(V)i behöver en riktig bostadspolitik!

Nu dras kampanjen för marknadshyror och ökade vinster för fastighetsägarna igång – igen. Varför ges inte ett ordentligt svar på hur en genomtänkt och konsekvent bostadspolitik ska se ut? Jag menar att det beror på att det saknas en väl utformad bostadspolitik präglad av vänsterns värderingar och analys.

Givetvis säger Vänsterpartiet nej till marknadshyror och utförsäljningar! Men vad säger vi egentligen ja till. Vi har ett hyressättningssystem som håller på att upplösas. Vi har allmännyttiga bostadsföretag som i alltför liten grad satsar på allmännytta. Vi har stora problem att klara bostadsbristen. För att bara nämna några av de mest tydliga exemplen men listan kan göras längre: Ökad segregation. Svagt inflytande för hyresgäster – kundtänkandet har blivit dominerande. Utarmning av den lokala servicen.

Hur vill vi att hyrorna ska sättas? Vilka är våra förslag för att minska segregationen? Avvisar vi varje form av social housing – jag tycker dessvärre inte att det alltid låter så? Vilken roll anser vi att allmännyttan och hyresrätten ska ha?

Visst har Vänsterpartiet några sidor i valplattformen men det är långtifrån nåt som kan kallas en heltäckande bostadspolitik. Kolla gärna själv i valplattformen som finns här.

Jag ska återkomma med ett förslag, inom en vecka. Kom gärna med tips och uppslag! Jag gjorde ett försök för ett år sen – det finns här!

 

Det räcker inte att det går dåligt för borgarna!

Regeringen har stora problem, inte bara med opinionsstödet. Efter att ha genomdrivit en tuff politik med ökade klyftor och privatiseringar visar det sig nu att politiken inte fungerar. De påstådda positiva effekterna uteblir eller snarare blir det ytterligare försämringar. Jobbskatteavdraget och sänkningen av restaurangmomsen ger inte fler jobb, tvärtom ligger ungdomsarbetslösheten på rekordnivåer. Privatiseringarna och ”valfriheten” har gett ökad segregation och stora kvalitetsbrister (för att uttrycka sig försiktigt) har redovisats.

Det har varit en typiskt borgerlig politik som drivits och nästa steg verkar vara att försöka driva igenom sänkta löner för dom som redan har de lägsta lönerna, också det typiskt borgerligt. De borgerliga partierna tror på att skillnader i inkomst och förmögenhet är bra eller åtminstone nödvändiga. Det verkar inte väljarna tycka.

Behovet av en ny politik verkar mer uppenbar än på flera år. Läget för de rödgröna partierna att presentera sin samhällssyn och sina förslag till politik är bra men det är också nödvändigt. Kanske går det att vinna val på att den sittande regeringen misslyckats men mandatet att genomföra en bra politik kan vara väldigt svagt om en genomtänkt politik och samhällssyn inte har presenterats före valet.

Tyvärr verkar oppositionstiden mest ägnas åt att kritisera regeringens tillkortakommanden men också åt att ansluta sig till de ”reformer” som den borgerliga regeringen redan genomdrivit, till exempel RUT och jobbskatteavdrag. Vänsterpartiet är förstås ett lysande undantag och står fast vid sin politik. En del av kraften, till exempel inom skolpolitiken, ägnas också åt att försöka snabba den borgerliga regeringens politik!

Politiken de senaste 10 åren (minst) har i hög grad varit inriktad på att öka den privata konsumtionen. Men det är inte ökningen av den privata konsumtionen som lyfts fram av de olika regeringarna utan retoriken har handlat om jobben och välfärden och en del annat förstås. Rimligen måste man förstå detta som att många partier ser en ökad privat konsumtion som medel att åstadkomma viktiga förbättringar i samhället, men det är väldigt svårt att se några sådana förbättringar. Tvärtom finns väldigt mycket som pekar på att politiken för ökad materiell konsumtion lett till många problem som till exempel ökad utslagning på arbetsplatserna, högre miljöbelastning, ökad arbetspendling och ökade inkomstskillnader.

Jag tror att de rödgröna partierna måste inse att vägen till ett bättre samhälle inte går genom ökad materiell konsumtion. Det borde vara utgångspunkten när en alternativ politik presenteras. Då kan en helt annan syn på rättvis fördelning presenteras. Då måste helt andra åtgärder för att bryta massarbetslösheten redovisas. Då blir det möjligt att genomföra viktiga satsningar inom landsting och kommuner. En tulipanaros? Jag tror inte det.

Den boja vi ska frigöra oss från är inriktningen att politikens utgångspunkt måste vara att tillgodose företagens möjlighet att tjäna pengar. Det blir allt tydligare att politiken begränsas av detta. Ibland låter det som om vi bedriver äldreomsorg för att företag ska kunna tjäna pengar och när skatteverket berättar varför de jagar skattesmitare bland företagen så är det den ”rättvisa konkurrensen” som lyfts fram och inte solidariteten med våra gemensamma verksamheter.

Jag hoppas att Vänsterpartiet har förmågan att beskriva hur ett solidariskt samhälle kan fungera, utan vinstintressen, orättvisor och utslagning. Och givetvis de första konkreta förändringarna som måste genomföras.

Jag hoppas att Socialdemokraternas mycket snabba opinionsuppgång gör att de vågar tänka igenom sin syn på vinster inom välfärden och de avregleringar som har genomförts inom el, apotek, järnväg, bostad….

Jag hoppas att Miljöpartiet tänker igenom vad deras krav på rättvist miljöutrymme betyder i den nationella politiken.

Jag hoppas att de rödgröna partierna kan ha ett samarbete inför nästa val även om det kanske inte blir ett gemensamt valprogram. Men förutsättningen är förstås en någorlunda gemensam samhällssyn och en vilja att regera tillsammans.