Mer partipolitik!

Tidigare idag sände Vetenskapsradion ett program om hur opinionsbildningen alltmer professionaliseras och hur tillgången på ekonomiska resurser blir mer avgörande.

Det är verkligen värt att lyssna på och utgår till stor del från boken Makt utan mandat som Stefan Svallfors, Bo Rothstein och Christina Garsten (alla professorer) nyligen kommit ut med.

Programmet har den (tycker jag) lite tveksamma rubriken ”Politikens osynliga makthavare”. Det handlar jun om en ganska anmärkningsvärd maktförskjutning från partimedlemmarna och till resursstarka organisationer inklusive partiernas högsta ledningar.

Men massmedia vill gärna personifiera och då SR den här gången gör det är det knappast några osynliga personer de visar upp. Men det är ändå ett program värt att lyssna på.

http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/525520?programid=1302

Jag tycker det är framförallt två slutsatser som ska dras.

Ett. Partierna måste satsa mer på politikutvecklande arbete. Utvecklingen mot valmaskiner och maktutövande apparater måste hållas tillbaka. Men som känt är så lever partierna i oerhört nära kontakt med massmedia och beroendet är stort. Massmedia måste därför bli betydligt bättre på att spegla politikutvecklingen utan att ta krigsrubriker eller förenklingar.

Två. Partierna måste ha rimliga resurser också på basplanet. Troligen har partierna mer (ekonomiska) resurser nu än någonsin tidigare men många andra organisationer, företag och institutioner har ändå överlägset större resurser. Och den stora resursen som partierna har – medlemmarna – måste i högre grad börja användas som viktiga politiska resurser. Det borde också i högrev grad uppfattas som meriterande att vara eller ha varit politiskt aktiv. Idag är det snarast en belastning i många sammanhang.

Enligt vad som framkom i programmet var det också många som valde att jobba i tankesmedjor, konsultföretag, PR-byråer och sånt som hade påstått att det är den närgångna massmediala bevakningen av partipolitikens företrädare som avskräckte från ett partipolitiskt engagemang. Det är värt att fundera över.