gått i baklås. Åtstramningar och skattesänkningar har lett till arbetslöshet och ökande skillnader. Euro-området är ett alltför tydligt exempel men också Sverige som inte alls är lika krisartat visar upp samma misslyckande. Professorn i nationalekonomi Lars Calmfors visar i dagens DN hur uppenbart den borgerliga politiken leder fel.

Högerns omvandling av delar av välfärdsproduktionen har nu äntligen blivit utsatt för lite mer närgången granskning. Det kanske också är så att det tar lite tid innan de sanna effekterna kan utläsas. Stora vinster samtidigt som bristerna i verksamheten är uppenbara har kunnat redovisas. Och nu senast en förödande kritik av det ”fria skolvalet”.

I dagens DN har några miljöpartister en mycket kritisk artikel om det ”fria skolvalet” och vinsterna inom skolområdet. Artikeln handlar inte alls bara om vinsterna som rubriksättaren valt att sätta fokus på utan snarare på idén om en skolmarknad. I artikeln skrivs bland annat:
”Föräldrars och elevers möjligheter att informera sig inför skolval är starkt begränsade. Enligt den kanadensiska skolforskaren John Hattie, som listat vad som är viktigt för skolframgång, är byte av skola är bland det sämsta som finns för en elevs lärande.”
För mig var detta nytt men det är väl ingen nyhet att möjligheten att byta skola innebär stora svårigheter samtidigt som idén om en marknad bygger på lättrörliga konsumenter och producenter.

Bravo DN att båda dessa grundskott mot den borgerliga politikens huvudidéer publiceras samma dag. Intressant att det inte är några vänsterdebattörer som står bakom artiklarna!? Och kanske är vänsterns bristande självförtroende ett av problemen i dagens politiska debatt.

Vänstern och helst då både Vänsterpartiet och Socialdemokraterna borde snabbt ta fram en välfärdspolitik som fullt ut bygger på demokrati och solidaritet. En välfärdspolitik där utjämning och integration är självklara beståndsdelar och som troligen därmed utesluter valfrihet och konkurrens som drivkrafter. Visst kommer det att bli en hård debatt om det fria skolvalet och kanske kan det i någon form vara kvar men endast om det underordnas andra övergripande. Jag vet att många kan tycka att det är en tulipanaros men det tror inte jag och en grundsten borde vara att det inte får finnas felval. Alls skolor måste klara att ge alla elever bästa tänkbara skolgång. Troligen kommer resursfördelningen att behöva vara mer profilerad.
Jag vet att denna diskussion är på gång inom Vänsterpartiet och hoppas givetvis att den leder framåt. Socialdemokraterna verkar dessvärre inte våga sig på frågan på allvar utan verkar, så här långt, nöja sig med några ganska kosmetiska förändringar.

Nästa område för en ny dagordning och politik borde vara bostadspolitiken. Visst är det ironiskt eller snarare cyniskt när företrädare för högern hävdar att bostadssegregationen nu gått så långt att skolor enligt närhetsprincipen skulle leda till en oacceptabel skolsegregation som Karin Svanborg-Sjövall från Timbro gjorde i en radiodebatt i måndags! Den rimliga frågan måste väl vara vad vi då kan göra för att lösa detta problem! Och det är just en av frågorna som måste vara med i en ny bostads- och planpolitik för Sveriges tätorter.

Nu har högern haft möjligheten att visa sin politik – det gick åt skogen. Nu måste vänstern kliva fram!