Hur styrs debatten?

Idag publicerar Jerzy Sarnecki, professor i kriminologi en debattartikel på DN-debatt. Den handlar om brottslighet tar upp en många viktiga frågor men eftersom ämnet är så stort hänvisar Sarnecki till en större rapport. Men problemet är att den inte är tillgänglig. Jag tycker det är ett dj-a oskick att publicera artiklar som beskriver slutsatser från rapporter som inte finns tillgängliga. DN borde inte publicera sånt som görs där det passar rapportförfattare och beställare att sippra ut resultatet. Det gör debatten väldigt ojämlik.

I det här fallet lanserar dessutom Sarnecki en mycket kontroversiell lösning på problemet med boendesegregation. Förslaget går nämligen ut på att de som får någorlunda bra jobb snarast möjligt ska flytta från områden som betraktas som socioekonomiskt svaga, de har tom fått en egen förkortning i artikeln, SSO. Jag tycker det är en  helt förkastlig linje som ju faktiskt innebär att vi ger upp ambitionen att alla ska bo i bra områden. Sarneckis förslag  innebär ju exakt det motsatta.

Sarneckis förslag kändes så främmande att jag var tvungen att läsa flera gånger vad han skrev ”Men samhället måste se till att människor stannar i SSO så kort tid som möjligt.”

Läs själva:

http://www.dn.se/debatt/sa-kan-brottsligheten-minskas-i-utsatta-omraden/

Det är den liberala tankesmedjan Fores som beställt rapporten. Kanske blir hela rapporten offentlig snart så Sarneckis högerlinje kan granskas men framförallt måste vänstern på allvar ta upp debatten om den ökande ojämlikheten och segregationen.

Svagt från regeringen – om bostadspolitik igen

Det var en uppseendeväckande tunn artikel som de tre ministrarna presterade i onsdags (DN-debatt) om behovet av ökat bostadsbyggande.  Läget på bostadsmarknaden är ju så pressat att möjligheterna att genomföra en politik som får stort stöd borde vara ovanligt goda. Men artikeln innehåller bara ett förslag med lite substans, det förslaget om investeringsstöd, som det dessvärre nu verkar som om regeringen håller på att schabbla bort. Beslutet som dröjt borde varit klart senast 1 januari men finns ännu på plats.

Men inte ett ord om markpolitiken och de höga markpriserna. Ingenstans framkommer att ministrarna har insikt om hur illa marknadsstyrningen har fungerat och att fighten mot spekulationen måste börja här och nu. Markpriserna är det kostnadsslag som ökat mest under 2000-talet och är numera en ansenlig del av slutpriset, så var det inte när staten och kommunerna styrde mer!

Även en del kommuner utnyttjar detta och Stockholms kommun har de senaste åren tjänat cirka 3 miljarder om året på att sälja mark till bostadsbyggande till orimliga priser. Jag kan förstå att det inte är enkelt att tacka nej till 3 miljarder om året men en skattehöjning på 1,50 ger v ungefär den summan. Då skulle det ändå återstå en krona innan Stockholm hamnar på samma nivå som Södertälje och Botkyrka, det låter väl inte orimligt.

Det räcker inte att tillåta byggande – kommunerna måste ges instrument att verkligen pressa igång byggandet. Det skulle kunna bli möjligt genom att kommunen ges möjlighet att ta över planlagd som blir liggande oanvänd.

Tyvärr verkar regeringspartierna väldigt rädda för att styra eller påverka på ett sätt som hotar markägare och företag och jag tror att det är just det som behövs. Mer demokratisk styrning och minder makt åt de ekonomiska intressena. Men för regeringen tycks det vara viktigare att kunna göra upp med de borgerliga partierna och vad de vill har vi sett under åtta år.

Den här bilden som publicerats av Ola Nylander är professor på Chalmers (institutionen för Arkitektur), visar väl väldigt tydligt hur det fungerar.

 

Med tanken på detta är det väldigt märkligt att så få förordar ökat demokratisk styrning. Regeringen aviserar hårdare press på kommunerna men ger inte kommunerna några nya instrument för att leva upp till högre krav på bostadsbyggande.

Det räcker ju inte att tillåta byggande – kommunerna måste ges instrument att verkligen pressa igång byggandet. Det skulle kunna bli möjligt genom att kommunen ges möjlighet att ta över planlagd mark som blir liggande oanvänd. Dessutom borde de kommunägda/allmännyttiga bostadsföretagen ges nya förutsättningar.

2010 lagstiftades om nya regler för den svenska allmännyttan och för hyresmarknaden. Lite grovt beskrivet kan man säga så gick lagstiftningen från att allmännytta och självkostnad skulle vara styrande för hur företagen och hyresmarknaden skulle fungera till att det istället skulle vara affärsmässighet. Bara Vänsterpartiet röstade emot! Dessutom försöker ”revisorerna” pressa fram helt nya regler för värdering och nedskrivning som, om de följs, nog stoppar det mesta av nyproduktion utanför de allra hetaste bostadsmarknaderna.

Den stora utmaning vi står inför, kanske 700 000 nya bostäder fram till 2025, borde innebära att det byggs i hela landet eller åtminstone i huvuddelen av landets kommuner. Därför är en skarpare regionalpolitik en viktig ingrediens för att klara bostadsbyggandet men typiskt nog är den diskussionen nästan helt borta från den politiska dagordningen. Kanske skulle det uppfattas som ett sätt att utmana marknaden och därför som alldeles för djärvt.

 

Här kan du läsa mer om vad Ola Nylander kommit fram till.

http://stadsutveckling.socialhallbarhet.se/wp-content/uploads/sites/4/2014/09/20140801-Bygg-bort-bostadbristen.pdf

 

 

Nej till en bedrövlig ”bostadspolitik” och social housing.

Nu kommer alltmer av räkningen för Reinfeldtsregeringens usla bostadspolitik eller snarare avveckling av bostadspolitiken. Igår uppmärksammade massmedia (SR och TT) att Boverket föreslår byggande av ”social housing” vilket betyder särskilda hus och områden för fattiga. Det är dessvärre en inte helt ologisk följd av att bostadspolitiken succesivt avvecklats och de sista spikarna i kistan slog Reinfeldtregeringen.

Social housing innebär att vi institutionaliserar bostadssegregationen och det finns nog en del mörka politiska krafter som önskar det och som väntat på nån sorts krisläge för att få stöd för detta och det kommer nu Boverket med. Och krisen är enorm men att bygga särskilda fattigbostäder löser inget problem men skapar flera. Däremot är social housing ytterligare ett steg mot en alltmer marknadsstyrd bostadsmarknad. Social housing är nämligen en viktig del i införandet av marknadshyror. Det vill de privata fastighetsägarna och det har också Boverket förordat i en rapport för något år sedan. (Därför kändes det väldigt stötande när Sveriges Radio rubricerade artikeln ”Boverket kräver socialt byggande” när det alltså är raka motsatsen).

Förutom en ökad bostadssegregation så innebär social housing andra problem eftersom systemet bygger på att de som ska bo där måste kvalificera sig genom mycket låg inkomst, sociala problem eller andra omständigheter som vi knappast önskar att någon ska behöva leva under. Social housing riskerar förstås att permanenta en ganska usel livssituation eftersom förbättringar av inkomst eller social situation riskerar att leda till bostadslöshet. Kanske vad en del arbetsgivare drömmer om; anställda som inte vill ha högre lön.

Det som behövs är ett omfattande byggande av hyresrätter till rimliga kostnader. Det har vi klarat förut och regeringen har varit på rätt spår med förslaget om investeringsstöd men det är tyvärr ett förslag som är för begränsat, lite för svagt och dessutom drar det ut på tiden. Anslaget från riksdagen är 3,2 miljarder, som ännu inte kan användas eftersom det saknas regeringsbeslut om villkoren. Men nivån borde lätt kunna dubblas och det börjar det handla om 30 000 hyreslägenheter per år. Som en jämförelse kan nämnas att rot- och rutavdragen kostar staten cirka 18 miljarder om året.

Boverkets förslag om social housing är inte kostnadsberäknat, staten förutsätts ta kostnaden, och det finns heller ingen annan egentlig konsekvensanalys.

Nåja, jag skriver det här i lite upprördhet, både över att förslagen lanseras och att de knappast stöter på motstånd. Här kommer lite av underlaget till mina påståenden och förslag:

Reinfeldtregeringen avskaffade investeringsstödet till byggande av hyresrätter genom ett beslut 2006, nästan direkt efter valet. Byggandet av hyresrätter minskade snabbt.

2010 beslutade riksdagen om begränsningar i de allmännyttiga bostadsföretagens verksamhet i en lag som bland annat föreskrev ”affärsmässighet”. Den lagen har tyvärr ytterligare bidragit till bostadsbristen och inriktningen av nyproduktionen på välbeställda. Bara Vänsterpartiet röstade emot!

I oktober 2013 skrev Boverket en märklig rapport som i stort sett förordade marknadshyror. Jag har bloggat om den tidigare.   https://larsbjurstrom.wordpress.com/2013/11/13/cynismen-pa-boverket/

Jag har skrivit om social housing och marknadshyror också förut.

Här om marknadshyror: https://larsbjurstrom.wordpress.com/tag/marknadshyror/

Och om social housing: https://larsbjurstrom.wordpress.com/2015/07/01/fastighetsagarnas-nysprak/

Ursäkta att jag gör det lite enkelt för mig genom att länka och så men jag var angelägen att skriva en blogg och har inte så mycket tid just nu.