Skolkonkurrensen – rena katastrofen

februari 15, 2017

Mycket har gått fel i den svenska skolan sedan det ”fria skolvalet” infördes i början av 90-talet. Segregationen har ökat. Skillnaderna i resultat mellan skolor har ökat. Utvecklingen av skolans resultat kritiseras starkt och jag tror att det ligger en hel del i detta.

Dessutom har många delar av Sverige drabbats av nedlagda skolor och försämrad lokal service som en direkt följd av ”det fria skolvalet”.

Huvuddelen av kritiken delas av de allra flesta men anhängarna klamrar sig fast vid tesen att konkurrens är bra för utvecklingen. I skolans fall handlar konkurrensen många gånger om att skolor helt slås ut. Men för många av oss har väl varit obegripligt att ”det fria skolvalet” skulle bidra till en bra utveckling.

Riskerna med en ”skolmarknad” borde väl vara ganska uppenbara.

  1. Valet av skola görs inte alls så rationellt som teorierna bygger på. Det är mer rykte och läge som avgör än skolornas verkliga kvalité. I många stora städer har praktiskt taget alla gymnasieskolor som inte ligger i innerstaden tvingats lägga ner.
  2. Goda metoder i skolan ska naturligtvis vara en allmän tillgång och inte en affärshemlighet.
  3. Nyckeln till lönsamhet, som är den övergripande idén, är att få rätt elever och det kommer att drabba de elever som har behov av mer insatser.
  4. Skolan har stort intresse att hemlighålla brister och en tystnadens kultur riskerar att breda ut sig.
  5. Mer affärer med skattepengar kräver också en mer omfattande kontrollapparat och mer byråkratisering av verksamheten för kontrollen ska vara möjlig.
  6. Risken för ”fusk” med resultat och betygssättning finns förstås men har länge viftats bort.

Men det är just det sista som föranleder det här blogginlägget just nu.

SVT avslöjar att ett grovt fusk har förekommit också på nationella prov och att alla inblandade tjänar (!) på detta. Det var nytt för mig att demoraliseringen har gått så långt och är ett tydligt exempel på hur starka ekonomiska drivkrafter kan pervertera verksamheter. Därför ska det inte vara vinstintressen i skolan eller i andra viktiga välfärdsverksamheter.

Men jag tycker också att det ”fria skolvalet” också måste ifrågasättas.

Här en länk till ett SVT-inslag om fusket.

 

http://www.svt.se/nyheter/inrikes/fusk-pa-nationella-prov-2

 

 

Annonser

Marknaden fungerar inte!

juni 28, 2013

Eftersom marknaden inte fungerar borde det vara dags att kommunalisera kommunerna.

Idag redovisar regeringens utredare Johan Höök, på DN-debatt, huvuddragen i en utredning som försöka åtgärda de värsta bristerna med privata utförare inom välfärdsområdet. Förslagen kommer knappast att lösa de viktigaste frågorna men utredningen har en mycketb intressant beskrivning av hur de så kallade valfrihetsreformerna fungerar:

”Kommuner och landsting har dock alltid det övergripande och yttersta ansvaret för verksamheten i förhållande till medborgarna. Det går inte att säga att kvalitetsbrister får lösas genom att medborgarna väljer en annan utförare. Kommunerna och landstingen måste se till att verksamheten håller den kvalitet som anges i lagar och andra föreskrifter.”

Se där – vilken spark i magen på alla tillskyndare av att införa kundvalsmodeller där själva grundtanken är att och marknadsmekanismerna leder till bra kvalitet. Jag har aldrig trott på det resonemanget en att den borgerliga regeringens utredare så grundligt skulle såga de borgerliga idéerna var kanske inte helt väntat även om verkligheten tydligt visat att det förhåller sig som Johan Höök påstår.

Därmed borde väl saken vara ganska klar. Dags att kommunalisera kommunerna! Men istället väljer Johan Höök att föreslå att verksamheterna ska kunna fortsätta drivas av privata företag med vinstintressen och samtidigt styras allt hårdare av kommunerna. Risken är uppenbar att det som blir kvar är det sämsta av två system.

Vinstintressena bli kvar och på nåt sätt måste vinsterna betalas. Brukarna eller personalen eller kanske både ock!

Ökad byråkratisering för att kontrollera och i bästa fall förhindra de värsta avarterna. Risken är uppenbar att den ökade kontrollen och byråkratiseringen försvårar möjligheten till lokala och kreativa lösningar som jag är övertygad om att vi behöver mer av. Dessutom kostar kontroll och kontrollsystem pengar! Och givetvis måste en ändamålsenlig kontroll bli mycket mer omfattande när utföraren drivs av vinstintressen.

Och inte på något sätt nämns i DN-artikeln som utredaren skrivit om hur segregationen ska hållas tillbaka eller hur kundvalsmodellerna ska kunna förenas med garantier om bra service i hela kommunen. Det finns väldigt många exempel på hur redan resurssvaga områden har ytterligare utarmats när privata aktörer skummar marknaden.

Hellre demokrati än marknad! Dags att kommunalisera kommunerna!

 

http://www.dn.se/debatt/okad-kontroll-och-insyn-over-de-privata-utforarna/


Priset var det enda som var rätt!

januari 19, 2013

Jag ska erkänna att det tar emot lite att skriva det här. Hela den samlade vänstern, och många andra, har ju med stor frenesi kritiserat hur Stockholms stad och Stockholms läns landsting satte priset när 18 förskolor, 5 hemstjänstverksamheter och 5 vårdcentraler såldes ut 2006/2007. Men jag tycker att det enda som var rätt var just priset.

  • Det var fel att sälja ut!
  • Villkoren för den privatiserade verksamheten är fel!
  • Det är fel att de tillåts gå med vinst!
  • Det är orimligt att en del privatiserade verksamheter betalar mycket lägre löner!

Men jag kan inte förstå att priset var fel.

Jag menar så här:

Om en verksamhet inom välfärdsområdet som betalas av kommunen eller landstinget ska av drivas av någon annan utförare så ska det inte vara för att göra vinst. Vinstintresset skadar verksamheten, framförallt genom att helt nya avsikter läggs in i planering, fortbildning och i förekommande fall också marknadsföring. Dessutom är jag övertygad om att personalen också pressas lite extra av vinstintressena.

Därför måste det vara fel att sälja verksamheter och räkna med att de ska gå med vinst. De värden som nu sätts på verksamheterna är ju framförallt för good-will och befintliga ”kunder”. De materiella investeringar som togs över, möbler och sånt, har ju värderats (kanske lite lågt) och det är ju dessa man betalat för.

Problemet blir ju då att den som tycker att priset varit på tok för lågt därmed accepterar de vinster och andra orimligheter som finns i verksamheten och jag menar att det är just dessa som ska kritiseras. Visst kan man försöka sig på både ock men risken är uppenbar att man tvingas in i en argumentation som godtar felaktiga premisser.

För egen del är jag mycket tveksam till att förskolor och vårdcentraler ska drivas av andra huvudmän än landsting och kommun. Men anta att LO:s och Vänsterpartiets förslag om nästintill vinstförbud genomförs och det i något fall finns goda skäl att överlåta en verksamhet till ett personalkooperativ eller en brukarförening. Hur ska då priset sättas?

Jag tror att ett viktigt skäl till att kritikerna mot utförsäljningarna riktade in sig på just försäljningspriset var att det fanns vissa utsikter att vinna en domstolsprövning den vägen. Nu verkar det knappast som om det blir en framgång domstolsvägen och egentligen beklagar jag inte det heller. Vi får aldrig tro att det är genom domstolars ingripande som vi kan bygga ett bättre samhälle. Kampen mot privatiseringar kan vi bara vinna genom att visa att de offentliga verksamheterna är bra och att privata lösningar leder till orättvisor och segregation.

Idag kritiserar (DNDebattStockholm) Socialdemokraternas gruppledare i Stockholms stad och Stockholms läns landsting utförsäljningarna. Visst kan jag känna sympati för kritiken men jag är ändå rädd att det leder tankarna fel.