Så ska den ”perfekta” marknaden smörjas av skattebetalarna.

De senaste veckorna har elpriset rusat i höjden. Stora pengar kan kammas hem av elproducenterna som kan utnyttja en ganska liten brist på el för att få högrev intäkter. Det är förstås så att en del el som produceras vid en sådan här bristsituation är ganska dyr att producera, till exempel den fossilel som produceras i Karlshamn, men huvuddelen av elen kostar ju inte mer att producera nu än för någon månad sedan men; Det högre elpriset som sätts gäller alla elproducenter – det är så en ”perfekt marknad” fungerar. Elmarknaden är ”perfekt” i två avseenden. Det är exakt samma el som produceras av alla. 220 Volt 0ch 50 Hz, så måste det vara. Det är också möjligt att sälja el i ett väldigt stort område, många andra, de flesta faktiskt är ju betydligt mer avgränsade i tid och plats.

Ofta får vi ”marknadskritiker” höra att problem med prisbildning och liknande inte beror på att marknaden inte fungerar utan på så kallade ”marknadsmisslyckanden” och i någon omfattning finns förstås sådana men just elmarknaden präglas av att den är så nära ”perfekt” en marknad kan vara.

Trots, eller just därför, att marknaden är ”perfekt” så slår nu de höga elpriserna stenhårt mot industrin och hushållen där förstås särskilt de hushåll med svag ekonomi drabbas hårdast.

Vi ska inte tillåta att marknadsmekanismerna tillåts att breda ut sig. Det var förstås ett stort misstag avreglera elmarknaden på 90-talet, det har framför allt ökat vinsterna hos elproducenterna och dessutom finns fortfarande de skumma tillsvidareavtalen kvar där den mindre pålästa konsumenten får betala extra dyrt!

Nu har EU-kommissionen hittat på att skattebetalarna ska träda in och betala en del av elräkningen för de som inte klarar de högre elpriserna. Kanske är någon sådan åtgärd nödvändig men varför ifrågasätts inte de mekanismer som lett till de höga elpriserna och vinsterna till elbolagen? Skattebetalarnas pengar borde inte användas som smörjmedel för marknadskrafternas cyniska spel.

Även om det vi nu ser mycket väl kan vara en ganska tillfällig prisökning så anser jag att det visar att varor och tjänster som viktiga för att samhället ska fungera inte ska överlämnas till marknadskrafterna.

Bra analys men starkare förslag behövs

(Publicerad på NA-debatt den 29 september med lite kortare rubrik).

Socialdemokraternas partikongress (3 – 7 november) ska lägga fast politiken för de närmaste åren. Ett av underlagen är förhoppningsvis den rapport om jämlikhet och rättvisa som tagits fram av en arbetsgrupp som letts av finansminister Magdalena Andersson.

Rapporten har en mycket lovande ansats där det redovisas varför ”jämlikheten en bärande idé i det socialdemokratiska samhällsbygget” men också vad som gått fel de senaste decennierna. Till exempel hur ”friskolesystemet underminerat” just detta. Men också hur marknadsliberalismen påverkat politikens innehåll så att den lett till avregleringar av offentlig sektor, skattesänkningar för de rikaste och ett försvagat anställningsskydd som inneburit att inkomstklyftorna har ökat.

Det är en mycket bra genomgång av historien och dagsläget men det krävs förstås också en politik som tar itu med dessa missgrepp. Om bostadspolititiken slås fast ”Över tid har politiken abdikerat från bostadsfrågorna.” Exempel på detta som nämns är allmännyttans försvagning och kommunernas markpolitik. Fler exempel kunde ha nämnts, till exempel de nya regler om hyressättningen som riksdagen beslutade om 2010. En tydlig effekt av den nya lagstiftningen är de stora hyreshöjningar som vi ser när bostäder renoveras.

Med denna bakgrund anser jag att de förslag som redovisas är alldeles för svaga och därför kommer här mer starka förlag.

Kommunerna måste få starkare instrument för en bra markpolitik, än den förköpsmöjlighet som föreslås. Sedan avregleringarna av bostadspolitiken påbörjades har priset på nyproduktion ökat kraftigt. Det har bland annat inneburit att hyrorna i nybyggda lägenheter blivit allt högre också i förhållande till de befintliga lägenheterna. Under många år har markpriset varit den del av nybyggnadspriserna av bostäder som ökat snabbast och från att tidigare varit en ganska marginell kostnad blivit en allt högre del av slutpriset och därmed de framtida hyrorna. En bättre markpolitik kan minska markspekulationen och därmed hålla nere priserna. Dessutom ökar det möjligheten att hålla uppe produktionen och inte göra det möjligt för spekulanterna att begränsa produktionen för att hålla priserna uppe.

Lagstiftningen om hyressättning måste ändras så att det ökar tryggheten för hyresgästerna men kanske framför allt för att hålla tillbaka de hyreshöjningar som följt av lagändringen 2010. Tidigare var allmännyttan normerande för hyresnivåerna och skulle drivas enligt självkostnadsprincipen. Nu finns inte den normen och allmännyttan ska drivas ”affärsmässigt”. Det har banat vägen för hyreshöjningar som vi ser tydligast i samband med renoveringar. Det krävs en lagändring för att bruksvärdeshyran och hyresförhandlingarna ska få det riktmärke som idag helt saknas.

Gör de allmännyttiga bostadsföretagen allmännyttiga. Ta bort kravet på ”affärsmässighet” så blir det lättare för de allmännyttiga bostadsföretagen att kunna vara med och genomföra en social bostadspolitik där bra bostäder till alla med rimliga kostnader ska vara en grundsten.

Lars Bjurström

Medlem i Wasa socialdemokratiska förening