Ideella föreningar ska vara ideella

DN debatt har idag en viktig och intressant artikel om hur ideella föreningar alltmer behandlas som företag. Det är sju företrädare för olika ideella organisationer som har skrivit artikeln.

Det är en mycket viktig diskussion och det är lätt att se hur föreningslivet har förändrats. Mer i vissa typer av föreningar och kanske ganska lite i andra delar av föreningsrörelsen. Artikeln är skriven framförallt för att framföra kritik mot olika statliga instansers agerande som anses försvåra föreningsarbetet och därmed tvinga föreningar att bli en del av marknaden.

Föreningsföreträdarna varnar starkt för en marknadsanpassning och skriver: ”Ska ideella föreningar tvingas ge sig ut på en marknad och konkurrera med privata företag utan att någon hänsyn tas till våra speciella förutsättningar rycks grunden för oss bort.”  Jag tror att de har väldigt rätt men frågan är om staten är den enda adressaten för deras oro och kritik.

Det är tyvärr lätt att peka på exempel där föreningar snarast gått före i ett mer marknadsmässigt agerande och ibland lånat ut sig till mycket tveksamma syften. Åtminstone syften som stämmer dåligt med artikelförfattarnas egen definition på föreningarna som de beskriver som ”allmännyttiga ideella föreningar”.

Idrottsrörelsen har ju på flera områden lett en utveckling där marknadskrafterna tillåtits slå igenom starkt. Titta bara på löner och andra villkor för elitidrottare, och med elit är det inte bara världselit utan många lagidrottare har mycket höga löner även i divisioner under den högsta. Delvis kan detta sägas vara en spegling av hela samhället men idrotten har många gånger gått före och längre och det kanske är än tydligare på själva arrangemangen.

Där har VIP-loger, som var ett främmande inslag för några decennier sedan, tillkommit. Där har idrottsföreningar gått samman (eller själva) drivit fram servering av alkohol i sammanhang och i miljöer som inte var tillåtet så sent som på 90-talet.

Inom en stor del av föreningsverksamheten har också kostnaderna för deltagande stuckit iväg rejält. Det är resor och utrustning som kostar och som på ett eller sätt betalas av deltagarna och deras föräldrar. Ideellt föreningsdeltagande är idag långtifrån en medlemsavgift som en gång i tiden var nästan symbolisk och som därmed gav möjlighet till en bra verksamhet. Givetvis skulle större offentliga bidrag och annat stöd kunna minska deltagarnas kostnad men föreningarna borde varit mycket mer restriktiva att släppa iväg kostnadsnivån.

Det började kanske med sponsringen och sedan dess har stora delar av föreningsrörelsen anpassat sig efter marknadens krav. Det kanske är dags att ordentligt börja diskutera både statens, kommunernas och föreningarnas egen inriktning så att vi kan upprätthålla den viktiga ideella sektorn.

En formulering i artikeln, som var hämtad från Konsumentverket fick mig att tänka på Håkan Juholts ganska nyligen inlämnade riksdagsmotion. Artikeln beskriver att Konsumentverket menar ”att medlemskapet är att betrakta som ett kund/leverantörsförhållande och likställer därmed den ideella föreningen i Friskis & Svettis med privata gymägare”. Håkan Juholt har i sin motion föreslagit att begreppet ”kund” inte ska användas i skattefinansierad välfärdsverksamhet. Juholt menar att vi ska betraktas som medborgare.