Politikens innehåll avgörande

januari 12, 2019

Det är värre om en socialdemokratiskt ledd regering driver igenom en borgerlig politik än om borgerlig regering gör det. Genom att Socialdemokraterna leder en regering som genomför en mycket nyliberal politik så får nyliberalismen starkare legitimitet och inte minst kommer kritiska synpunkter från stora delar av arbetarrörelsen att utebli.

Därför är den väldigt nyliberala regeringsöverenskommelsen ett väldigt allvarligt bakslag för alla oss som är övertygade om att vi behöver mer vänsterpolitik för rättvisan, för tryggheten, för klimatet och givetvis för att slå tillbaka Sverigedemokraterna och andra nationalistiska och rasistiska krafter.

Vi behöver en vänsterpolitik som visar att det finns en demokratisk och rättvis lösning på de utmaningar vi har. Klimatfrågan, integrationen, ökade ekonomiska orättvisor, ökad otrygghet och bostadsbristen för att nämna några. Jag måste säga att jag nog inte hittar något som går i den riktningen bland de 73 punkter som nu ska vara grunden för regeringen.

Värst är förstås försvagningen av arbetsrätten och införande av marknadshyror. Den tydliga skrivningen om att behålla det ”fria skolvalet” och liknande valsystem är givetvis också väldigt illa liksom stora skattesänkningar för framförallt välbeställda. Den kraftiga utökningen av RUT-avdraget är ytterligare ett exempel på vilken politik vi har att vänta.

Visst går det att hitta skrivningar som uttrycker en inriktning som känns rimlig men de flesta avslutas med en nyliberal slutsats som gör att politiken ska leda till lägre ingångslöner, privatiseringar och ökad makt för fastighetsägare och skogsägare. Alltså en helt annan politik än den som varit så framgångsrik för arbetarrörelsen; minskade löneskillnader (så var det under lång tid), utbyggd offentlig sektor och en stark demokratisk makt som kan sätta villkor för hur företag och skogsägare ska kunna använda sin makt (strandskyddet är ett sånt exempel som nu ska luckras upp).

Vad är det egentligen för samhällssyn som ligger bakom en försämring av arbetsrätten? För det handlar ju huvudsakligen om en försämring som ska underlätta för företagen att byta ut lite äldre arbetskraft mot nya unga krafter. Visst har vi en snabb förändring av kraven i arbetslivet men knappast så snabb att företagen inte har möjlighet att ge de anställda möjlighet att växa med de nya kraven genom kompetensutveckling och andra insatser. Men istället ska de kastas ut och ersättas av andra med färskare utbildning(?). Det är inte ett sånt arbetsliv vi vill ha! Vi måste ha förmåga att hitta bättre lösningar på arbetslivets förändringar och det är också många arbetsgivare som klarar det och som måste klara det. Ingen tänker sig väl att sjuksköterskor eller läkare ska bytas ut när nya medicinska metoder utvecklas. Försämringen av arbetsrätten ett tydligt exempel på vems intressen den här regeringen tänker slåss för!

Kanske är ändå införandet av marknadshyror det allra värsta eftersom det kan bli väldigt svårt att skruva tillbaka. Det finns dessutom bara dåliga skäl att införa marknadshyror och det sämsta har just de som drivit frågan starkast, alltså fastighetsägarna som helt enkelt vill tjäna mer pengar på hyresgästernas bekostnad. Byggföretagen har under flera år ransonerat byggandet för att kunna hålla uppe priserna och det intresset kommer inte att minska med marknadshyror. I regeringsöverenskommelsen ingår också att ytterligare försvaga kommunernas inflytande och de privata byggintressena ska istället få ännu mer makt. Marknadshyror kommer att kosta!

Jag har tidigare nämnt investeringsstödet till hyresrätter som ett positivt inslag i regeringsöverenskommelsen och kanske finns någon möjlighet där men; efter att ha läst hela dokumentet lite mer noga så befarar jag att det snarare kan handla om ett litet nischat stöd som kommer att handla av olika former av social housing.

Ett av de områden där det glädjande nog finns positiva ambitioner är miljöpolitiken och det är förstås ingen överraskning. Men även här lyser det nyliberala tänket igenom och de flesta förslag handlar om olika former av ekonomiska styrmedel som ju innebär en uppenbar risk att det blir de med svag ekonomi som får stå för hela uppoffringen medan de med tjockare plånbok kan fortsätta som förut. Ett lite provocerande exempel är att borttagandet av värnskatten ska finansieras av miljöskatter. Det var nästan exakt så den franska regeringen gjorde och som ledde till ett stort folkligt uppror där. Vänsterpartiet skriver i ”ekoeko-programmet”: ”För att lyckas att vinna folkligt stöd måste omställningen ha ett tydligt rättviseperspektiv och förena det gröna perspektivet med ett rött.” Jag tror det är väldigt sant men nåt sånt finns (givetvis) inte regeringsöverenskommelsen.

Ännu saknar jag många kommentarer om regeringsöverenskommelsen, inte minst från socialdemokratiskt håll. Men en som uttalat sig är (i SR) Centerns andre vice ordförande, Fredrick Federley: ”Kanske det största liberala genombrottet på många år i svensk politisk historia. Det är många reformer som Centerpartiet inte lyckades få igenom under tiden med alliansår, inte ens under tiden vi hade egen majoritet, i form av förändring av arbetsmarknadsregler, hyresregleringar och så vidare.

Jag har tidigare skrivet ett inlägg om marknadshyror som kan vara läsvärt: https://larsbjurstrom.wordpress.com/2013/11/13/cynismen-pa-boverket/

(inte helt färskt men ändå aktuell)

 

Här finns regeringsöverenskommelsen:

https://www.socialdemokraterna.se/aktuellt/2019/Utkast/

 

 

Annonser

Det räcker inte att det går dåligt för borgarna!

mars 31, 2012

Regeringen har stora problem, inte bara med opinionsstödet. Efter att ha genomdrivit en tuff politik med ökade klyftor och privatiseringar visar det sig nu att politiken inte fungerar. De påstådda positiva effekterna uteblir eller snarare blir det ytterligare försämringar. Jobbskatteavdraget och sänkningen av restaurangmomsen ger inte fler jobb, tvärtom ligger ungdomsarbetslösheten på rekordnivåer. Privatiseringarna och ”valfriheten” har gett ökad segregation och stora kvalitetsbrister (för att uttrycka sig försiktigt) har redovisats.

Det har varit en typiskt borgerlig politik som drivits och nästa steg verkar vara att försöka driva igenom sänkta löner för dom som redan har de lägsta lönerna, också det typiskt borgerligt. De borgerliga partierna tror på att skillnader i inkomst och förmögenhet är bra eller åtminstone nödvändiga. Det verkar inte väljarna tycka.

Behovet av en ny politik verkar mer uppenbar än på flera år. Läget för de rödgröna partierna att presentera sin samhällssyn och sina förslag till politik är bra men det är också nödvändigt. Kanske går det att vinna val på att den sittande regeringen misslyckats men mandatet att genomföra en bra politik kan vara väldigt svagt om en genomtänkt politik och samhällssyn inte har presenterats före valet.

Tyvärr verkar oppositionstiden mest ägnas åt att kritisera regeringens tillkortakommanden men också åt att ansluta sig till de ”reformer” som den borgerliga regeringen redan genomdrivit, till exempel RUT och jobbskatteavdrag. Vänsterpartiet är förstås ett lysande undantag och står fast vid sin politik. En del av kraften, till exempel inom skolpolitiken, ägnas också åt att försöka snabba den borgerliga regeringens politik!

Politiken de senaste 10 åren (minst) har i hög grad varit inriktad på att öka den privata konsumtionen. Men det är inte ökningen av den privata konsumtionen som lyfts fram av de olika regeringarna utan retoriken har handlat om jobben och välfärden och en del annat förstås. Rimligen måste man förstå detta som att många partier ser en ökad privat konsumtion som medel att åstadkomma viktiga förbättringar i samhället, men det är väldigt svårt att se några sådana förbättringar. Tvärtom finns väldigt mycket som pekar på att politiken för ökad materiell konsumtion lett till många problem som till exempel ökad utslagning på arbetsplatserna, högre miljöbelastning, ökad arbetspendling och ökade inkomstskillnader.

Jag tror att de rödgröna partierna måste inse att vägen till ett bättre samhälle inte går genom ökad materiell konsumtion. Det borde vara utgångspunkten när en alternativ politik presenteras. Då kan en helt annan syn på rättvis fördelning presenteras. Då måste helt andra åtgärder för att bryta massarbetslösheten redovisas. Då blir det möjligt att genomföra viktiga satsningar inom landsting och kommuner. En tulipanaros? Jag tror inte det.

Den boja vi ska frigöra oss från är inriktningen att politikens utgångspunkt måste vara att tillgodose företagens möjlighet att tjäna pengar. Det blir allt tydligare att politiken begränsas av detta. Ibland låter det som om vi bedriver äldreomsorg för att företag ska kunna tjäna pengar och när skatteverket berättar varför de jagar skattesmitare bland företagen så är det den ”rättvisa konkurrensen” som lyfts fram och inte solidariteten med våra gemensamma verksamheter.

Jag hoppas att Vänsterpartiet har förmågan att beskriva hur ett solidariskt samhälle kan fungera, utan vinstintressen, orättvisor och utslagning. Och givetvis de första konkreta förändringarna som måste genomföras.

Jag hoppas att Socialdemokraternas mycket snabba opinionsuppgång gör att de vågar tänka igenom sin syn på vinster inom välfärden och de avregleringar som har genomförts inom el, apotek, järnväg, bostad….

Jag hoppas att Miljöpartiet tänker igenom vad deras krav på rättvist miljöutrymme betyder i den nationella politiken.

Jag hoppas att de rödgröna partierna kan ha ett samarbete inför nästa val även om det kanske inte blir ett gemensamt valprogram. Men förutsättningen är förstås en någorlunda gemensam samhällssyn och en vilja att regera tillsammans.