Äta bör man…väl!

Stora klimatpåverkande utsläpp från nötköttsproduktion är dagens stora nyhet. Kanske har metanet från nötdjur inte uppmärksammats tillräckligt. Kanske har man/vi sett djurens metanutsläpp som nåt som ingår i det naturliga kretsloppet. Kanske måste vi ompröva detta. Undrar just hur vi hantera termiterna…?

Men frågan om matproduktionens påverkan på klimatet och resursanvändningen är långtifrån ny. Naturvårdsverket presenterade i mitten av 90-talet skriften ”Biffen, bilen och bostaden” som pekade ut viktiga källor till miljöpåverkan i det ”moderna samhället”. Det är alltså i hög grad några av våra viktigaste behov som står för en del av miljöpåverkan. Några behov som vi knappast kan klara oss utan och kanske har svårt att minska överhuvudtaget. Äta bör man…väl?

Jag tror att vi måste ta en väldigt viktig diskussion om vilka behov som ska tillgodoses. Just nu verkar det vara ekonomiska styrmedel som ska avgöra och det kan mycket väl bli väldigt fel. Alla måste väl ha rätt till mat och bostad, åtminstone. Men om ekonomiska styrmedel ska avgöra i en allt mer resursknapp värld kan det mycket väl bli helt andra prioriteringar som görs. Det är ju den med mycket pengar som kan avgöra.

Jag tror att miljöfrågan måste ge upphov till en mycket mer radikal fördelningspolitik än vad vi nu ser. Jag tvivlar på att ekonomiska styrmedel inom miljöpolitiken är den rätta vägen. Om vi inte kan kombinera en radikal fördelningspolitik med en radikal miljöpolitik kanske vi framtiden kommer att se ett samhälle som med dagens mått kommer att uppfattas som ganska barbariskt. En rik överklass som kan ta för sig samtidigt som många (fler än idag) kommer att få svårt att få mat på bordet. Det är ju inte nytt, globalt har vi haft den situationen i flera decennier. Men det nya kanske kommer att vara att skillnaderna mellan rik och fattig kommer att finnas på betydligt närmare håll.

Utbildning för skuldsättning

Den brittiska regeringen har föreslagit att de brittiska skolorna ska utbilda eleverna bättre i hur de ska leva för att klara stora skulder. Behovet är stort och kanske är det en rimlig åtgärd att skolan ska ge eleverna förmåga att hantera stora skulder. För stora skulder väntar de unga britter som vill ha nånstans att bo.

Kan vi lära nåt av Storbrittanien? En av Margret Thatchers stora ”reformer” var en omfattande utförsäljning av kommunala bostäder. Säkert har många gjort goda affärer men nu ska det uppenbarligen betalas. Nu finns inga rimliga möjligheter att hyra billigt, istället styr marknaden. Det är i hög grad de unga som får betala!

De borgerliga partierna i Sverige är uppenbarligen inne på samma linje som Margret Thatcher genomförde, alltså att kraftigt försvaga den allmännyttiga inslaget på bostadsmarknaden. Då ökar marknadens spelrum och priserna kan höjas ytterligare. Jag är övertygad om att detta kommer att ske. Det kanske är lika bra att införa utbildning i skuldsättning också i de svenska skolorna.

Bra tillgång till allmännyttiga bostäder påverkar hela bostadsmarknaden. Viktigast förstås för dem som har en svag ställning på bostadsmarknaden men många fler tjänar på ett bra utbud av allmännyttiga bostäder. Med allmännyttig menar jag bostäder som drivs utan vinstintresse och där självkostnaden är utgångspunkten för vilken hyra som ska betalas.

Vi skulle också behöva en mobilisering av många krafter för att försöka få ner kostnaderna för nyproducerade bostäder. Nyproduktionen påverkar på flera sätt hela bostadsmarknaden. Är det dyrt att bygga nytt så ökar ”förstås” värdet av det redan byggda, därför är nyproduktionskostnaden viktig. Det görs en del försök men jag tycker ändå inte att intresset är tillräckligt. Det kan bero på att nästan alla viktiga aktörer inom nyproduktionen också är stora fastighetsägare och därmed inte sådär självklart intresserade av att hålla låga nyproduktionskostnader. Med aktörerna så menar jag bostadsföretagen men också givetvis byggföretagen men många fler har ju sett sina villor/bostadsrätter öka kraftigt i pris och kanske tycker det finns viktigare saker att engagera sig i än att minska värdestegringarna.

Det är förstås obegripligt att i det här läget avskaffa fastighetsskatten. Det gynnar de som redan är stora vinnare.

Varför hörs inte de unga av? Kanske skolan ändå kan göra en insats. 

Reform eller reträtt. Eller: Reträtt eller reträtt. Eller…

Förra året kom boken ”Reform eller reträtt” skriven av förre socialdemokratiske statssekreteraren Per Borg. Jag har inte läst den förrän nu. Per Borg gör ett antal viktiga konstateranden i boken och han ställer många viktiga frågor om hur vi ska klara välfärdspolitiken.

Hans viktigaste utgångspunkter är dels att vi vill ha mer välfärdstjänster (trygghet, vård, utbildning) och dels också att vi inte kan öka skatteuttaget. Frågorna handlar om hur vi kan klara denna utmaning som kan se ut som en omöjlighet. Per Borg ser pensionsreformen, den från början av 90-talet, som en modell också för andra områden, till exempel sjukvård.

Boken är klart läsvärd men jag tycker dessvärre att Per Borgs resonemang handlar om hur socialdemokratins reträtt ska se ut och inte hur välfärden som jämlikhetsskapande idé kan utvecklas. Pensionsreformen innebär ju att man får tillbaka det man betalat, dvs om man lever lika länge som genomsnittet. Men det finns också en lägsta nivå, den sk garantipensionen. Överfört till sjukvården skulle det innebära en garanterad lägsta nivå av sjukvård till alla men mer avancerad/kostsam sjukvård bara till de som betalat extra.

Jag menar att det är ett grundskott mot den svenska välfärdsmodellen och därmed en närmast total reträtt.

Jag tycker att Per Borgs problempresentation borde leda till ett starkt ifrågasättande av de restriktioner som gäller för den offentliga sektorns ekonomi. Restriktionen som innebär att skatter som allvarligt stör marknadsekonomin inte får finnas. Det är ju den restriktionen som leder till att skattekvoten inte får/kan höjas vilket skulle vara nödvändigt för att motsvara önskemålen hos medborgarna. Hög standard på välfärden och offentlig finansiering.

Vi måste vara beredda att utmana marknadsekonomin, annars riskerar vi att tvingas på reträtt. Per Borgs bok är ett varnande exempel.

En skola för ett demokratiskt och rättvist samhälle!

Nu startar ett rådslag inom det socialdemokratiska partiet om framtidens skola. Jag blir faktiskt väldigt bedrövad när jag läser materialet och hör hur det presenteras! Bakgrunden till rådslaget förefaller vara att väljarna har bristande förtroende för den socialdemokratiska skolpolitiken. Är det sånt som kallas SIFO-krati?

Detr är tydligt att rådslaget syftar till att den socialdemokratiska politiken i allt väsentligt ska anpassas till den borgerliga skolpolitiken som länge pratat mer om ”kunskap”. Kunskap som i skolan så lätt blir mekanisk inlärning och fokusering på det mätbara, dvs namn, årtal, defintioner….

Rådslagsförfattarna verkar medvetna om detta och skriver bland annat att socialdemokratin vill satsa också på annat än kunskap ”som förmåga att arbeta tillsammans, kritiskt tänkande, social utveckling och demokratiskt förhållningssätt.” Brs så långt men ingenstans i materialet finns en diskussion om hur vi ska förbättra skolans arbete med dessa frågor. Det är uppenbarligen ”kunskapen” som ska gälla.

Tydligast kommer kanske ”kunskapsambitionen” till uttrycken i den sista av de nio frågorna som lyder: ”Lär sig eleverna mer om de får vara med och bestämma?” Svaret måste väl rimligen vara att man åtminstone lär sig hur man kan vara med och bestämma, men det är uppenbarligen inte tillräckligt. Demokrati i skolan kanske bara ska få förekomma om det ökar de mätbara kunskaperna eller…..

Det är förstås inget fel i att veta namnet på alla huvudstäder i Europa eller att kunna peka ut USA´s delstater på en ”blindkarta” (så hette det när jag gick i skolan). Problemet är ju att det skymmer annat mycket viktigare och belönar och utvecklar förmågor som jag är övertygad om att vi har nog av. Sen har det ju tillkommit över tio nya huvudstäder sedan jag gick i skolan och ännu mer påtagligt är naturligtvis förändringen av fakta inom andra områden.

• Vi behöver mer av förmågan att hantera all information som sköljer över oss.
• Vi behöver mer av förmågan att se nya möjligheter och lösningar.
• Vi behöver mer av förmågan att samarbeta med andra.

Jag vet att begreppet ”kunskap” förändras men innefattar knappast ovanstående. Därför är det inte mer satsning på kunskap vi behöver. Hellre mera fl…..

Kultur för konsumtion ! eller journalistisk snuttifiering!

Onsdagmorgon (11 juli) berättade P 1´s kulturnytt att Svensk Biblioteksförening presenterat en rapport som visade att bibliotek är samhällsekonomiskt lönsamma. För, som man sa i påannonsen, ”flera köpcentrum ökat sin omsättning när bibliotek flyttat in”!!

DN har en liknande notis i onsdagens (12 juli) på sid i kulturdelen. ”Till exempel har köpcentrum ökat sin omsättning när bibliotek har flyttat in. Varje satsad bibliotekskrona innebär vinst.”

Och jag som gillar bibliotek, inte bara gillar utan ser biblioteken som en av de viktigaste verksamheterna vi har bland annat för att möta konsumismen!

Vad håller egentligen Svensk Bibliotekförening på med? Lite bättre måste de väl ändå kunna. Ja, lite bättre! Deras rapport finns naturligtvis på deras hemsida. Man kan undra om journalisterna läst den och om de själva (förutom författaren förstås) läst den.

Rapporten är en forskningssammanställning där sammanställningar från 35 undersökningar från olika länder, mest engelspråkiga, finns. 4 undersökningar handlar om hur biblioteken påverkar intilliggande butiker. 31 undersökningar handlar om annat, i första hand hur allmänhet, yrkesverksamma och forskare använder och uppskattar bibliotekens verksamhet. Uppskattningarna (åtminstone flertalet) är gjorda i pengar, dvs de som svarat har (försökt) säga hur mycket man varit beredd att betala för den tjänst man fått på biblioteket.

Den huvudsakliga ekonomiska forskningen tycks helt enkelt vara nån sorts opinionsmätningar men förstås med graderade röstskalor. Dvs den med stor köpkraft måste väl rimligen vara beredd betala mer!

Varför skulle det inte duga med vanliga opinionsundersökningar eller vanlig politisk debatt om bibliotekens värde? Jo därför att ekonomin och ekonomins lagar tycks stå över allt annat!

Varför kan inte journalisterna rapportera om det huvudssakliga innehållet i rapporten, dvs att folk gillar biblioteken och är beredda att betala? Varför väljer journalisterna att välja den lilla del som handlar om att biblioteken kan bidra till att folk shoppar mer? Är det dags att slå ihop ekonomi- och kulturredaktionerna på SVT och DN? Det bör väl sägas att kulturnytt hade ett ganska långt inslag men det ändrade inte alls huvudintrycket av påannonsens ”köpcentrum ökat sin  omsättning”.

Inslaget i kulturnytt klamrade sig fast vid ekonomismen genom att använda formuleringar som ”strikt ekonomiska argument” och ”från varje pund gerereras 4,40 tillbaka till den brittiska ekonomin”. Den viktigaste poängen med bibliotek, alltså att tjänsterna är gratis (eller ”nästangratis) för användaren. Detta redovisades inte alls. I flera redovisade ”forskningar” är det ju just så en hel del av de ekonomiska vinsterna uppkommer,  fler läser samma bok. God hushållning!

Och nog måste man fråga sig: Hur tänker egentligen Svensk Biblioteksförening? Ska graderade röstskalor användas när bibliotekens verksamhet och lokalisering avgörs? Jag hoppas verkligen inte att Svensk Biblioteksförening vill använda bibliotekens verksamhet i första hand för de som är beredda att betala. En sån inriktning skulle ge ”bättre” resultat i den typ av undersökningar som som ingår i deras rapport!

Marknaden ska styra!

Under de senaste 15 – 20 har marknadens principer flyttats in på nya områden och dessutom börjat tillämpas mer renlärigt.

• Avregleringar av områden som tidigare betraktats som en del av den statliga/kommunala infratrukturen har genomförts. (El/tele…).
• För viktiga välfärdstjänster har införts olika ”pengsystem” där kundval ska göra tjänsterna mer marknadsinriktade. (Bl a friskolorna).
• Kommunerna tvingas minska eller sluta med verksamheter som anses konkurrera med privata vinstintressen. Kommunala gym, lokaluthyrningar och mat/kaffeserveringar har varit i näringslivets skottglugg.

Det är beklagligt att marknadens princip om vinstmaximering har tillåtits vara den avgörande faktorn om hur vi ska organisera samhället. Nu verkar ett nytt blad skrivas i denna historia. Nu vill marknaden ta nästa steg.

Det är friskvårdsföretagens organisation Frisk som har anmält den ideella föreningen Friskis & Svettis till konkurrensverket och skattemyndigheten. Såna här ideella föreningar bör inte tillåtas enligt företagsorganisationen Frisk. Friskis & Svettis gör ju att medlemmarna kan träna billigare än om de tvingades gå till ett privat (vinstgivande) företag. Sånt bör förstås inte tillåtas! Marknaden ska förstås styra vilka ideella föreningar som ska få finnas!

Mycket kan och bör förstås sägas/skrivas om hur marknaden flyttar fram sina positioner och vad vi får betala i sämre livskvalité för detta. Jag ska just nu bara ta upp en aspekt.

Under 70-talet och en stor del av 80-talet så innehöll den borgerliga propagandan ofta kritik mot idéer och försök att styra och reglera olika delar av samhället. Måltavlor för den borgerliga kritiken kunde vara obligatorisk sophämtning, kontroll av att skatteregler följdes (ett exempel var den sk generalklausulen). Den borgerliga principen var då att den enskildes rätt skulle sättas väldigt högt mot olika samhälleliga intressen. De samhälleliga intressena då var ofta solidaritet och gemensamt ansvar för miljön. Nu tycks de borgerligas intresse för den enkildes rätt och integritet ha minskat kraftigt. Nu är ju det samhälleliga intresset den privata företagens rätt att tjäna pengar!

De metoder som nu tillåts för att upprätthålla marknadens principer och företagens rätt att tjäna pengar är mycket långtgående. Husrannsakningar och kontroll av datorer är accepterade också för ganska måttliga lagöverträdelser (licenser och patent). Men nu är ju intresset ett annat. Marknaden och vinstintresset är mycket finare att slå vakt om än solidariteten. Men visst kan man undra var kritikenden borgerliga kritiken mot regleringar och kontroll har tagit vägen.

Vem betalar?

Nu pågår utförsäljningen av för fullt framförallt i Stockholm. Allmännyttiga lägenheter blir bostadsrätter. Just nu såg jag att en förening köpt för 29 000 kronor per kvadratmeter. Snittpriset i området är cirka 10 000 kronor högre för bostadrätter som sålts senaste tiden.

Båda parter vinner menar en företrädare för det allmännyttiga företaget. Jag förmodar att han bland annat syftar på att försäljningsintäkten överstiger avkastningen på att hyra ut lägenheterna. Kanske inte alldeles enkelt att räkna ut men möjligen har han rätt.

Men vem betalar – egentligen? Eller kan alla inblandade vinna? Kan alla vinna?

Den sk vinsten uppkommer förstås genom att de med tunn plånbok inte ska bo i de lägenheter som nu blir bostadsrätter. Därigenom kan man ta bättre betalt. Bättre betalt kan man ta genom att man vänder sig till tjockare plånböcker och att man kan erbjuda ett boende där inte ”vem som helst” kan bo.

Ökad segregation är idén och den tycks fungera! Alltså fungera såtillvida att några nyblivna bostadsrättshavare blir miljonärer. 

Betalar gör alla som inte kommer att kunna bo i mer attraktiva områden. Men fler betalar. Bra hyresbostäder, som hyrs ut till självkostnad, håller nere priserna på bostadsmarknaden. Betalar gör därför också alla som idag inte äger en attraktiv bostad men som skulle vilja köpa – priserna har redan ökat! Men ännu fler betalar.

Vi kommer att få ett mer segregerat samhälle. Jag tror att priset för det är högt, mycket högt. Ett pris de allra flesta kommer att betala.

”Obama drar in mer pengar än Clinton”

Så skrev DN i en rubrik (070703) i en rapport om valrörelsen inför nästa års presidentval i USA. Framförallt ska pengarna användas i ”för dyrbar TV-reklam”. Det var en kort artikel men DN bedömde uppenbarligen att just den ekonomiska styrkan var en nyhet i sig. Inget om politikens innehåll eller opinionsstödet bland väljarna.

Nog kan man lätt få intrycket att det defininitivt är pengarna som tagit över politiken. Jo, jag vet att det finns regler om bidragens storlek och krav på öppen redovisning av stora bidrag men ändå.

I Sverige avskaffades den 40-gradiga röstskalan för 100 år sen. Det var en röstskala där inkomst och förmögenhet avgjorde hur många röster man hade. Kanske kommer det att vara en viktig politisk uppgift att se till att vi inte av vår olika ekonomiska förmåga i den får ökad betydelse i den demokratiska processen – så som det uppenbarligen har i USA.

Vårt viktigaste insats för en stark och folkligt förankrad demokrati är att se till att partiet/partierna bärs fram av aktiva medlemmars arbete och inte genom massmediala arbetsmetoder. Båda sakerna behövs men tyngdpunkten måste vara de aktiva medlemmarna!

Viktigt är också public-service i radio och TV. Fria från reklam och fria att spegla politiska skeenden och olika partiers budskap. Utvärderingar av senaste valrörelsen visar påtagliga skillnader mellan kommersiella media och public-service. Kommersiella media var mer positiva till alliansen som hade opinionsmässigt övertag och kanske köpstarkare väljare?

Det offentliga partistödet är också ett litet bidrag till att minska betydelsen av att ha välbärgade sympatisörer. Men givetvis är det inte problemfritt med offentligt partistöd. Jag tror att det under vissa perioder bidragit till att betydelsen av medlemsaktiviteten har minskat. En stor del av partistödet utgår ju direkt till att anställa förtroendevalda och politiska sekreterare/annan stödpersonal. Därför är det viktigt att de resurserna också används för att stärka partiarbetet och inte bli oberoende av partiarbetet.