Segregation och ”skolval” viktigare än vinstfrågan.

Vänsterpartiet har på ett förtjänstfullt satt fokus på hur orimligt systemet med kundval, friskolor och privatisering av välfärden är. Det är vinstfrågan som fått illustrera orimligheterna och behovet att radikalt lägga om politiken. Men frågan om hur vi öka likvärdigheten, bryta segregationen och förbättra resultaten i skolan, och i andra verksamheter, handlar om mycket mer än vinstfrågan.

Därför är det positivt att partiets skolpolitiske talesperson, Daniel Riazat, i Flamman (# 20) pekade på problemen med friskolereformen och ett ”fritt” skolval när han kommenterade skolkommissionens delbetänkande.

Dessvärre finns det anledning att befara att vinstfrågan fått sådan symbolisk laddning att andra, viktigare frågor, tappas bort och rentav offras av Vänsterpartiet för att partiledningen ska kunna visa en tydlig framgång. Bland annat fanns starka inslag av detta i debatten inför och under kongressen som betonade behovet av att vi allierar oss med en del som har egna starka intressen av fortsatt drift av friskolor.

Den segregation som ”skolvalet” och friskolor leder till är ett helt grundläggande problem som måste åtgärdas om vi ska kunna bygga en jämlik skola och en skola som är bra för alla. Avskaffade vinstuttag är förstås rätt men minskar inte segregationen. Avskaffade vinstuttag kommer heller knappast inte lägga grunden för en skarpare politik mot segregation och orättvisor. Snarare tvärtom!

Friskolorna lider uppenbart av vinstuttagen, direkt, genom att resurser försvinner och genom att bilden, helt befogat, smutsas ner. Ett vinstförbud kan därför mycket väl leda till ett ökat intresse för friskolorna och ännu större segregation och försämrad likvärdighet. Särskild om vinstförbudet ska bygga på att vi allierar oss med krafter som driver friskolor och är beroende av ett ”fritt skolval”.

Skräckscenariot är att Vänsterpartiet går in i en uppgörelse som innebär att friskolesystemet och det fria skolvalet accepteras om vinstförbud/vinstbegränsning införs. När jag lyssnar på hur ledande partiföreträdare formulerar sig så låter dessvärre ett  sådant scenario fullt möjligt.

Friskolornas intresse att i första hand rekrytera elever som kan nå goda skolresultat utan särskilda insatser från skolan upphör inte ”bara” för att vinstmöjligheten försvinner. Önskemål om mer pengar till personal, lokaler, fortbildning och läromedel kommer skolorna alltid att ha. Dessvärre är det ju också så att många friskolor rekryterar elever genom bortval av offentligdrivna skolor eller snarare bortval av en elevsammansättning som inte anses önskvärd. Mekanismerna bakom den ökade segregationen i skolan kommer inte att försvinna om vinstutdelning tas bort.

Vår politik mot vinster i välfärden är en viktig symbolfråga men den måste vara en del av en samlad politik mot segregation och för jämlikhet i skolan.

Vinsten hotar!

Det var utan tvekan en viktig och efterlängtad förbättring som genomfördes när rätten till bidrag för personliga assistenter beslutades av riksdagen tidigt under 90-talet. För många med funktionshinder blev det en mycket stor förbättring. Men lagens utformning innebar också risker för missbruk och stora möjligheter för skrupelfria företag och personer att tjäna stora pengar.

Redan tidigt kom varningstecknen och många försökte larma men det tog lång tid innan regeringen valde att börja täppa till de värsta luckorna. Då hade det gått över tio år och efter ytterligare några år har försäkringskassan gjort en stor granskning av anmälda bedrägerier. Försäkringskassans arbete beskrivs idag i DN och bland annat följande citat säger en del om läget.

– Inte ens i min vildaste fantasi hade jag trott att vi skulle se denna sörja som vi nu hittar under de stenar som vi vänder på, säger Svante Borg, som är ansvarig för kontrollen som Försäkringskassan gör av företag som ordnar personliga assistenter till brukare.

Tyvärr tror jag att detta är en illustration till vad som kan hända när offentligfinansierade verksamheter privatiseras för det är just det som skett när det gäller personliga assistenter. Jag är mycket väl medveten om att många av brukarna är väldigt angelägna om att nuvarande system i huvudsak bibehålls men frågan måste ändå ställas om det kommer att gå att få rimlig kontroll över hur pengarna används.

Just nu är det stort fokus på de vinster som vård- och skolföretag redovisar. Det är en viktig diskussion men jag tror faktiskt att det är en större fråga att diskutera hur verksamhetens inriktning påverkas när det finns möjligheter till privata vinster. Vilka elever försöker skolorna att rekrytera? Hur blir fördelningen av våra gemensamma vårdresurser när de privata vårdcentralerna kan välja själva var de vill etablera sig? Vilka verksamheter tar ansvaret för de som kräver allra mest insatser och resurser?