Fungerar inspektionsmakten?

Jag tycker absolut att det var på tiden att Lundsbergskolan stängs och avvecklas. Det är en typ av överklassreservat som är stötande och som dessutom tenderar att pervertera genom den elitism som hela idén bygger på. Men ändå är det nåt som skaver med Skolinspektionens beslut och sista ordet om Skolinspektionen och Lundsberg är förstås ännu inte sagt.

Men jag tror att hela idén med en stark inspektionsmakt, som till och med direkt kan stänga skolor, är en tveksam metod. Jag ser flera skäl till att vara tveksam.

Ett skäl är förstås det uppenbara att många som inte har gjort något fel ändå kan drabbas väldigt hårt. Troligen har just de här barnens och ungdomarnas föräldrar mycket goda resurser att hitta andra acceptabla alternativ men om en ”vanlig” kommuns enda gymnasium stängdes med några timmars varsel skulle effekten för eleverna kunna bli väldigt stor. Därför är en skolstängning ett instrument som knappast är rimligt – inte ens i Lundsbergsfallet…tror jag, utan att känna till alla ingredienser.

Dessutom blir inspektionsverksamhet väldigt lätt en sorts felletande som riskerar att påverka planering och verksamhet i en riktning där det handlar om att inte göra fel istället för att göra rätt. Och givetvis satsas alltmer på att dokumentera och kunna visa att inga fel begåtts och motsvarande insatser måste förstås inspektionsmyndigheten göra. Det finns väl anledning att tro att långtgående ingripanden hamnar in domstolorna och det gäller bara hårda papper.

Stora delar av idén med de senaste årens uppbyggnad av inspektionsverksamhet bygger dessutom på att det finns ett väl fungerande kundval som ”korrigerar” många brister och inspektionerna ska bara garantera att det inte blir alltför dåligt. Några fungerande kundval finns ju knappast eftersom möjligheterna att göra ett rimligt bra val måna gånger är omöjliga. Vem hade val John Bauer som det vetat vad de valde för 2½ år sedan. I fallet Lundsberg är det ju dessutom så att många, med ganska öppna ögon, har valt en skolverksamhet som inte stämmer med samhällets normer och regler.

Jag hoppas att det är fler bra skolor vi önskar och inte fler stängda skolor. Då borde resurserna snarare satsas på bättre verksamhet och stöd till skolutveckling än på inspektionsverksamhet. En rimlig gissning är väl också att Skolinspektionens agerande i Lundsbergsfrågan kommer att leda till någon form av begränsning av Skolinspektionens makt.

Likvärdig skola

Det är en viktig och befriande tydlig artikel om skolan som idag är publicerad på DN debatt. Artikeln sätter fingret just på den marknadsstyrning som blir effekten av det fria skolvalet och den (praktiskt taget) fria etableringsrätten.

Författarnas slagord är istället ”likvärdighet” och kanske är det en bra ambition att försöka få en politisk samling bakom just detta. De senaste två decennierna har visat hur marknadsstyrningen verkligen fungerar och även teoretiskt så ska det inte fungera. Nationalekonomen Laura Hartman uttryckte det bra på ett seminarium om skolan under Almedalsveckan: ”Marknadsstyrning bygger på att de som är dåliga slås ut men om vi menar allvar med likvärdighet så borde vi stödja de som har dålig verksamhet.” (Fritt citat). Laura Hartman är analyschef på Försäkringskassan men jobbade tidigare på SNS med bland annat skolfrågor.

Det var heller ingen som såg JB-koncernens konkurs i början av juni som ett positivt inslag för en bättre skola men det är ju faktiskt så marknadslogiken ser ut.

Jag har skrivit om skolfrågan/friskolesystemet tidigare.

https://larsbjurstrom.wordpress.com/2013/05/23/det-bidde-inte-ens-en-tumme/

https://larsbjurstrom.wordpress.com/2013/04/18/demokrati-viktig-for-skolan/

Jag skulle gärna ha läst boken ”Slaget om den likvärdiga skolan” artikeln bygger och som nu ges ut av Katalys. Men tyvärr var den inte tillgänglig när jag sökte efter den nu på morgonen. För debattn F För debattens skull är det bara att hoppas att den snabbt blir tillgänglig!

Skulle vi behållit skolagan?

Det är en märklig utgångspunkt som DN har i sin huvudledare idag (130814), även om den inte är helt överraskande. DN menar nu på fullt allvar att det är lärarna och lärarnas synpunkter som ska vara utgångspunkten och rentav ”måttet” på skolpolitiken. Visst måste vi organisera och finansiera skolan så att skolan attraherar bra lärare och annan personal men utgångspunkten för skolpolitiken måste givetvis vara barnen/ungdomarna och deras behov.

Idag är det väl knappast som någon som skulle vilja återinföra agan i skolan men när skolagan debatterades under 40- och 50-talen innan den avskaffades 1958 så var det framförallt från lärarhåll som agan försvarades. Motståndet mot agan drevs framförallt från politiska vänsterkrafter. Jag menar på inget sätt att dagens lärare är ansvariga för de åsikter som fördes fram av lärare på 50-talet, givetvis inte. Men exemplet visar att det ibland är nödvändigt att inte utan vidare acceptera synpunkter som kommer från de som är professionellt verksamma inom viktiga samhällsområden.

DN:s generella slutsats i sin ledare är att den kontrollfråga som riksdag och regering alltid måste ställa sig är: ”Hur skulle denna förändring påverka lärares möjligheter att i vardagen göra ett gott jobb?

Reformer som inte klarar det testet bör inte genomföras.”

Däremot är det beklagligt att skolan alltmer fått rollen som myndighet som bedriver en viktig maktutövning men det är framförallt en direkt följd av en borgerlig skolpolitik som satsar på mätande och sortering. Ingvar Persson skriver utmärkt om detta i Aftonbladet idag. DN däremot har nästan helt och hållet ställt upp på Björklunds politik som lett till en alltmer pressad situation också för lärarna.

 

Vi har hört det förut!

På DN-debatt idag förordar Sonny Modig (avgående VD i MKB) ytterligare avregleringar av bostadsmarknaden. Mer av samma recept som gällt för bostadspolitiken de senaste 20 åren (drygt). Nu är det regleringen av hyran som ske genom förhandlingar som är i skottgluggen. Fastighetsägarnas skulle givetvis tjäna miljarder på en sådan förändring så självklart finns det starka krafter bakom ett sånt förslag.

Men lika lite som tidigare avregleringar skulle Sonny Modigs förslag lösa de viktiga frågorna och de senaste 20 åren borde förskräcka. Genom avregleringar av bostadsmarknaden har bygg- och bostadsbranschen fått en allt större makt över byggandet och bostadspriserna. Det har lett till bostadsbrist och ökade bostadskostnader. Därför måste en bostadspolitik som utgår från de boendes intressen och villkor återskapas.

Framförallt har företagen kunnat utnyttja avregleringen vid byggande av bostadsrätter. Priset som tas ut för nybyggda bostadsrätter (i hela riket) har ökat med 150 procent under tiden 1998 – 2011. Konsumentprisindex har under samma tid ökat med 21 procent. På hyresmarknaden finns fortfarande en del regler, till exempel för hyressättningen, och prisökningen är därför lägre men har ändå under de här åren ökat med 84 procent.

En viktig effekt av avregleringen har varit att kommunerna och de kommunala bostadsföretagen har fått minskad roll och istället har nya former av bygg- och bostadsföretag byggts upp. Företagen har tillåtits styra marknaden och i den bristsituation som de manövrerat fram så har de bostadssökande kunnat pressas att betala allt högre priser. Och nu föreslår alltså Sonny Modig förändringar för att bostadskostnaderna ska öka ännu mer.

Och som vanligt är det intressant att granska vad som inte skrivs. Inte med ett ord tar Sonny Modig upp vad hans förslag skulle innebära för segregationen. Och inte på något sätt beskrivs hur högre hyror i de stora städernas mest centrala delar ska bidra till att det byggs fler bostäder.

Däremot tar Sonny Modig upp ”de betalningssvaga hushållen kommer inte in på bostadsmarknaden över huvud taget.” men han beskriver inte hur friare hyressättning skulle underlätta för de som är ”betalningssvaga” och det är lätt att förstå för de skulle drabbas ännu värre.

Jag påstår inte heller att dagens system fungerar bra men det beror i hög grad på de avregleringar som bygg- och bostadsbranschen drivit fram. Det behövs en ny bostadspolitik men redan på kort sikt kan flera förändringar göras.

• Ta bort systemet med särskilda, sk presumtionshyror, i nyproduktionen. Nu när de varit i kraft några år så är det uppenbart att syftet var just att driva igenom en mer allmän hyreshöjning.
• Kommunerna måste börja agera för att nya bostäder byggs till rimliga kostnader.
• Sätt in resurser mot svarhandeln med hyreskontrakt.

Men på lite sikt krävs en större förändring av bostadspoltiken som bland annat innebär att hyreslägenheter får villkor som är mer likvärdiga med villabyggande och bostädsrättsbyggande. Troligen är det enklaste sättet att införa ett statligt investeringsbidrag. Kommunerna måste också återta en del av makten över byggandet – från bygg- och bostadsföretagen.

I slutet av förra året tog vi (Vänsterpartiet Gotland) ett material om bostadsfrågan som innehåller en hel del intressanta fakta och förslag. Du kan hitta materialet här: http://gotland.vansterpartiet.se/2012/11/23/bostadsbyggandet-har-havererat-ateruppratta-bostadspolitiken/