Sedan något decennium har alltfler inomkapitalistiska metoder börjat lanseras som ett sätt att förändra samhället till ett mer rättvist och solidariskt samhälle. Jag har tillhört skeptikerna…
En sådan idé har varit sk etiska fonder. I en artikel i ETC intervjuas Joakim Sandberg som skrivit en avhandling (Göteborgs Universitet) om etiska fonder. Man läser ju gärna sånt man själv tycker men nog är det en ganska förödande bild som Joakim Sandberg ger av idén med etiska fonder.
En annan snarlik idé är ”konsumentmakt”. I vissa begränsade fall tror jag att det kan fungera. Dels kan det ge ett sorts startstöd till önskade produkter, exempelvis ekologiska, men dessutom så kan naturligtvis stora inköpare, dvs stat och kommun stimulera fram helt nya produkter. På senare tid har ”konsumentmakten” också börjat användas ”av den andra sidan” alltså de som vill befästa dagens maktordning.
Det förekommer alltmer frekvent att företag som utsätts för fackliga blockader helt plötsligt får en massa sympatikunder. ”Sockerbullens” personal berättade för någon dag sedan om hur mycket extra arbete de hade när livsmedelsfackets blockad pågick. Fler sådana exempel finns och det visar ”konsumentmaktens” problem.
Kapitalismens metoder bygger på kapitalismens logik: Det är pengarna som räknas! Det betyder att konsumenter och investerare med mycket pengar påverkar mycket mer an de med lite. Jag tror inte sådana metoder kan bryta kapitalismens principer.
(Sockerbullen, driver några cafeér i Örebro, och är alltså det företag som först vägrade skriva avtal och efter avtalets undertecknande sa upp den person som konflikten gällt. För någon dag sedan kunde NA redovisa hur dåliga förhållndena verkligen var på företaget och hur även de oorganiserade stödde behovet av ett fungerande kollektivavtal.)