Dags för brasan

Nu börjar eldningssäsongen och det kommer att kännas väldigt mysigt i flera månader eller veckor åtminstone.

 Jag går efter almanackan, i oktober får man börja använda veden. Det har varit frost några mornar men som sagt, jag följer almanackan, det är nu sommaren definitivt är slut.

 Mest eldar jag i två rörspisar eller fattigmanskaklelugnar. Det är hög mysfaktor, åtminstone när man kommer till själva eldningen. Veden är egentligen mest till besvär men jag ska inte prova utan.

Jag är inte soffliggare

Min tilltro till börsspekulanter är noll och därför var det de låga avgifterna som avgjorde.

 PPM-systemet ska göras om lite grann. Nåt annat var väl inte att vänta men den stora valfriheten och de kostnadsfria bytena var argument som användes när systemet introducerades. Nu avskaffas detta (åtminstone delvis) – bra tycker jag men nog måste konstruktörerna undra vad de gjort och sagt.

Det var ett orimligt system från början, alltså PPM (premiepensionssystem). Det byggde på en naiv idé om börsen, om valfriheten och om vår vilja att sitta och glo på börskurser. En större förändring borde göras, av flera skäl. Nog borde vi kunna använda ”våra” pensionspengar till nåt klyftigare än att handla på börsen/börserna. Och det är givetvis orimligt att var och en ska välja mellan 800 fonder!

 Den förändring som nu förslås av regeringen blir en liten, väldigt liten förbättring. Men jag blir förbannad när jag blir kallad soffliggare, som jag blev när Mats Odell intervjuades. Inget fel på soffan men jag gjorde ett mycket medvetet val när jag valde den så kallade premiesparfonden. Låga avgifter var det jag gick på. Det var ju helt omöjligt att bedöma vilken avkastning fonderna skulle få, alltså valde jag låga avgifter. Det blev ju inte sämre av att man slapp skicka in blanketten men det hade jag givetvis gjort om det varit nödvändigt. Premiesparfonden har haft ungefär genomsnittlig tur, för det är nog det det handlar om.

Björklunds nyspråk

Är det språk- eller räkneproblem som Björklund har?

 Idag berättar utbildningsminister Jan Björklund att individuellt program ska avskaffas och istället ska fem program startas, varav två har ”individuell” i sitt namn. Enligt Björklund behövs fler alternativ. Fler än vadå måste man nog undra?

Individuellt program är ju just vad namnet säger – ett program som ska anpassa efter varje elev och hans eller hennes behov. Antalet program kan alltså bli så många som det finns elever och nog borde det räcka. Fem program är i varje fall inte fler.

 Sanningen är nog att Björklund tidigt förtalade individuellt program (Skolverket är ganska noga med att det ska vara i obestämd form eftersom det ska anpassas efter varje elev). Nu har han förstås insett att det behövs en bredare ingång till gymnasieskolan och därför blir individuellt program kvar men under nya rubriker. Då tar regeringen till nyspråk.

Populära syndabockar

Det verkar vara väldigt lätt att skylla på kommunerna, men har man läst på?

 Igår redovisade skolverket rapporten ”Vad påverkar skolresultatet”. Det är fyra områden som pekas ut som förklaring till de försämringar som skolverket anser har sketts sedan början av 90-talet:

 Segregering, decentralisering, differentiering och individualisering.

 När Örebros lokaltidning, NA, sätter rubrik på TT:s telegram så blir det ”Kommunala skolor ett misslyckande” och i ingressen fortsätter det ”Kommunaliseringen av skolan slog fel…”.  SVT:s Rapport hade igår en liknande påannons.

 Skolverkets rapport är på 60 sidor och är en sammanfattning av flera hundra sidor forskningsrapporter så det är klart att det är svårt att sammanfatta rapporten i en rubrik.  Rapporten har medvetet (väl?) valt att skriva om decentralisering och inte kommunalisering och i det avsnittet står bland annat följande:

 ”Här finns alltså begränsade möjligheter att dra säkra slutsatser…”

 ”kommunvariationen i de totala resurserna och i lärartäthet minskade som en följd av decentraliseringsreformerna”

 ”Sedan mitten av 1990-talet har skolornas handlingsfrihet ökat kraftigt när det gäller att prioritera och besluta om hur tilldelade resurser ska användas.”

 Men det står mer i rapporten så jag tycker det är väldigt svårt att dra nån slutsats alls om hur kommunaliseringen påverkade. Troligen knappast alls, utan det är andra utvecklingslinjer och krafter som styrt utvecklingen. Aftonbladet/Ingvar Persson är nog nåt viktigt på spåren.

Dåligt resultat

Skolverkets redovisning visar att mer marknadskrafter i skolan ger sämre skolresultat.

 När Skolverket beskriver förändringarna i grundskolan sedan början av 90-talet så väljer de att särskilt peka på fyra områden. Segregering, decentralisering, differentiering och individualisering. Alla dessa förändringar har, enligt skolverket, gett sämre resultat.

 Under den här tiden har också ”det fria skolvalet” och alltfler friskolor blivit en allt viktigare planeringsförutsättning för alla skolor. Vid en snabb (obs) genomläsning av skolverkets rapport så tycker jag att påverkan från skolvalet och friskolereformen verkar ha varit styrande för väldigt många av de förändringar som Skolverket pekar ut som negativa.

 Hur många skolor vill bli bäst på att hjälpa de mest resurskrävande eleverna? Hur ska kommunerna klara en bra resursfördelning när de kommunala skolorna ”attackeras” av friskolor inom de lönsamma nischerna.?

 Dessutom har skolorna tvingats hålla på med en massa aktiviteter för att värva elever och jag är övertygad om att det gått ut över den pedagogiska diskussionen och utvecklingen.

 Jag tror tyvärr inte att Skolverkets rapport kommer att leda till en omprövning av skolpolitiken – knappast från något parti. Jag gjorde ett försök på ledarsidan i ETC Örebro för några veckor sen men gensvaret har inte varit överväldigande.

 

Inte mer juridik (4)

Ge inte domstolarna mer makt och auktoritet

 Skolinspektionen ansåg att Haninge kommuns betyg/omdömen i förskolan stred mot skollagen. Kommunen överklagade beslutet och vann i länsrätten. Kommunens agerande är alltså inte förbjudet men kan givetvis kritiseras ändå. Det är ju inte säkert att någonting är lämpligt bara för att det inte är förbjudet.

 Det är illa att lagstiftningen är så otydlig att skolinspektionen och länsrätten kommer till olika slutsats. Båda myndigheterna har ju bedömt just lagligheten och inte lämpligheten. När riksdagen är otydlig så lämnas ju viktiga beslut till domstolarna och det försvagar demokratin. 

Riksdagen måste besluta om regler som är tydliga och begripliga och dessutom vara beredda att stå för lagstiftningen och sluta med att hänvisa till domstolarnas praxis.

 Ibland blir också nyhetsrapporteringen av domstolsbesluten väldigt konstig. SVT:s text-TV väljer att rubriksätta nyheten ”Rätt att ge ”betyg” till 6-åringar” (obs denna länk är nog en färskvara). Kanske gick rubriksättningen hos SVT för fort men det uttrycker också vilken auktoritet vi alltför ofta ger domstolarna. Länsrätten har (trots namnet) inte alls bedömt vad som är rätt utan vad som lagligt och det kan många gånger vara helt olika saker.

Funkar polisen?

Visst är det lätt att se konstigheter när polisen granskas eller sätts på prov lite extra.

 Det var naturligtvis ett välplanerat rån som gjordes tidigare idag mot värdedepån i Västberga alldeles utanför centrala Stockholm. Vi kräver att polisen ska vara redo när som helst mot nästan vad som helst och det är förstås alls inte enkelt. Men hur kan rånarna lyckas stoppa polisens båda helikoptrar genom att lägga en väska där helikoptrarna stod?

 Med en väldigt ”enkel” åtgärd så fick rånarna ett försprång när de stack iväg med sin helikopter. Polisens förutseende övertygar inte alls och liknande har hänt förut, alltså att brottslingar slår ut helikoptrar men då var det betydligt mer avancerat. Polisens agerande blir ju inte direkt bättre av att deras presstalespersoner försöker skyffla ifrån sig ansvaret till nån annan del av polisen.

Portfölj – inte påse

Det är ju kulturpolitik och då kommer pengarna i en portfölj.

 Jo, jag har skrivit om det här förut men nu har jag lärt mig lite mer. Idag kom kulturpropositionen och det är där den så kallade portföljmodellen finns. Det handlar om att regionerna ska få möjlighet att avgöra mer om de regionala kultursatsningarna.

På 80-talet genomfördes en motsvarande förändring av statsbidragen till skola, barnomsorg och äldreomsorg som kommunerna ansvarar för. Då pratades det om att pengarna kom i en påse, för att markera att pengarna mycket friare skulle kunna användas av kommunerna.

 Nu är det alltså portfölj som gäller. Men skillnaden är större än jag tidigare förstått. En portfölj har ju flera fack och de kommer att användas. Det blir alltså inte lika fritt. De statliga myndigheterna måste ju nåt att göra. Kanske raljerar jag lite men stora delar av diskussionen känns lite tröttsam.

 Decentralisering tycks med automatik innebära ett hot mot en bra kulturpolitik och det är det som känns tröttsamt. Självklart kommer kultursatsningar att ställas mot eller kanske rättare uttryckt jämföras med satsningar på vård, skola, vägar och annat skattefinansierat. Jag är övertygad om att kulturverksamheter kommer att klara sig bra utan det skydd som kulturbyråkratin står för.

 Tyvärr så kommer diskussionen om formerna, bland annat portföljmodellen, att snabbt dominera och diskussionen om innehållet uteblir.

Regeringen fuskar

Regeringen redovisar inte de skattesänkningar som endast hamnar hos höginkomsttagarna.

 Regeringen väljer att sippra ut lämplig information om innehållet i statsbudgeten i lämpliga portioner och utan att det är möjligt att diskutera helheten. Kanske är det sant, eller bara delvis sant eller rentav osant det som redovisas på pressträffar och i debattartiklar.

 Igår, lördag, så kom det väntade utspelet om ett ytterligare jobbskatteavdrag. På regeringskansliets hemsida finns också den samlade effekten av jobbskatteavdragen under mandatperioden men redovisningen är inte komplett. Under perioden har det ju också gjorts andra förändringar av inkomstskatten som endast gynnat de med höga inkomster.

 Inför 2009 ändrades gränserna för statlig inkomstskatt och gränsen för den så kallade värnskatten. De ändringarna ger uppåt 1 000 kronor i månaden för de som tjänar över 45 000 kronor i månaden och påverkar naturrligtvis helhetsbilden av vilka som tjänat på regeringens skattesänkningspolitik. Förra året fanns en liten ”fotnot” om detta i materialet från regeringskansliet men i år finns inte alls nån sån not. Vi får kanske se på måndag om nån ytterligare justering till höginkomsttagarnas fördel görs.

 På skatteverkets hemsida finns klart hur besluten hösten 2008 blev.

 Det är illa att regeringen lägger informationen till rätta. Det är nästan lika illa att TT kör deras ”meddelande” rakt ut. Och naturligtvis illa att de morgontidningar jag läst idag också okritiskt kört TT:s artikel/telegram. Kan det vara så att regeringen helt kallt kalkylerade med att det skulle vara lättare att få ut sitt meddelande utan granskning om informationen kom en lördag.

Råd om råd om PPM

Så får man fart på nyföretagandet.

 Tänk vilka fantastiska nyföretagaridéer som öppnar sig när staten agerar eller vad det nu ska kallas.Massor med nya företag kunde startas när PPM-systemet startade. Antalet fonder att välja på kändes oändligt. Men hur skulle man välja?

 Nya företag förstås, som startades för att ge råd om vilka fonder man ska välja Inte riktigt lika många företag att välja opå men nu visar det sig att det inte är lätt att välja rådgivare. Lönar det sig överhuvudtaget? Rådgivningsföretagen jobbar ju inte gratis och deras resultat är inte invändningsfria.

 Men nu verkar staten svika. Nu är det helt plötsligt PPM, dvs staten själv, som ska ge råd om vilka rådgivare som lönar sig, allt enligt ett inslag i SR. Förmodligen kommer de bara att kunna redovisa vilka som lönat sig hittills men ändå.

 En intressant nyföretagaridé spricker förstås. Alltså företagen som kunde ha startas för att ge råd om vilka rådgivare men bör välja. Och så vidare förstås. Vilken lysande tanke.

 Kanske ska man skruva systemet åt andra hållet istället. PPM placerar direkt. Alla får lika. Men vad ska alla kapitalplacerare och rådgivare och telefonförsäljare göra.