Leve julmusten

Jag vill inte överdriva smaken men julmusten står emot Coca-cola.

 Receptet på julmust är hemligt och finns i Örebro. Den svenska julmusten har länge varit irriterande för Coca-cola som är den dominerande alkoholfria drycken i stora delar av världen men inte i Sverige när vi firar jul. Då står julmusten emot, än så länge kanske är bäst att tillägga.

 Men all julmust tillverkas inte i Örebro, snarare tvärtom, ingen julmust tillverkas i Örebro. Det är bara de hemliga smakämnena och klokt nog så tillsätts socker och vatten vid tillverkningen som sker i hela landet. Inte så mycket onödiga transporter alltså. Ännu effektivare vore förstås om receptet fanns på allmänt tillgängligt men sådan är ju inte kapitalismen.

 Smaken…? Men det vore nog bra om julmusten kunde tränga ut en del drycker som vanligen förekommer på jul. Och så är den ju ofta närtillverkad, utom själva smaken förstås…

 Jag tycker närtillverkat och närproducerat är värt att stödja, av flera skäl. Det blir lättare att sluta kretsloppen och transporternas minskar givetvis. Det tycker Livsmedelsverket också men det får de inte tala om.

 EU-kommissionen har ingripit mot en planerad kampanj från Livsmedelsverket som skulle uppmana till köp av närproducerat. Det skulle ju vara ett hinder mot frihandel – det har man ju anat länge.

 Imorgon ska jag ge ett litet stöd till julmusttillverkningen. Julmusten säljs ju till stor del i de mest miljövänliga förpackningarna, returglasen alltså. Men just nu verkar det vara brist på returglas och därför ska jag lämna tillbaka lite extra mycket imorgon – hoppas det funkar med bruna flaskor.

Sorteringen ökar.

Nu visar också SCB att skillnaderna mellan olika grupper av elever ökar. Skolan håller alltmer på att bli ett sorteringsinstrument.

Idag redovisar SCB att betygen i årskurs 9 har blivit bättre, i genomsnitt de senaste 10 åren men av undersökningen framgår också att skillnaderna ökar. Föräldrarnas utbildningsbakgrund får allt större betydelse. Det måste betraktas som ett allvarligt misslyckande för den svenska grundskolan.

 För snart två månader sedan kom Skolverkets rapport om resultaten i grundskolan. Skolverket har inte mått riktigt samma sak och det är inte samma tidsperiod och resultatet är inte heller riktigt detsamma, utom på en punkt. Skillnaderna ökar, bland annat som en följd av ökad segregation.

 Skolverkets undersökning gäller en längre period och bara för matematik och naturvetenskapliga ämnen. Enligt Skolverket har resultaten försämrats sedan början av 90-talet. Det är ju inte heller säkert att betyg och resultat är samma sak.

 Kanske kommer det nu igång en riktig skoldebatt som handlar om just de ökade skillnaderna i skolan. Hittills har det varit förvånansvärt tyst efter Skolverkets rapport. Det är egentligen märkligt eftersom en av skolans absolut viktigaste uppgifter borde vara att utjämna skillnader i elevernas sociala bakgrund.

 

Korta kretslopp

Tyvärr har många idéer om goda kretslopp blivit alltför långa och liknar snarare ekorrhjul.

 80-talets idéer om återanvändning ledde till en statlig politik som nog kan betecknas som en kretsloppspolitik. Det fanns en särskild kretsloppsdelegation som under flera år leddes av Lennart Daléus, men efterhand har andra frågor i viss mån trängt undan ”kretsloppsdiskussionen”. Men idéer om goda kretslopp borde dammas av och ges en mer central plats även i diskussionen om till exempel klimatfrågan.

 Jag tror att goda kretslopp oftast är korta kretslopp och förmodligen var det den insikten som gjorde att frågorna trängdes tillbaka. Idéerna hotade alltför många andra intressen som  kanske lite förenklat kan uttryckas som rätten att köpa och sälja fritt i en global värld. Det så kallade producentansvaret har ju urartat och blivit en stor insamlingsorganisation istället för ett incitament att kretsloppsanpassa produktion, varor och konsumtion. Ekorrhjulet hålls igång.

 Nu gör Naturvårdsverket (på uppdrag av regeringen) ett litet försök att skaka liv i kretsloppstanken. I en rapport till regeringen som handlar om fosfor skissar de på några möjligheter att få mer fosfor att gå tillbaka till jordbruket. Det är verkligen en viktig fråga men tyvärr så väljer Naturvårdsverket bort en av de naturliga lösningarna. Naturvårdsverket skissar på tre lösningar, samtliga storskaliga och tekniken saknas ännu för att det ska fungera på ett godtagbart sätt. Den naturliga lösning jag menar att Naturvårdsverket borde ta upp är just idén om korta kretslopp. Korta kretslopp i det här fallet betyder att toalettavfallet separeras från övrigt avloppsvatten. Det är ju i toaletterna vi spolar ner fosforn sedan vi använt den i våra kroppar.

 En sån lösning skulle också kunna ge ganska snabba effekter på utsläppen av näringsämnen i Östersjön. En stor del av näringsämnena kommer ju från just toaletter på landsbygden där toaletterna inta har avancerade reningsverk. Där skulle det troligen vara enklast att åstadkomma korta kretslopp.

 

 

Bottennapp i debatten

Idag skriver Peter Wolodarski om friskolor, igen. Tydligen duger vilka argument som helst på DN:s ledarsida.

 DN lägger inte ut ledarsticken på webben och det kanske är bra det. Ledarredaktionens chef, Peter Wolodarski, konstaterar idag att friskoleeleverna i snitt har fått högre poäng än elever i kommunala skolor i DN:s nutidsorientering. Detta visar enligt Wolodarski att systemet med friskolor är bra.

 En genomgående kritik mot friskolesystemet är att det ökar segregationen och försvårar en rättvis resursfördelning. Det stämmer också bra med Skolverkets bild av problemen i den svenska grundskolan. På vilket sätt visar de Wolodarskis siffror att den kritiken inte är befogad? Naturligtvis inte alls och det inser förstås Wolodarski, jag vill absolut inte beskylla honom för att vara dum eller okunnig.

 Visst kan man helt bortse från såna här dumheter i debatten men med tanke på Wolodarskis ställning i den offentliga debatten så är det inte så enkelt. Budskapet är helt enkelt att det är ”bra för mig och mina barn” och det räcker.

Vänsterns chans

Det finns en väldigt stark kritik i hela världen mot den fria marknaden. Nu måste vänstern visa alternativen.

 I en världsomfattande opinionsundersökning har GlobeScan, på uppdrag av BBC, undersökt, bland annat, befolkningens inställning till en fri marknadskapitalism. Jag ska inte påstå att tolkningen är alldeles glasklar men nog verkar det finnas en stor misstro till det system som restaurerats enligt nyliberala recept de senaste 25 åren. De tydliga förvararna av systemet uppgår till ungefär en tiondel av befolkningen i de undersökta länderna.

 I flertalet länder är det också en mycket stor andel av befolkningen som vill att ha mer fördelningspolitik. Men skillnaderna mellan länderna är mycket stora. I flera Europeiska länder var det över 70 procent som ville ha mer fördelningspolitik.

 En stor andel, men ingen majoritet, anser att ett nytt ekonomiskt system är nödvändigt.

 Det är svårt att få den här opinionsundersökning att stämma med den senaste årens politiska utveckling som präglats av en framväxande höger och en defensiv vänster. Opinionsundersökningen pekar väl på att det är vänsterns oförmåga att redovisa alternativ som är förklaringen. Nu måste alternativen fram. Det borde vara en lockande uppgift.

 

EU-bidragseländet

EU måste hitta på nåt bättre sätt att fixa sin PR.

 Sedan vårt medlemskap i EU så har en ny bransch skapats i Sverige. Fundraisers som hjälper kommuner och organisationer att söka EU-bidrag. Det är ganska mycket pengar det handlar om och det är mycket omfattande ansökningsarbete. Dessutom kräver EU olika former av nationell eller lokal medfinansiering. Och givetvis noggrann uppföljning och revision. Många jobb i tjänstesektorn!

 Vi är förmodligen flera som varit med om bidragsansökningar, eller åtminstone varit i kanten av dom, och sett hur det kan gå till. Med all säkerhet så är EU-kommissionens ledning medvetna om läget men tror nog att ett penningflöde från EU ökar uppslutningen kring projektet. Möjligen så blir det ett antal fundraisers som gillar EU men för de flesta leder det troligen till stor tveksamhet.

 Jag tycker hela idén med den här typen av tusentals projekt som, åtminstone delvis, ska administreras på EU-nivå är helt fel. Nu har den årliga revisionsrapporten kommit med den vanliga kritiken. DN skriver om detta idag. Den som har sett lite av systemet måste inse att ökad kontroll knappast är rimlig. Förhoppningsvis leder det till en radikal omprövning av hela frågan. EU får helt enkelt försöka hitta på nån annan PR-idé.

Ett tecken i tiden

Om livbojar som sjunker

 Idag kan Ekot berätta att livbojar, som finns på hundratals färjor, sjunker. Det är förstås förfärligt att redskap som ska rädda liv istället riskerar att dra ner människor. Men det känns som ett tecken i tiden.

Mer medicin

På nåt sätt kommer vi att få betala tillbaka 5,9 miljarder, minst.

Troligen genom att käka mer medicin. Staten får 5,9 miljarder betalt för 2/3 av Sveriges apotek. Det ska knappast ses som en gåva till staten. De fyra bolag som har köpt apoteken kommer att se till att få betalt för sin investering. Apoteken, alla tillsammans, har hittills gett en vinst på 350 miljoner kronor om året. Givetvis kommer inte de nya ägarna att nöja sig med den nivån. Frågan är hur de tänkt sig att öka vinsterna.

Det går nog att pressa personalen lite till. Visst är det möjligt att trixa lite med priserna och öka marginalerna. Men för att det ska bli en riktigt bra investering så måste volymen öka! Och det kommer den nog att göra.

De kommer att sälja mer medicin på ett eller annat sätt, det är jag övertygad om. Jag tror inte vi kommer att bli friskare, snarare tvärtom. Svar om några år. Då vet vi vad det kostade och vad de tjänade.

Nu är dåliga råd dyra

Det verkar inte vara någon ände på att uppfinna finansiella tjänster.

 Det börjar väl bli mer och mer uppenbart att PPM-systemet för våra pensioner inte är till för pensionärerna. Det är många inom ”en finansiella sektorn” som ska ha sitt först. Idag skriver Lars-Erik Forsgårdh och Bengt Rydén på DN-debatt om kostnaderna för rådgivningen inom PPM-systemet.

 Det är ju så svårt att välja fond så därför har rådgivare dykt upp. Men det är ju så svårt att välja rådgivare så därför ska PPM själva hjälpa till. Hela varvet runt kan man säga och jag har bloggat om detta tidigare (19 september).

 Jag hade då inte klart för mig vilka enorma pengar som på det här sättet kommer att rinna ur systemet, alltså som inte kommer att hamna hos pensionärerna. Forsgårdh och Rydén redovisar att det kan handla om 3 miljarder om året. Enligt Forsgårdhs/Rydéns beräkningar så kan avgifterna innebära att ”efter 40 år till att ungefär halva det sparade beloppet har försvunnit till fondbolaget!”

 Det är ju tjänstesektorn vi ska satsa på och då är ju 3 miljarder om året inte fy skam.

Övertalningsekonomin kostar

Sextio miljarder om året (minst) får vi betala för glädjen och nöjet att förstå att vi ska konsumera mer.

 Idag erkänner de så kallade kommunikationsbyråerna att de kostar stora pengar. Sextio miljarder säger de själva i en helsidesannons i en av de morgontidningar jag läser. Det framgår inte alldeles klart men innan vi vanliga konsumenter nås av deras insatser så verkar det tillkomma kostnader för annonser, telefonförsäljare och tryckkostnader av olika slag. Sextio miljarder är liksom bara konsultkostnaden….

 Det är verkligen en utmaning och en fantastisk möjlighet, tror jag, att försöka få hela den här resursen att göra nåt viktigt. I annonsen påstås att det är tiotusentals män och kvinnor som jobbar i den här branschen. Bättre sjukvård? Kortare arbetstid? Visst finns många viktiga möjligheter.

 Det är Mats Alvesson, som är professor i företagsekonomi, som använt uttrycket övertalningsekonomi. Fler och fler har till uppgift att övertala andra att köpa. Han har definitivt rätt. Men hans egentliga poäng, som han utvecklat i boken ”Tomhetens triumf”, är att ökad konsumtion inte ger nåt bättre liv.