Demokrati, marknad eller byråkrati.

New Public Management hade som ett tydligt syfte att göra det demokratiska inflytandet mindre klåfingrigt. Kanske fanns det anledning att diskutera klåfingrigheten men lösningen blev, i New Public Management, att mätningarna och kontrollerna skulle öka. Med den metoden skulle den viktiga offentliga/demokratiska kontrollen öka men ändå lämna över besluten till den enskilda skolan, akutmottagningen eller vårdcentralen.

Nu har mätningarna och metoderna genomgått många varv av ”förfiningar” och nya tekniska lösningar (IT) har gett oanade ”möjligheter”. Resultatet är det väl knappast någon som tycker är rimligt.

Idag finns intressanta debattinlägg både i DN och SvD som, med lite olika utgångspunkter, tar upp effekterna av kontrollen. Det är dels informationsarkitekten och författaren Jonas Söderström som hävdar att ”New public management, NPM, har definitivt perverterat den offentliga verksamheten, och måste förkastas”. Och det är Rebecka Kitzing Ivarsson, civilekonom som jobbat med uppföljningsarbete inom statsförvaltningen och förälder på Maria Elementar, som tydligt belyser svårigheterna att använda den kontroll som anses så grundläggande i NPM.

NPM har också haft stor betydelse för att den omfattande privatiseringen av skolan och vården skulle kunna genomföras. Det är (eller borde vara) självklart att är ökade kontroller behövs när många miljoner överlämnas till privata företag för att de ska bedriva vård eller skola.

Frågan nu borde förstås vara om ytterligare ”förfiningar” av systemet är möjliga eller om en helt ny väg ska väljas. Det nuvarande systemet har ”utvecklats” under lång tid (över 20 år), med stor kraft och till stora kostnader. För mig finns absolut ingen trovärdighet kvar. Den kritik som vi var många som förde fram, redan i slutet av 80-talet, har överträffats rejält.

Kanske trodde ingen riktigt att privatiseringen skulle ske med sådan kraft och kanske framförallt att det offentliga systemet, med bland annat flera nivåer av rättsliga prövningar, skulle ge en sådan enorm byråkrati. Som enskild kund i en butik kan vi ju när som helst välja en ny butik men för att en kommun ska få bryta samarbetet med en leverantör kan det krävas omfattande ”rättsäker” dokumentation och månader (kanske år) av rättsliga prövningar. Titta bara på hur upphandlingar (enligt LOU) har komplicerats, byråkratiserats och ändå ofta hamnar i domstolar.

Vi borde inse att verksamheter som finansieras offentligt också mår bäst av att drivas offentligt. Öppenhet och debatt om innehållet och effektiviteten i verksamheterna borde vara de instrument vi använder. Demokrati!

Jag ska medge (?) att jag för min del har en del andra, minst lika avgörande, invändningar, mot privatisering av offentligt finansierad verksamhet. Inom skolan är till exempel den ökade segregationen den viktigaste frågan.

Jag har skrivit tidigare om detta.

Marknad eller demokrati?