Tillit, jämlikhet och demokrati hänger ihop

Den mellanmänskliga tilliten hänger nära ihop med jämlikhet och demokrati. Och, jo, jag tycker att det finns många viktiga kvaliteter i de nordiska samhällsmodellerna. Trots brister och inslag som ständigt måste diskuteras.

Jag är övertygad om att de nordiska ländernas förmåga att skapa goda livsvillkor har starkt samband med en starkt förankrad demokrati och med ekonomiska skillnader som vid en internationell jämförelse är relativt små, även om de senaste åren har gått kraftigt åt fel håll. I norden har fackföreningsrörelsen haft en mycket stark ställning men också andra folkrörelser har varit starka i de nordiska länderna.

Idag, på DN debatt, tar Bo Rothstein upp frågan om identitetspolitik och hur den kan påverka de nordiska modellen. Det är en viktig debatt även om jag kommer till en delvis annan slutsats än Rothstein.

Rothstein väljer en lite snävare förklaring till vad som kan bygga ett bra samhälle

”många forskare (har) kommit att peka på en annan mera grundläggande faktor, nämligen den mellanmänskliga tilliten i samhället. Denna mäts med frågor av typen ”anser du att man i allmänhet kan lita på andra människor”, vilka ställs till representativa urval av befolkningen.”

Rothstein driver därefter sin tes att det är just de offentliga institutionerna som är avgörande för tilliten. Men ingen kan väl tro att de offentliga institutionerna seglar fritt i samhället. De är förstås en del av hela samhällets struktur och värderingar. Om det är en roffarmentalitet som präglar samhället så påverkar det de offentliga institutionerna. Om det finns en starkt förankrad demokrati så påverkar det förstås de offentliga institutionerna.

Så frågan blir därför i hög grad vilka grundläggande synsätt som vi tror bästa kan understödja tillit och förtroende.

Är det en stark demokrati?
Är det stora skillnader i inkomster och förmögenheter?
Är det patienter och elever som känner sig som marknadsobjekt?
Är det telefonbolag som gör allt (precis allt) för att lura sina kunder?

Eller för att ställa frågor där svaren (kanske) inte är lika självklara. Understödjer vi tillit och förtroende genom:

Mer kontroller och mer resurser till kontrollerande myndigheter?
Mer domstolsprövningar av demokratiskt fattade beslut?
Fler och fler relationer inom offentliga verksamheter som regleras av omfattande juridiska dokument?

Jag tycker att utvecklingen av offentliga verksamheter, som ska vara demokratiskt styrda är bekymmersam, just genom den ytterligare byråkratisering som skett de senaste 20 åren. Delvis som en följd av EU-medlemskapet men huvudsakligen av andra skäl. Men det finns förstås också starka tillskyndare av ökade kontroller och en kraftigt ökad byråkratisk överbyggnad.

Vi måste bekämpa diskriminering men minst lika viktigt är att bekämpa alla andra former av orättvisor. Det är väl uppenbart att den politiska högern nu försöker utnyttja svårigheterna på arbetsmarknaden för nyanlända till att rent allmänt försämra jämlika anställningsvillkor och löner.

För några veckor sedan genomförde Timbro ett seminarium med rubriken ”Jämlikhet eller integration”. Högerns agerande visar att frågan i huvudsak inte handlar om diskriminering utan om en politik för jämlikhet.

Nina Björk skrev om detta, på ett utmärkt sätt, den 12 november:

http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/nina-bjork-ingen-makt-ar-storre-an-den-ekonomiska-makten/

Nina Björk skriver bland annat:

”Om målet med vänsterpolitik är ett socialistiskt samhälle, det vill säga ett överskridande av det nuvarande kapitalistiska konkurrenssamhället, tror jag hon har fel. Då finns det verkligen en motsättning mellan identitetspolitik och vänsterpolitik.”

http://www.dn.se/debatt/identitetspolitiken-hotar-den-nordiska-samhallsmodellen/