Idag redovisar Naturvårdsverket att 14 av 16 miljömål inte kommer att nås. Allvarligt men knappast förvånande. En bra miljöpolitik innebär förändringar av stora delar av samhället, förändringar som kanske inte alla gillar. Det borde vara självklart att analysera vilka förändringar som krävs och vilka målkonflikter som kommer att finnas.
Men målstyrning bygger på den naiva tanken att det inte finns målkonflikter som behöver klargöras innan målen antas. Och ännu mindre ingår de åtgärder som behövs för att nå målen. Det strider mot målstyrningens hela väsen men det skulle förstås vara ett sätt att se målkonflikterna.
Precis så. Allt annat är faktiskt väldigt naivt.
Målstyrningen lanserades som nån sorts tulipanaros på allvar i slutet av 80-talet. Det blev ett stöd för New Public management genom att den, eventuella, politiska styrningen placerades långt ifrån verksamheten. Det är dags att på allvar ifrågasätta den svaga demokratiska styrning som New Public Management lett till. Ibland blir det inget resultat alls, som med miljömålen. Och ibland blir utfallet nånting som knappast ingen förväntade sig, eller som åtminstone inte redovisades, som med Riksbanken och penningpolitiken. Jag tror det här är allvarligt för demokratin.
Jag har bloggat om detta tidigare, då skrev jag bland annat:
”Det borde vara självklart att politiska mål åtföljs av åtgärder och en analys av målkonflikter men genom målstyrning så kan de politiskt ansvariga låtsas/intalas att det inte behövs. Men så är förstås inte fallet och idag kom ett nytt tydligt exempel.”
https://larsbjurstrom.wordpress.com/2010/03/23/malstyrningens-dod/
https://larsbjurstrom.wordpress.com/tag/vansterpoltik/