Bedrägligt och naivt av Attefall!

När Stefan Attefall idag (DN Debatt) skriver om bostadsbyggandet är det bedrägligt att han väljer att ”glömma bort” att en av alliansregeringen första åtgärder var att avskaffa det statliga investeringsbidraget till byggande av hyreslägenheter. Ett bidrag som i någon mån skulle minska orättvisan mellan de olika upplåtelseformerna när villaägare och bostadsrättshavare har möjlighet att drav av räntekostnader i deklarationen. Regeringens åtgärd drabbade byggandet av hyreslägenheter direkt.
Det är uppenbart att ”bostadsministern” har valt att lyssna på byggföretagen när han väljer hur frågorna om den bedrövliga bostadssituationen ska hanteras. Dessvärre är det naivt och helt fel och en viktig orsak till problemen är att den här regeringen och andra regeringar redan tidigare har lyssnat alltför mycket på byggföretagen.
Byggföretagen har länge krävt och fortsätter att kräva mindre regleringar och istället mer marknadskrafter inom byggsektorn. Resultaten har praktiskt taget blivit högre vinster till byggföretagen, högre kostnader för de boende och ännu mindre hänsyn till hushåll med svag ekonomi. Det tycks nu som om den linjen ännu mer ska befästas även om Attefall inte är alldeles tydlig med vart han vill komma.

Den stora avregleringen av bostadspolitiken gjordes av Bildt-regeringen i början av 90-talet. Det dröjer förstås ett antal år innan bristerna inom ett så trögrörligt område som bostadspolitiken visar sig men ganska snabbt framgick att nya bostäder i allt högre grad riktade sig till betalningsstarka och bostadssegregation började ta fart. De som styrde alltmer av byggandet, de stora byggföretagen verkade vara nöjda med ett ganska måttligt byggande. ”En viss brist ökar ju betalningsviljan” kan man nog säga var deras ledstjärna.

Nu verkar det alltså som om den här vägen ska förstärkas och kommunernas möjlighet att påverka byggandet ska minska och Attefall är förstås uppenbart naiv när han tror att kommunerna gör fel eftersom det saknas byggmöjligheter i ”attraktiva lägen”. Huvudskälet är förstås att alla vill bygga i de mest attraktiva lägena men de hundratusentals bostäder som måste byggas måste byggas på råmark i de stora tätorternas utkanter och där är inte marknadskrafterna så intresserade.

Och även om Attefall är ganska ny som ”bostadsminister” så var han förstås med och drev igenom lagen som kräver att de kommunala bostadsföretagen ska höja hyrorna för att öka vinsterna. Samma lag (från sommaren 2010) innebär också att skillnaderna i hyror ska öka mellan olika områden, det ska bli dyrare att bo i de ”attraktiva” områden, vilket i de flesta fall betyder de stora städernas centralaste delar. Detta tror Attefall ska öka byggandet. Hans tanke är att högre hyror ska öka lönsamheten att bygga och troligen har han inte helt fel i detta men det är väl knappast i städernas innerstäder som de flesta nya bostäder kan åstadkommas.

Istället för att lyssna på byggöretagen borde Attefall fråga och kanske utreda:

 

• Varför ökade kostnaderna och framförallt priserna på bostäder när den förra stora avregleringen genomfördes?
•  Hur ska segregationen i boendet minska? Vilka nya politiska instrument krävs för detta?
•  Hur har avregleringen påverkat markpriserna? Hur kan markspekulationen försvinna?
•  Vad måste göras för att få bort orättvisorna mellan upplåtelseformerna, hyresrätt, bostadsrätt och villaägande?

Avslutningsvis så avslutar bostadsministern med det mest bedrägliga:
”Den som inte har någon bostadspolitik förespråkar subventioner och kortsiktiga stöd. Jag tycker det är bättre att lösa problemen som marknaden brottas med.” Jag förmodar att han syftar på förslagen om investeringsbidrag till byggande av hyreslägenheter men han glömmer att nämna ränteavdragen och givetvis de generösa rot- och rutavdragen som framförallt går till villaägare och bostadsrättshavare.